Veckans fråga i bokbloggsjerkan handlar om förlag:

Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Jag hade samma fråga i min Veckans bokbloggsfråga för drygt ett år sedan och då skrev jag ett inlägg med ett av mina favoritförlag som är Vilja förlag och som i sin tur är en del av Nypon förlag. Ett annat förlag som jag gillar är Hoi förlag, därifrån kommer många böcker som jag tycker är bra, liksom Gilla förlag och Idus förlag. Olika förlag måste jag förstås också nämna eftersom jag gillar deras tänk där inkluderande och mångfald är två viktiga nyckelord. Men jag skulle kunna räkna upp fler också – Opal, Bokfabriken, Modernista, Harper Collins Nordic och många andra.

Egentligen kanske man tänker att förlaget inte borde vara någon viktig faktor när man ska välja bok, men det är det av två aspekter. Dels för att förlaget kan ses som en slags kvalitetsstämpel. Vet man att ett förlag har som vana att ge ut böcker som är bra redigerade, korrekturlästa och genomarbetare, då vet man lite grann vad man har att vänta sig av en bok därifrån. Sedan kanske man inte gillar varje bok de ger ut, men så är det ju. Dels handlar det också om förlagets bemötande mot oss bokbloggare, som ju faller in lite på Mias helgfråga som jag också besvarade tidigare idag. Förlag som är vänligt, generöst, gärna skickar ut recensionsexemplar och rent allmänt har en bra attityd mot läsare och bokbloggare ligger helt enkelt i framkant och jag prioriterar gärna att visa upp deras böcker.

     

Från samisk magi i förra inlägget till deckare för yngre barn. Hemliga trean är en serie barndeckare som vänder sig till barn mellan 6-9 år. De påminner mycket om LasseMaja-böckerna, så har ni barn som har slukat den serien får de något nytt att bita i här. Upplägget är lite samma, med två barn som löser de vuxnas fall utan polisens inblandning och där det på slutet sker en konfrontation med de misstänkta, där barnen berättar hur de löst fallet och hur de har tänkt. Pedagogiskt och enkelt uppbyggt så de minsta barnen i målgruppen också hänger med. En tjej och en kille i huvudrollen så att såväl killar som tjejer lockas att läsa. Väldigt traditionellt när det gäller barndeckare alltså. Ett kul inslag är dock barnens farbror som hjälper dem att lösa fallen. Han är detektivexpert, detektivtokig, gillar att klä ut sig och gillar dessutom att sy allehanda utstyrslar. Dessutom har han den lata hunden Taggen som barnen får turas om att gå ut med. Roliga och spännande deckare som passar såväl för högläsning som för att läsa själv.

Hemliga trean och blåbärsmysteriet och Hemliga trean och maskeradmysteriet är utgivna av Ordalaget och de finns att köpa på Adlibris (här och här) samt på Bokus (här och här).

     

Förra året kom Middagsmörker av Charlotte Cederlund, en ungdomsbok som fick mycket bra kritik och som blev väldigt omtalad. Nu i vår kom uppföljaren, Gryningsstjärna. De här böckerna är de två första i Idijärvitriologin, en triologi som handlar om Áili, en tjej som när första boken inleds precis har förlorat sin pappa i cancer och eftersom hennes mamma sedan länge är borta tvingas hon flytta till sin enda levande släkting, sin morfar. Därför flyttar 16-åriga Áili från Skåne upp till Idijärvis sameby till en släkting hon aldrig har träffat. Som väntat blir välkomnandet svalt. Dessutom dröjer det inte länge förrän det börjar hända mystiska saker i byn. Det visar sig att Áili har magiska krafter knutna till sitt samiska arv och nu blir hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt. Allt detta ställs ytterligare på sin spets i bok nummer två, Gryningsstjärna, där Áilis vardag dessutom kompliceras ytterligare eftersom morfadern ligger på sjukhus och därför blir soc inkopplad. Allt detta ska hon rådda i samtidigt som hon oroar sig över att Nåjdernas råd kommit till Idijärvi för att leta efter den mytomspunna Urseiten. Hon litar inte riktigt på dem, men hon vet hur viktigt det är att hitta föremålet så hon försöker också söka på egen hand. Dessutom sörjer hon sin älskade gammelfarmor och hoppas innerligt att hennes död inte var förgäves.

Den senaste tiden har det ju kommit såväl tv-serier som böcker som utspelar sig i nordligaste norr och som på olika sätt anknyter till den samiska kulturen. Jag, som de flesta andra, kan väldigt lite om den och för många kanske det också ter sig exotiskt med den trolldom och magi som är omsluten den samiska kulturen. I de här böckerna till exempel förekommer nåjder och trolltrummor, men också en vardag med skola, kompisar, renskötsel och matlagning. Magisk realism och urban fantasy är ju genrer som blivit populära den senaste tiden och här passar dessa böcker in. Det är magi och fantastik, men man behåller hela tiden den ena foten i realismen och vardagen. Fantastiken tar aldrig över. Just det faktum att boken handlar om en skånsk tjej som flyttar upp till en värld som borde vara hennes, men där hon aldrig tidigare varit gör också att vi får se den samiska världen ur hennes ögon, vilket gör att vi läsare som också egentligen har noll koll om samerna får en snygg introduktion.

Böckerna är snabblästa och har ett högt tempo och ett driv som gör dem till bladvändare. Ett pluspoäng också för karaktärerna, Áili och Olivia som båda är två starka tjejer som vågar sticka ut och vågar ta konflikter. Dessutom gillar jag verkligen de fantasieggande titlarna och omslagen som känns väldigt genomtänkta. Kul med dubbla omslag och att varje bok har sin färg. Jag vet att det förekommit lite kritik mot böckerna också, exempelvis att författaren skrivit om en kultur som inte är hennes och det har jag lite svårt att förstå. Skulle en författare aldrig kunna skriva om det som inte är självupplevt skulle vi inte ha någon fantasy, väldigt få deckare och inte heller böcker med kvinnliga huvudpersoner skrivna av män och vice versa. Nu är ju jag förstås inte själv same och har därför kanske inte ens rätt att bemöta kritiken, och jag vet inte heller hur pass mycket research författaren gjort och hur trovärdiga böckerna är. Men jag är själv författare och jag vet att om jag bara skulle få skriva om det som är självupplevt skulle mitt skrivande och mina skrivna ord bli så oerhört mycket tråkigare.

Middagsmörker och Gryningsstjärna utges av Opal och de finns att köpa hos Adlibris (här och här) samt hos Bokus (här och här).

Mia undrar detta i Helgfrågan denna vecka:

Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar?
Tipsa gärna om en bok ni tror inte fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare.

Det här är ju en fråga som jag går igång lite på. Framförallt nu på sistone när förlagen verkar ha blivit ännu hårdare när det gäller vilka de vill ge recensionsex till. Jag har självklart förståelse för att det kostar att skicka ut fysiska böcker och att förlagen förstås vill ha något i gengäld. För som det är nu så kan de ju aldrig garantera att en bokbloggare läser boken, skriver om den eller skriver positivt om den. Jag har också förståelse för att de inte kan skicka ut böcker till alla som frågar och att de behöver göra någon slags urval.

Men jag tycker att det är väldigt tråkigt att förlagen inte fullt ut tar vara på den enorma marknadskraft som ju faktiskt bokbloggarna har. Det finns otroligt många människor som läser bokbloggar, inte bara andra bokbloggare utan också exempelvis bibliotekarier, lärare, bokhandelspersonal, journalister och andra som jobbar med böcker eller helt enkelt är läsare och intresserade av böcker. Så om en bok sprids runt på flera bokbloggar så ökar chansen markant att den får många läsare. Vi bokbloggare är ju inte heller bara aktiva med att sprida boktips via våra bloggar, utan också på instagram, facebook, twitter, på bokcirklar och andra evenemang samt förstås till våra nära och kära. Och de som läser våra boktips och recensioner sprider i sin tur vidare tipsen i sina kretsar.

Så vi som bokbloggar och älskar böcker kanske faktiskt sprider ett boktips till fler böcker än vad många andra marknadsföringssätt gör. Jag tror faktiskt också att många föredrar att läsa bokbloggar för att hålla sig ajour med utgivningen hellre än fackrecensioner eller BTJ-listor just eftersom de vill ha den personliga ton som vi bokbloggare ofta har när vi skriver om böckerna. De flesta av oss bokbloggare är ju också väldigt ärliga med vad vi anser om en bok, så när man läser kan man förvänta sig ett ärligt intryck av boken. Det finns också många andra fördelar för förlagen, som att bokbloggare ofta är snabba att läsa och skriva om böckerna, att vi har nästintill obegränsat utrymme att skriva om boken, att vi kan skriva flera gånger och i flera kanaler om samma bok samt att vi oftast är öppna för olika samarbeten kring böckerna som gör att de syns ännu mer. Så för att sammanfatta det hela så tycker jag att den lilla kostnad som bok och porto kostar i sammanhanget så är recensionsexemplar ett snabbt, smidigt och kostnadseffektivt sätt för förlagen att nå en stor massa av bokälskare. Till skillnad från exempelvis en annons i tunnelbanan så når ju dessutom en bokbloggsrecension direkt rätt målgrupp.

Framförallt tror jag på bokbloggarnas marknadsföringsmöjligheter när det gäller de där böckerna som kanske inte hade fått så stor spridning annars. De riktigt stora författarna, de kända namnen, långserierna och de hypade översättningarna sprids oftast ändå, men de mindre kända namnen, debutanterna och de nischade böckerna behöver all hjälp de kan få för att synas och där kan rätt blogg vara ett av de bästa marknadsföringssätten.

Den första bok jag tänkte på var direkt Ordbrodösen. Nu såg jag att även Maddes bokblogg skrivit just denna som exempel. Men det känns faktiskt som att Ordbrodösen fanns på alla bloggar och i alla diskussionsforum samtidigt under en period och det tycker jag är ett bra exempel på bokbloggarnas kraft.

Springpojken är den andra delen i Morden i Hudiksvall av Gabriella Ullberg Westin. Ensamfjäril var den första boken där vi fick lära känna den lite egensinniga kriminalinspektören Johan Rokka som är huvudkaraktär i serien. I den här boken hittas en ung tjej mördad dagen efter studenten. Hon är kvivskuren till döds på utsiktsplatsen Köpmanberget i Hudiksvall. Märkligt nog påminner mordet om ett fall för 20 år sedan, då en ung kvinna försvann spårlöst från sin egen studentfest. Det blir Johan Rokka som kopplas in på det nya mordet, vilket kanske egentligen inte var något bra val eftersom det var hans ungdomskärlek som försvann då för 20 år sedan. Men nu är det som det är. Han gör sitt bästa för att lösa mordet på den unga tjejen, samtidigt som han återigen börjar grotta i vad det egentligen var som hände hans ungdomskärlek. Inte nog med det, han har tidigare varit ett namn i den grovt kriminella världen och nu kommer han också att stå öga mot öga med en person han hade hoppats på att aldrig mer behöva möta.

Ja, återigen får vi alltså möta Johan Rokka och de andra karaktärerna. Just karaktärerna gillar jag starkt i de här böckerna. De känns spännande och intressanta och ganska olika många av de stereotypa karaktärer man annars ofta hittar i genren. Jag gillar också bokens språk och det faktum att den är välskriven, vilket heller inte är någon självklarhet i deckargenren tyvärr. Dessutom gillar jag förstås att den utspelar sig i Hudiksvall som är min hemkommun. Jag har precis fått hem del 3 i serien, Fixaren, som jag ser fram emot att börja läsa.

Springpojken är utgiven av Harper Collins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Varje söndag anordnar den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten en utmaning som hon kallar för En smakebit på søndag. Det går ut på att man ska dela med sig av en smakbit från boken man läser just då. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Jag läser just nu Störst av allt av Malin Persson Giolito, en jättebra bok, och därifrån kommer min smakbit denna vecka:

Det är obegripligt, det här att alla vill vara originella in i döden, unika. Man ska minsann inte spela Blott en dag som en simpel Ullaredsshoppare, det ska vara speciellt och oförglömligt. För att inte riskera att gå in i evigheten ackompanjerad av en banalitet ska därför någon stackare sjunga Tears in Heaven med klassiskt gitarrplinkeplonk-komp. Precis som på alla andra ”personliga” begravningar.

Folk är patetiska ända in i döden, inte unika.

Jag har inte läst ut boken än, är väl någonstans i mitten, men jag gillar verkligen huvudpersonen Maja som trots att hon nu visserligen sitter häktad för att hon misstänks ha begått en skolmassaker, så är hon skärpt och har huvudet på skaft. Hon är rakt på sak i sina tankar, som citatet ovan visar, liksom klockren i sina skildringar över de andra karaktärerna. Jag gillar också verkligen Malin Persson Giolitos språk och skildringen av såväl samhället som av en rättsprocess. Så trots att jag inte ens har läst ut boken förstår jag varför den blev utsedd till Årets bästa svenska kriminalroman 2016 av Svenska Deckarakademin.

Fler som läst och gillat den?

Det känns som att det är länge sedan jag skrev om vuxenböcker nu och jag har faktiskt haft en period där jag läst mycket barn- och ungdomsböcker, mer än vanligt alltså. Men några spännande vuxenböcker har jag faktiskt också hunnit med att läsa den senaste tiden, jag är bara dålig på att skriva om dem.

Liv av Mikaela Bley är ett exempel. Det är den andra boken i serien om kriminalreportern Ellen Tamm som vi fick lära känna i boken Lycke. Ellen har haft en tvillingsyster som dog när de båda var åtta år. Detta har förstås präglat henne hela livet och kanske är det därför hon dragits till döden så pass att hon valt att jobba med att rapportera om den. När den här boken, Liv, börjar har Ellen accepterat att hon måste tillbaka till föräldrahemmet för att konfrontera det förflutna. Men på vägen dit stannar hon för att tanka och får då höra att en kvinna blivit brutalt ihjälslagen vid en åker en bit därifrån. Ellens nyhetsnäsa vaknar till liv, inte minst när hon inser att inget tycks veta vem kvinnan var eller vad hon ens gjorde i trakten. Ellen kan inte låta bli att nysta i den döda kvinnans öde samtidigt som hon försöker ta reda på vad som hände när hennes egen syster dog. Det visar sig att det är mycket som inte är som det verkar, varken när det gäller den döda kvinnan eller Ellens döda tvillingsyster.

Jag gillade Lycke och jag gillar Liv också. Jag hade lite svårt att komma in i Lycke till en början, men det hade jag inte med Liv. Här flöt det på direkt och spänningen bibehölls genom hela boken. Jag tycker nog att Liv är snäppet bättre än Lycke till och med. Men jag rekommenderar att läsa böckerna i rätt ordning så man får koll på vem Ellen Tamm är och vad hon har gått igenom. Man får nog mest ut av Liv då. Jag tycker att Ellen Tamm verkar vara en spännande karaktär. Jag gillar det faktum att man får följa en journalist istället för de vanliga poliserna. Jag gillar också att man får ta del av hennes privatliv och hennes förflutna parallellt med den nutida kriminalhistorien. Helt klart en läsvärd deckarserie som sticker ut lite i den övriga mängden av deckare. Jag ser fram emot fler böcker av Mikaela Bley.

Liv är utgiven av Hoi förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Ishavspirater har vi också, precis som Ordbrodösen, läst i Barnbokscirkeln på Facebook, men jag är lite sen med att skriva om den här på bloggen. Boken vänder sig till barn mellan 6-9 år och den har nominerats till Augustpriset 2015, vilket jag inte tycker är konstigt, för det är en läsvärd bok.

Ishavspirater handlar om Siri och hennes lillasyster Miki som blir tillfångatagen av den mytomspunna piraten Vithuvud. Siri bestämmer sig för att ta upp kampen mot honom och åka för att ta tillbaka sin lillasyster. Något som ingen vuxen någonsin har vågat sig på. Visserligen är Siri fruktansvärd rädd, men hon ger sig ändå iväg, för Mikis skull, för hur rädd ska inte hon vara ensam i piraternas våld! Siri beger sig ut på en farlig resa, en resa där hon närapå mister livet, men också vinner flera vänner och till slut lyckas hon också med sitt mål.

Den här boken har det mesta man kan önska sig av en bok för den här målgruppen. Ett svindlande äventyr, en modig tjej, pirater och vargar, spänning, känslor, humor och dramatiska miljöskildringar i en karg övärld. Författaren Frida Nilsson är makalös på att bygga upp en stämning som sedan håller i sig genom hela boken, vilket skapar en känsla av att vilja läsa mera och inte kunna slita sig om man inte får reda på vad som händer. Det här är en pärla att sjunka in i för sträckläsarna. Men också en magiskt bra högläsningsbok så fler får ta del av denna härliga äventyrssaga.

Ishavspirater är utgiven av Natur & Kultur och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Ordbrodösen var den bok som vi läste förra gången i Barnbokscirkeln på Facebook. Men jag har inte skrivit om den än. Det är ju en otroligt hypad bok som har skrivits om många gånger på massor av olika bloggar. Själv kan jag nog inte göra annat än att instämma med hyllningskören. Jag gillade verkligen boken. För er som mot förmodan inte har läst om Ordbrodösen kan jag börja med att nämna handlingen lite kortfattat.

Boken handlar om Alba som tillhör en säregen släkt i Värmland. Släkten har levt i den lilla bruksorten i urminnes tider och det som är så speciellt med släkten är att dess kvinnor är ordbrodöser. En ordbrodös kan styra andras tankar och handlingar med sina skrivna ord. Man får kraften den dagen man fyller 18 år vid en särskild ceremoni och nu är det Albas tur. Ingen ordbrodös har någonsin misslyckats med sitt inträdesprov och Alba har rätt så bra koll på hur hennes framtid kommer att se ut. Trodde hon ja…

Det är svårt att berätta så mycket mer om handlingen utan att avslöja vad som händer sedan, men boken tar i alla fall en lite oväntad vändning och blir till en berättelse som jag inte direkt förväntade mig. Nu menar jag inte att boken är dålig eller så, men jag trodde att det skulle vara en annan slags bok, att den skulle ha en annan slags handling.

Det är helt klart en läsvärd bok och inte minst så är det en otroligt häftig idé med ordbrodöserna. Själva titeln lockade också mig mycket, den låter mystisk och spännande utan att avslöja för mycket. Språket överhuvudtaget gillade jag jättemycket. Författaren är bra på att bygga stämningar. Karaktärerna är härliga, men jag hade nog önskat att komma dem ännu närmare. Jag hade också önskat sig att större delen av boken utspelade sig i Värmland, i bruksorten, för det verkar vara en spännande plats med många saker att bygga vidare på. Jag hade också gärna haft mer läsning om själva ordbrodöserna och vad de kan åstadkomma, och hur det är att vara ordbrodös. Utforska mer om det där nya som ju ordbrodöser är. Jag hoppas därför att det här var första boken i en kommande serie eller triologi, för jag vill läsa mer om ordbrodöserna och jag vill läsa mer av Anna Arvidsson.

Ordbrodösen är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Morrison är en lat katt i sina bästa år, inte helt olik katten Gustaf. Han älskar att bli kliad på magen och njuter av grädde och en god ost. Han är helt enkelt kung i huset där han bor och han behandlas därefter. Men så en dag kommer familjen hem med ett nytt husdjur. En hamster som till och med får namnet Kungen. Hmpf. Hur kunde det här ens hända? Nu litar ingen på Morrison längre, och när så en dag hamstern spårlöst försvinner så är det förstås Morrison som blir misstänkt.

Den här bilderboken gillade mina barn väldigt mycket. Äldsta dottern som älskar katter blev förtjust i den charmiga, men lätt bortskämda och självcentrerande kattkaraktären. De yngre barnen tyckte att själva jakten efter hamstern var rolig och spännande. Jag fastade också för boken, det är en spännande berättelse med mycket humor, mycket charm och dessutom uttrycksfulla och detaljrika bilder att förlora sig i. Titta bara på framsidan där illustratören verkligen lyckats fånga karaktären klockrent!

Morrison och hamsterjakten är skriven av Sanna Juhlin, illustrerad av Mimmi Tollerup och utgiven av Ordalaget bokförlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.