I serien Småkryp av Lotta Geffenblad har det nu kommit två nya delar. De första böckerna i serien kom förra året och hette Helmers humla och Mirjams myra. Nu är Solvejs spindel och Lasses larv här. Precis som de förra böckerna möter vi ett barn och en insekt i varje bok. Först är det en liten berättelse och därefter kommer ett faktauppslag längst bak. Texten är kort och enkel. Bilderna mjuka och milda. Här introduceras på ett lättfattligt sätt de olika insekterna och deras egenskaper. Böckerna är varma och fina, med fokus på vänskap, syskonskap, respekt för djur, natur och andra människor. Men det finns också humor och lekfullhet i böckerna. Finfina småbarnsböcker till förskolor som jobbar med djur och natur.
Frida Naemi Persson och Moa Graaf fortsätter skapa småbarnsböcker om våra stora högtider. I Titta påsken är det dags för äggjakt. Det är vår i luften och dags för påsk. Vi får följa med bokens huvudpersoner när de målar ägg, påskpyntar, klär ut sig och går på äggjakt. Det är en charmig och mysig berättelse om barnen som tar sig an påskfirandet. Samtidigt som man läser får man också ta del av påskens traditioner och lära sig lite mer om högtiden. Boken vänder sig till de allra yngsta, kanske de som firar påsk för första gången. Den är i tålig hård kartong med tjocka sidor och rundade hörn. Bilderna är glada, lekfulla och färgglada och de riktigt strålar av vårkänslor och påskmys. Texten är kort och kärnfull, rytmisk och finurlig. Tillsammans utgör text och bild en härlig läsupplevelse med både spänning, mys och humor. Perfekt läsning nu inför den kommande högtiden.
I Kom vinden får vi träffa den vinande och virvlande vinden. Varje uppslag i boken visar en ny plats där vinden visar sig. Vi får följa med på en resa från stad till strand, från skog till berg och från hav till land. Det myllrar av människor, djur och föremål som alla påverkas av vinden på olika sätt. Texten är ytterst sparsmakad, ofta bara ett par ord per uppslag, t ex ”åh vinden” eller ”akta vinden”. Men trots den knappa texten rymmer boken en hel berättelse och med tonfall, ljudeffekter, rörelser och röst kan man, om man vill, dessutom dramatisera berättelsen. Man kan också pratläsa om bilderna, ett uppslag i taget, och fundera kring vad som egentligen händer. Illustrationerna berättar också mycket, det är där det händer, det är lekfulla, fantasifyllda, färgsprakande bilder med massor av rörelse och närvaro. Boken är både konkret och vardaglig samtidigt som den innehåller mer filosofiska funderingar om hur vinden påverkar oss. För vad händer när vi vill att det ska blåsa mer? Eller mindre? Eller om vi vill att vinden ska vända? Boken är skriven av Mimi Åkesson och illustrerad av Linda Bondestam.
I Hur låter djuren av Clara Dackenberg får vi möta en rad olika djur. Men hur låter de? Kanske inte som du tror! Boken vänder sig till de minsta och bygger på ljudhärmning. Den är interaktiv och tillåter barnläsaren att hjälpa till att härma de olika djuren. Eller gissa vad djuret heter och hur det låter. Och vad gör djuren egentligen? Här finns det mycket att prata om medan man läser. De konstnärliga bilderna är lekfulla och fantasirika. Boken vänder sig till de yngsta barnen och tål många omläsningar genom det interaktiva inslaget.
Packa väskan är en småbarnsbok av Åsa Lind och Hanna Klinthage. Den handlar om ett barn som ska packa sin väska för att resa bort. Vad tar man egentligen med sig när man ska resa bort? Hur väljer man? Exakt var barnet ska resa förtäljer inte historien, inte heller hur länge barnet ska vara borta. För läsaren innebär det att det är öppet för tolkning. Är det en semester? Eller är det en flytt? Kanske till och med en flykt? Med få ord och kort text berättar barnet om våndan att välja de finaste stenarna, de bästa böckerna, älsklingskläderna och färgpennorna. Boken kan läsas på flera nivåer, den är mångbottnad och kan handla såväl om vardagliga funderingar som mer existentiella spörsmål. Hanna Klinthages färggranna bilder är uttrycksfulla och inkännande.
Var bor soporna är en uppföljning till småbarnsboken Var bor elefanten som kom för några år sedan. Båda böckerna är skrivna av Anna Munyua och Woody Oliphant. De färgglada illustrationerna står Hanna Böhm för. Det är dags att gå till soprummet för att återvinna familjens sopor. Pappan och barnet klampar nerför trappan och in i soprummet. Där återvinner de hård kartong, metall, matrester och mycket annat. En annan dag är det mamman och barnet som tar en tur med barnvagnen till återvinningen för att slänga skräp. Där slänger de plast, glas och papper i respektive container. Och de har riktigt mycket tur, för sedan får de se sopbilen komma och tömma containern innan de går hem igen. I slutet av boken finns en sopramsa som man kan göra tillsammans med barnet.
Kråkan säger stopp är den fjärde pekboken om Kråkan och Mamma Mu. De tre tidigare heter Kråkan säger sen, Kråkan säger akta och Kråkan säger inte. I denna bok vill Mamma Mu titta på stjärnor, dansa i balettskor, segla med kottar och hoppa hopprep. Men Kråkan tycker att det mesta är fel. För blött, för mörkt, för trassligt, eller bara alldeles för tokigt för en ko. Boken bygger på upprepningar och humor och det är kul att läsa den högt tillsammans med barn. Det är hög igenkänning för såväl vuxna som barn och det finns en pedagogisk tanke bakom. Det är fyndigt och roligt, men också mycket värme och vänskap. Jujja Wieslander har skrivit och Sven Nordqvist har illustrerat, precis som vanligt. Boken är i klassiskt pekboksformat av tjock kartong med rundade hörn.
Nu börjar julböckerna dyka upp. Nisse och Nora firar jul är en småbarnsbok i pekformat av Emelie Andrén och Lisa Moroni. I serien om Nisse och Nora finns det många böcker vid det här laget och det är två karaktärer som är välkända för många barn. Det är vardagsnära böcker med hög igenkänning. I just denna bok nalkas julen och Nisse och Nora längtar förstås. De väntar och väntar. Under tiden pysslar de, bakar, firar lucia och klär granen. Det handlar om juliga traditioner, men också om vänskap, förskola, hur man är mot andra, att det är okej att vara olika och mycket mer. Illustrationerna är färgstarka, varma, charmiga och uttrycksfulla. De speglar det som texten säger, men det finns också mycket att titta på och prata om utöver texten. Texten är också vardagsnära, kort och enkel, men kärnfull och innehåller såväl dialog som inre dialog och därtill språkliga nyanser och variationer som gör boken språkfrämjande. Det finns humor, värme, känslor, dramatik och spänning i boken trots det korta formatet. Boken är i traditionellt pekboksformat med tjocka kartongsidor. En bok att återkomma till många gånger i juletid.
