Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

mars 2019
M T O T F L S
« feb    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Hux flux-djungel

Hux-flux-djungel : kolla vilka knasiga djur!Vad får man om man blandar ett piggsvin med en kameleont? En piggeleont såklart! En apa med en myrslok då? En apslok såklart!

Precis som Hux flux-gården som jag recenserade för några år sedan är Hux flux-djungel en bok där man själv kan konstruera helt nya knasiga djur genom att bläddra. Bokens sidor är delade på längden, så genom att bara vända på bara ena halvan av sidan kan man konstruera ett helt nytt djur. I föregående bok var det bondgårdsdjur som presenterades. Här möter vi vilda djur. Djur som tiger, apa, lejon, gepard, tukan och gorilla presenteras med kortfattade fakta om respektive djur. På så sätt kan man också använda boken som en helt vanlig bilderbok om vilda djur där man kan lära sig lite om de djur som finns i boken. Men boken tillför alltså även en ytterligare dimension i och med att man även kan skapa nya korsningar av de bekanta djuren. Bokens pärmar är av tjock hård kartong och boken har ringpärm så det är enkelt att bläddra. Även flikarna, eller halvsidorna, är av ganska stadig kartong. Inte pekbokstjocka sidor, men betydligt stadigare än vanliga bilderbokssidor, så jag skulle tro att boken är rätt så hållbar. Varje sida har sin egen färg så man enkelt kan hitta tillbaka till det ursprungliga djuret. Axel Scheffler har skapat fina färgstarka illustrationer och texterna är närmast poetiska. Här är en rolig och lärorik bok som ger en lång stunds underhållning.

Hux flux-djungel är utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Gangsterälgarna

Ibbe är på väg till skolan när han träffar på några otäcka typer. Det är ett gäng älgar som inte drar sig för något. Och nu vill de ha hjälp av Ibbe.

Hur ska han ta sig ur knipan? Och är de där gangsterälgarna verkligen så coola som de tror?

GangsterälgarnaOvanstående är baksidestexten till Gangsterälgarna. Det som är kul i den här boken är att Ibbe är en helt vanlig pojke, medan Gangsterälgarna faktiskt är älgar – fastän man förstås kan leva sig in i att det hade kunnat vara pojkar det med. Älgarna heter Jossan, Brorsan och Morsan, vilket för tankarna till Bockarna Bruse. Men de här älgarna är inga snälla små getter. Tvärtom. De är hårda, tuffa och kräver respekt. Ibbe har ett äpple i fickan, men älgarna kräver att få det. Sen vill de ha fler äpplen. Men de hotar Ibbe att han inte får berätta för någon. Skvallrar han blir det synd om honom. Och en golare har inga polare. Ibbe mår dåligt. Han kan inte sova och han hör inte vad fröken säger i skolan. Det enda han tänker på är hur han ska få tag i äpplen. Han löser det genom att palla äpplen i en tants trädgård. Men älgarna ger sig inte. Han måste ha lika många äpplen till nästa dag. Då snattar han äpplen i affären. Men det känns inte bra i magen. Och hur ska han kunna skaffa fler äpplen till ännu nästa dag? Och nästa dag igen? Så småningom får förstås Ibbes föräldrar veta vad som hänt och de kallar till möte i skogen med butikschefen, tanten med trädgården och en skogsvaktare. Tanten med trädgården och butikschefen lovar att lägga ut äpplen i skogen så älgarna slipper tigga äpplen av barn. Och skogsvaktaren hotar med att älgarna får flytta till djurparken om de inte är snälla. Allt slutar bra, älgarna ber skamset om ursäkt och Ibbe konstaterar att golare ändå är coolare.

Jag fastnade inte riktigt för Gangsterälgarna. Handlingen är förstås viktig och det behövs alltid böcker som kan fungera som diskussionsunderlag kring sådana här frågor. Att det handlar om älgar istället för pojkar kanske avdramatiserar och skapar humor kring det allvarliga ämnet, men det hade förstås kunnat funka lika bra med bara människor i boken. Det jag stör mig mest på är dock slutet. Att de vuxna ska ge älgarna äpplen för att de ska vara snälla. Är det egentligen så mycket bättre än när Ibbe ger äpplen till älgarna för att de ska vara snälla mot honom? Att de vuxna hotar älgarna med djurparken. Är det inte samma sak som när älgarna hotar Ibbe? Jag tycker att lösningen på problemet skaver. Frågan är hur slutet skulle ha varit skrivet istället. Kanske hade det till och med kunnat vara ett öppet slut för att man ska kunna diskutera fram en lösning tillsammans med barnen man läser boken för. På så sätt skulle den kunna fungera ännu bättre som diskussionsunderlag. Ett plus dock för mångfaldsperspektivet i boken. Och jag gillar verkligen titeln, Gangsterälgarna. Den var fyndig och lockar säkert till läsning. Förlaget har angett målgrupp till 3-6 år, men jag tycker att den funkar lika bra på lågstadiet.

Gangsterälgarna är skriven av Åsa Öhnell och illustrerad av Raul Leon. Den är utgiven av Idus bokförlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Jag och alla

Jag och allaI Jag och alla möter läsaren tio olika barn på tio olika platser. Ett barn susar fram längs motorvägen i sin pappas lastbil, ett annat har vuxit upp på en plats där det är krig och ett tredje är på utflykt i en skog. Hur skulle det kännas att vara någon annan? När boken inleds träffar vi Olivia. Hon sitter bakom sin mamma på en moped och de verkar vara på väg till förskolan. I handen håller hon en liten apa av plast som hon ska visa på samlingen när de kommer fram. När hon sitter där bakom mamma tänker hon. Hon tänker på någon som inte är Olivia, någon som sitter någon helt annanstans och tänker helt andra tankar. Kanske tankar Olivia aldrig har tänkt och aldrig kommer att tänka. Sedan presenteras ytterligare nio barn. Alla är sinsemellan olika, bor på olika platser, lever olika liv och har helt olika förutsättningar. Varje uppslag är fristående, men varje uppslag avslutas med en tanke som leder över till nästa sida och ett nytt barn, och det barnets funderingar. Det innebär också att alla barn hänger ihop i en slags kedja, precis som i Sanna Borells bilderbok Kedjan som jag recenserade tidigare i veckan. I slutet av boken återkommer vi till Olivia, flickan vi träffade i inledningen. De avslutande orden är:

Tänk om jag inte fanns.

Tänk om jag bara var ett barn i en bok.

I så fall undrar jag hur det känns att vara den som läser om mej.

Vilken rolig idé att genom en bilderbok låta läsaren ta del av så många olika barns livsöden. Varje uppslag är ett eget konstverk som man kan fördjupa sig i länge. Här finns det också mycket att fundera och diskutera kring om man vill. Likheter, olikheter, rättvisa, orättvisa, fördomar, sanningar och identitetsfrågor. Mycket tankeväckande! Boken är skapad av 2017 års Augustprisvinnare Sara Lundberg (som gjort den fina Fågeln i mig flyger vart den vill) tillsammans med den prisbelönta författaren Ylva Karlsson.

Jag och alla är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Cold Case – Försvunnen

Cold Case: FörsvunnenTina Frennstedt är en av Sveriges främsta kriminalreportrar med ett förflutet på flera av landets största tidningar och tv-produktioner. Hon har specialiserat sig på kalla fall. Tidigare har hon gett ut dokumentärromanen Diplomatdottern. Nu är hon också aktuell med första delen i en ny deckarserie som heter Cold Case. Första boken i serien heter Försvunnen. I skrivandet av denna bok har Tina Frennstedt inspirerats av ett verkligt försvinnande, nämligen Helena Anderssons försvinnande i Mariestad 1992.

Cold Case: Försvunnen utspelar sig i Skåne. Morgonen efter att den våldsamma orkanen Rut dragit in över Skåne hittas en kvinna mördad utanför en badhytt i Höllviken. Snart sker ännu en attack och tillvägagångssättet pekar mot en dansk serievåldtäktsman och mördare, kallad Valbymannen, som härjade i Köpenhamn några år tidigare. Bokens huvudperson, Tess Hjalmarsson, är egentligen chef för Skånes Cold Case-grupp, men tvingas in i jakten på våldtäktsmannen och mördaren. Till en början är polisens arbete resultatlöst, men när gärningsmannen till slut lämnar ett spår efter sig hittar man en koppling till ett gammalt, ouppklarat fall som Tess länge velat lösa: den nittonåriga Annika Johanssons försvinnande i Simrishamn en sommarnatt sexton år tidigare. Frågan är om Annika var gärningsmannens första offer, eller om sanningen om Annikas försvinnande döljer sig någon helt annanstans.

Jag gillade den här boken. Det känns verkligen att författaren har ett gediget kunnande om kriminologi och polisiärt arbete, och det märks att hon vurmar lite extra för kalla fall. Att hon dessutom kan skriva märks naturligtvis också. Boken är välskriven och språket flyter på lätt och ledigt. Att det här är en skönlitterär debut är svårt att föreställa sig. Boken handlar om sinsemellan ganska olika fall, det ena gammalt, ett så kallat Cold Case och det andra, eller de andra, som sker i nutid är väldigt spektakulärt. Att det handlar om olika fall gör boken mer mångbottnad och levande, och det bidrar också till att man får inblick i såväl polisens arbete med olika typer av brottsfall, likväl som anhörigas tankar och ageranden. Bokens huvudperson, Tess, är en lesbisk polistjej med ett rörigt privatliv som ju fallet så ofta är med de poliser man får följa i deckare. Men hon är sympatisk och intressant och jag vill gärna läsa mera om henne. Hennes sidekick och kollega, Marie, skildras också på ett sympatiskt sätt och hon verkar vara en väldigt rolig person. Jag har aldrig varit i Skåne, men tack vare de fina miljöskildringarna kan jag ändå se miljöerna framför mig. Boken avslutas inte med någon rejäl cliffhanger, men författaren låter oss ändå förstå att det här är början på en ny serie och att vi kommer att få följa karaktärerna vidare. Och det vill jag gärna göra. Jag ser fram emot fler böcker om kalla fall av Tina Frennstedt.

Cold Case: Försvunnen är utgiven av bokförlaget Forum och finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Ninjanörden

NinjanördenNinjanörden är den första boken i en ny serie av Anh Do som heter Ninja Kid. Boken handlar om Nelson. Han är så ocool som man bara kan bli. Men på sin tioårsdag upptäcker han att han en ninja! Och inte vilken ninja som helst heller, utan den sista ninjan på jorden! Men det är lite problematiskt att just han visar sig vara en ninja – hur ska han lyckas rädda mänskligheten från faror och otäckheter när han inte ens kan sätta på sig sina egna kalsonger rättvänt eller få skolans rikaste kille att sluta driva med honom? Så småningom får han veta att hans pappa, som Nelson aldrig träffat, minsann var världens bästa ninja. Inte blir det bättre av att han får värsta prestationsångesten när han får veta det. Men under en skolutflykt blir det ändå Nelson som måste rädda sin klass från en gigantisk muterad monsterspindel. Som tur är får han stor hjälp av sina sinnen som mystiskt nog blivit förstärkta till supersinnen just på tioårsdagen. Men trots att han lyckas förinta spindeln tar det inte slut där. Det visar sig nämligen att spindeln är utskickad av en väldigt farlig man som lever för att skapa muterade monster och leta efter en speciell lila sten. En sten som bara finns i staden där Nelson bor. En sten som är väldigt, väldigt kraftfull. Boken avslutas med en rejäl cliffhanger och troligen dyker det upp fler böcker i serien om inte alltför länge.

Ninjanörden är en rolig, fartfylld och till det yttre färgsprakande bok att sätta i händerna på barn som efterfrågar roliga böcker. Eller barn som annars inte tycker om att läsa. Ninjanörden har nämligen en genomtänkt form, med visuell lekfullhet, illustrationer (dock i svartvitt) på varje uppslag och stor, lättläst text. Tempot är högt vilket gör att man drivs till att läsa vidare om vad som egentligen ska hända Nelson. Karaktärerna gestaltas inlevelsefullt och Nelson är verkligen en antihjälte, men han växer hela tiden ju mer man läser. Dessutom är han faktiskt inte så ocool som han själv tror. Han bor på en skrot och hans mormor är uppfinnare, är inte det coolt?! Jag gillar att det inte är styrka som betonas som den främsta av en ninjas superkrafter, utan att smarthet, smidighet, pricksäkerhet och liknande är lika viktigt om inte viktigare. Humorn i boken är knasig, men charmig. Jag-perspektivet är klockrent i den här boken, eftersom det gör att man kommer ännu närmare huvudpersonen.  Jag önskar att illustrationerna hade varit i färg, då hade den här boken varit en fullpoängare. Dessutom har jag lite svårt för när vissa ord i texten markeras. Här används såväl versaler som fet stil och kursiv stil för att markera ett eller flera ord per sida och jag förstår inte riktigt grejen med det. Varför? Men bortsett från min aversion mot detta så tror jag att Ninjanörden kommer att locka många läsare i lågstadieåldern.

Ninjanörden är skriven och illustrerad av Anh Do och den är utgiven av B Wahlströms. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Död

DödStina Wirsén har skapat en serie som kallas för Bebisbrokiga. Tanken är nog att de allra yngsta i pekboksform ska få lära känna de karaktärer som senare återkommer i bilderböckerna om liten Skär och de brokiga som Stina och Carin Wirsén har skapat och som handlar om allt från siffror och bokstäver till ruskiga saker. Jag har tidigare skrivit om Oj! och Hej! men det finns fler titlar också, som Rita!, Bygga!, Titta! och Dela!. En av de senaste böckerna i serien är Död! som handlar om när de små brokiga hittar en död fågel. Pekboksäventyret inleds med att de brokiga leker och har roligt, men så hittar de en fågel som är stilla, som är tyst, som är död. Först gråter de, men så bestämmer de sig för att ha en fin liten minnesstund för fågeln. De plockar blommor och sjunger för dem. Och på sista uppslaget ser man att nya fåglar flyger på himlen nu.

Wirsén har ju tidigare skapat Vem är död? som är en briljant bilderbok för att skildra livet, döden och sorgen som uppstår efter att någon man älskar har dött. Den här boken är minst lika fin, men den vänder sig till de allra yngsta och behandlar därmed ämnet på deras nivå. Otroligt hur man kan skildra ett så svårt ämne på ett sätt som gör det lätt att förstå och ger möjligheter till fina samtal tillsammans med barnen när man läser boken. Såhär står det om Död! på Adlibris, en bra presentation tycker jag:

Äntligen en bok i samma anda som den briljanta Vem är död?, men för de riktigt små. En bok att samlas kring, samtala om och växa med! Med en imponerande enkelhet tar Stina Wirsén upp stora ämnen för de minsta på ett suveränt sätt. Berättelser som spritter av rytm och rörelse i både bild och text. Böckerna om de små brokiga tar barns känslor på allvar, utan att bli för gulliga eller moraliserande.

Död! är en bok i hård kartong, med stadiga, hållbara och tjocka sidor, lätta att greppa för de små händerna. Teckningarna är enkla, i karaktäristisk Stina Wirsén-stil, på vit bakgrund men med mycket färg i själva illustrationerna. De innehåller inget överflöd av detaljer, men är ändå så uttrycksfulla. Språket är också knapphändigt, boken består inte av särskilt många ord, ändå skildras det svåra ämnet på ett så briljant sätt att man förstår att varje ord är noga utvalt. Död! är en liten pekbokspärla helt enkelt.

Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Veckans topplista – Vecka 12 – Kok- och bakböcker

20181204_223032_0000.png

I Veckans topplista hos Johannas deckarhörna handlar det denna gång om kok- och bakböcker. Hon undrar: Hur gör ni? Använder ni kokböcker, inspireras ni av dem eller köper ni hellre hem en pizza och låter dem fortsätta att samla damm?

Jag är precis som Johanna – jag följer sällan recept när jag lagar mat utan improviserar mest, men använder däremot recept när jag bakar. Jag älskar att baka, det är ett av mina stora intressen förutom läsning och böcker. Här är mina favoritbakböcker just nu:

  • Baka bullar av Fredrik Nylén, känd från Hela Sverige bakar och bloggen Fredriks fika. Vill man bli inspirerad inför bullbaket är det här rätt bok!
  • Birgittas bästa julkakor av Birgitta Rasmusson, även hon känd från bakprogrammet i teve. Här finns alla de klassiska recepten, men många av dem finns också med en modern tvist.
  • Sju sorters kakor – den klassiska bakboken som är ett måste i alla kök. Några av mina absoluta favoritrecept är faktiskt hämtade härifrån.
  • Chokladbollar av Mia Öhrn. Vem kan motstå en chokladboll? Man kan dessutom göra massor av olika varianter av chokladbollar. Här kan man få hur mycket inspiration som helst.
  • Bästa kladdkakorna av Mia Öhrn. Kladdkaka är också ett sådant klassiskt bakverk som man kan förändra i det oändliga. Mia Örhn är en erfaren konditor som gör otroligt goda, lättbakade och inspirerande recept.

 

Baka bullar : älskade klassiker och nya favoriter  Sju sorters kakor : Sveriges bästa recept på klassiska bakverk och nya favoriter  Birgittas bästa julkakor  Chokladbollar  Bästa kladdkakorna

Baka bullar

Baka bullar : älskade klassiker och nya favoriterFredrik Nylén blev känd i Hela Sverige bakar. Han driver också en av Sveriges största bakbloggar, Fredriks fika. Hans första bakbok hade samma namn, Fredriks fika. Nu är bok nummer två här: Baka bullar. Här har han samlat alla sina bästa bullrecept, från klassikerna han lärde sig baka med sin mamma och mormor till egna uppfinningar med nya former och överraskande smaker. Här finns inte bara bullar, utan också knyten, nystan och gifflar, liksom längder, brytbullar och bulltårtor. Jag är sugen på att testa bland annat Vaniljbullar i muffinsform, Saffransgifflar med vit choklad, Öppen fläta med kanel, Kanelstjärna, Tigerbröd med choklad och vanilj, Semlor med hemgjord mandelmassa, Socker-S och Bullar med chokladgömma. Precis som i Fredriks fika är recepten tydligt presenterade och lätta att följa. Bilderna på bakverken ser otroligt lockande ut. Tycker man om att baka och framförallt då bullar, så kan man få mycket inspiration från Baka bullar.

Baka bullar är utgiven av bokförlaget Semic och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

 

Kom hem Laila – vinnare av Snöbollen

Kom hem LailaSnöbollen är ett svenskt bilderbokspris som årligen delas ut till Årets svenska bilderbok. Priset delas nu ut för åttonde gången och är initierat av Krumelur – föreningen för unga ord i norr, i samarbete med Umeå Kultur, Kulturföreningen Pilgatan, Bildmuseet Umeå universitet, Länsbiblioteket i Västerbotten, Littfest – Umeå Internationella Litteraturfestival, Mittuniversitetet samt Svenska Tecknare. Snöbollen är ett nationellt bilderbokspris med syfte att uppvärdera bilderboken som konstnärligt verk samt att uppmuntra upphovspersoner och förlag att tänja på bilderbokens  konstnärliga gränser vad gäller innehåll och form. Prissumman är 50000 kronor. Priset delas varje år ut på Littfest – Umeå Internationella Litteraturfestival. Förra veckan delades årets bilderbokspris ut. Vinnare av Snöbollen 2018 är bilderboken Kom hem Laila av Eva Lindström. Prismotiveringen lyder:

”Vem är Laila? Vart är hon på väg? Och vilka är de som väntar så ivrigt och vill henne så väl? Eva Lindströms bilderbok kom hem Laila öppnar oceaner av längtan i samspelet mellan enstaka, löftesrika textrader och bilder som förenar lätthet och tyngd. Berättelsen kombinerar en lugn men bestämd rörelse med en spänning som gestaltas av resans detaljer och farligheter. Ett bilderboksberättande som förmår reducera text och bild tills det uppstår en plats där tanken kan röra sig fritt.”

Kom hem Laila är en bilderbok där Eva Lindström skapat både text och bild, vilket tydligt syns i det sömlösa samspelet mellan texten och bilden. Boken inleds med att vi ser flickan som vi så småningom får veta heter Laila. Hon får en massa saker under bokens gång: en luftmadrass, en sjö, en stig, en hallonyoghurt, en egen hållplats, ett hus, en dörr. Allt detta berättas i du-form. Och vi förstår att det är hennes anhöriga som ger henne sakerna. På sista uppslaget står det: ”Du får din älsklingsrätt. Om du bara kommer hem till oss.”. Som ni förstår handlar det om längtan. En familj som längtar efter sin Laila. Men vem är hon? Vart har hon varit? Och vart är hon på väg? Det får vi inte riktigt veta. Och däri ligger kanske också berättelsens storhet. Här får fantasin fritt utrymme. Läsaren får själv föreställa sig vem Laila är och vart hennes resa bär henne. Varje läsare kan skapa sin egen tolkning av berättelsen och boken.

Texten är väldigt sparsmakad i den här bilderboken. Faktum är att boken bara rymmer ett femtiotal ord. Baksidestexten är också kort. ”Var är du Laila? Vi längtar efter dig”, är det enda som står på baksidan. Ingen text om vad boken handlar om eller vem den vänder sig till. Inga citat eller liknande som ibland annars återfinns i baksidestexterna. Även här ser man att läsaren uppmuntras att själv läsa boken för att skapa sin egen tolkning av vad den handlar om. Om texten är sparsmakad så talar bilderna desto mer. Bokens dominerande färger är gul, orange, blå och grön och det är företrädesvis landskapsbilder vi ser. Flickan Laila är förhållandevis liten, men landskapet är stort, närmast gigantiskt i förhållande till flickan.

Jag har aldrig varit en av de som tokhyllat Eva Lindström, för hon är ju verkligen populär. Hon vann första Snöbollspriset 2011 och har varit nominerad alternativt vunnit många andra priser genom åren. Och hon har fått väldigt bra kritik för många av hennes böcker. Jag har väl inte direkt läst allt hon gjort, men jag har inte riktigt tilltalats av hennes stil. Kom hem Laila imponerar vid en första anblick inte heller på mig sådär jättemycket. Det är en bok som man säkert skulle kunna ha många boksamtal med. Det hade varit roligt att diskutera vem Laila är, vilka det är som väntar på henne, vart hon varit, vart hon är på väg, varför hon är ensam och varför hon får just de saker hon får. Jag tror att varje barn man läser boken för skulle ha sina egna svar på de frågorna och det skulle kunna ge upphov till intressanta diskussioner i en barngrupp. Så på ett sätt förstår jag storheten i boken. Men som vuxenläsare, om jag bara läser boken för mig själv, så blir jag mest förvirrad. Så många frågor och inga svar. Men man behöver inte alltid ha sitt vuxenperspektiv när man läser barnböcker, ibland kan det vara en begränsning, som nu. Kanske borde jag bara släppa mitt vuxna jag och låta min fantasi och inlevelseförmåga få fritt utrymme när jag läser denna bok.

Kom hem Laila är utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Tidigare vinnare av Snöbollen är:

2011: Apan och jag av Eva Lindström
2012: Molly & Sus av Klara Persson
2013: Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund
2014: Dom som är kvar av Karin Saler och Siri Ahmed Backström
2015: Småkrypsboll av Tove Pierrou och Joanna Hellgren
2016: Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam
2017: Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg

Nisse & Nora får bråttom

Nisse & Nora får bråttomNumera finns det en hel rad böcker om Nisse & Nora. Jag har tidigare skrivit om Nisse och Nora städar, Nisse och Nora plåstrar om, Nisse & Nora säger förlåt, Nisse & Nora tejpar, Nisse & Nora har kalas och Nisse & Nora rymmer. Nu finns ytterligare en bok i serien, nämligen Nisse & Nora får bråttom. Det är alltså bok nummer sju i serien och ni som har läst andra böcker om Nisse och Nora tidigare känner väl igen er.

Nisse & Nora får bråttom utspelar sig under vintern. Här i Norrland där jag bor fick vi mer än två decimeter snö i helgen och vi hade redan massor av snö, så det är verkligen ett vinterlandskap som på julkort. Därför känns det väldigt lämpligt att läsa den här boken just nu. Hos Nisse och Nora är det också vinter. Hela världen är vit och kall. Nisse och Nora har bråttom att få på sig alla kläder och plumsa ut i den härliga snön. Mormor försöker få dem att kissa först, men det har de inte tid med. Nisse och Nora åker pulka och bygger snögubbar. Men så blir Nora kissnödig. Sen blir Nisse kissnödig. Nu är det bråttom in och få av sig alla kläder innan det händer en olycka…

Nisse och Nora är omkring 2 år och bor på samma gata. De är helt vanliga barn – envisa, viljestarka, påhittiga, knasiga, charmiga och underbara. Böckerna om dem rymmer både stor dramatik och vardagsnära igenkänning. Alla böcker i serien är i klassiskt pekboksformat med greppvänliga sidor i hård kartong, lätt att bläddra i även för de minsta. Böckerna vänder också till just de allra yngsta barnen, mellan 0-3 år, även fast jag tror att även lite äldre barn uppskattar dem just för igenkänningens skull. Jag gillar dem, dels för att de handlar om sådant som barnen känner igen från sin egen vardag, dels för att språket känns så väl anpassat till målgruppen – enkelt, men träffsäkert och finurligt, och dels för att de charmiga illustrationerna ger en så härlig feelgoodstämning till berättelserna. Den här sjunde boken i serien är inget undantag, den får en given plats i min tvåårings bokhylla.

Nisse & Nora får bråttom är skriven av Emelie Andrén, illustrerad av Lisa Moroni och utgiven av Alfabeta bokförlag. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.