Dunkla hot

dunkla-hotAdrian håller på att bli galen. Någon smusslar ner anonyma brev i hans skolväska och i jackfickorna. Brev som blir alltmer hotfulla. Det står att om inte Adrians mamma omedelbart slutar skriva ”vämjeliga lögner” i tidningen så kommer något hemskt att hända både henne och Adrian. Men vem är det som skrivit breven, och varför?

Som journalist blev jag förstås nyfiken på den här boken. Hot hör trots allt till många journalisters vardag och det händer förstås att deras familjer blir lidande, så Dunkla hot handlar om ett högaktuellt, intressant och viktigt ämne. Boken vänder sig till 12-15 år och det känns som en lagom målgrupp med tanke på att boken är rätt så läskig och det är ett ämne som kan vara svårt att greppa för yngre.

Dunkla hot är den andra boken om Adrian. Den första boken i serien heter Gåtan Felicia Hill och den har jag inte läst. Kanske är det därför jag inte riktigt kommer in i den här boken. Jag har lite svårt för språket. Jag tycker att mycket känns stelt och tillrättalagt istället för målande och gestaltande. Karaktärerna i boken blir levande först i mitten och slutet av boken. Det är inte självklart varifrån hoten kommer och det är förstås bra, men det utmynnar inte i någon spännande deckarhistoria. Inte heller är det tillräckligt kusligt för att kännas som en skräckroman. Det är en väldigt realistisk bok och frågan är om det verkligen räcker i det här fallet. Tyvärr känns det som att boken spretar för mycket. Jag har också svårt för bokens omslag, det känns för omodernt, inte minst med tanke på ett så aktuellt ämne.

Boken är skriven av Elsie Petrén och utgiven av B Wahlströms förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

62 dagar

62-dagar62 dagar är den tredje boken i serien om Tom och Erik skriven av Cilla Naumann. Även i denna bok är Tom huvudperson och även denna bok utspelar sig på familjens sommarställe på landet. När Tom börjar berätta så är det den sista dagen på sommarlovet och då har han haft 62 dagar ledigt. Det kändes som en evighet när skolan slutade i juni, men nu är alla dagarna slut. Tom hade sett fram emot sommaren. Äntligen har han sin egen moppe och nu är hela gänget samlat på landet igen. Men det visade sig att sommaren inte skulle bli som han hade trott. Det regnade och var trist. Dessutom hände något mitt i sommaren och efter det blev allt kaos. Ingenting var sig längre likt på landet och inte heller inuti Tom.

Det är svårt att skriva mer än så om handlingen, utan att avslöja för mycket. Jag kan i alla fall säga att boken handlar om ett pojkstreck som går snett och fokus ligger på konsekvenserna av pojkstrecket. Jag kan också säga att det här är en gripande och realistisk ungdomsroman som man bara inte kan låta bli att bli berörd av. Bokens tema är återigen, precis som i Värsta brorsan (första boken om brorsorna Tom och Erik), förändringar och att växa upp. Men i Värsta brorsan stod åldersskillnaden och relationen mellan brorsorna i fokus. I 62 dagar har Erik en betydligt mindre roll. Istället handlar boken mycket om Toms inre resa mot vuxenvärlden.

Återigen har Cilla Naumann skrivit en riktigt bra tonårs- och ungdomsbok. Den är väldigt svart och deppig stundvis. Men är det inte också så ibland under tonåren när man ska göra resan in i vuxenlivet? Jag tycker att svärtan bara bidrar till ökad trovärdighet. Boken är kort och den är luftigt skriven. Det gör den lättläst och snabbläst. Men det innebär inte att boken snabbt försvinner ur tankarna. Tvärtom är det många svåra och tunga ämnen som tas upp och det finns ett djup i boken som man knappt kan tro att det kan rymmas på de få sidorna. Jag har läst att Cilla Naumanns böcker ofta används i skolundervisning och jag ser att det finns mycket att diskutera kring även i denna bok. Jag tycker om att handlingen kretsar kring en tonårskille och jag känner själv att det är lite ovant att läsa tonårs- och ungdomsböcker med killar i huvudrollen, så jag tror att det är välkommet.

Jag läste att 62 dagar är en parallellhistoria till Cilla Naumanns vuxenroman Springa med åror. Tydligen tar böckerna upp samma händelse, fast ur två olika perspektiv. Istället för att följa Tom så får man i vuxenromanen läsa om händelserna ur hans mammas perspektiv. När biblioteket öppnar efter sommaren igen ska jag låna Springa med åror där, för den har jag blivit sugen på att läsa. Men först blir det den fjärde boken om Tom, nämligen 17 timmar härifrån.

62 dagar är utgiven av Alfabeta bokförlag och finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

Läst av samma författare:

Värsta brorsan

Kulor i hjärtat

17 timmar härifrån

Kulor i hjärtat

kulor-i-hjartatKulor i hjärtat är den andra boken i serien om Tom och Erik som är skriven av Cilla Naumann. I den första boken skulle Tom börja i femman och Erik i åttan. Tidigare hade brorsorna lekt tillsammans hela tiden och haft samma intressen och kompiskrets. Men nu började åldersskillnaden märkas tydligt. Erik pratade bara om mopeder och hade nya kompisar som han träffat i skolan. Boken hade ett tydligt tema, nämligen förändringar och att växa upp.

Kulor i hjärtat har inte samma utformning som Värsta brorsan. Istället för att vara en kronologisk berättelse är detta nämligen en novellsamling, men med Tom som huvudperson i samtliga noveller. De noveller som finns med i berättelsen handlar om skilda ämnen. En novell handlar om kärlek, en annan berättar om skrämmande händelser under en cykeltur i mörkret och ytterligare en annan novell handlar om en incident på Ikea.

Kulor i hjärtat utkom för första gången 2009 och detta är en nyutgåva som dessutom innehåller en nyskriven berättelse. Boken nominerades till Augustpriset, den har hyllats i pressen och den används flitigt i skolundervisningen. Av detta kan man förstås sluta sig till att boken är bra. Själv tycker jag inte riktigt att den är lika bra som Värsta brorsan, men jag har funderat på varför jag känner så, och jag har kommit fram till att det troligen beror på att jag inte är så van med novellformatet. Jag tycker om huvudpersonerna och varje enskild novell är riktigt bra. Språket, person- och miljöskildringarna är lika bra som i Värsta brorsan. Det är nog den där helhetsbilden som jag ändå saknar. Visserligen så är Kulor i hjärtat ändå väldigt bra sammanhållen för att vara en novellsamling, det är ju samma huvudperson, bifigurer och miljöer. Men novellformatet är trots allt spretigare än romanen och det är lite av en konst och en vanefråga att hantera det formatet tycker jag. Däremot förstår jag definitivt att boken används flitigt i skolorna. Det finns oerhört mycket att diskutera kring i texterna och många saker att känna igen sig i.

Kulor i hjärtat utges av Alfabeta och finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

Läst av samma författare:

Värsta brorsan

62 dagar

17 timmar härifrån

Kurragömma

kurragommaKurragömma inleds med att Astrid och hennes mamma kommer till Spanien för en efterlängtad semestervecka. De ska vila, slappna av och försöka komma över sorgen efter pappa. Hans dröm var att få genomföra en viss vandring och denna vandring ska nu Astrid och mamma genomföra på egen hand. Men de hinner inte mer än fram till huset de hyrt, så ringer mammans telefon och hon blir inkallad på krismöte på jobbet. Hon vill ta med Astrid eller skicka hem henne till storasystern i Sverige, men Astrid vägrar. Hon vill stanna kvar på egen hand. Mamman går med på detta och lämnar Astrid. Det dröjer inte länge förrän mystiska saker börjar hända. Hon ser blöta fotspår på husets altan. Hon inser att hon aldrig möter några barn i byn där hon bor. Och hon blir varnad för att bada i den konstgjorda sjön. Sedan dyker det trots allt upp några barn, men de vill bara leka kurragömma. Vad är det egentligen som händer?

Kurragömma är en skräckbok för barn i åldern 9-12 år. Huvudpersonen Astrid är dock 13 år. Jag kan tänka mig att de unga bokslukarna älskar att få sätta tänderna i denna. Som vuxen är det dock lite saker som känns knepiga. Hur många svenska tonåringar väljer hellre att få sitta ensam i ett spöklikt hus i en avsomnad by i Spanien, istället för att åka hem till storasyster och kompisar, eller åka med mamma till Gran Canaria och bo på lyxhotell… Och för den delen – hur många svenska mammor lämnar en 13-åring sådär på semestern i ett mystiskt hus där det inte ens finns mobiltäckning. Själva spökhistorien är dock riktigt läskig, inte minst eftersom boken handlar om ett utelämnat barn som ska värja sig mot en grupp obehagliga spökbarn som vill ta hennes själ. Jag kan tänka mig att boken lär skrämma en och annan i målgruppen. Själv skulle jag kanske inte sätta boken i händerna på en 9-åring, utan jag skulle nog snarare säga att boken har en målgrupp på kanske 11-14, istället för 9-12.

Kurragömma är skriven av Petrus Dahlin och utges av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.