barnboksbloggen

På senaste tiden har jag betat av flera av Kristina Appelqvists senaste böcker med litteraturforskaren Helena Waller i huvudrollen. Den senaste i raden är Den fjärde pakten. I den boken är inte bara Helena Waller i huvudrollen, utan också rektor Emma Lundgren som vi läsare har mött i tidigare böcker av Appelkvist. Hon gör alltså samma drag som exempelvis Jonas Moström som låter huvudpersoner från hans olika bokserier mötas och tillsammans bli huvudpersoner i senare böcker.

Den fjärde pakten inleds med att en student faller ner från universitetets klocktorn. Ingen kan säga om det rör sig om mord, självmord eller olycksfall. Polisen blir förstås inkopplade, men det lutar mot att de kommer att lägga ner fallet eftersom inget egentligen tyder på mord och de inte har några ledtrådar att arbeta vidare med. På universitetet hamnar händelsen ganska snart i skuggan av en annan händelse – universitetet kommer nämligen att få ta emot en stor donation. Pengarna kommer att bekosta ett unikt center för antikforskning, som kommer att göra Västgöta universitet känt i hela världen. Det finns dock en hållhake. Donatorn vill få mer insyn i vad pengarna ska användas till än vad som brukar vara brukligt i universitetskretsar. Emma Lundgren som nyss kommit tillbaka till rektorsrollen efter sin föräldraledighet känner sig motarbetad av sina kollegor. Det dröjer inte länge förrän hon blir avsatt på falska grunder och hennes efterträdare tycks ha ett mycket större intresse för donationen än han borde ha. Tillsammans med Helena Waller försöker Emma ta reda på vad det egentligen är som sker i universitetsledningen och vem som ligger bakom kuppen att få henne avsatt. När chefsgruppen bestämmer sig för att åka till franska Rivieran för att besöka den rika donatorn och det dessutom inträffar ett mordförsök under den resan så inser de snart att det finns starka och mäktiga krafter som verkar i det fördolda och som inte verkar ha några betänkligheter alls.

Återigen en deckare i universitetsmiljö alltså. Jag känner dock att denna bok är lite annorlunda än de föregående. Det är typiskt pusseldeckarstuk precis som vanligt, med mer fokus på relationer än på snaskiga detaljer från mordutredningen. Eftersom poliserna bara verkar på sidan av och inte står i fokus i någon huvudroll så befinner vi också längre ifrån mordutredningen rent naturligt, än vad som annars brukar vara fallet i deckargenren. I just den här boken tycker jag att fokus hamnar lite väl mycket på de inre konflikterna i universitetsledningen, det blir faktiskt lite tråkigt till slut och spänningen förtas av alla intriger. Men det beror ju också lite på vilka förväntningar man har av en bok. Som deckare eller kriminalroman är denna bok rätt blek och tam, men som relationsdrama, underhållning, spänningsroman eller någon annan liknande genre så är den klockren. Det är en underhållande, träffsäker och riktigt läsvärd bok. Den stora behållningen är som vanligt förstås språket – Kristina Appelqvist har ett speciellt språk som är lättläst, flyter på bra och boken är väldigt välskriven.

Den fjärde pakten finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Tiggaren är den femte boken om kriminalinspektör Emma Sköld. Den inleds med att det hålls minnesstund efter Emma. Det är en känslosam minnesstund där hennes nära och kära sörjer henne oändligt mycket. De tror att omständigheterna kring hennes död är glasklara. Åtminstone tror alla utom Emmas pappa Evert Sköld det. Han vet nämligen sanningen om vem som verkligen låg bakom händelsen och vad som egentligen hände. Saker och ting är nämligen inte som man kan tro. Men det visar sig att Evert och hans familj befinner sig i fara. Att veta sanningen är farligt. Väldigt farligt. De som ligger bakom allt skyr inga medel och är helt iskalla. Dessutom inser Evert så småningom att det är samma personer som ligger bakom mordförsöket på Emma som också ligger bakom de mord på tiggare som skakar Stockholm just nu. Men hinner han samla bevis och konfrontera dem innan det är för sent?

Det är svårt att beskriva Tiggaren utan att avslöja för mycket. Jag vill ju inte skriva några spoilers. Jag kan dock säga så mycket som att boken tar flera oväntade vändningar och att den är ganska annorlunda mot de andra böckerna i serien. Kanske inte så konstigt med tanke på att boken inleds med att dess huvudperson dör och man har minnesstund för henne… Första halvan av boken är lite seg, men å andra sidan går det undan rejält i andra halvan av boken, inte minst mot slutet då det sker mycket saker i ett rafflande tempo. Jag gillar författaren Sofie Sarenbrants förmåga att skildra samtiden och uppmärksamma oss på vad som faktiskt pågår i verkligheten, om än detta faktiskt är en fiktiv berättelse. Det som händer i boken skulle ju faktiskt kunna hända på riktigt. Det är viktiga, tunga och allvarliga ämnen som boken tar upp och det finns en hel del samhällskritik i den. Samtidigt är det en levande berättelse om några av Sveriges allra mest utsatta personer – de som annars sällan får komma till tals. Boken är lättläst och snabbläst tack vare de korta kapitlen. Det finns flera berättarröster, vilket kan vara lite förvirrande, men samtidigt ger det möjlighet till fler perspektiv, så det är inte så dumt grepp ändå. Boken tar vid precis där den förra boken slutar och knyter även ihop flera lösa trådar från andra böcker på ett väldigt bra sätt. Samtidigt öppnar slutet för att det kommer fler böcker om Emma Sköld och självklart är jag nyfiken på att läsa för att få veta hur det går för Emma, Nyllet och Ines.

Tiggaren är utgiven av Bookmark Förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Kvinnan på bänken är den senaste (19:e!) boken i serien om kriminalinspektören Maria Wern, skriven av Anna Jansson. Precis som tidigare böcker i serien utspelar sig även denna på Gotland. Intressant nog så innehåller boken lite gamla element som är spännande att läsa om. Det är nämligen så att på Gotland har modergudinnan som bär ormar i sina händer dyrkats ända sedan stenåldern. En av de som verkar dyrka henne är en nutida präst, Alva. Hon har en stor roll i berättelsen eftersom hon först blir hotad och därefter försvunnen. När Maria Wern börjar undersöka händelserna visar det sig att såväl prästgården i Lärbro, där Alva bor, och den närbelägna kyrkan, spelar en betydande roll. Det finns en sägen om en präst som blev dräpt i kyrkan på 1200-talet och det sägs också att hans mördare går igen. Det sägs också att det finns hemliga, underjordiska tunnlar mellan kyrkan och prästgården. Samtidigt är det så att Marias kollega Jesper Ek blir blixtförälskad i en kvinna han möter, men även hon bär på hemligheter. Det visar sig att hon inte bara har problem med sitt ex som hon just gjort slut med, utan också att det finns problem i hennes förfluta, problem som nu börjar komma upp till ytan efter tjugo år. När hennes förflutna så hunnit ikapp har redan fällan slagit igen om kriminalinspektör Ek, och han blir misstänkt för något alldeles fruktansvärt. Han hamnar i en fruktansvärd knipa och han kan inte ens ta hjälp av sina kollegor.

Som ni ser så finns det många lösa trådar och bihistorier. Allt knyts ihop på slutet, även om man förstås kan ana att fler böcker om Maria Wern är att vänta. Precis som tidigare böcker i serien ligger fokus mycket på relationer, spänning och brottsutredningen, snarare än blodiga mord och hårdkokt thrillerdrama. Persongalleriet är välkänt för den som läst tidigare böcker om Maria Wern och med tanke på att detta är den nittonde boken så känns det nästan som att karaktärerna skulle finnas på riktigt. Man vet så mycket om dem nu och man har följt dem så länge, i såväl sorg som glädje och genom olika familjehändelser och tragedier. De här böckerna är liksom feelgood fast kryddade med allvar och kluriga brottsutredningar. Dessutom är det kryddat med de härliga gotländska miljöerna som får mig att vilja boka sommarens semester till ön. Och som om detta inte är nog så handlar Anna Janssons böcker ofta om aktuella samhällsfenomen, vilket ger dem ytterligare läsvärdhet. Det här är inte den starkaste boken i serien, men som alltid när man följer långa serier så får man det man förväntar sig och det är faktiskt nog ibland. Boken är spännande och snabbläst, en bra svensk deckare helt enkelt.

Kvinnan på bänken är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag blev nyfiken på boken Innan snön faller eftersom den utspelar sig i Säter, på den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken. Det är ju inte alltför långt härifrån där jag bor och jag har länge varit nyfiken på platsen och på det mentalvårdsmuseum som ska ligga där. Därför ville jag gärna läsa denna bok. Den utspelar sig under hösten och inleds med att den nyutexaminerade psykologen Anna Varga har fått en tjänst vid kliniken. Det innebär att hon måste lämna livet och vardagen i Stockholm där hon bott med sin sambo, men eftersom förhållandet är slut och hon inte har något annat att hålla sig kvar vid i Stockholm gör hon det med glädje. Dessutom finns ju den gamla vännen Lina redan i Säter där hon jobbar som läkare.

Det dröjer dock inte länge förrän Annas glädje försvinner. Hon börjar nämligen nås av hotfulla meddelanden. Hon får också veta att hennes företrädare försvunnit under mystiska omständigheter. Kort därefter hittas också en patient död på kliniken och detta, tillsammans med hennes nyfikenhet, leder till att Anna beger sig ut på en jakt som leder henne bakåt i tiden. På den tiden kunde gränsen mellan sjukt och friskt styras av kön, social tillhörighet, makt och pengar. Nu blir hoten mot Anna allt allvarligare och det blir tydligt för henne att det finns någon eller några som inte vill att hon ska gräva djupare. Flera frågor kvarstår dock. Hur dog patienten? Vilka är de andra? Varför ska det som skett på kliniken tystas ner till varje pris? Och vem kan egentligen Anna lita på?

Innan snön faller är Helena Kubicek Boyes skönlitterära debut. Jag tycker absolut att boken var läsvärd, men den kommer inte att stanna kvar länge hos mig. Den har ett väldigt långsamt tempo och det händer egentligen inte så jättemycket. Visst, Anna får lite hot, men inte ens hon själv verkar ta dem på allvar. Det som händer hennes kompis Lina får alldeles för dåligt utrymme medan det är många transportsträckor i boken istället. Jag hade väldigt svårt att skilja mellan Lina och Anna under den första halvan av boken, de skildrades inte särskilt djupgående där. Jag tror att boken hade vunnit på lite mer redigering. Jag fann några stavfel också och sådant drar alltid ner betyget för mig tyvärr. Men boken tog sig lite på slutet. De allra bästa partierna tyckte jag var det som utforskar gränsen mellan friskt och sjukt, ja, hela det psykologiska temat, det skulle jag vilja läsa mer om i andra böcker. Där har författaren något unikt att bygga mer på. Detta ska tydligen vara den första boken i en blivande serie om Anna Varga och jag tror faktiskt inte att jag kommer att kunna låta bli att läsa även nästa bok i serien. Framförallt inte om den också utspelar sig på Säter och har ett psykologiskt tema.

Innan snön faller är utgiven av Bokfabriken och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.