Dödskallen

DödskallenDödskallen är Jon Klassens egna version av en folksaga från Tyrolen. Han hittade sagan i en bok på ett bibliotek i Alaska där han var för att hålla ett föredrag, senare skrev han sin egen version av den och nu är den här som en spännande bildroman. Förlaget beskriver den som på samma gång en spökhistoria och en frigörelseberättelse, ett konstverk som bjuder på en mängd tolkningsmöjligheter och som stannar kvar hos läsaren och det kan jag hålla med om. Boken är svår att klassificera och man kan tolka den på många sätt. Den är annorlunda, intressant och konstnärlig.

Dödskallen handlar om Otilla som är på flykt. Vi får aldrig veta från vad, men hon springer genom en skog mitt i natten. Så kommer hon fram till ett hus där en dödskalle bor. Hon får komma in och dödskallen visar honom runt. Hon får sova där en natt, bara hon är beredd på att varje natt kommer ett skelett och jagar dödskallen. Otilla besegrar skelettet och blir kvar i huset hos dödskallen.

Det är en kort sammanfattning av handlingen, men så mycket mer ryms i boken. Frågor väcks hos mig som läsare. Alla får inte svar, men som sagt, man kan tolka händelserna och karaktärerna precis som man vill i den här berättelsen. Jag tror detta är en bok man ska läsa tillsammans och prata om, inte låta barnen bli lämnade själva med sina tankar kring det som händer. Klassen tar i slutet upp hur berättelsen kom till och berättar också lite om folksagornas karaktärsdrag, att de är tänkta att berättas, återberättas, förändras och utvecklas från generation till generation. Därför skulle också denna bok passa ypperligt i skolan när man pratar om folksagor.

Jon Klassen är en kanadensisk bilderboksskapare som belönats med flertalet priser för sina böcker. Den här boken vänder sig till lite äldre barn, från sex år och uppåt, även om jag skulle säga att det är en allåldersbok snarare än en bok enbart för lågstadiet. Texten är kortfattad, sparsmakad och utelämnar mycket. Berättelsen bärs istället fram till stor del av bilderna som är mörka, suggestiva och uttrycksfulla. Tankarna går till gotiken när jag läser den här berättelsen. Det är vackert, dramatiskt och originellt. Jag blir otroligt nyfiken på hur den här boken kommer att tas emot av läsarna, och då framförallt barnen i målgruppen.

En nattpromenad

En nattpromenadI En nattpromenad väcker föräldrarna upp sina två barn mitt i natten, sedan beger de sig alla ut på en promenad i natten. De har bråttom, de måste hinna i tid. Men vad ska de hinna i tid till?

Det här är en bilderbok i generöst format som visar hur det kan se ut utomhus under en vacker sommarnatt. Världen är tyst, skuggorna skiftar form och luften är full av nattens dofter. I lågmält tempo tar sig familjen fram längs sin promenad, genom staden, ut på landsbygden, upp på ett berg. Där får de äntligen möta den nya dagen, väl värd att anstränga sig för.

En nattpromenad blev utsedd till en av årets bästa bilderböcker av New York Times. Det förstår jag. Det som slår mig allra först när jag läser den här boken är färgerna. Färgskalan är genomgående blå och svart med enstaka ljusstrimmor enbart där fönster eller lampor lyser i natten. När man tittar noga på bilderna, framförallt när de kommit ut ur staden, så ser man att det döljer sig olika djur i skuggorna, så det finns mycket att se och upptäcka i bilderna. Det är framförallt bilderna som bär berättelsen. Texten är enkel, sparsmakad och poetisk och den kompletterar bilderna snarare än tvärtom.

Familjen är på väg någonstans och jag undrar vad de har så bråttom till. Nyfikenheten tar vid och skapar ett driv. Men vid nästa genomläsning vet jag vart de är på väg och jag kan se att promenaden i sig är lika värdefull som målet i sig. Många barn drömmer om att bege sig ut i nattens mörker och här får den fantasin fritt spelrum. Här är ingenting med natten skrämmande eller läskigt, utan snarare tvärtom, lockande och spännande. Och framförallt vackert!

En nattpromenad är skriven och illustrerad av den franska författaren och illustratören Marie Dorléans och det är den första av hennes böcker som översatts till svenska. Förhoppningsvis följer ännu fler, för den här bilderboken skapar en längtan att få upptäcka mer ur hennes författarskap.

Fruktböckerna

En cool kiwi En busig banan En sur citron En arg apelsin

En arg apelsin, En busig banan, En sur citron och En cool kiwi är en serie pekböcker skapade av Emma Virke. De har alla stansade hål i de tjocka kartongsidorna och bjuder därför in barnen att själva vara med och leka under läsningen.

En sur citron är den första boken. Där försöker de andra frukterna att göra den sura citronen glad igen på olika sätt, genom en sång, en dans, lite musik… Men vem är det egentligen som är sur?

I En cool kiwi är det kiwins tur att stå i centrum. Kiwin vill så gärna bli cool. Kanske du kan hjälpa till? Men hur blir man cool egentligen? Det är inte så lätt att veta. Vännerna försöker hjälpa kiwin, och kanske är det faktiskt så att kiwin redan är cool?

I En busig banan är bananen försvunnen. Ingen har sett honom. Inte gurkan, inte delfinen och inte heller den gula fågeln. För det är väl en fågel? Eller? Ja, vem är det egentligen som lurar vem?

Nyaste boken, En arg apelsin, har apelsinen i fokus. Och det är BARA apelsinens bok. Så det så. Apelsinen kan ju så mycket. Snurra till exempel! I sin alldeles egna bok vill han berätta en rolig historia. Men så kommer plötsligt bananen och avbryter! Och citronen stör! Och kiwin nästan retas! Apelsinen blir så arg, så arg att han … glömmer bort hur den jätteroliga historien går. Nu är hela boken förstörd! Eller?

De här böckerna är perfekta småbarnsböcker, roliga, färgglada, lekfulla, fantasifulla, finurliga och dessutom interaktiva. Perfekt att läsa om och om igen. Det finns dessutom en hel del att prata kring om känslor och annat, ifall man vill. Annars kan man bara läsa och njuta av läsningen, när småbarnsböcker är som allra allra bäst.

I mitt lilla hus

I mitt lilla husEn dag kom ett paket med bilderboken I mitt lilla hus av Anna Höglund. Den handlar om Ture som bor med sina föräldrar och storebröder. Det är väl rätt så okej, men i hans eget lilla hus är allt så mycket bättre. Där är skämten roligare, maten godare och lekarna coolare. Ture berättar om sitt lilla hus och om allt det fantastiska som finns där, men hans familj verkar inte tro honom. Men vi läsare vet, för när vi bläddrar och viker upp de infällda sidorna i boken, så ser vi att Tures lilla hus faktiskt finns!

I den här bilderboken får vi följa det minsta barnet i en familj och vi får inte bara ta del av barnets underbara fantasi, utan får också en inblick i hur det är att vara minst och inte bli trodd. I ens egna hus är allt möjligt och boken tillåter läsaren att själv spinna vidare på fantasin – hur skulle det se ut om jag hade ett eget litet hus? Illustrationerna är lågmälda men uttrycksfulla, i en mild färgskala. Det är nytänkande, kreativt, tänkvärt och underhållande. Och mest av allt öppnar boken upp för en möjlighet hos läsaren att han eller hon också kan hitta det där rummet, i sig själv, och det är en trygg varm känsla som man lämnar boken med.

Världens bästa Molly och den nya skolan

Världens bästa Molly och den nya skolanVärldens bästa Molly är en ny serie från Lilla Piratförlaget. Den är skriven av Sabine Lemire och illustrerad av Signe Kjaer och den vänder sig till barn i lågstadieåldern. Första boken i serien, Världens bästa Molly och den nya skolan, kom nu i vår och den andra delen, Världens bästa Molly och drömrummet, kommer i höst.

I Världens bästa Molly och den nya skolan har Molly och hennes familj precis flyttat, vilket innebär att hon har varit tvungen att byta skola. Hon har lämnat sin gamla bästis Ellen och hamnat i en skola där hon inte känner någon. Hennes föräldrar säger att hon kommer att få en massa nya vänner, men hur får man det egentligen? Allt hade varit enklare om Ellen varit där. Istället är Molly orolig att Ellen ska glömma henne nu när de inte längre ses varje dag. Tur de i alla fall träffas på dansen en gång i veckan. Och det går faktiskt en tjej som verkar snäll i den nya klassen. Tänk om hon vill bli vän med Molly.

Det är roligt att det kommer en bok som handlar om att byta skola för lågstadiebarnen, annars handlar det mesta ju om att börja skolan och då är ju alla nya. Men att komma som ny elev i en klass där alla redan känner varandra är inte lätt och man kan enkelt relatera till Mollys tankar, funderingar och oro. Texten är mycket läsvänlig. I början av boken finns ett persongalleri. Kapitlen är korta, texten är stor och har mycket luft kring sig. Varje uppslag har en eller flera illustrationer i milda, mjuka färger som illustrerar det som händer i texten. De är uttrycksfulla och fångar upp känsla och stämning med stor träffsäkerhet. Illustratörens stil passar fint till författarens berättarstil.

Trots att ämnet i sig är rätt allvarligt finns också lite humor och glimten i ögat med i boken. Det räcker det med att läsa beskrivningen av serien i baksidestexten för att förstå: ”Världens bästa Molly är en serie om vänskap och drömmar, men också om att ha världens mest irriterande och fantastiska lillebror”. Jag ser fram emot att få träffa Molly igen och följa henne i kommande böcker, hon är en härlig karaktär och då såväl text som bild också håller hög kvalitet blir detta en serie som jag kommer att tipsa många lågstadiebarn om framöver.

Stora boken om Prinsen

Stora boken om PrinsenStora boken om Prinsen är en samlingsvolym bestående av de fyra bilderböckerna När prinsar fångar drakar, När prinsar blir förtrollade, När prinsar stannar hemma och När prinsar råkar i äventyr.

Ett slott är inte ett slott utan en drake, det vet varenda prins. Men vad händer om Prinsen blir fångad av en eldsprutande drake? Kanske kan Prinsessan hjälpa till? Annars är prinsar bara rädda för en enda sak – att bli förvandlade till grodor. Det händer faktiskt. Och då gäller det att veta hur man bryter förtrollningen. Ibland är det bäst att bara stanna hemma, med en kopp varm choklad. Men om favoritkoppen är försvunnen, hur gör man då?

Per Gustavssons böcker om Prinsen har, precis som hans böcker om Prinsessan, blivit älskade av såväl stora som små. För några år sedan kom en samlingsvolym bestående av fyra böcker om Prinsessan (Stora boken om Prinsessan) och nu är det alltså Prinsens tur. I denna tjocka samling kan vi frossa i de fyra berättelserna om Prinsen och njuta av Per Gustavssons text och bilder.

När Per Gustavssons bok Så gör prinsessor släpptes första gången för nästan 20 år sedan slog den ner som en bomb i bilderbokslandskapet. Sedan dess har det kommit flera berättelser om både Prinsessan och hennes kompis Prinsen som vänder upp och ner på könsrollerna på sitt alldeles egna sätt. Och nu är det dags för nya barn att få läsa om Prinsen och Prinsessan och diskutera och klura kring vad som händer i berättelserna och hur det som händer utmanar normer och könsroller.

Alla våra vagnar

Alla våra vagnar!Alla våra vagnar är en småbarnsbok som handlar om olika slags vagnar. Gåvagnen, cykelvagnen, spårvagnen, kundvagnen, dockvagnen…

Jag fascinerades av den här boken. Det är på ett sätt en klassisk pekbok som presenterar och benämner olika slags vagnar. Men det är också så mycket mer. För utöver alla dessa vagnar skildras en hel dag för två små barn. De klär på sig på väg till förskolan, åker dit i barnvagnen, leker, äter mat, åker hem, bråkar, handlar mat och till slut somnar de i barnvagnen på vägen hem igen. Ett vardagsäventyr för de minsta alltså, samtidigt som vi får lära oss olika slags vagnar.

Boken är skriven av Frida Naemi Persson och illustrerad av Sara Gimbergsson. Texten är kortfattad, rytmisk och upprepande. Den är uppbyggd på samma sätt genom boken: ”barnvagnen – heja den!”, ”matvagnen – hämta den”, ”spårvagnen – vinka den” förutom vid ett par tillfällen, som när syskonen sitter bredvid varandra i barnvagnen och bråkar: ”Min vagn! Sitta den!”. Illustrationerna breder ut sig över hela uppslagen och de berättar mycket mer än texten, det är här hela dagen utspelar sig med förskola, affär och promenad. Illustrationerna är varma, mjuka i milda färger. Det finns ett fint barnperspektiv i boken och ett fantastiskt samspel mellan författare och illustratör. Helt klart en ny favorit bland småbarnsböcker för mig!

Ingen fara

Ingen faraI småbarnsboken Ingen fara får vi följa med två barn ut på ett vardagsäventyr i närområdet. Kanske är det två syskon som tar på sig overallerna och beger sig iväg. De klättrar, leker och gräver. Inget är någonsin en fara. Inte förrän de krockar och det kommer blod. Men det löser sig snabbt med lite plåster och lite vila, sen kan de fortsätta sitt äventyr igen.

Ingen fara är skriven av Henrik Wallnäs och illustrerad av Erik Svetoft. Den har kort, enkel text och vänder sig till de minsta barnen. Boken är i hård kartong med tjocka sidor och rundade hörn. Meningarna är barnanpassade, rytmiska och upprepande. Det är lätt att känna igen sig och det är lagom spännande på en nivå som barnen kan relatera till. Den knapphändiga texten kompletteras av illustrationerna som förtydligar och utvidgar texten. Illustrationerna är även de enkla men samtidigt uttrycksfulla, även om jag hade önskat mer varierande ansiktsuttryck hos karaktärerna. Extra kul blir det med katten som händer med på de flesta av bokens bilder. Tillsammans skapar text och bild ett läsäventyr för de minsta barnen.

Nu ska Ella rita

Nu ska Ella ritaElla är en liten tjej som är jättebra på att rita. Men hon har en katt också. En katt som alltid är nyfiken och som vill vara med Ella när hon ritar. Ella vill att katten ska flytta på sig, men katten är inte riktigt med på noterna. Men då får Ella en idé!

Nu ska Ella rita är en kort och rolig liten berättelse för de minsta barnen om en ritstund som inte går som man tänkt sig och om en katt som gärna vill vara med där det händer. Ella är en klurig karaktär med många idéer och jag tror att flera läsare säkert känner igen sig och kan relatera. Illustrationerna är enkla men tydliga och en del av handlingen förs endast fram genom bilderna. Färgval och tydliga konturer samt avsaknad av miljö och detaljer gör det enkelt även för de minsta att se bilderna. Boken är både skriven och illustrerad av Judith Drews som är en av Tysklands mest kända illustratörer och designer.

Måsen

MåsenMåsen är en småbarnsbok av Hanna Albrektson som handlar om flyttfåglar, flykt, mod, mångfald och förändring. Det är en konst att skriva om så många och skilda ämnen med få ord och enkelt språk i en småbarnsbok, men Hanna Albrektson gör det på ett ypperligt sätt.

Boken handlar om Måsen som bor i staden och som tycker att tillvaron är rätt grå och trist. Han känner sig inte riktigt hemma. Så möter han en svala som tycker att Måsen kan följa med söderut när det blir höst tillsammans med de andra flyttfåglarna. Måsen tvekar, det krävs ju mod för att våga göra en sån sak. Men hur det än är så följer Måsen med. Det blir en lång och stundvis farlig resa. De reser dag och natt och över vidsträckta hav. Men så en dag ser de äntligen land. Ön är fylld av fåglar av alla de slag. Det är varmt och solen skiner. Det är vackert och klara färger. Här stortrivs Måsen. Faktiskt så mycket att när det väl blir dags att flyga tillbaka till staden väljer Måsen att stanna:

-Flyga hem? Jag är redan hemma, säger Måsen. Åk ni så ses vi till hösten igen!

Måsen har äntligen funnit sig tillrätta och hittat sitt hem. Den här boken har så mycket och det finns så många teman att prata om ifall man vill. Men man kan också läsa den bara som en fin berättelse om en mås.

Hanna Albrektson har illustrerat boken själv och det gör att text och bild förstås samspelar fint. Mycket sägs i bilderna, i detaljerna och i ansiktsuttrycken. Men också i färgerna, det är grått och dystert i staden, mörkt och dramatiskt längs den farliga vägen söderut och till sist ljust och färgglatt på paradisön där de till slut hamnar. Det här är en riktig liten pärla för de minsta barnen!