Midnattsljus
För 1½ år sedan läste jag de två första delarna i Charlotte Cederlunds Idijärvitrilogi – Gryningsstjärna och Middagsmörker. I höstas kom så den tredje boken, Midnattsljus. Nu har jag äntligen läst den och den är lika bra som de två första böckerna. I huvudrollen står Áili, en 16-årig tjej som när första boken inleddes tvingades flytta från Skåne till Lappland eftersom hennes pappa nyligen dött. Hennes mamma som hade sitt ursprung i Idijärvis sameby är borta sedan länge. Men där uppe bor släktingarna och det är dit Áili nu tvingas flytta. Hon känner sig varken hemma där eller särskilt välkommen. Det dröjer inte länge förrän det börjar hända mystiska saker i byn. Áili har magiska krafter, hon är noaidi, och till det hör ett ansvar. I denna tredje bok tror hon att hon har förlorat kraften och hon har blivit tvungen att flytta till Kiruna för att gå klart gymnasiet. Hon börjar läsa samiska och försöker komma på hur man är en helt vanlig tonårstjej. Dessutom är bästa kompisen Olivia bortrest där det knappt finns mobiltäckning. Áili känner sig därför mer ensam än någonsin och där finns upptakten till Midnattsljus.
Jag sträckläste den här boken, berättelsen sker i ett lugnt tempo som ändå gör att man inte kan sluta läsa. Det är inte lika mycket magi och spänning i Midnattsljus som i de tidigare böckerna, men det är saker som anas och som pyr i bakgrunden och man vill bara ta reda på vad som ska hända. Samtidigt tror jag nog att det här är den bästa boken. Det är inte lika många platser, händelser, karaktärer, utan här ligger fokus på Áili. Jag gillar verkligen de här böckerna. Till viss del kan man säga att de tillhör genren magisk realism, men eftersom det magiska ändå hör ihop med Sveriges historia och samevärlden så är det lite speciellt. Jag älskar den inramningen och alla härliga miljöskildringar. Áili är en tjej som det är lätt att tycka om. Man vill henne väl och man vill veta hur det går för henne. Det känns så synd att det här är sista boken, för jag hade så gärna velat fortsätta följa Áili. Samtidigt är jag spänd att se vad Charlotte Cederlund kommer att skriva härnäst, nu när Idijärvitrilogin är avslutad. Dessutom tycker jag att det var ett ganska så bra slut. Värdigt. Och ett skickligt slut där inga lösa trådar är lämnade.
Midnattsljus är utgiven av Opal förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Om natten
Det här är en intressant bok om allt som händer på natten. Perfekt för alla vetgiriga ungar, men också för alla som är mörkrädda så de får veta vad mörkret egentligen är och att det inte är så läskigt egentligen. Om natten är skriven av Embla Sue Panova och de färgstarka illustrationerna med många fina detaljer har Lina Sandquist gjort. Boken är utgiven av Idus förlag och kommer i nyutgåva i höst till både Adlibris och Bokus.
Vår skattkammare
Igår skrev jag om antologiserien Du och jag min skatt. En annan sådan serie är Skattkammar-serien som ges ut av Natur & Kultur. Ni kanske känner igen Min skattkammare som har getts ut ända från 1947. På 1970-talet döptes serien om till Min nya skattkammare. Ytterligare förnyelser av serien har skett på 1980- och 2000-talet. En annan serie, tänkt för de yngsta barnen, har också getts ut under namnet Min lilla skattkammare. Men nu så är Vår skattkammare alltså här. Den har alltså gamla anor bakom sig – Min skattkammare var banbrytande och blev också en av den svenska bokvärldens största succéer genom tiderna. Men den nya serien, Vår skattkammare, är det nya, moderna bokvalet med ett inkluderande vi. Enligt förlaget är det här allas vår gemensamma skattkammare, en brokig plats full av berättelser och bilder från hela världen, vissa känns igen andra är nya spännande bekantskaper.
Förra året fyllde Skattkammar-serien 70 år och det var detta som Natur & Kultur ville uppmärksamma med att ge ut Vår skattkammare. Här är en hel värld av barnböcker inkluderade. Det finns bilder, texter, verser, dikter, ramsor från olika platser, illustrerade av illustratörer från hela världen. Allt är nyillustrerat. Boken vänder sig till barn mellan 1-6 år och det är en omfångsrik och varierande bok där alla kan hitta sina favoriter. En fin presentbok och introduktion till världens bilderboksskatter.
Vår skattkammare finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
En helt vanlig familj
I fredags tipsade jag om En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson i vår lokala tidning (Hudiksvalls Tidning). Det var en bok som jag gillade väldigt mycket när jag läste. Den handlar om en familj bestående av tre personer, pappan och prästen Adam, mamman och advokaten Ulrika samt den 19-åriga dottern Stella. De är en helt vanlig familj, de bor i en fin villa, föräldrarna har fina jobb och gott ställt, dottern har nyss gått ut skolan och jobbar nu på H&M för att spara ihop till drömresan. De verkar vara en så tajt familj, en familj där alla känner varandra och där pappan är väldigt jämställd och faktiskt är också Stella en riktig pappas jänta.
Men så inträffar en sån där katastrof som slår undan benen på dem allihopa. Dottern Stella häktas, misstänkt för mord. I första tredjedelen av boken berättar Adam om hur fruktansvärt hårt detta tar på familjen. Han är övertygad om att dottern är oskyldig. Faktiskt så övertygad att han ger henne alibi. Det är inte lätt, han brottas med skuldkänslor både mot sig själv och mot Gud. Men vad gör man inte för sin familj. Och Stella skulle ju aldrig.
Men en tredjedel in i boken byter boken plötsligt perspektiv. Nu är det Stella vi får följa. Dels får vi en skildring av hur det faktiskt kan vara att befinna sig i häkte och att vara misstänkt för ett grovt brott. Men dels får vi också veta mer om vad Stella gjorde den aktuella kvällen, och om händelse som lett fram till den kvällen. Och om sådant i hennes liv som inte föräldrarna haft en aning om. Vi får ta del av Stellas grubblerier och tankar i hennes instängda situation där den enda hon får prata med är advokaten och förhörsledarna. Vi får också ta del av Stellas uppväxt ur hennes synvinkel och man anar snabbt att den perfekta familjen inte varit så perfekt trots allt. Vi får också en underbar skildring av Stellas vänskap med bästisen Amina, en vänskap som har en viss betydelse för själva fallet också. Det mest intressanta är att de tankar och förutfattade meningar man fick när man läste Adams berättelse omkullkastas när situationen nu får nytt ljus genom Stellas perspektiv.
Efter ytterligare en tredjedel byts perspektivet återigen och nu är det mamma Ulrikas tur att berätta. Hon som alltid jobbat medan Adam tagit hand om Stella. Har det alltid varit självvalt? Hur känns det för en mor när dottern tyr sig mest till sin pappa? Och vad gör man som mamma när den man burit närmast intill sitt hjärta och som har hela livet framför sig nu befinner sig i en situation som kan ödelägga resten av hennes liv? Vad gör man som advokat och vad gör man som mamma? Ulrika är den som har kunskap om själva rättsprocessen och därmed kan tänka rationellt kring bevisföring och försvar. Hon hjälper Stella hitta en bra advokat som kan försvara henne. Men varför valde hon just honom? Vad vet Ulrika som inte Adam och vi som läsare vet? De tankar, känslor och förutfattade meningar man fick efter att ha läst Stellas del av berättelsen omkullkastas nu en andra gång när vi tar del av hela historien ur Ulrikas vinkel.
Man kan tycka att det låter tråkigt att läsa om samma händelse tre gånger, om än ur tre olika perspektiv, men det blir aldrig långtråkigt eller ens särskilt upprepande. De tre personerna har så olika bild av händelseförloppet. Dessutom förs ju berättelsen i nutid hela tiden framåt, med nya förhör, bevis, insikter, händelser.
Det här är en roman om ett brott, men likväl en berättelse om moraliska dilemman. Hur långt kan man gå för att skydda sitt barn? Hur viktig är ens egen, inre, moraliska kompass? Kan man bryta ett förbund till Gud eller den ed man svor för att bli advokat? Hur mycket vet man egentligen om sin egen familj? Det är en skildring av föräldraskap och eviga frågor som de flesta kan känna igen sig i, likväl som en skildring av vänskap och av en kärleksrelation. Och allt detta är mästerligt skildrat. Som läsare har jag aldrig någon aning om hur det ska sluta. Eller, jag tror ju att jag har det, men allt det jag tror omkullkastas ju gång på gång. Trots att det inte finns några actionscener i boken är det nagelbitande spännande och jag kan inte sluta läsa. När jag läst ut den kändes tomhet, men som tur är så är En helt vanlig familj den första bok jag läst av Mattias Edvardsson, men definitivt inte den sista.
En helt vanlig familj är utgiven av Forum och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Du och jag min skatt
I två tidigare blogginlägg har jag skrivit om antologiserien Du och jag min skatt från Bonnier Carlsen. Serien består av ett gäng böcker anpassade för olika åldrar. Den börjar med 0-åringen och slutar med 5-åringen. En rolig detalj är att storleken på böckerna ökar för varje år. Förlaget har gett ut dessa böcker under ett par år nu och konstigt nog inte i kronologisk ordning, de började med boken för 1-åringen och 3-åringen som jag har recenserat här. Sedan kom boken om 2-åringen som jag skrev om här. Efter det kom boken för 4-åringen och nu har även boken för 0-åringen och 5-åringen kommit, men de har jag inte sett.
Antologier är fina presentböcker och här känns det ju väldigt givet att ge bort 4-åringen till någon som fyller just fyra år. Det här är en bok som är fylld med texter, bilder, sånger, rim och ramsor som är anpassade just för den åldern. Man behöver inte fundera på vad barnet tycker om eller vad som är lämpligt för den åldern. Perfekt för exempelvis mor- och farföräldrar som kanske inte har full koll på barnboksutgivningen, men ändå vill ge bort barnböcker. Såhär står det om boken på Adlibris:
I antologin ”Fyraåringen” ryms längre och kortare berättelser, klassiskt och modernt i en perfekt kombination. Här kan du och ditt barn fantisera om allt som (inte) händer på dagis, eller vad man vill bli när man blir stor. Kika på detaljrika tittuppslag inifrån ett sjukhus och ett snickeri – vad finns det där? Läs hela den mysiga bilderboken om Pelle Svanslös, eller vricka tungan på knasiga ramsor av Lennart Hellsing. Här hittar du också Helena Bross och Kerstin Thorvalls vardagsberättelser om att gå ut själv eller busa när man är sjuk, samt den klassiska sagan om de tre små grisarna och vargen. Räkna 20 fantastiska fåglar och massor av möss, sjung om Karlsson på taket eller Törnrosa. Och när du suttit stilla ett tag, skaka loss med en rörelsesång. I alla fyra delarna i serien återkommer Sebastian och Josefin, illustratören Marit Törnqvists barnkaraktärer som växer och blir större för varje bok.
Ja, som ni ser så innehåller boken hur mycket som helst, så det är lätt att hitta sin egen favorit bland alla berättelser, bilder, sånger, ramsor och allt annat som finns. Dessutom ger det en perfekt introduktion till barnboksvärlden. Kanske fastnar barnet för Pelle Svanslös eller Karlsson på taket eller någon annan av alla karaktärer i boken och vill läsa vidare om dem. Då är det ju perfekt att gå vidare till andra böcker sedan.
Tänder
Tänder är en bilderbok av Bengt-Erik Engholm och Jojo Falk som tidigare skrivit de liknande böckerna Blod, Snor och Löss. Jag gillar verkligen de här böckerna och presenterar dem ofta på bokprat för lågstadiet. Det är lättillgängliga faktaböcker som innehåller intressanta, roliga och ofta lite udda fakta. I Tänder kan vi bland annat läsa varför det heter mjölktänder, om tandgåvor, tatuerade tänder, hur man botade tandvärk förr, om tandborstens historia, tandtroll, hål, tandläkare och tandfén. Det finns en förhistorisk monsterval som hade 36 centimeter långa och 12 centimeter breda tänder och flest tänder har den långnosade spinndelfinen som har 250 tänder. Världens största samling av människotänder finns i Italien och den består av omkring två miljoner tänder. Ja, i den här boken finns faktiskt allt man kan vilja och behöva veta om tänder.
Förutom all rolig fakta innehåller boken också mängder av illustrationer som är både humoristiska och färgglada. Hela boken är förresten väldigt färgsprakande då även bokens uppslag har olika bakgrundsfärger. Det är ett roligt grepp, men där det är mörka bakgrunder blir texten tyvärr lite svårläst. Tänder passar precis som de andra böckerna i serien en bred målgrupp. Från tre år och uppåt kan man säga. Extra kul att läsa som högläsningsbok för de äldsta barnen på förskolan eller på lågstadiet.
Tänder är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Alice i Underlandet
I november skrev jag om nyutgåvorna av Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet som B Wahlströms gav ut för ett par år sedan. Jag skrev att jag ”rekommenderar dessa vackra utgåvor med illustrationer av Robert Ingpen som är utgivna av B Wahlströms. De har så otroligt vackra, milda, finstämda illustrationer och känns påkostade och lyxiga. Perfekta present- eller julklappsböcker”.
Bonnier Carlsen har också gett ut en nyutgåva av Alice i Underlandet med illustrationer av Tove Jansson! I tolv kapitel får vi ta del av Lewis Carrolls klassiska berättelse om när Alice ramlade ner i kaninhålet och den värld som uppenbarade sig för henne i och med detta. Att Tove Jansson kan skapa fantasieggande sagovärldar vet vi sedan länge och det visar sig att hennes illustrationer passar väldigt bra till denna berättelse. Jag gillar även denna utgåva väldigt mycket. Så mycket att jag har svårt att bestämma mig för vilken av dessa nyutgåvor jag tycker bäst om, de är båda så fina. Välj den du tycker mest om helt enkelt.
Denna utgåva av Alice i Underlandet finns här att köpa på Adlibris eller på Bokus.
Magiska skogen
Djupt inne i en stor skog levde det en älg med guldkrona! Eller, nej, gjorde det verkligen det? Har älgar guldkronor? Älgen letar efter kompisar i den stora skogen. Han träffar en igelkott med fjädrar, en ekorre som skalar banan, en ensam liten myra… Men vänta nu. Hur ser skogens djur egentligen ut? Har igelkottar fjädrar? Är ugglor vakna på dagen? Bor nallebjörnar i skogen? Äter ekorrar banan?
Magiska skogen handlar om just detta, en magisk skog där alla får plats. Men vi får också lära oss att saker och ting inte alltid är som vi tror och att man ibland kan behöva tänka ett varv extra. Författaren ställer frågor med svar som vid en första anblick är självklara, men som kanske inte alls är det. Och i slutet av boken ifrågasätts allt det som vi nyss har lärt oss. Suveränt skildrat av författaren Hanna Olausson! Jag tror att det här är en bok som kan engagera många barn. De får tänka till lite själva och måste vara på sin vakt under läsningen. Men det är också mycket humor i boken. Och otroligt fina, charmiga, roliga, färgglada bilder. Texten är kort och enkel med ett typsnitt som är varierat och som gör texten levande. Det är en bilderbok som vänder sig till barn i förskoleåldern, cirka 2-6 år, men jag skulle faktiskt kunna tänka mig att använda den som en ingång till att prata källkritik i förskoleklass och ettan. Humorn gör att den inte blir för barnslig och dessutom är det en väldigt rolig, spännande och levande bok som man kan hitta många användningsområden till förutom att läsa tillsammans.
Tydligen ska Magiska skogen vara en av tre böcker i en fristående serie som också innehåller Magiska bondgården och Magiska djungeln, men jag har inte läst någon av dessa.
Magiska skogen är utgiven av Ordalaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Eddie och napparna
Eddie och napparna är tredje boken om Eddie skriven av Lisa Bjärbo och illustrerad av Jesús Verona. Jag har tidigare skrivit om Eddie och julen och Eddie får en lillebror.
Eddie har fem stycken nappar, i många olika färger. Tanterna på bussen frågar om han inte är för stor för napp? Nej, Eddie tycker att han är alldeles lagom.
Mamma och pappa tycker att Eddie ska ge bort sina nappar. Till tomten, till exempel. Eller till några kaniner.
”Det gör alla stora barn”, säger de.
Men inte Eddie. Han vill ha sina nappar själv.
”DUMMA TOMTEN!”, säger han. ”DUMMA KANINER!”
”Ja, ja, ja”, säger mamma.
Men på sin födelsedag bestämmer sig ändå för att sluta med napp. Han ska lägga alla napparna i ett kuvert och posta dem till månen. Eddie förbereder sig väldigt noga, och det blir ett jättefint födelsedagskalas med en alldeles speciell avslutning. Men när kvällen kommer känns det konstigt. Det är tomt i Eddies mun. Tomt och konstigt och ledset. Men hans föräldrar sjunger för honom och klappar på honom länge länge och rätt som det är så somnar han. Utan napp! ”Jag klarade det” skriker Eddie morgonen därpå.
Ingen av mina fyra barn har haft napp, så fullt ut kan jag inte relatera, men jag kan tänka mig att det kan vara en kamp att få barnet att sluta med napp och då kan det vara bra att ha en peppande bok, så som Eddie och napparna. Den berättar på ett trovärdigt sätt hur jobbigt det kan vara att sluta med någonting som man tycker mycket om, men den berättar också på ett positivt sätt att det går bara man vill. Jag tror att det kan finnas många barn som behöver läsa boken för att få lite tröst och pepp.
Dessutom gillar jag verkligen Eddie som karaktär. Han är så charmig. Jesús Veronas bilder är ljuvliga, liksom Lisa Bjärbos språk. Mest av allt gillar jag nog ändå igenkänningsfaktorn som är väldigt hög, både hos barn och förälder. Boken vänder sig till barn mellan två och fyra år ungefär.
Francesca
Med debuten Annabelle gav sig Lina Bengtsdotter in i deckargenren och gav oss då en spännande bok med en intressant karaktär i huvudrollen och där berättelsen dessutom utspelas i en mindre svensk stad, Gullspång. Huvudpersonen Charlie bor egentligen i Stockholm numera, men hon är född och uppvuxen i Gullspång och när hennes chef skickar henne och hennes kollega dit för att lösa ett komplicerat fall blir det första gången på mycket länge som hon återvänder. Det blir en jobbig tid då hon tvingas konfrontera människor och minnen som hon hoppades ha förträngt.
I Bengtsdotters andra bok, Francesca, är fallet Annabelle löst och Charlie är tillbaka i Stockholm på sitt vanliga jobb. Men hon har problem med alkoholen och hennes chef tycker att hon behöver lite paus. I samma veva ringer hennes barndomskompis Susanne från Gullspång. Hennes man har lämnat henne och barnen och hon mår inte bra. Charlie bestämmer sig för att åka dit för att finnas där för Susanne och barnen. Väl där kan hon dock inte sluta tänka på och gräva i Cold case-fallet med den försvunna flickan Francesca. Hon gick på en internatskola i närheten av Gullspång, men var en främmande fågel där. Något med Francescas öde påverkar Charlie och hon plågas av märkliga drömmar om sin mamma och diffusa minnen från uppväxten där det känns som att Francesca och hennes familj är inblandade. Men alla i bygden uppskattar inte att hon börjar gräva i det gamla fallet.
Återigen en spännande bok och jag gillar både karaktärs- och miljöskildringen. För mig som också vuxit upp på en liten ort blir igenkänningen stor. Charlie är en komplex person som känns levande, hon har både bra och dåliga sidor. Att väva ihop hennes liv i nutid med Francescas öde och tillbakablickar från innan Francesca försvann gör att man får ta del av två karaktärer i två olika tider och på två helt olika plan. Trots att de utåt sett har milsvida skillnader så är de ganska lika Charlie och Francesca. Och trots att detta är en kriminalroman så handlar det i mångt och mycket om utsatthet, mörker, ångest och att känna att man inte passar in. Att lyckas fläta ihop allt detta till en välskriven bladvändare är skickligt! Jag läser gärna mer av Lina Bengtsdotter och gärna mer om Charlie också. Men frågan är hur Bengtsdotter kommer att jobba vidare med Charlie som karaktär. Hur länge kan hennes döda mamma och minnena från uppväxten fortsätta påverka henne och hur ska Bengtsdotter fortsätta väva in Charlies uppväxt och familjebakgrund i mordgåtorna. Det blir spännande att se. Dessutom längtar jag att se hur det går för Johan!
Jag rekommenderar varmt både Annabelle och Francesca, två deckare med djup och tänkvärdhet, av Lina Bengtsdotter. Men läs dem i ordning, för de bygger på varandra. Böckerna är utgivna av bokförlaget Forum och finns bland annat att köpa på Adlibris (här och här) eller på Bokus (här och här).