Viggo är sju år och två månader och har lugg ända ner i ögonen. Han har en pappa och en lillebror och en mamma, men hon bor i Danmark, så henne träffar de bara när det är mammahelg. Viggo har en hemlig lista också. En rädslolista. En lista där han skriver upp alla de saker han är rädd för. Mörker, monster med huvuden, monster utan huvuden, eld, att gå bus eller godis med Malte…

Viggo och rädslolistan är en superfin, rolig och charmig berättelse om Viggo som har så mycket tankar och rädslor. Lisa Bjärbo är ju en av mina favoritförfattare och här kommer hon verkligen till sin rätt. Skildringen av Viggo och hans vardag är trovärdig, humoristisk, varm och allvarlig på en och samma gång. Det är lätt att känna igen sig i lågstadiebarnets alla kluriga funderingar och oron kring det som är nytt eller okänt. Att ha föräldrar som inte är kära i varandra längre, att vara mörkrädd eller att inte våga berätta för sina kompisar vad man är rädd för, det är sånt som många kan relatera till och det är lätt att leva sig in i Viggos värld. Kul att Viggo är en tänkande, känslig pojke som ändå har alla de intressen som killar i hans ålder brukar ha – Minecraft, Playstation, film, klättra och mycket annat. Det ena behöver inte utesluta det andra. Jag gillar också att Viggo lever i en normbrytande familj där det är pappa som har huvudansvaret för pojkarna medan mamma satsar på karriären, till och med i ett annat land. Pappan uppmuntrar också Viggo att visa känslor och gråta när han behöver. Viggo har det också lite trixigt med läsningen och även detta kan vara skönt för många barn att få känna igen sig i. Boken är illustrerad med så fina bilder av Johanna Magoria.

Viggo och rädslolistan är en suverän högläsningsbok att läsa för barn i lågstadieåldern. Det finns också lärarhandledning till boken på förlaget Rabén & Sjögrens hemsida. Det verkar bli en hel serie böcker om härlige Viggo, vilket jag ser fram emot. Bok nummer två, Viggo och mammalivet, har precis kommit ut.

Viggo och rädslolistan finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det mesta tyder på att Pelle ska flytta. Han ska få ett litet syskon och därför säger mamma och pappa att de måste ha ett större hus. Men Pelle är inte alls säker på att han vill. Han är orolig för hur det skulle bli ifall familjen skulle flytta. Skulle han få nya vänner om han flyttar? Och kommer de gamla vännerna att fortsätta vara hans vänner om han flyttar? Han är inte heller säker på att han vill ha något syskon. Det är många förändringar på en gång och i bilen på väg till en i raden av alla visningar brister det. Men så en dag hittar Pelle, mamma och pappa sitt drömhus. Alla vill bo där. Mamma, pappa, ja till och med Pelle. Men det finns ett problem – det är många andra som också vill ha just det huset. Därför tänker Pelle ut en plan för att skrämma bort de andra familjerna…

Pelle vill inte flytta är skriven av Mikael Rosengren och illustrerad med blyertsteckningar av Peter Häggström. Det är en bok som handlar om att inte vilja flytta, att vilja flytta och om andra funderingar en liten pojke kan ha när det är stora förändringar på gång. Språket är mer beskrivande än gestaltande, men det är en lättläst berättelse som säkert kan vara till igenkänning och tröst för många barn som har liknande funderingar. Det är ganska mycket text så den passar bättre som högläsningsbok än att läsa själv, i alla fall för de lite yngre barnen.

Pelle vill inte flytta är utgiven av Idus förlag och finns att låna på biblioteket samt att köpa som e-bok på Adlibris och Bokus.

Skuggan i fönstret är en lättläst, mysryslig bok för nybörjarläsarna. Boken handlar om Anna som är ensam hemma när det blåser upp till storm. Ute finns hennes lilla kaninunge Linus och hon bestämmer sig för att gå ut och hämta in honom innan han blir skrämd. Men Linus är borta och dessutom ser Anna en skugga i grannhusets fönster. Kan det vara grannen Henrik? Men han är ju död….

Det här är en typisk ”bruksbok”. Alla som jobbar på skola eller bibliotek förstår nog vad jag menar. En bok som passar utmärkt för sitt syfte, men som kanske inte stannar kvar hos läsaren särskilt länge. Boken är lättläst, spännande, lagom läskig, har stor stil och många bilder, vilket passar utmärkt för att skapa läslust och öva läsflyt hos nybörjarläsaren. Det läskiga omslaget med sina mörka färger lockar säkert till sig läsarna, inte minst genom skylten med ”rysligt” på framsidan. Fler rysliga böcker finns också i samma serie, vilket är perfekt för den som kommer igenom boken och vill läsa fler i samma anda. Boken är skriven av den danske författaren Karsten S Mogensen och den är utgiven av förlaget Berghs. Jag gillar boken, den är lagom läskig och passar många nybörjarläsare som vill läsa läsa läskiga böcker. Jag stör mig dock på att grannen heter Henry i baksidestexten och Henrik inne i boken. En miss vid översättningen kanske?

Skuggan i fönstret finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Serien Lilla skräckbiblioteket har utökats med ytterligare en titel. Sedan tidigare finns Hans och Greta i det hemsökta huset, Snövit och de sju trollen, Askungen och vampyrprinsen, Prinsessan på den giftiga ärtan, Guldlock och de tre spökena och Dödluvan och vargen. Näst på tur att få en ny skräckkostym står sagan om prinsessan med det långa, långa håret – nu är nämligen Rapunzel och varulven här.

Den vackra flickan Rapunzel lever instängd i ett högt torn och vaktas av en elak häxa. Men en dag när häxan är ute släpper Rapunzel ner sitt långa hår och en prins kan klättra upp i tornet. Prinsen friar till flickan men innan de hinner iväg kommer häxan hem och uttalar en förbannelse över prinsen. Så kommer det sig att Rapunzel en kväll finner en ylande varulv vid sin sida istället för den prins hon nyss sagt ja till. Går det att bryta förtrollningen?

Åter finns alltså en ny skruvad twist på en välkänd saga. Rapunzel och varulven är precis som de andra titlarna i serien en perfekt bok för nybörjarläsarna som längtar efter att få mysrysa lite. Det är lagom läskigt med humor och glimten i ögat. Lättläst och snabbläst. Ni som läst de övriga titlarna i serien kommer också att känna igen er. Boken är illustrerad av Steve Cox precis som de tidigare böckerna. Härligt färgstarka illustrationer som förmedlar precis rätt stämning. De andra böckerna är väldigt populära på bibblan där jag jobbar och de är ständigt utlånade bland lågstadiebarnen. Jag är säker på att denna nya bok kommer att bli minst lika populär. Nu är jag bara nyfiken på vilken välkänd saga som Wiley Blevins kommer att ta itu med härnäst.

Rapunzel och varulven är utgiven av Hegas förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Börja rida med Sigge är en serie böcker för den lilla hästälskaren. Det är en blandning av berättelse och fakta i böckerna och de passar perfekt för den som ska börja rida eftersom man får lära sig hur det går till på de första ridlektionerna.

I den första boken som heter Börja rida med Sigge – Borsta och skritta får vi träffa Saga. Idag ska hon börja rida. Hon har längtat väldigt länge, men nu är hon mest nervös. Hennes kompis Harry ska också börja rida. Man får följa med när Sigges skötare Elina hjälper Saga att göra i ordning hästen. Saga måste först borsta Sigge. Därefter går de till sadelkammaren för att hämta hans sadel och träns. Innan Saga och Harry kan rida måste de nämligen sadla och träna hästarna. Som tur är får de hjälp första gången. Sedan är det dags att leda hästarna till ridbanan och äntligen är det dags att sitta upp! Det är mycket att lära sig under den första ridlektionen. Ändå går det alldeles för fort. Efter ridningen är det återigen dags att göra i ordning hästarna, sadla av, tränsa av och sedan får de mysa en stund med hästarna. Boken är uppbyggd som en berättelse, men på många uppslag finns det insprängda faktarutor där man får lära sig fakta om hästar, ridning och hästens utrustning samt olika fackuttryck som är bra att kunna när man ska rida på ridskola.

Börja rida med Sigge – Rida lätt är uppbyggd på samma sätt med både fakta och berättelse. Nu är det dags för den andra ridlektionen och nu får barnen lära sig mer om ridbanan och dess vägar och bokstäver. Det är också dags att barnen lär sig styra sina hästar. De får veta hur de använder tyglarna och vad skänklar är. Till sist får de prova att trava och så får de träna balansen i sadeln. Efter ridturen är det som vanligt dags att ta hand om hästen. Efter det får barnen släppa ut hästarna i hagen där de får busa och rulla sig och njuta av friheten.

Jag önskar att de här böckerna funnits när jag var liten, hästtjej som jag var! Jag kan tänka mig att hästälskare i lågstadieåldern lär älska böckerna och girigt insupa all kunskap som böckerna förmedlar. Det är ett bra knep att kombinera fakta och berättelse. Blir det för mycket detaljerad kunskap för de allra yngsta läsarna kan man hoppa över faktarutorna och bara fokusera på berättelsen och bilderna, medan de äldre kan grotta ner sig i hästkunskapen. På så sätt fungerar böckerna både som högläsningsböcker och att läsa själv och de passar även för en bred målgrupp. Extra kul är det att man får träffa hästarna Sam och Sigge i böckerna, eftersom det finns ett helt gäng kapitelböcker om dem. På så sätt kan läsarna följa med och läsa dessa när de vill läsa mer och tjockare böcker. Jag gillar också att boken visar en kille som rider och älskar hästar. Börja rida med Sigge är förstås skriven av Lin Hallberg och de har så fina illustrationer av Margareta Nordqvist. De är utgivna av Bonnier Carlsen och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här och här) eller på Bokus (här och här).

Jag fortsätter läsa böckerna om Mumindalen och nu har turen kommit till Muminpappans memoarer. När Muminpappan tror sig vara nära att dö (han är förkyld) bestämmer han sig för att skriva ner sina minnen så de ska finnas kvar till Mumintrollet och eftervärlden. På sin veranda i Mumindalen sitter han och minns sin tragiska uppväxt på barnhemmet, vidare till mötet med vännerna Fredrikson, Joxaren och Rådd-djuret och därefter sina stormiga ungdomsår när drontarna var större, ovädren farligare och solskenet varmare än nu. Här är det alltså Muminpappan och hans minnen som är i fokus och kanske är det därför jag inte tyckte att boken var lika bra som de övriga böckerna i serien om alla de charmiga invånarna i Mumindalen. Samtidigt är det rolig läsning – man känner ironin skymta igenom och Muminpappans skarvningar här och var för att få en spännande berättelse. Muminpappans karaktärsdrag lyser också igenom, han är ganska skrytsam och inte alls särskilt sympatisk, fast med en egensinnig torr humor. Boken ger en god bakgrundsbild till övriga böcker om Mumindalen och är underhållande. Dessutom är den förstås fylld av Tove Janssons härliga fantasi och språk. Jag vet dock inte riktigt vilken bokens målgrupp är, jag tror faktiskt att vuxna skulle uppskatta den mer än barn, även om förlaget angett målgruppen 6-9 år.

Muminpappans memoarer är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.