Lilla molnet

Lilla molnet är en charmig bilderbok om känslor. Det är sommar när den här boken utspelar sig. Himlen är alldeles klar och alldeles knallblå. För alla moln har tagit semester. Alla utom ett endaste litet moln som de visst råkat lämna kvar. Som blivit bortglömt. ”Men jag kan klara mig ändå”, tänker Lilla molnet. ”På badstranden finns de säkert någon som behöver skugga”. Men så enkelt går det förstås inte att få nya vänner. Alla jagar iväg det lilla molnet. Ingen vill veta av honom. Då söker sig molnet till skogen istället, för att gömma sig bland trädtopparna. Där ingen märker om man gråter. Men då klagar ekorren i trädet, för han vill inte bli våt när molnet gråter. Då stänger Lilla molnet in all gråt och blir alldeles mörkt och tungt.

Det här är en suverän berättelse om ett litet moln som har så stora, starka, pendlande känslor. Känslor som likväl kan appliceras på människor och på den som läser den här boken. Igenkänningen är hög såväl hos stora som små läsare. Vi bjuds på en berg- och dalbana av känslor som lyckligtvis slutar gott med en stor, härlig och fluffig kram. En sån som bara moln kan ge varandra. En berörande bilderbok där läsaren får lära sig inte bara om känslor utan också om olika slags väder, medan man läser en himlastormande berättelse som också handlar om tillhörighet och utanförskap.

Boken är skriven av den välkända bilderboksskaparen Emma Virke och illustrationerna är skapade av den japanska illustratören Fumi Koike. Illustrationerna är till synes enkla, barnsligt naiva med tydliga penseldrag, men de rymmer ändå så mycket, både detaljer och känslouttryck.

Kalla lilla larv

Kalla lilla larvKalla lilla larv handlar om Signe som älskar djur. Det är den andra boken om Signe, den första heter Vill ha den själv och handlar om det svåra i att ge bort något man allra helst skulle vilja behålla själv. I denna nya bilderbok om Signe så är hon på väg till frisören när hon plötsligt hittar en liten larv på vägen. En alldeles ensam och väldigt kall liten larv. Signe tänker att den nog vill välja med på utflykt. Men det visar sig att det inte är så lätt som hon tror att ta hand om en larv…

Signe är en härlig karaktär och boken har ett fint barnperspektiv utifrån hur den skildrar Signes känslor och tankar så äkta och trovärdigt. Det är en medryckande, varm, mysig berättelse om barns starka kärlek till ett djur, även till den till synes oansenliga larven på gatan. Berättelsen är varm, sympatisk och engagerande och för det lilla barnet är det också stora känslor och vardagsdramatik. Illustrationerna är varma, inkluderande, detaljrika och verklighetsnära. Det här är en vardaglig, kärleksfull feelgood med ett fint budskap att alla (djur) är lika mycket värda, till och med den lilla larven på gatan. Jag hoppas att Malin Linneroth och Lisa Moroni skapar många fler böcker om Signe. Boken är utgiven av Alfabeta bokförlag.

Kitoko

KitokoKitoko bor med bara sin pappa efter att mamma reste iväg på sitt viktiga uppdrag och aldrig kom tillbaka. De flyttar hela tiden och glömmer alltid någonting. Men en sak finns alltid kvar, nämligen hoppet. Åtminstone säger pappa det. Men trots att Kitoko letar överallt i lägenheten kan hon inte hitta det där hoppet. En dag orkar inte pappa någonting alla, inte ens gå upp ur sängen. Vilken tur att Kitoko kan klara sig rätt bra själv. Hon gör frukost själv, svarar i pappas telefon och bläddrar i lokaltidningen. Och vilken tur att hon har en fantastisk förmåga. Kitoko har nämligen en fantasivärld dit hon kan försvinna. Där finns vännen Connal som har svar på alla hennes svåra frågor. Där kan Kitoko också besöka viktiga minnen som finns sparade.

Kitoko är en bilderbok om ett barn som har det tufft hemma, men där kärlekens och fantastins kraft hjälper henne att ta sig igenom de svåra stunderna. Det är en fin text om ett tungt ämne. Illustrationerna hjälper dock till att lätta upp helhetsintrycket, de är lekfulla, fantasirika, färgfyllda, levande, glada, spännande och de väcker nyfikenheten, fantasin och framförallt hoppet till liv. För hoppet är ju faktiskt alltid med oss. Och så länge vi kan minnas allt fint vi delat med varandra finns också förmågan kvar att skapa nya minnen tillsammans. Det kanske är tungt och jobbigt nu, men det kommer bli ljusare och lättare.

Bilderboken är skriven av Kayo Mpoyi, illustrerad av Linn Grebäck och utgiven av Rabén & Sjögren.

Regnbågsbebisen

En gång hade jag en bebis, den bodde i min pappas mage. Alla vuxna sa att bebisar inte kan bo i pappors magar, men min gjorde det i alla fall.
Sen kom den ut.

RegnbågsbebisenBarnjaget i den här bilderboken berättar kaxigt och självsäkert om sin regnbågsbebis. Bebisen kan göra allt möjligt verkar det som. Det spelar ingen roll att grannarna säger att bebisar inte kan prata, den här bebisen kan det i alla fall. Den kan säga bajs och bajskorv hundrafemtiotolv gånger om dagen, vilket är lika kul varje gång. Och regnbågsbebisen kan faktiskt springa, en gång sprang den till och med bort!

Regnbågsbebisen är en färgsprakande, fantasifylld bilderbok som är humoristisk, tänkvärd och inspirerande. Den frammanar igenkänning och skratt samtidigt som den utmanar vuxenläsarens förmåga, eller oförmåga, till fantasi. Flickan som berättelsen handlar om fantiserar om att hon har en egen bebis som inte är som alla andra bebisar, samtidigt som hon ändå efterhärmar föräldrarollen. Extra kul är knorren på slutet, där flickan tröttnar på sin regnbågsbebis och den därpå byter skepnad till att bli hennes tvillingsyster istället, varpå en ny fantasilek påbörjas.

Det här är författaren och illustratören Josefine Engströms bilderboksdebut och den är utgiven av Natur & Kultur.

Vi vill ha fredagsmys

Vi vill ha fredagsmys!Äntligen är det fredag! Elly och Alba har planerat sitt fredagsmys in i minsta detalj. De ska se på Frost och så ska de äta hallon, blåbär och chips. Men Ellys mamma har inte lyssnat alls. Det finns varken chips eller bär. Bara tråkiga popcorn.

– HALLON, BLÅBÄR och chips, skriker Elly, för att mamma verkligen ska höra och förstå.
– Men vi har inga bär. Om ni absolut måste ha det får ni gå ut i skogen och plocka, säger mamma.

Det menade hon förstås inte riktigt, egentligen tycker hon att Elly och Alba är alldeles för små för att gå ut i skogen ensamma. Men tjejerna smiter iväg till skogen ändå, trots att det är mörkt och lite läskigt, för bär och chips är faktiskt livsviktigt på fredagsmys.

Men i skogen hittar de inga bär. Istället hittar de Ellys coola och sura granne Thea som gråter så att tårarna sprutar. Ja faktiskt lipande som en småunge, trots att det är hon som brukar kalla Elly och Alba för småungar.

Det här är en humoristisk vardagsberättelse om hur jobbigt det kan vara att känna sig liten, men också att det inte heller alltid är så lätt att känna sig stor. Boken är skriven av DN-journalisten Emma Bouvin som nu barnboksdebuterar och hon gör det på ett skickligt sätt med rolig text och dialoger man verkligen kan känna igen sig i. Illustrationerna av Emma Göther samspelar fint med texten och skildrar såväl humorn som allvaret och barnperspektivet.

Mormor vid havet

Mormor vid havetMormor vid havet är en poetisk och vacker bilderbok om kärleken till havet och kärleken till en mormor. Ett barn berättar att hens mormor bor vid havet, i ett hus på stranden. Barnet åker ofta till sin mormor och de trivs bra ihop. De går runt på stranden, letar skatter, hittar överraskande och ovanliga saker, badar, samlar snäckor, fikar, pysslar och myser tillsammans. Boken har så fint barnperspektiv, det är hela tiden barnet som beskriver sin mormor ur hens perspektiv:

Hon är så gammal, jag vet inte hur gammal hon är.

Men hon är i alla fall lika gammal som jag, för vi har alltid känt varandra – min mormor och jag.

Mormor beskrivs också som en modig, stark kvinna. Hon far på stora vågor och fiskar stora fiskar. Hon är stark och snabb som en haj och simmar lika fort som vinden. Illustrationerna är i yttersta samspel med texten, de är finstämda, milda, mjuka, detaljrika, varma akvareller som också har glimten i ögat. Texten är enkel, men språket är poetiskt och rymmer mycket mellan och bortom raderna. Det är en bok som tål många omläsningar, man hittar något nytt varje gång. En bok att njuta av, kanske tillsammans med en älskad farmor eller mormor eftersom boken hyllar vänskap över generationsgränserna. Boken är skriven och illustrerad av Moa Graaf och det är Bonnier Carlsen som ger ut den.

Se upp, Stella och Är du rädd, Stella

Se upp, Stella och Är du rädd, Stella är två färgglada och fint skildrade bilderböcker av Susanne Trydal och Ellen Ekman.

Se upp, Stella!  Är du rädd, Stella?

Se upp, Stella är första bilderboken om femåriga Stella. Hon har världens bästa storasyster, Agnes. Hon är cool, och mycket äldre än Stella, hon går till och med i skolan. Stellas storasyster kan nästan allting. Och en dag berättar hon att Stella kan bli blind om hon sitter sådär nära teven, för det blev en kille i Agnes klass. Det fastnar i Stella. Hon oroar sig, kan inte somna på kvällen och morgonen därpå tänker hon att det är lika bra att börja öva redan nu på att vara blind. Hon övar och övar hela dagen. Men det visar sig ju förstås att hon inte alls ska bli blind, utan Stella ska få glasögon. Jättefina glasögon!

Kopplingen mellan det som Agnes säger om teven och att Stella ska få glasögon är inte glasklar, jag hade gärna också sett steget där hon besökte optikern. Men det är kul att det kommer en bok om att få glasögon. Det är ju många små som får glasögon och säkert oroar sig innan, men den här boken visar snarare att det är en lättnad och lite coolt att få det. Boken är varm och rolig och även en fin skildring av syskonskap.

I Är du rädd, Stella ska Agnes vara barnvakt åt Stella i några timmar. De släcker ljuset och samlar alla gosedjur i sin koja. Men Agnes är förstås lurig som vanligt och vill ta chansen att berätta spökhistorier. Det vågar Stella. Nästan i alla fall. Men frågan är vem som egentligen blir mest rädd…

Denna bilderbok utforskar också syskonskapet, men handlar även om rädslor. Jag gillar att man ibland ser lite andra saker i bilderna än det som texten säger. En flirt med den vuxna läsaren och även något man kan diskutera. Som uppslaget där Stella berättar att det gick jättebra förra gången Agnes var barnvakt åt henne och att Agnes är världens bästa barnvakt, samtidigt som bilden säger något helt annat, nämligen ett kök fyllt med kaos och stök, brända muffins, en översvämmad diskho och omkullvält saftglas. Fint också att coola Agnes också får bli rädd och även fint att se samhörigheten och värmen som finns i familjen.

Båda böckerna har stor igenkänningsfaktor och illustrationerna har massor av detaljer, färger och känslofyllda uttryck. Kombinationen mellan vardag och humor, värme och glimten i ögat gör dessa bilderböcker till fina högläsningsböcker som man kan läsa om och om igen.

En hemlig väg

En hemlig vägLo längtar efter sin mormor. Men mormor är sjuk och Lo får inte åka dit. Sådan tur då att Lo har Silvring, den hemliga katten som bor inne i hennes sovrumsvägg. För en hemlig katt vet förstås en hemlig och förunderlig väg som visar sig gå ända till mormor på sjukhuset.

En hemlig väg är en bilderbok om längtan efter en älskad mormor och lyckan i att ha en hemlig vän. Det är också en bilderbok fylld av äventyr, av magi och fantasi. Illustrationerna är fartfyllda och färgsprakande. Här ryms en hel fantasivärld mellan bokens pärmar. Jag gillar hur man ser att den hemliga vägen går parallellt med de vanliga gatorna. Man ser husen och människorna i periferin, men man förstår att de inte ser Lo och Silvring. Jag tycker också om att det finns ett mångfaldsperspektiv i berättelsen, likväl som ett barnperspektiv i och med att man tar barnets längtan och fantasi på allvar och låter det få utrymme.

En hemlig väg är både skriven och illustrerad av Katarina Strömgård och bilderboken utnyttjar samspelet mellan text och bild genom att låta bilderna berätta en hel del av det som händer, och som inte återfinns i texten. Boken är en fristående uppföljare till bilderboken En hemlig katt, där Lo träffar Silvring för första gången och får sin hemliga katt. Båda böckerna har så vackra, mjuka, drömska illustrationer som man kan förlora sig i.

Klättra i träd

Klättra i trädIn genom granhäcken och så upp, upp, upp! Där gömmer sig en hel värld av olika träd som fem barn bara längtar efter att klättra i. Eller fyra, Lillasyster är för liten och för tjatig. Det är Raketträdet som tar dem hela vägen upp i yttre rymden. Det är Spindelträdet i Djupa djungeln och slutligen Älvornas träd, det största, högsta och mest magiska av dem alla. Ska de någonsin lyckas ta sig upp till skatten som gömmer sig där uppe?

Klättra i träd är en bilderbok som handlar om barns gränslösa fantasi, men också om vänskap och gemenskap och vikten av att samarbeta och hjälpa varandra. Fem barn ska klättra i träd och leka, men de utesluter lillasyster, för hon är för liten och klarar ingenting. De drar upp repstegen när hon kommer, och sedan när hon är nära släpper de ner den hårt, så hon får den i huvudet. Lillasyster springer iväg och gråter, men det kanske är lika bra eftersom hon ändå bara är i vägen när man ska klättra i träd. Det blir ett ordentligt äventyr där uppe i trädet, men så plötsligt inser de att de har kommit för högt, de vet inte hur de ska ta sig ner. Tänk om de ramlar! Men vips så är lillasyster där igen. Och nu är hon riktigt bra att ha. Nerifrån ser hon exakt vart barnen ska sätta fötterna och därmed kan hon hjälpa dem ner. Tryggt och säkert. Tillsammans går de hem och dricker saft och äter bullar med lillasyster. Imorgon ska hon får vara med och klättra.

En fin berättelse som både handlar om det vardagliga och om gränslös fantasi, lek och äventyr. Texten är skriven av Björn Sundmark som är professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet och har forskat kring barnlitteratur. Klättra i träd är hans barnboksdebut. Den välkände illustratören Per Gustavsson ligger bakom illustrationerna som verkligen utnyttjar bilderboksmediets möjligheter, inte minst när barnen klättrar högre och högre och vi till och med får vrida boken på högkant för att se och läsa. Illustrationerna är i milda färger och har dessutom ett fint mångfaldsperspektiv.

Tant sol

Tant solHej! Här är jag! Jag är tant Sol.

Jag jobbar på himlen, i gulrandig kjol.

Tidigt på morgonen stiger jag opp.

Jag tänder ljuset och värmer din kropp.

I bilderboken Tant Sol av Lotta Geffenblad får vi lära oss mer om solen och om hur solen jobbar, hela tiden, till och med medan vi sover. Boken är skriven på medryckande, rytmisk vers och illustrationerna är milda, mjuka med solens lysande gula gestalt i fokus.

Jag är alltid på jobbet. Varje dag. Hela året.

Med guldgula slingor och glitter i håret.

Inuti är jag världens varmaste tant.

Femton miljoner grader – det är sant!

Ja, tänk vad solen faktiskt gör och kan! Och så mycket fascinerande fakta som finns om solen. En del av denna presenteras i den här boken. Men det är ingen faktabok, tvärtom, det är en mysig bilderboksberättelse om Tant Sol och hennes jobb. Man lär sig om solen, skuggorna, årstiderna och olika väderfenomen av bara farten, utan att det blir krystat eller att det pedagogiska tar överhanden. Till sist blir det kväll och dags att sova och då kommer Tant Sols bästis Månen fram. Men för solen är det inte läggdags än, nu ska hon skina på månen så han syns och lyser.

Alla detaljer i illustrationerna gör att det finns mycket att se och upptäcka på bokens sidor. Och till detta den fina poesin, den underbara Tant Sol som skildras så varmt, de vackra bilderna, och hela helhetsupplevelsen av att läsa denna bok tillsammans. Detta är en riktigt högläsningspärla!