Den som måste döden dö och Den som måste livet leva är två böcker skrivna av Linda Wahlund. De vänder sig till tonåringar och hänger ihop på så sätt att de berättar samma historia ur två olika perspektiv.
Den som måste döden dö handlar om My som för 1,5 år sedan fick cancer och när vi lär känna henne ska hon dö. Nu när hon precis håller på att få en pojkvän. Nu när det precis är på väg att bli jul. Men när är det någonsin rätt tillfälle att dö? My tycker ändå att det känns okej, hon har haft ett bra liv. Men hur ska hon kunna säga hejdå till sin bästa kompis? Hur gör man när man säger hejdå för alltid?
Den som måste livet leva handlar om Mys bästa kompis Moa. Hon och My har varit oskiljaktiga sedan de var riktigt små. Nu ser hon My tyna bort och bli allt sämre. När My sedan dör är det precis som att Moa också gör det. Hur ska hon kunna leva vidare när My är borta? Det gör så ont att Moa inte orkar känna någonting längre. Och hon orkar absolut inte höra alla fråga henne hur hon mår. Men en dag bestämmer hon sig. Hon måste livet leva.
Den här texten är svår att skriva, vad jag än skriver kommer jag aldrig kunna göra böckerna rättvisa, för de är helt fantastiska. De är lätta att läsa, men svåra att släppa. Stundvis är det svårt att läsa vidare för att tårarna bara flödar. Att läsa om när det värsta händer är nästintill outhärdligt, men det är samtidigt också så fint att läsa om flickornas vänskap och om hur starka de båda är, på varsitt sätt. Jag tror att böckerna kan hjälpa många igenom sorg och saknad och någonstans också skapa en förståelse för världens orättvisor. Författaren skildrar verkligen skeendena träffsäkert. Här ryms alla känslor, både My och Moa får vara arga, ledsna, rädda, glada, förälskade, kärleksfulla, längtansfyllda och mycket mycket mer. Det är inte enkelt, inte heller svart eller vitt, många känslor existerar sida vid sida och det skildrar författaren mästerligt. Jag blir extra varm av att läsa skildringen av bibliotekarien Helena, att hon och läsningen får betyda så mycket för My är så fint. Böckerna är kanske inte till för alla, men jag hoppas verkligen de hittar fram till de läsare som behöver dem. Ett stort plus också för att de är så otroligt vackra!
Ladda kanonerna – Sveriges farligaste pirater är en kombinerad fakta- och berättelsebok om några av Sveriges vildaste, listigaste och farligaste sjörövare. Här kan vi bland annat läsa om Cecilia Vasa, Sjörövarprinsessan Alfhild och Kaparkaptenerna Ingela och Lasse i Gatan. Det har kryllat av pirater i Sverige förr i tiden och här kan vi läsa om några av dem. Det är också en berättelse om stulna skatter, blodiga strider, dånande kanoner och mycket annat som är typiska ingredienser för sjörövare och pirater. Boken är i ett generöst bilderboksformat och varje uppslag är rikligt illustrerat med en detaljerad scen ur historien. Det finns gott om pratbubblor i illustrationerna och de bidrar med humor och lekfullhet till berättelsen. Längst bak finns bland annat en piratparlör för den som vill lära sig ännu mer om livet som pirat. Boken vänder sig till barn i lågstadieåldern och den funkar både att läsa själv och som högläsningsbok. Boken är skriven av Gustav Boman och illustrerad av Simon Jannerland. 
Förskräckliga förskolan är den första delen i den nya bilderboksserien om Märtas rysliga liv. Den handlar om Märtas första dag på förskolan. Första dagen på ett nytt ställe är alltid pirrigt. Men Märtas första dag på hennes nya förskola är inte bara pirrig utan förskräcklig. Faktum är att hela hennes förskola visar sig vara riktig förskräcklig. Pappa har råkat lämna Märta på en förskola för monster! Hur ska det gå för Märta att ha en häxa till fröken, äta padda till lunch och lyssna till skräckhistorier på vilan? Och kommer verkligen monsterbarnen att vara snälla mot henne?
Granen som längtade är en finstämd bilderbok som handlar om att längta bort och om att hitta sin plats i livet. Den har något så ovanligt som en gran i huvudrollen. En gran som längtar efter att få komma från skogen där han bor och få se världen. Men granen står stadigt där han står. Olika djur kommer förbi och granen ber dem att ta honom med sig, men de bara berättar om vad de upplevt av världen och granen står kvar och längtar. Men så plötsligt en dag blir granen nedhuggen och tas till stadens torg där han blir pyntad och får stå i centrum för en stund. Han får se en bit av världen och uppleva spänning han också till slut. Det slutar förstås inte så positivt för granens skull när julen är över, men granen är ändå nöjd, han har ju haft ett gott liv och han har fått göra det han drömt om och mer därtill.
