barnboksbloggen

Denna veckas bokbloggsfråga utgår från hur du väljer din läsning.

Såhär fungerar det:

Tack vare min utmaning Temaläsning 2016 där vi under augusti månad skulle läsa ungdomsböcker så har jag läst (M)Ornitologen av Johanna Thydell. Jag gillar Johanna Thydells språk och har därför sett fram emot att läsa den här boken. Jag blev inte direkt besviken, men kanske är det här inte hennes bästa bok.

Den ”konstiga” titeln (M)ornitologen syftar på en ornitolog, alltså en person som studerar fåglar. Men huvudpersonen i denna bok studerar inte bara fåglar, eller rättare sagt, hon studerar egentligen inte fåglar alls. Istället är det hennes egen biologiska mor som hon studerar, men under täckmanteln som ornitolog, därav är hon alltså en (m)ornitolog.

Boken handlar om Moa, 17 år, vars mamma Hedvig stack från familjen när Moa var ungefär 2 år. Efter det har Moa fått en bonusmamma och en lillebror. Men det har alltid skavt lite i henne att mamman lämnade familjen av okänd anledning, även om Moa gör sitt bästa för att låtsas att hon inte bryr sig. När Moas mamma plötsligt hör av sig efter 15 år blir det därför inget självklart beslut att träffa henne. Så småningom bestämmer sig Moa ändå för att åka till skogen där mamman numera bor, med förevän
dningen att hon ska göra ett skolarbete om fåglar.

Bokens centrala tema är förstås föräldraskap, men det är skildrat ur Moas synvinkel, inte ur mammans synvinkel. Ett annat viktigt tema är förstås utveckling eftersom 17-åriga Moa befinner sig i den åldern där väldigt mycket händer, både inom henne och runtomkring henne. Det är inte bara den (frånvarande) mamman som pockar på uppmärksamhet utan också killkompisar och före detta pojkvänner.

Johanna Thydell har som sagt ett härligt språk, och trots att boken egentligen handlar om ett rätt så tungt ämne så upplever man det inte så under läsningen. Moa är en trevlig bekantskap, dråplig ibland och charmigt sympatisk. Även bifigurerna, som hennes pappa och bästa kompisen Otto, verkar vara mysiga människor. Dock är det svårt att få grepp om mamman som gärna glider iväg och undviker konfrontationer och att ta tag i sina känslor. Jag gillar däremot att det i det här fallet är mamman som har lämnat familjen, litteraturen (och verkligheten) är ju annars fylld av frånvarande pappor, men här är det alltså mamman som är frånvarande.

Mornitologen är utgiven av Alfabeta bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Dags för en ny Veckans bokbloggsfråga. Denna vecka blir det en kort och enkel fråga.

Såhär fungerar det:

Äntligen dags för en ny tematrio efter sommaruppehållet. Lyran startar med en namnutmaning: Adela, Heidi, Lilian, Lilly, Kevin, Roy, Alma, Hulda, Anita, Annette, Tord, Turid, Dagny och Helny har namnsdagar de kommande 7 dagarna. Den här veckans tema är att berätta om romaner, filmer eller TV-serier som handlar om eller är skrivna av författare med någon av dessa namn.

1. När jag hör namnet Heidi så tänker jag först och främst på armbryterskan Heidi Andersson. Hon har blivit världsmästare 11 gånger, Europamästare 2 gånger, varit sommarvärd i radion och programledare i TV för barnprogrammet Miljöhjältarna. Dessutom är hon känd genom dokumentärfilmen Armbryterskan från Ensamheten.
2. Anita Eklund Lykull var en av mina absoluta favoritförfattare när jag var yngre. Hennes ungdomsböcker berörde mig lika mycket som böcker från till exempel Johanna Nilsson, Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Jessica Schieffauer gör idag. Fast jag upplever inte att Anita Eklund Lykull var lika känd som dagens ungdomsbokförfattare. Å andra sidan fanns inga bokbloggar på den tiden. Hon gav ut sin senaste bok 2007, men jag hade gärna läst mer av henne.
3. Anette Rosvall och Emma Hamberg har skapat många receptböcker ihop. En av mina favoriter är Din matkasse, men jag gillar också deras nylansering av den klassiska köksalmanackan, Husmorsorna – the ultimate Köksalmanacka.

September är här och nu kan man väl också officiellt säga att hösten är här, och för mig innebär hösten och den nya terminen alltid en nystart, vilket också blir ämnet för denna Veckas bokbloggsfråga.

Såhär fungerar det:

Jag var på ett tillväxtultraljud i juli och då upptäckte läkaren att vårt barn låg i säte. Eftersom jag gärna ville föda vaginalt trots säte så började jag leta information om sätesförlossningar på nätet. Jag hittade då Sätesboken och den tillhörande Facebookgruppen Sätesförlossningar och sätesbjudning. Tack vare författaren Gina Cinnamoni fick jag chansen att läsa Sätesboken.

Sätesboken är en kort, men innehållsrik bok som handlar just om sätesförlossningar. Författaren skriver att hennes mål med Sätesboken har varit att man ska få lagom mycket information för att kunna känna sig tryggare och vara mer informerad. Tanken är att man inte ska behöva leta information på nätet eftersom det ofta är skräckhistorierna som får ta störst plats och de kan göra mer skada än nytta att man läser. Det finns en poäng i detta och jag tycker också att Sätesboken är tillräckligt innehållsrik för det jag behövde veta om sätesförlossningar, utan att vara ”för mycket”. Att boken inte är så tjock och lång innebär också att den är lättläst för den som inte är van att läsa så mycket.

Boken tar upp vad sätesbjudning innebär, tecken på att ens bebis ligger i säte, vändningsförsök, valet mellan att föda vaginalt eller med kejsarsnitt, hur det är att gå igenom en vaginal sätesförlossning respektive hur det är att gå igenom ett kejsarsnitt, fördelar och risker med de olika förlossningsalternativen, tips på förlossningsbrev samt svar på vanliga frågor kring sätesbjudning. Boken innehåller också rikligt med förlossningsberättelser från kvinnor som fött barn i säte, antingen via vaginal förlossning eller med kejsarsnitt. De berättar om såväl graviditet och förlossning som sina egna erfarenheter av att vänta och föda sätesbarn.

Sätesboken är lättläst, informativ och väldigt peppande. Att få veta att ens barn ligger i säte kan väcka många frågor och det finns som sagt en hel del information på nätet om det, men all den fakta som man kan hitta där är kanske inte relevant eller ens läsvärd. Därför tycker jag definitivt att Sätesboken fyller ett hål på marknaden. Jag tror inte att det finns särskilt mycket litteratur kring att föda i säte, så det är välbehövligt. Att boken är så lugnande och peppande är ett stort extra plus eftersom det gör de gravida och födande kvinnorna trygga och säkra på att det inte alls behöver vara skrämmande och riskfyllt att föda i säte. Boken vänder sig både till den gravida/födande kvinnan och hennes partner. Dessutom kan boken med fördel läsas av personal som möter gravida kvinnor med sätesbarn, exempelvis på MVC eller förlossning. Har du ett sätesbarn eller är nyfiken på att lära dig mer om att föda i säte rekommenderar jag Sätesboken och dess hemsida och Facebookgrupp där du kan läsa mer och ställa frågor.

Sätesboken är utgiven av förlaget Cendorian Publishing och finns att köpa på Satesboken.se.

Det här temat hade jag verkligen sett fram emot, men tyvärr är verkligen inte tiden med mig för de här läsutmaningarna. Jag skulle gå på föräldraledighet och typ ligga i soffan och äta praliner och läsa fram tills bebisen fötts, men så blev förstås inte fallet då flera närstående dog inom kort tid och det blev fokus på annat istället. Två ungdomsböcker lyckades jag dock läsa under augusti. Här kommer sammanfattningen av alla böcker som lästs i utmaningen under månaden:

Mornitologen (Barnboksbloggen)

Djupa Ro (Barnboksbloggen)

Fangirl (Bokmumriken)

Djupa Ro (Bokmumriken)

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn (Bokmumriken)

Du, bara (Bokmumriken)

Pojkarna (Bokmumriken)

När hundarna kommer (Bokmumriken)

Harry Potter and the Cursed Child (Stories from the City)

The Girls (Flickorna) (Stories from the City)

All the bright places (Som stjärnor i natten) (Stories from the City)

That summer (Stories from the City)

Det finns annan frukt än apelsiner (Stories from the City)

Som eld (Stories from the City)

Den vita döden (Stories from the City)

Stop pretending (Sofies bokblogg)

Jack (Sofies bokblogg)

Som hund som katt (Sofies bokblogg)

Mitt år av längtan (Sofies bokblogg)

Det är jag som är Mickan! (Sofies bokblogg)

Sms från Soppero (Sofies bokblogg)

En evighet i Tanger (Sofies bokblogg)

Tur att alla andra deltagare i Temaläsning 2016 läser betydligt mer än mig. Tillsammans har vi ju trots allt fått ihop en diger lista. September månads tema är fackböcker!

För någon vecka sedan skrev jag om Ann Fernholms senaste bok, Smakäventyret, och då nämnde jag hennes två tidigare böcker, Ett sötare blod som jag har recenserat här, och så Det sötaste vi har som jag kom ihåg att jag inte har skrivit om ännu, och därför tänkte jag passa på nu.

Ett sötare blod handlar om hälsoeffekterna av ett sekel med socker, att vi under många år nu fått rådet att dra ner på fett och istället välja lightprodukter varpå fetma, diabetes och benskörhet har ökat. Det är en lättläst bok om kost och hälsa, om hur vi påverkar våra kroppar genom det vi stoppar i oss, hur viss mat kan göra oss friska och andra livsmedel kan leda till olika krämpor och sjukdomar.

Det sötaste vi har bygger vidare på detta tema, men handlar om det mest kära vi har, nämligen barnen. Boken berättar om hur den historiskt höga konsumtionen av socker och vitt mjöl ställer till det i barnens kroppar och att de sjukdomar som ökar bland barn över hela världen, så som astma, allergier, glutenintollerans, typ 1-diabetes, depression, fetma, autism, adhd och för tidig pubertet, allesammans går att knyta till söt skräpmat och ett stillasittande liv. Eftersom författaren Ann Fernholm är vetenskapsjournalist och fil.dr. i molekylär bioteknik är boken vetenskapligt förankrad. Men den har också ett lite mer personligt tilltal eftersom författaren också skriver om sitt eget föräldraskap och om den dagliga kampen att minska på allt sött, vilket sannerligen inte är så lätt som man skulle kunna tro. Boken innehåller mestadels fakta, men också en del konkreta tips och råd. I slutet av boken finns också ett avsnitt med spännande recept.

Det sötaste vi har är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Barn som bråkar – Att hantera känslostarka barn i vardagen är en föräldrahandbok som tar avstamp i olika vardagliga situationer i familjen där konflikter lätt kan uppstå. Boken är uppdelad i två delar. Första delen av boken är i sin tur indelad i 12 kapitel som vart och ett tar upp en princip, en grundläggande tanke, och till varje av dessa principer ger författarna minst ett exempel på en vardaglig konflikt. Bokens andra del innehåller också en rad olika kapitel fylld med vardagliga exempel där författarna nu tittar lite noggrannare på vad som egentligen händer i de olika situationerna, vilka principer som framgår och hur man som förälder kan använda sig av olika strategier och metoder för att komma vidare. Boken innehåller också en gedigen referensdel och även studiematerial, så det går utmärkt att använda den i exempelvis föräldragrupper. Boken kan också med fördel användas för pedagoger i barngrupper som referensmaterial eller varför inte läsa den som en studiecirkel.

Författarna har lång vana att arbeta med barn som har diagnoser av olika slag, och metoderna i boken kan mycket väl fungera bra på barn med särskilda behov. Men metoderna fungerar lika bra på barn utan diagnoser. Precis som jag skrev igår när jag recenserade boken De 7 vuxensynderna så är det bra att kunna plocka guldkornen ur sådana här böcker och testa sig fram bland olika metoder, teorier och strategier för att se vad som passar just ens egen familj bäst. Jag tycker hur som helst att boken är läsvärd och den är också lättläst med snygg formgivning, många illustrerande exempel ur verkligheten samt sammanfattande faktarutor insprängda här och var. Även här gillar jag att boken utgår från svenska förhållanden, vilket gör att det blir lättare att känna igen sig i exemplen och relatera till de tips och råd som finns i boken.

Barn som bråkar är skriven av Bo Hejlskov Elvén och Tina Wiman. Den är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

De 7 vuxensynderna – Föräldrars vanligaste misstag och hur du undviker dem är skriven av psykologen Karl Eder. Han menar att det finns sju vuxensynder, eller tankefel hos vuxna, som bidrar till att skapa frustration och konflikter med barnen istället för en gemensam förståelse och en möjlighet att komma framåt. I den här boken får man lära sig om dessa sju vuxensynder, som är Att inte ta barn på allvar, Att utgå från ett vuxet perspektiv, Att värdera beteenden, Att generalisera istället för att individualisera, Att över- och underdriva barns svårigheter, Att oroa sig för att barn ska oroa sig, samt Att vara inkonsekvent. Jag antar att alla vi föräldrar har begått något eller några av dessa misstagen nån gång under sitt föräldraskap. I boken kan man få hjälp att få syn på vilka vuxensynder man begår, men också få redskap för att hantera dem på ett konstruktivt sätt.

Boken utgår från KBT och handlar framförallt om barn i åldern 6-12 år. Precis som de flesta föräldrahandböcker, eller självhjälpsböcker överhuvudtaget så kanske man inte håller med om allt i boken, men den är lättläst, läsvärd och innehållsrik att plocka godbitarna ur. Troligen får man också en och annan tankeväckande aha-upplevelse under läsningen. Ett stort plus också för att boken är svensk från grunden och alltså handlar om svenska förhållanden, så det är lätt att känna igen sig.

De 7 vuxensynderna är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.