Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

december 2018
M T O T F L S
« Nov    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Tävling! Vinn Paketlandet!

Jag har fått möjlighet att tävla ut ett exemplar av den härliga boken Paketlandet som vänder sig till barn mellan 6-9 år. Såhär beskriver förlaget boken:

PaketlandetKabrak, plingeling, fjong! Så låter det när brevbäraren Petra Perssons cykel välter ner i diket, precis utanför skolgården. Det är egentligen inget ovanligt, det händer ganska ofta. Petra tycker nämligen inte om barn hon är livrädd för dem! Därför blundar hon när hon cyklar förbi just den här skolan. Det brukar sluta med att hon tappar balansen och sen får kräla runt i diket och samla ihop alla brev och paket innan hon kan cykla iväg igen.

Fast en dag händer något som är ovanligt. Petra missar att få med sig ett viktigt paket som hon tappar i diket utanför skolan, och Casper hittar det. Casper som går i tvåan och är just det, ett barn! Hur ska Petra få tillbaka sitt paket?

2017 debuterade skådespelerskan Cecilia Forss och illustratören Anna Ileby med boken Fislandet , som direkt hamnade på näthandelns topplistor. Nu är duon tillbaka med den fristående uppföljaren Paketlandet en lika varm och skruvad berättelse som lär få det mest läsovilliga barn att vilja sträckläsa!

Om du vill vara med och tävla om ett ex av Paketlandet vill jag att du kommenterar detta inlägg och skriver vilken din bästa julbok är.

Sista dag för att tävla är fredag 14/12 kl 21:00.

Julkalenderbloggstafetten lucka 1-9

Hos Sofies bokblogg kan vi nu se den första sammanfattningen av julkalenderbloggstafetten. Här är allt som hittills publicerats:

1. Sofies bokblogg – ett gäng serier för 5-8-åringar
2. Tusen sidor – Bränd: en resa genom eld
3. Agnes bokblogg – PAX-serien
4. Mias bokhörna – serien om prästdöttrarna
5. Littermentärt – Equilibrium och Czentes omega
6. Cissi Grip – om Frida Skybäck och en tävling
7. Hanneles bokparadis – Väldigt bra liv
8. Swebookobsession – Älskade
9. Sincerely Johanna – De dödas sång

Julkalenderbloggstafetten 2018

Hos Sofies bokblogg hittar vi i år igen Julkalenderbloggstafetten. Temat i år är bäst 2018. Återigen hittar vi ett starkt startfält och jag gissar att det kommer att vara många intressanta inlägg. Nu är jag ju sent ute, men kommer att läsa ikapp under de senaste dagarna. Det har varit fullt upp med jobb, uppsatsskrivande och vabb för min del. Men bättre sent än aldrig heter det väl. Här nedan hittar ni hela startfältet. 14/12 är min dag, missa inte det!

1. Sofies bokblogg
2. Tusen sidor
3. Agnes bokblogg
4. Mias bokhörna
5. Littermentärt
6. Cissi Grip
7. Hanneles bokparadis
8. Swebookobsession
9. Sincerely Johanna
10. Bokrelaterat
11. Emma på Systrarna böcker
12. Bokslukaren
13. Nilmas bokhylla
14. Barnboksbloggen
15. Västmanländskan
16. Boktanken
17. My loved books
18. Enligt O
19. Den läsande kaninen
20. Lisa på Pedesibibban (obs, instragram)
21. Snowglitterbooks
22. Bokhyllan i pepparkakshuset
23. Värsta grymma boken
24. Lottens bokblogg

Jultröjan

Bildresultat för jultröjan cecilia heikkilä   Bildresultat för jultröjan cecilia heikkilä

Den hemlösa katten Fransson har det inte lätt om vintern; hela dagarna måste han vandra genom staden för att inte tassarna ska frysa fast. Utifrån tittar han in på julklappshandlande djur som pausar på stadens kafé eller träffas vid skridskobanan på torget. Men just den här dagen ställs allt på ända, en kall dag i juletid tappar nämligen katten Franssons tröja en maska och börjar repa upp sig. Ve och fasa – utan tröja blir vintern lång och svår, inte minst för en katt som bor i ett hus av kartong. Fransson måste följa efter garnet som slingrar och ringlar sig runt staden, genom gränder, uppför väggar och över tak och torn. Jakten slutar på en oväntad plats, med en härlig överraskning och för första gången får Fransson den julen en riktig julklapp.

Cecilia Heikkiläs saga Jultröjan utkom först som pixibok och blev väldigt populär och älskad. Därför har den nu kommit i stort format, som bilderbok. Det är en mysig och gripande berättelse om ensamhet, vänskap och gemenskap. De stämningsfulla illustrationerna med sina milda färger är vintriga och skänker julstämning. Bilderna berättar berättelsen ur sitt perspektiv och illustrationerna ger verkligen uttryck för de känslor man får när man läser boken. Att som läsare få följa den röda tråden längs sidorna och genom staden ger ytterligare en dimension till berättelsen och skapar såväl delaktighet som interaktivitet. Tankarna går självklart till den populära bilderboken Historien om någon av Åke Löfgren och Egon Möller-Nielsen.

Jultröjan är en rolig och härlig saga att läsa tillsammans i juletid, perfekt för förskolebarnen. Extra spännande är det också att vi redan har mött några av karaktärerna i författarens debutbok, Grävlings resa. Det är en finstämd bilderbok som handlar om att det för länge sedan fanns en ensam Grävling. På den tiden var han en modig sjökapten som seglade på världens alla hav. Men numera är han alldeles för gammal för äventyr. Han ville bara leva ett stillsamt liv i sin stuga och följa sina väl inrutade rutiner. Han ville inte veta av något trassel eller oförutsägbara händelser. Så en dag var det just något oidentifierbart trassel som flöt i land på stranden till hans ö. Trasslet visar sig vara ett djur som ställer till med mycket stök hemma hos Grävling. Han jagar iväg det lilla djuret ut ur trädgården och i samma ögonblick drar en väldig storm in, en storm som tar med sig Grävlings stolthet, båten Lilly. Nu måste Grävling rädda Lilly. Det blir ett äventyr han aldrig kommer att glömma och på sin färd får han sällskap av flera vänner, exempelvis trasseldjuret. Även här är bilderna stämningsfulla och vackra, med milda färger men samtidigt med ett enormt uttryck.

Jultröjan är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus. Grävlings resa är också utgiven av Bonnier Carlsen och finns att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det som göms i snö

Det som göms i snöCarin Gerhardsen har äntligen kommit ut med en ny bok efter den populära deckarserien om Hammarbypolisen. Det som göms i snö heter hennes nya bok och den är något helt annat än de tidigare deckarsuccéerna. Till skillnad från de tidigare böckerna som fokuserade på polisens arbete och mordutredningar är detta en psykologisk thriller. Boken handlar i grund och botten om en enda tragisk händelse som inträffade fyra år innan boken nu utspelar sig. Det var en trafikolycka som skedde på Gotland där en man omkom efter att ha kört ner i en ravin. På grund av platsens belägenhet och det dåliga vädret hittades han inte förrän efter fyra dygn och man vet inte hur stort lidande han utsattes för under tiden där han låg fastklämd i vraket. Det visar sig att det funnits vittnen till olyckan och även någon som direkt eller indirekt orsakat olyckan men därefter smitit därifrån. Det visar sig också att den tragiska olyckan satt igång en rad olika händelser och att det finns betydligt fler inblandade än man från början trott. Desto fler blir också så småningom påverkade av de händelser som olyckan för med sig. I boken får vi möta en rad kvinnor som alla har blivit påverkade av händelserna på ett eller annat sätt och vi får ta del av det som kvinnorna känner efter olyckan, vilket är alltifrån hat och hämndbegär till skuld och självförakt. Kvinnornas vägar korsas förstås, som av en slump, men troligtvis under påverkan av ödet. Det handlar till viss del om att få reda på vad det egentligen var som hände den där ödesdigra eftermiddagen för fyra år sedan, att få små pysselbitar här och var, för ingen har den hela bilden av hur allt hänger samman. Genom att lägga pussel tillsammans med läsaren för Gerhardsen så småningom oss till ett lagt pussel med gåtans lösning. Men under tiden hamnar man ständigt på villovägar och det dröjer till bokens sista sidor tills allt klarnar.

Jag hade svårt att komma in i boken, till viss del troligen för att jag haft begränsat med lästid och därför läst boken under många, men väldigt korta, lässtunder. Men också för att det är många karaktärer inblandade och det är lite svårt att hålla isär vem som är vem och vilka deras kopplingar med de andra karaktärerna är. Det blir lätt hopblandning när det är många huvudpersoner kring en isolerad händelse. Framförallt i början av boken kändes det som att allt var en riktig härva. Samtidigt är det oerhört intressant att få ta del av de olika karaktärernas livsöden och få en inblick i hur en och samma händelse har påverkat personerna på så skilda sätt. Jag är lite kluven kring vad jag tycker om boken. Min första känsla var att jag inte alls tyckte om den, men jag insåg efter ett tag att det var för att jag hade förutfattade meningar kring hur boken skulle vara – jag trodde och hoppades att den skulle vara som Hammarbyserien. Jag hade inte läst på om vad det var för bok utan gick bara på författarens namn när jag kände att jag bara måste läsa hennes senaste. Men när jag väl accepterat att det här var en helt annan typ av bok kunde jag också se bokens förtjänster. För det är nämligen så att Carin Gerhardsen är ett proffs på att skriva och det märks förstås även i denna bok. Det som göms i snö är välskriven och har en genomtänkt historia. Jag gillar att vi får möta sådana karaktärer som vi annars inte ofta möter i litteraturen, persongalleriet känns väldigt intressant och framförallt levande. Jag gillar också berättelsens oförutsägbarhet, att den är full av vändningar och att den ger upphov till en hel del tankar och funderingar medan man läser. Man utmanas som läsare, det krävs att man hänger med. Vissa detaljer som man annars ofta bara skumläser förbi visar sig ofta ha betydelse längre fram. Att den utspelar sig i Gotland med dess spännande miljö är förstås inget minus. Boken är skriven med korta kapitel och det händer ganska mycket, vilket gör att man läser snabbt för att få reda på fortsättningen. För mig blev den en riktig bladvändare ju mer jag läste. Överhuvudtaget blev boken starkare och starkare ju mer jag läste och kom in i handlingen.

Det som göms i snö är utgiven av Bookmark förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Max och Maja firar jul

Max och Maja firar julBöckerna om Max och Maja verkar vara populära hos de yngsta barnen. De handlar om de två djurkompisarna Max och Maja och deras vänskap står i fokus i berättelsen. Teman som tagits upp i tidigare böcker är bland annat att vara ovänner och bli sams, att leka tre och att råka göra illa någon utan att det är meningen. I denna nya bok i serien, Max och Maja firar jul, är det dags att fira jul. Max och Maja dekorerar granen med pepparkakor och sockerstjärnor. Men vad är det egentligen som händer med dekorationerna? De försvinner från granen, en efter en. Och vad har hänt med Max som nu bara ligger på soffan? Har han blivit sjuk? Här handlar det om gemenskap, men också om att göra fel och att våga stå för det. Som tur är så ordnar det mesta sig och vännerna får en mysig jul till slut. Det är bara en eller ett par meningar per uppslag, annars dominerar de färgglada illustrationerna. Max och Maja firar jul är helt enkelt en lättsam, mysig julbok för de allra yngsta.

Max och Maja firar jul är utgiven av Alfabeta bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Under mattan

Under mattanUnder mattan är Sara Lövestams bilderboksdebut. Dock är hon ju ingen nybörjare när det gäller att skriva eller som författare, hon har ju gett ut en rad vuxenböcker och även skrivit för mellanåldern. Därför hade jag höga förväntningar på hennes bilderboksdebut. Och det bästa av allt är att hon infriade dem. Under mattan är en rolig bilderbok med ett intressant tema som det skulle vara riktigt roligt att ha boksamtal kring.

Det började med ett ganska litet monster. En morgon satt det bara där på diskbänken när pappa skulle rosta bröd. Men pappa blev inte förvånad, han tog bara tag i monstret och gick ut i vardagsrummet där han slängde monstret under mattan. Efter det börjar allt möjligt skräp att samlas under mattan. Till slut är högen under mattan stinkande, morrande och stor som en flodhäst. De tvingas gå omvägar runt mattan. Men ändå låtsas mamma och pappa som ingenting. Vad skulle egentligen hända om någon lyfte på mattan?

Det går ganska snabbt upp för en under läsningen att monstret under mattan förstås handlar om helt andra saker. Sådant man inte talar om, som man stoppar undan, gömmer, skäms för och inte låtsas om. Exakt vad det handlar om är dock upp till läsaren. Man kan tolka in de flesta familjehemligheter i monstret under mattan. Jag tror säkert många barn känner igen sig och då kan boken vara en bra ingång för att börja prata om det. Jag skulle kunna tänka mig att boken fungerar lika bra på förskolan och lågstadiet som i socialtjänstens barngrupper för barn som har skilda föräldrar, eller föräldrar med missbruksproblem eller psykisk ohälsa. Men det bästa med boken är att den har olika lager. Om man inte alls har sådana problem hemma så behöver man inte tolka in någonting alls. Då fungerar det precis lika bra att läsa boken som en humoristisk bok om monster. Och det är ju just det som gör boken så bra, att det finns utrymme för flera olika tolkare och att varje läsare har chans till sin egen tolkning.

Under mattan är illustrerad av skickliga Per Gustavsson. Han jobbar mycket med perspektiven, vilket gör att huvudpersonens oro och vuxenvärldens förmåga att låtsas som ingenting verkligen skildras tydligt i bilderna. Sådana känslor kan vara svåra att skildra annars, men han gör det väldigt. I slutet av boken, när föräldrarna tagit itu med monstren/problemen och det inte längre finns någon stinkande hög under mattan så syns det också tydligt i bilderna som blir ljusare, lugnare och gladare. Ett plus också för att boken skildrar karaktärer ur ett icke-stereotypiskt sätt med avseende på exempelvis hudfärg och etnicitet, men utan att det problematiseras.

Så kul att två proffsiga personer valt att samarbeta kring det intressanta uttrycket ”sopa under mattan” och så kul att resultatet blev såhär bra. Jag hoppas vi får se mer av samarbetet mellan Sara Lövestam och Per Gustavsson. Under mattan är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skuggorna ruva

Skuggorna ruvaSedan jag lyssnat klart på Midnattsflickor har jag väntat och väntat tills Jonas Moström ska komma ut med en ny bok och nu har jag äntligen fått lyssna på den senaste i serien om psykiatrikern Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg. Boken heter Skuggorna ruva och det är juletider nu när profileringsgruppen får sitt nya fall. En flicka har försvunnit i Svartviken, ett litet, litet samhälle i Jämtland, alldeles intill den norska gränsen. Ebba, som är 16 år, har blivit vald till byns lucia, men hon dyker inte upp på sin egen kröning. Efter fem dagar lägger polisen i Östersund ner sökandet efter henne. Dagen därpå hittas hennes lärare brutalt knivhuggen till döds i sitt kök. Dagarna går, men den lokala polisen kommer inte vidare och därför kallas alltså Johan, Nathalie och de övriga i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp in. Tidpunkten var väldigt dålig vald för Johans skull, hans fru Carolina är gravid med andra barnet och deras lilla familj skulle fira sin första jul i sitt nya hus tillsammans med släkten när Johan tvingas avvika för fallet. För Nathalie som står inför en jul som frånskild utan att ha barnen hos sig var det lite enklare att lämna allt och bara åka. Men hon har desto mer tvivel sedan när hon är på plats och har Johan som sin närmaste kollega. De har haft en natt tillsammans tidigare och hon vill mer, men han är alldeles för sval mot henne tycker hon.

Skuggorna ruva är den femte delen i serien om Johan och Nathalie, men det finns en lång rad med böcker med bara Johan i huvudrollen och även några med bara Nathalie i huvudrollen. Det som står i centrum för dessa böcker där Johan och Nathalie är kollegor är ju deras relation, eller rättare sagt icke-relation och i det fallet blev jag besviken på boken. Jag hade velat att mer skulle ha hänt. När det gäller fallet så känns det trovärdigt och det faktum att händelserna utspelar sig på en geografiskt liten plats tillför många dimensioner. Eftersom alla känner alla så leder det också till att alla misstänker alla. Vem kan man egentligen lita på när något sådant här händer? Och såväl nya som gamla konflikter blossar upp. För att kunna lösa fallet tvingas profileringsgruppen att verkligen lära känna byn och dess invånare och det är intressant, det finns många hemligheter, konflikter och sådant som folk länge har sett mellan fingrarna på, men som nu tvingas upp till ytan trots att det får konsekvenser.

Jag tycker nog att det här är en klassisk mellanbok, sådär som det lätt kan bli i många serier. Definitivt inte den bästa i serien, inte heller dålig, men som mer har funktion som underhållning än som att utveckla serien vidare och låta huvudpersonerna komma framåt. Jag tyckte att boken var lite väl långsam och händelsefattig. Kanske bidrar det faktum att karaktärerna befinner sig på en geografiskt avgränsad plats? Samtidigt är det ju så att det faktiskt är en slags verklighet som skildras, en verklighet i form av ett polisarbete, om än fiktivt. De flesta lösta brott är nog resultatet av ett gediget polisarbete där det troligen är långa stunder av rutinarbete, kanske tråkigt sådant, och det är nog sällan som det i verkligheten är så fartfyllt och händelserikt som i de mest drivna deckarna. Så långsamheten kanske säger mer om mig än om boken. Däremot är det en sak jag stör mig lite på i boken och det är att poliserna hela tiden är så övertydliga och transparanta och berättar allt för de misstänkta. Jag tror att de i verkligheten är mer benägna att hålla på vissa saker ”av utredningstekniska skäl” och låter huvudpersonerna berätta mer med egna ord istället för att skriva dem på näsan och ge dem möjligheten att ändra sin story för att passa in. Men vad vet jag om polisarbete, jag är ju bara en enkel bibliotekarie 🙂

Så sammanfattningsvis, Skuggorna ruva är helt okej, men inte den bästa boken i serien, enligt mig. Nu ser jag fram emot nästa bok i serien och hoppas på en fortsättning på relationen mellan Johan och Nathalie. Skuggorna ruva finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Höstenkät enligt O

Enligt O har skapat en enkät eftersom förra månaden var en rekordmånad för hennes blogg. Självklart vill jag vara med och svara på enkäten och fira henne. En jättebra blogg som jag följt länge. Såhär skriver hon:
Oktober månad var den mest besökta månaden på enligt O sedan mars 2013. Riktigt roligt tycker jag och ett bevis på att ryktet om bokbloggens död är betydligt överdrivet. Nu vill jag veta lite mer om er som läser genom att be er välja mellan olika alternativ kopplade till hösten och den stundande julen, men också till bloggar, böcker och annan kultur.
Och här kommer då mina svar:
Vad väljer du? Tänk snabbt!
höst eller vår? Egentligen gillar jag båda årstiderna, men hösten vinner för den nystart som den för med sig. Jag har alltid gillat känslan av terminsstart och att börja en ny kalender (som jag alltid gör på hösten). Dessutom får man ju chansen att tända en brasa och lägga sig i soffan med en filt och bara lääääsa.
snö eller regn? Hellre riktig vinter än snöblask som vi haft de senaste åren.
glögg eller varm choklad? Varm choklad är min favorit bland varma drycker. Alltid varit. Trots att det sägs att jag är vuxen…
pepparkakor eller lussekatter? Helt klart lussekatter! Jag älskar saffran och räknar ner tills det börjar säljas lussekatter på affärer och caféer och det känns rimligt att börja baka själv 🙂
tv-serie eller film? Det är onekligen enkelt att klämma ett eller ett par avsnitt av en serie på kvällen när barnen somnat.
teater eller musikal? Jag älskar verkligen teater, men möjligheten till riktigt bra föreställningar ges sällan och jag har inte heller någon att gå med, varpå jag inte alls kommer iväg så ofta som jag skulle ha velat.
deckare eller feelgood? Jag har alltid älskat deckare och slukat kopiösa mängder med framförallt svenska deckare.
pocket eller inbunden? Jag föredrar inbundna, framförallt om det är böcker jag vill behålla.
e-bok eller ljudbok? Jag har svårt att läsa på mobilen eller läsplattan tyvärr. Jag kommer mig inte riktigt för. Men jag lyssnar alltid på ljudbok när jag kör bil.
bokmärke eller hundöra? Jag viker så gott som aldrig hundöron. Däremot behöver det inte vara ett superfint bokmärke, det går bra med vilken papperslapp som helst, även om det förstås blir en annan känsla med riktiga bokmärken.
bibliotek eller bokaffär? Inget svårt val, jag jobbar ju på bibliotek…
bokblogg eller booktuber? Jag kollar typ aldrig på booktube, har inte riktigt tiden och orken att sätta mig in i det. Men följer å andra sidan mängder med bokbloggar…
instagram eller facebook? Där är det nästan dött lopp. Instagram för att jag har ett bättre bokflöde där, men facebook för diskussionernas skull.
På spåret eller Så mycket bättre? Jag älskar frågesporter.
Lady Gaga eller Barbra Streisand? Egentligen ingen av dem, men Lady Gaga om jag måste välja.
Ingemar Bergman eller Vilhelm Moberg? Jag har ingen jättestor relation till någon av dem, men har under flera år varit sugen att läsa Utvandrarsviten.
hyacint eller amaryllis? Vita amaryllisar.
adventsstjärna eller adventsljusstake? Har köpt flera fina gamla adventsljusstakar på loppisar de senaste åren.
julböcker eller julmusik? Jag har lyssnat lite för mycket på julmusik genom åren tror jag, i år har jag blivit sugen på att frossa i julböcker, vilket förvånade mig lite för jag har aldrig riktigt tittat åt den genren tidigare.

Mio, min Mio

Var det någon som hörde på radion den femtonde oktober förra året.? Var det någon som hörde, att de frågade efter en försvunnen pojke? Så här sa de:
Polisen i Stockholm efterlyser 9-årige Bo Vilhelm Olsson, som sedan i förrgår kväll klockan 18 varit försvunnen från sitt hem, Upplandsgatan 13. Bo Vilhelm Olsson har ljust hår och blå ögon och var vid försvinnandet klädd i korta, bruna byxor, grå stickad tröja och liten röd luva. Meddelanden om den försvunne lämnas till polisens ordonnansavdelning.

Mio, min MioDet är inledningen till Mio min Mio som handlar om Bosse som bor med sina fosterföräldrar, tant Edla och farbror Sixten, som hämtade honom på ett barnhem då han bara var ett år gammal. Trots att de hämtat honom på barnhemmet verkar de inte så förtjusta över att ha honom som sitt barn och han tillbringar därför mycket tid hos sin bästa kompis Benka. Han drömmer om att ha en så snäll pappa som Benkas pappa, men han vet inte ens vem hans pappa är. Bosses mamma dog vid förlossningen och tant Edla tror att hans pappa var en slusk. Men Bosse visste att hans pappa inte var någon slusk och han grät ofta efter pappan.

En kväll när Bosse sitter ensam på en parkbänk i Tegnérlunden, den plats där barnen brukar leka, men som kan kännas så ensam när alla andra familjer sitter inne och äter middag, hittar han en flaska och i flaskan finns en ande. Bosse släpper ut den och som tack tar anden med honom med på en lång resa till Landet i Fjärran. Där möter Bosse sin fader konungen som letat efter sin son i nio långa år. Bosse får veta att han egentligen heter Mio. Och pappan är så lycklig över att de äntligen har återförenats. Mio, min Mio, säger han. Och det här är början på det 182 sidor långa, spännande, vackra, sorgliga och nagelbitande äventyret.

I Landet i fjärran möter Mio Jum Jum, en pojke som inte är helt olik Benka och som snabbt blir Mios nye vän. Han får också en häst, Miramis, som är den vackraste häst Mio någonsin sett. Tillsammans med Jum-Jum upplever Mio spännande äventyr som han aldrig trott att han skulle få vara med om. Som att sova utomhus, så som Benka och hans pappa brukade göra och som Mio alltid var avundsjuk på.

När vi kom till kullen invid pilträdet, som lutade sig över bäcken, stannade vi, och Nonno sa, att vi skulle slå läger där för natten.

Och det gjorde vi. Vi tände en eld, en stor, varm, härlig eld. Och vi satt omkring den och åt av brödet som mättar hunger och drack av vattnet från källan som släcker törst. Och daggen föll, och mörkret kom, men det gjorde inget, för omkring elden var det ljust och varmt. Vi svepte våra mantlar omkring oss och la oss tätt omkring elden, och runt omkring oss sov alla fåren och lammen, och Miramis betade i närheten. Vi låg där och hörde vinden gå i gräset och såg eldar, som tändes långt borta. Många, många eldar som lyste i natten, för det fanns många, många herdar på Gröna ängars ö. Vi hörde att de spelade i mörkret, den där gamla melodin som Nonno sa att herdar hade spelat i tusen och tusen år. Ja, vi låg där och  såg eldarna och hörde den gamla melodin, den kom till oss från någon herde, som vi inte kände men som spelade för oss genom natten. Och det var som om den där melodin ville något särskilt just med mig.

På himlen lyste stjärnorna, de största och klaraste stjärnor som jag sett. Jag låg och tittade på dem. Jag vände mig på rygg och låg där och hade det så bra i min röda mantel och tittade på dem. Och då kom jag att tänka på att vi hade spelat för gräset och blommorna och vindarna och träden, och Nonno hade sagt att de tyckte om det. Men vi hade inte spelat för stjärnorna. Bryr stjärnor sig om, ifall man spelar för dem, det undrar jag just? Jag frågade Nonno, och han sa, att han trodde det. Och då satte vi oss upp omkring elden och plockade fram våra flöjter och spelade en kort liten stump för stjärnorna.

Men det är inte bara lycka och glädje i Landet i fjärran. Det finns någon som heter riddar Kato och som bor i Landet Utanför. Den grymme riddar Kato som så många är rädda för och som gör Mios pappa så tungt när han tänker på honom. Riddar Kato som har rövat bort så många barn som nu sörjs i Landet i fjärran.

En natt får Mio en stark känsla av att han ska bege sig till Landet Utanför och strida mot riddar Kato. Det är så det ska ske, fastän han är så rädd, så rädd och han egentligen bara vill gråta när han tänker på vad han står inför. Och Jum-Jum bekräftar. I tusentals år har det sagts att att ett gossebarn av kungligt blod är den ende som kan besegra riddar Kato. Ett gossebarn av kungligt blod ridande på en vit häst med gyllenman och med en enda vän i följe. Så säger sägnerna.

Så Mio, Jum-Jum och Miramis ger sig av. De färdas genom ett land fyllt av mörker, kyla och där det mesta är dött efter riddar Katos framfärd. Riddar Kato själv är också fylld av mörker och av ondska. Han har ett hjärta av sten och en klo utav järn. Mio har ingen chans att rå på riddar Kato själv. Han kan inte dödas av vanliga svärd. Men det finns en svärdssmidare som under tusen och åter tusen år har smitt på ett svärd som kan skära genom sten. Ett svärd som så småningom hamnar i riddar Katos händer, medan Mio och Jum-Jum sätts i ett torn med sju lås, sju spejare på vakt utanför dörren och sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och riddar Katos rum. Det känns tröstlöst. Men då har Mio och Jum-Jum inte räknat med alla sina vänner, alla de som finns till deras hjälp, som väverskan som gjorde Mios mantel till en osynlighetsmantel och de förtrollade fåglarna som letade upp svärdet och förde det till Mio i tornet. Och har man ett svärd som kan skära genom sten är en järndörr inget annat än deg. Och då blir det till slut dags för riddar Katos sista strid. Den som det talats om i sägner i tusentals år. Den som alla har väntat på. Den som ska vinnas av ett gossebarn av kungligt blod.

Denna underbara saga om liv och död, mörker och ljus, gott och ont, är ett av Astrid Lindgrens mästerverk. Jag har inte läst den sedan jag var liten, då jag å andra sidan läste den om och om igen. Men nu när jag skulle till Stockholm och befann mig i närheten av Tegnérlunden fick jag en sådan lust att läsa om den och det ångrar jag förstås inte.