I Bladen brinners fjärde avsnitt intervjuas tvillingarna Emma Adbåge och Lisen Adbåge som säkert alla som gillar att läsa barnböcker känner igen. De har bland annat skrivit och/eller illustrerat böcker som Tio vilda hästar – en räknesaga, Världens mesta Ester, En Myras liv, böckerna om Koko och Bosse, Nu är det sent, Jag är jag, Lilla näsan och Lilla foten, Stora bebisbytet och böckerna om Rally och Lyra. Just nu är de aktuella med boken Halsen rapar, Hjärtat slår – rim för 0-100 år. Det är den första boken de gjort tillsammans sedan de debuterade för omkring 15 år sedan! I intervjun i Bladen brinner får vi höra om deras skrivarprocess, om hur de skickat sms till varandra med rim och verser, tankar och idéer, hur det var som barn att vara tvillingsystrar och dela samma intressen och hur det är att nu som vuxen både dela barndomsminnen, livserfarenheter, yrke och intressen. Jag tycker att det var jättespännande att lyssna på, dels för att få höra hur själva boken kommit till, det är ju alltid intressant att få ta del av författares skrivprocesser, men dels också för att få höra om själva tvilling/syskonskapet, hur underbart det måste vara att ha en syster som delar samma intresse och numera även yrke. Att ha någon som alltid finns där, alltid funnits där, alltid ha någon att bolla med och prata av sig med. Jag har tidigare skrivit om att jag saknar nära vänner och det är väl de tankarna jag återvände till när jag hörde den här intervjun. Tänk att få ha någon som delar ens intresse, tänk att ha någon att dela tankarna kring läsning och skrivande med. Troligen är det därför jag bokbloggar eftersom jag inte har någon närstående som skriver eller läser. Men det hade varit häftigt att få ha den där interaktionen med andra likasinnade via telefon, sms, mejl eller live också, inte bara ensidigt via en blogg där jag skriver och inte har någon aning om vem som läser…
Hur som helst så blev jag väldigt nyfiken på Halsen rapar, hjärtat slår – rim från 0-100 år, och som tur är så har jag den i min oläst-hög här hemma. Perfekt också för månadens tema i Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017.
De pratar också om pappor i barnböcker. Att pappor syns mer i barnlitteraturen numera och att det förhoppningsvis är en spegling av att vi lever i ett mer jämlikt samhälle nu. Men också att det är högre krav på mammor – pappor får cred för minsta lilla de gör, typ gungar barnen eller brer en macka, sånt som är naturligt för mammor. Mammor däremot blir påhoppade så fort de typ tittar på mobilen i fem sekunder när de är med sina barn. Det känner jag igen mig i alltför väl tyvärr, med fyra små barn, att mammor och pappor behandlas olika av samhället och att det ställs högre krav på mammor i många olika avseenden. Flera böcker där pappor skildras diskuteras också i podden och jag blev nyfiken på Ramona (som visserligen funnits i min oläst-hög länge, men som jag blev ännu mer sugen på att läsa nu) och på M varken mer eller mindre.
Sist är det också en intervju med Christoffer Carlsson. Han är sedan tidigare känd för att ha skrivit kriminalromaner för vuxna och nu har han skrivit en kriminalroman för tonåringar. En roman om ett brott för ungdomar. Sådana böcker finns det alltför få av tycker jag, särskilt med tanke på att deckare ju är en så enorm genre för vuxna. Och att barndeckare också är en stor genre. Så det är konstigt. Hoppas det vänder nu. Jag har själv inte läst Oktober är den kallaste månaden men varit nyfiken på den, så den ska jag definitivt läsa. Älskar titeln. Det var också intressant att ta del av författarens tankar kring skrivprocessen och skillnaden, eller snarare icke-skillnaden att skriva krim för ungdom vs vuxen.
Coolt med ADHD av Malin Roca Ahlgren, Susanne Israelsson Stenberg, Carl-Marcus Ramstedt (Kikkuli förlag). Boken handlar om Alice, 11 år, som precis går igenom en utredning och får diagnosen ADHD. Det skildras på ett väldigt bra sätt hur hennes vardag och skoldagar ser ut, vilka svårigheter hon möter, men också vilka styrkor hon har lyfts fram på ett bra sätt. Det är ju faktiskt coolt att ha ADHD! Vänder sig till barn 9-12 år. Boken har många fina bilder och är lättläst med mycket luft på sidorna.
Sanna har en väldigt busig storebror av Cecilia Ingard (Infoteket om funktionshinder) handlar om Sanna som har en bror med ADHD. Väldigt lättläst med många bilder. Kan läsas av barnet självt eller användas som högläsningsbok. Det nämns inte i texten att brodern har ADHD eller vad det innebär, utan boken är skriven ur barnets perspektiv, hur Sanna uppfattar sin bror. Boken kan med fördel användas som en inledning inför att prata om hur det är att ha en närstående med ADHD. Jag tror att poängen med boken riskerar att gå lite förlorad om man inte diskuterar kring boken. Men det är en av få böcker som tar upp just detta perspektiv. Dessutom vänder den sig till en väldigt bred målgrupp, jag tycker att den kan läsas för barn från 3 år och uppåt.
Alla hundar har ADHD av Kathy Hoopmann (Nypon förlag) är en jättefin bilderbok fylld av charmiga bilder på hundar. Hundarna personifierar olika egenskaper som kan vara kännetecknande för den som har ADHD. Bilderna bidrar till att både avdramatisera och förtydliga karaktärsdragen. Det har länge varit ett beprövat sätt att använda sig av djur i barnböcker för att skapa en distans till läsaren och därigenom bidra till ökad igenkänning. Den här boken bygger på samma princip och det ger en bra utgångspunkt för att börja diskutera vad ADHD är och för den som har ADHD bidrar boken inte bara till ökad förståelse, utan säkert också lite tröst och en känsla av att inte vara ensam. Boken vänder sig också till en mycket bred målgrupp, de yngsta kan fascineras av bilderna och de äldre barnen, ja, ända upp till tonåringar och vuxna kan använda den som en faktabok och diskussionsunderlag.
Sofia med knuff – inte ett dugg annorlunda av Annelie Strömberg är en lättläst kapitelbok som handlar om Sofia som har ADHD. Hon är 8½ år och går i lågstadiet tillsammans med sin bästis Molly. Ibland händer det tokiga saker kring Sofia och här får man en förståelse för varför det blir som det blir och hur hon känner. Jag tycker att boken ger en väldigt bra bild över hur det kan vara att ha ADHD och också en bra förståelse för hur det kan vara för den som står vid sidan om. I mitten av boken ungefär får Sofia sin diagnos och man får även en skildring hur det kan vara för såväl barnet som föräldrarna när man får en diagnos. Jag gillar att i hela boken förmedlas en positiv känsla – även om Sofia har ADHD så är hon ändå samma vanliga Sofia och hon är inte ett dugg annorlunda. Jag gillar också sättet Molly reagerar på när hon får höra om Sofias diagnos: ”Jag tycker om dig Sofia! Med eller utan adhd. Annars vore du inte Sofia”. Boken passar bra för lågstadiebarn att läsa själva, men den funkar också bra som högläsning. Dessutom fungerar den bra som ett diskussionsunderlag, både hemma och i skolan.
Men Aron! är skriven av Marie Rydell och Monica Ingemarsson. Den handlar om Aron som går på förskolan Laxen. Han råkar ofta i trubbel, har svårt att se sammanhang och mening i olika göromål, han är snabb och impulsiv, men också väldigt kreativ, duktig på att rida och en mästare på att klättra i träd. Ibland blir det bråk när Aron inte riktigt förstår vad som förväntas av honom. Det som lyfts fram i den här bilderboken är att Aron blir sedd av en nyanställd förskollärare som ser hans svårigheter och som anpassar vardagen efter Aron. På så sätt kan Arons styrkor komma fram istället för att det är svårigheterna som hamnar i fokus. Det är ofta enkla saker man kan göra för att vardagarna ska bli betydligt enklare för en person med ADHD och detta visar man på i denna bok. På så sätt blir det också enklare för alla runt omkring. Men Aron vänder sig till barn mellan 3-6 år.
ADHD-guiden för föräldrar av Russell A. Barkley är en omfattande och innehållsrik handbok för föräldrar till barn med ADHD. Boken är tänkt att hjälpa föräldern att förstå sitt barn och att få tillvaron att fungera. Man kan läsa om allt från vad som orsakar svårigheterna, om barnets utveckling och om medicinering, till hur en utredning går till och hur man hanterar beskedet om diagnosen. Två stora avsnitt i boken behandlar också föräldraskapet och vardagen med ADHD, hur man kan vägleda barnet, minska konflikterna och få ett mer harmoniskt familjeliv. Många konkreta tips och råd, flera steg-för-steg-program och strategier. Något svårläst ibland och fokus ligger på amerikanska förhållanden (även om en viss anpassning till svenska förhållanden har skett), men ändå en väldigt matnyttig bok.
Föräldraboken om ADHD av Lena Westholm är däremot just det – en bok om adhd för föräldrar där man utgår från svenska förhållanden. Det är en ganska tunn och snabbläst, men otroligt innehållsrik bok. Den vänder sig till dig som är förälder till ett barn eller tonåring med adhd och jag gillar att boken tar upp olika åldrar eftersom svårigheterna ju kan yttra sig olika beroende på barnets ålder. Boken ger ökad kunskap om vad adhd är och innebär och den tar upp områden som skolgång, medicinering, fritid, mat- och sovvanor, känslor, relationer och mycket mer. En väldigt, väldigt bra bok tycker jag.
ADHD-hjälpen för ett liv i balans av Katarina A. Sörngård (Natur & Kultur) är en bok som vänder sig till vuxna med ADHD. Egentligen kanske den inte platsar in här på listan eftersom den inte vänder sig till barn eller till föräldrar till barn med ADHD. Men jag tycker att det är en jättebra bok, så jag kan inte låta bli att ta med den ändå. Dessutom finns det ju många föräldrar som kanske har ADHD själva och som behöver få lite tips och råd. Många av tipsen kan man också ha nytta av ifall man har ett barn, kanske framförallt äldre barn, med ADHD. Den här boken är skriven av en svensk författare och den innehåller dels en kortare beskrivning av vad ADHD är, vilka kärnproblemen är och vilken behandling som finns, men dels också ett omfattande avsnitt med konkreta och handfasta strategier för att lära sig hantera sin ADHD. Här får man lära sig planera, organisera, prioritera, hantera sin ekonomi, tidsplanera, ha koll på viktiga papper, lära sig bromsa, kartlägga, förebygga och förändra sina problembeteenden, reglera känslor, koppla av, varva ner, förbättra sin uppmärksamhet, minska konflikter, lära sig säga nej, välja sina strider och mycket, mycket mer. Det finns också ett avsnitt till den som är anhörig. Boken är lättläst, lättillgänglig och har en positiv känsla.
