I helgen läste jag ut Ögonvittnet skriven av Anna Bågstam. Det är en deckare, den första i en ny serie. Boken inleds med att ett brutalt mord upptäcks i pittoreska Lerviken utanför Landskrona. En kvinna har blivit avrättad och fått sina ögonlock upptejpade. Huvudpersonen i boken heter Harriet Vesterberg. Hon har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation för att återvända till sin barndomsstad där hon flyttar in i sin pappas hus just i Lerviken. Mordet sker dagen innan hon börjar sitt nya jobb i Landskrona. Hon ska jobba som civil brottsutredare och hon kopplas därför in på mordet. Men starten på nya jobbet blir inte riktigt som hon tänkt sig. Hennes chef är en bitch, hon känner sig inte välkommen på stationen och hennes idéer uppskattas inte. Hon går sin egen väg som tyvärr leder henne in på ett spår som hon ångrar att hon började följa. Hon får indikationer att mördaren är någon hon känner…

Att få följa en civil brottsutredare är något nytt och fräscht – tidigare har man ju blivit van att få följa allt från städare och barnmorskor till  journalister och som ramlar över brott i sina vardagsliv, vilket inte känns särskilt trovärdigt efter några böcker i serien. Att få följa riktiga poliser är man ju också van vid i deckare och det ger ju en helt annan slags trovärdighet och inblick i själva polisarbetet. Men här har vi någon slags mellanting, vilket känns spännande och nytt. Dessutom är Harriet en karaktär som både har bra och dåliga sidor, precis som vem som helst. Hon har exempelvis otur i kärlek, tröstäter godis och analyserar ofta det hon sagt och gjort. En sammansatt karaktär alltså, vilket är ett stort plus. Jag gillar också hennes kompis Lisa som man egentligen inte får lära känna särskilt mycket, men som jag tror kommer att ha större betydelse i kommande böcker.

Jag hade dock lite svårt att komma in i boken, det gick långsamt och trevande från början. I mitten av boken tog det fart och slutet sträckläste jag. Boken är välskriven och det finns många ingredienser som jag gillar. Författaren skildrar bra hur det är att återvända ”hem”, att flytta hem hos en åldrad far som misstänks ha demenssjuksom, att vara tajta syskon som glider ifrån varandra på grund av en ny partner, att komma ny till en arbetsplats, dessutom ny med en annan utbildning än de övriga, att våga lita på sin magkänsla trots att man inte får stöd för sina teorier, att leva i en by där alla känner alla och rykten färdas sekundsnabbt och så vidare. En ytterligare fördel med boken är att den inte är det minsta förutsägbar. Dessutom finns det en hel del humor i boken, vilket ger en härlig kontrast till det brutala mordfallet. Ja, det finns många plus och jag har sett att andra bloggare verkligen hyllar Ögonvittnet. Även om jag hade svårt för den i början så tog den sig och självklart så måste jag rekommendera den till alla som gillar svenska deckare.

Anna Bågstam har tidigare skrivit material för Storytel, alltså en deckare som direkt blivit ljudbok. Hon belönades med priset Årets deckardebutant 2017. Nu verkar det som att det kommer att bli en serie böcker om Harriet så det kan bli spännande att lära känna henne mer och även se hur Anna Bågstam utvecklas som författare.

Ögonvittnet är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Syndabocken är den sjätte delen i serien om kriminalinspektör Emma Sköld. Jag var lite arg på karaktären, eller snarare författaren, efter förra boken då hon fejkade sin egen död och minnesstund för att sätta dit några korrupta poliser. Eller ja, det var egentligen inte Emmas fel helt och hållet, det var hennes pappas idé och de fick stöd av en läkare. Emma höll sig gömd i flera månader och lät sin mamma, syster och dotter tro att hon var död. Jag gillar inte riktigt det och när jag började läsa den nya boken om Emma inser jag att jag fortfarande var lite irriterad. Men självklart kunde jag ju inte låta bli att läsa. Mest nyfiken var jag på att se hur relationen mellan Emma, Nyllet och Ines gått sedan sist, att bygga upp ett nytt förhållande och samtidigt försöka komma in i mammarollen efter det fejkade dödsfallet kunde inte vara lätt tänkte jag. Och jag inser väldigt snabbt att det inte heller gått så bra, Emma och Nyllet tar en paus redan i början av boken. Väldigt synd tycker jag, för de kändes som menade för varandra.

Hur som helst. Boken inleds med att en inbrottsvåg drar genom Bromma och när en tonårspojke hittas död tror man att det handlar om ett villainbrott som gått snett. Emma Sköld kopplas in på fallet, men hon blir snart själv föremål för ett par inbrott. Dessutom får Nyllet hotbrev. Hänger allt ihop, eller hänger det som händer Emma och Nyllet snarare ihop med att Emma satte dit poliserna tidigare? Det var en städerska som hittade den döda pojken och misstankarna riktas snabbt mot henne. Det leder till att hatiska fördomar om både henne och utländska gästarbetare börjar spridas på nätet, i Facebookgruppen Brommavännerna.

Som ni märker så är det, som alltid, mycket samtidsskildring även i denna bok. Sofie Sarenbrant är ju duktig på det, att skriva om saker som skulle kunna hända i vår vardag när som helst och som redan pågår runt omkring oss. Det känns riktigt aktuellt och brännande, inte minst inslagen med näthat som är något som jag ofta diskuterar med barnen på skolan där jag jobbar. Själva mordfallet tycker jag kanske inte är det mest spännande av de fall Sarenbrant hittills har skrivit om. Det mest intressanta tycker jag är att läsa om Emmas utveckling och relationer. Men det är spännande, det är ett högt tempo och som vanligt är det förstås en riktig bladvändare. Syndabocken är klart läsvärd och nu är det bara att vänta på nästa bok i serien.

Syndabocken är utgiven av Bookmark förlag och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det har varit en väldigt lång reservationskö på Slaktaren, Gabriella Ullberg-Westins fjärde bok i serien Morden i Hudiksvall. Men äntligen har jag fått läsa den. Det som är extra kul med de här böckerna är ju att de utspelar sig i Hudiksvall med omnejd och just denna bok utspelade sig till stor del i närheten av Delsbotrakten som jag känner väl till. Dessutom får vi förstås återigen träffa alla de härliga karaktärerna, som Johan Rokka och Janna Weissmann.

Boken utspelar sig i oktober under älgjakten. Slaktaren Hans Larsson gör en makaber upptäckt en tidig morgon. Han hittar nämligen en människokropp upphängd i krokar i slakteriets tak. Johan Rokka och de övriga kollegorna på Hudiksvallspolisen ser snart att offret blivit utsatt för tortyr och det dröjer inte länge förrän detta mord bara blir ett i raden av flera bestialiska mord. Nu tickar klockan och Rokka med kollegor tvingas jobba natt och dag för att försöka hitta vem som ligger bakom morden innan fler kommer till skada.

Det är ett intressant tema med hämnd och girighet, men också med flera parallella handlingar, så som en journalists skrivande på ett stort scoop, ett HVB-hem som inte fungerar som det borde och om en pojke som vistas på hemmet och som blir indragen i något som är större än många kan ana. Bokens inramning, höstens älgjakt, är en väldigt bra fond och det är riktigt bra skildrat, jag som varit med under min makes jakt vid flera tillfällen kände väl igen mig. Överhuvudtaget är detta något som kan sägas om hela Ullberg-Westins författarskap, att böckerna är välskrivna och känns väldigt välarbetade. Slaktaren håller ett högt tempo med mycket spänning, korta kapitel och lättläst text, vilket gör att den snabbt blev en riktig bladvändare. Jag kunde inte sluta läsa. Jag känner också starkt att Gabriella har utvecklats i sitt författarskap, det blir starkare och starkare för varje bok och nu har hon hittat sin egen röst och sin egen berättarton, vilket gör böckerna än mer läsvärda. För mig är inte Slaktaren den bästa boken rent mordfallsmässigt, jag tycker att mordgåtan är lite svagare än i tidigare böcker och jag känner inte sympatin inför offer eller mördare på samma sätt som tidigare, men att den är så bra berättartekniskt istället väger upp detta. Miljöskildringarna och personskildringarna är riktigt bra, det är intressanta, komplexa karaktärer som verkligen växer för varje bok. Jag såg på Instagram att författaren skrivit på för en femte del i serien, så nu är det bara att vänta på att den ska komma, för läsa den ska jag absolut göra.

Slaktaren är utgiven av HarperCollins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

  

För två år sedan kom Pernilla Ericssons första bok ut. Den heter Spåren vi lämnar efter oss. Jag trodde jag skrivit om den tidigare, men när jag söker bland mina inlägg hittar jag den inte. Nu har jag just sträckläst hennes andra bok, Jag ska hitta dig, så det passar väl bra att jag skriver om båda samtidigt då.

På Adlibris presenteras författaren såhär:

Pernilla Ericson är journalist och bosatt i Stockholm. Hon har bland annat arbetat på OKEJ, på Aftonbladet och med produktioner för TV4. Pernilla fick idén till Erlagruppens första fall när hon efter en serie artiklar fick ta emot mängder av personliga berättelser om övergrepp. De flesta av de skrivande kvinnorna hade inte vågat anmäla. Spåren vi lämnar efter oss är hennes debutroman och första boken i serien om Erlagruppen.

I Spåren vi lämnar efter oss får vi veta att polisen Liv Kaspi tillfälligt är avstängd från sitt jobb i väntan på en internutredning. Under denna ”ledighet” blir hon kontaktad av en äldre dam som bidrar någon slags privatspaning och som har skapat ett team på fyra personer där hon då vill att Liv ska bli en av medlemmarna. De är ganska unika de fyra, men kompletterar varandra mycket bra, något som kommer att behövas för det är ett knepigt fall de står inför. Privatteamet kallar sig för Erlagruppen och namnet kommer av de fyra medlemmarnas initialer.

Det sker en rad brutala kvinnoöverfall längs med den gröna tunnelbanelinjen och när Erlagruppen börjar nysta i detta leder sökandet dem in i internets mörkaste vrår och det visar sig att förövarnas metod för att hitta sina offer är väldigt välplanerad. De brutala överfallen ökar, våldet eskalerar och snart börjar också kvinnorna försvinna. Det blir en kamp mot klockan för att försöka lösa fallet innan Gröna linjen-männen inser att någon är dem på spåren. Det är spännande hela tiden, mycket aktion och väldigt intressanta karaktärer som man får lära känna sakta men säkert.

Nästa bok i serien, Jag ska hitta dig, har det gått en tid sedan första fallet som Erlagruppen löste. Rickard har gömt sig utomlands, men det visar sig att han inte kan bli kvar där. Han sitter inne med information som kan fälla den undre världens mäktigaste man, Jovan Devic, och klockan tickar mot en kommande rättegång mot honom. Polisen behöver bevis och de vet att Rickard har dem. Samtidigt får en torped i uppdrag av Jovan att tysta Rickard för gott och han får hjälp av en förrädare inom poliskåren. Allt detta gör att Erlagruppen åter samlas, nu för att försöka hålla Rickard vid liv och försöka hitta torpeden. Det blir åter en våldsam jakt och Liv tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva och rädda de hon älskar mest. Även i denna bok är tempot högt och jag klarade knappt av att lägga bort boken.

Jag tror minsann att Pernilla Ericson blivit en av mina favoritförfattare. Hon skriver otroligt bra. Det är lättläst men välskrivet och spänningen är riktigt hög. Det känns trovärdigt, det märks att hon gör ordentligt med research och det avspeglas också i tacksidorna på slutet. Även det känslomässiga och kärlekshistorien beskrivs väl och jag kan inte låta bli att hoppas att Liv och Rickard ska kunna få en framtid ihop trots allt. Man kan inte ana vem det är som är läckan inom poliskåren eller hur boken ska sluta, det finns ingen förutsägbarhet alls, vilket förstås bidrar till sträckläsningen, man måste bara läsa vidare för att få veta hur det ska sluta. Jag skulle gärna se dessa böcker som filmer eller tv-serier, det skulle de passa bra som.

Och vet ni vad? Nu när jag skrev denna recension så såg jag att Pernilla Ericson i år kommit ut med den tredje delen i serien om Erlagruppen. Den heter När du vänder dig om. Jag har ställt mig i kö på den på mitt bibliotek, men har plats nummer 15 och boken är bara under inköp än så länge, så det kommer tyvärr att dröja alldeles för länge innan jag får återse de härliga karaktärerna. Men den som väntar på något gott…

Spåren vi lämnar efter oss och Jag ska hitta dig är utgivna av Harper Collins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris här och här och på Bokus här och här.