Pocket-utbyte

Jag har fått mail om att vara med i pocket-utbyte. En jättekul idé! Vill du vara med? Skicka ett mail till carola_lindstrom@hotmail.com eller skriv en kommentar här nedanför med din mailadress. Jag har redan skickat iväg min första pocketbok, och jag vet flera som har fått böcker, så det funkar, till skillnad mot vanliga kedjebrev.

VÄLKOMMEN TILL VÅRT POCKET-UTBYTE!

Skicka en LÄST pocketbok till den första personen på listan nedan. Gör sedan om listan så här:
1. Ta bort namnet på listans första plats.
2. Flytta upp namnet som står på andraplats till första plats.
3. Skriv ditt eget namn och adress som nummer 2. Det ska bara finnas två namn på listan samtidigt.

Skicka sedan det här mailet med den nya listan till sex av dina vänner som tycker om att läsa. Om alla följer detta kommer du att få 36 böcker till priset av en bok som du redan har köpt och läst! Kul med böcker som andra har valt – och miljövänligt!

TREVLIG LÄSNING!

Hoppsan, jag är död!

Min gode vän Fredrik skickade en bok till mig för ett tag sedan. En bok som han själv hade läst och tyckte att jag också skulle läsa. Det har dröjt ett tag eftersom jag hade mycket annat att beta av först, i form av tentor och liknande. Men igår satte jag igång och läsa, parallellt med att jag läste För bra för att dö. Jag behövde dessa två böcker som motvikt till varandra. För bra för att dö är en skrämmande bok, som kräver en paus då och då. I dessa pauser läste jag istället alltså Hoppsan, jag är död.

Den är skriven av Arto Paasilinna och handlar om en kille, cirka 30 år, som råkar bli påkörd och dö. Boken handlar om hans liv efter döden. Den är otroligt lättläst och humoristisk. En perfekt bok nu när jag ville ha lite motvikt till den andra, skrämmande boken som jag läste. Jag trodde först att boken skulle vara ganska ytlig, men den var djupare än jag trodde. Författaren har byggt upp en komplett värld för livet efter döden. Huvudpersonen beger sig på en resa, där han träffar andra döda, både kända och okända personer. Han hinner också tänka tillbaka på sitt liv och försöker förändra välden för de som fortfarande lever. Boken känns genomarbetad. Persongalleriet är superbra och detaljrikedomen är stor. Filosofin finns med hela tiden, även i de roligaste styckena. Man börjar ofelbart att tänka på vad man själv anser om livet efter döden. Kul med böcker som ger upphov till lite reflektion och tankar. En läsvärd bok som är både underhållande och tankvärd samtidigt.

Christina Wahldén

Jag har läst många böcker av Christina Wahldén. Hon är kriminal- och ungdomsförfattare och skriver gärna om svåra ämnen. Ibland rent tabubelagda ämnen. Hennes deckare är spännande och djupa. Jag tycker mycket om dem. Men hennes ungdomsböcker är underbara. De förmedlar precis de där svåra, tunga känslorna. Hur det egentligen är, eller kan vara. Böckerna är riktigt skrämmande, men tyvärr realistiska. De är lättlästa och riktiga sträckläsningsböcker. Jag läste ut den senaste på ett par timmar bara.

Kort kjol – handlar om en tjej som blir våldtagen
Ingen behöver veta – handlar om en kille som blir våldtagen
Heder – handlar om det som titeln antyder, om hedersmord och hot
Cell grön – handlar om vegander, extremister, kärlek och vänskap
Klaras hemlighet – handlar om Klara, vars pappa sitter i fängelse
Escort – handlar om att sälja sin kropp
För bra för att dö – handlar om mobbing, utanförskap, ensamhet, homosexualitet och självmord

Det är den senaste som jag läste igår. Den handlar om Stella som blir mobbad i skolan. Mobbingen beskrivs så ingående att jag mår illa. Jag blir berörd, eftersom jag vet att det ser ut såhär på många, många skolor, det är inte någon överdriven beskrivning. Stella bestämmer sig för att dö. På nätet lär hon känna Joel, som också vill dö. Tillsammans skapar de en självmordspakt. Boken är riktigt mörk, och skrämmande. Men slutet är ljust och hoppfullt. Det visar att räddningen trots allt kan finnas där, och att en förändring trots allt är möjlig.

Författaren har en hemsida, där böckerna presenteras utförligt. Det finns även diskussionsfrågor till många av böckerna. Jag vet att det är flera lärare som jobbar med hennes böcker i skolan, och jag hoppas att fler får upp ögonen för hennes böcker. De borde vara obligatorisk läsning i högstadiet.

SOS från mänskligheten

En av mina absoluta favoritförfattare är Johanna Nilsson. Jag har läst alla hennes böcker och har nu otåligt suttit och väntat på att det ska bli dags för hennes nya roman, SOS från mänskligheten, att komma ut. Förra veckan damp det ner ett recensionsexemplar av den och det gick inte många minuter förrän jag började läsa. Tyvärr har jag inte kunnat sträckläsa den (vilket jag annars ville göra) eftersom jag haft tenta och annat som kommit emellan. Men nu har jag läst ut den.

Såhär står det om boken på baksidan, ett stycke som beskriver boken så himla bra:

SOS från mänskligheten är en samtidsberättelse som rör sig mellan samhällets alla skikt och ställer frågor om ondskans ursprung, om godhetens och kärlekens gränser och om modet att ta kommandot över sitt eget liv, istället för att stå bredvid och se det passera.

SOS från mänskligheten är annorlunda än hennes tidigare böcker. Mest påminner den om De i utkanten älskande. Det är en skildring av den värld vi lever i idag. En skildring av människor, i vissa fall utsatta människor. Persongalleriet är suveränt. Jag har läst några andra recensioner av boken och sett att vissa recensenter tycker att det är för klyschigt, men det håller jag inte med om. Tempot i boken är högt, ett lika rasande tempo som många av oss lever våra liv i. Stundvis måste man dock lägga ifrån sig boken. Man blir för berörd. Det är mycket känslor och mycket ondska i boken och ibland måste man ta en paus för att orka. Men pausen blir inte lång, för man blir besatt av att läsa om personerna i boken. Man måste se hur de hittar sin väg mot lyckan. Läs boken, ni blir inte besvikna.

Deckare i Sundsvallsmiljö

Jag har läst två deckare av Jonas Moström, och båda utspelar sig i Sundsvall, en stad där jag varit ganska mycket.

Dödens pendel

Ett antal personer avlider i sömnen av hjärtstillestånd. I början anar ingen oråd, men så småningom inser polisen att offrens klockor försvinner i samband med varje dödsfall. En seriemördare går lös i Sundsvall. Kommissarie Johan Axberg löser morden och har stor hjälp av sin vän Erik Jensen som är läkare.


Det här är Jonas Moströms deckardebut. Han är läkare i vanliga fall och det visar sig på hans fackkunskaper. Jag tycker om att boken utspelar sig i sjukhusmiljö. Jag gillar också att den utspelar sig i Sundsvall, eftersom jag själv har varit i stan en hel del. Det är ett intressant tema och boken är inte förutsägbar. Den har ett snabbt tempo och man vill gärna läsa vidare. Boken påminner ganska mycket om andra deckare, framförallt Karin Wahlbergs deckare, som utspelar sig i sjukhusmiljö. Ett minus med boken är att den innehåller några fel. Bland annat står det fel namn på ett ställe. Det stör helhetsintrycket av boken. Bortsett från det så är det en läsvärd bok. Den är lättläst och spännande, samtidigt som den har mer djup än bara en vanlig mordgåta.

Svart cirkel

En rockstjärna hittas mördad i ett hotellrum mitt i Sundsvall. Polisens utredning visar att superstjärnan inte var så oskuldsfull som man trott, bland annat har han haft kontakter med ryska maffian. Trots detta har inte polisen mycket att gå på. Den ende som såg mördaren ligger i koma på sjukhuset. Kommissarie Johan Axberg och läkare Erik Jensen är tillbaka.

Även denna bok har ett snabbt tempo och är en typisk sträckläsarbok. Författaren lyckas bibehålla spänningen genom hela boken och man kan inte sluta läsa, för man vill veta hur den slutar. Den var inte förutsägbar, jag tycker om böcker där man inte kan lista ut direkt vem mördaren är. Jag gillar också att boken innehåller en hel del psykologi och till en del utspelar sig i sjukhusmiljö. Det märks att författaren har gjort en noggrann research och boken känns genomarbetad. Jag har dock hittat ett par fel även i denna bok, vilket drar ner mitt totalbetyg. På ett ställe i boken är ett vittne 80 år och lite längre fram i boken (några dagar senare) är hon plötsligt 92 år. Sådant där brukar jag haka upp mig på och irritera mig på. Men bortsett från det så är boken bra och jag kommer definitivt att läsa hans kommande bok också, Hjärtats mörker.

Bloppis

Jag måste få göra reklam för vår Barnbloppis. Det är alltså en blogg-loppis där ett antal medlemmar säljer våra barns urväxta kläder. Just nu är vi sex medlemmar, men fler är på väg. Kläder läggs ut kontinuerligt, och när kläderna är sålda så tas inlägget helt enkelt bort, så det är ständigt uppdaterat. Det är enkelt att ställa frågor eller köpa något plagg, det är bara att kommentera på själva inlägget, eller maila till någon av oss. De kläder som finns just nu är från 50/56 till 86/92, men större kläder ska komma framöver. Kläderna är dels indelade i storlek och dels efter kategori.

Besök sidan och sprid länken vidare!

Deckarmallen

Jag har nyss läst ut en deckare, recension kommer snart. Medan jag läste den satt jag och funderade på varför så många deckare ser likadana ut. Sedan skrev jag inlägget om veckans Lästrio och då började jag fundera på huvudpersoner i deckare.

Varför ser så många deckare likadana ut? Varför är de flesta huvudpersonerna män? Varför har de så svårt att hålla ihop en familj? Tänk på Kurt Wallander, Martin Beck osv. Jag är glad att det finns några författare som vågar utmana och skapar en annorlunda huvudperson. Inger Jalakas är en. Hon har valt en lesbisk kvinnlig polis, Margareta Nordin, som huvudperson. En annan författare är Leena Lehtolainen som också har en kvinnlig huvudperson, Maria Kallio, som har familj och barn och dessutom är mammaledig emellanåt. Ett tredje exempel är Patricia Cornwell, som har en kvinnlig rättsläkare, Kay Scarpetta, som huvudperson.

Titta gärna in på sidan Kvinnliga deckare: http://www.enannansida.se/deckare/

Jag gillar också Hieronymus inlägg om deckarmallen:
http://dodzon.blogspot.com/2007/01/vikten-av-en-bra-inledning.html

Lästrio vecka 13

När Bokfemman nu tyvärr har varit för sista gången så kör istället Petra igång med en Lästrio. Självklart hänger jag på. Hoppas Lästrio återkommer många veckor framöver. Själv har jag inte gjort alla Bokfemmor, eftersom jag är ganska ny som bloggare, så jag lär säkert göra några gamla Bokfemmor framöver, om abstinensen blir för stor. Men nu till veckans Lästrio.

Årets första lästrio är, så här i påske-krims efterdyningar: Vilka tre deckarhjältar/hjältinnor är dina favoriter!

1. Maria Kallio i Leena Lehtolainens böcker
Jag gillar deckarhjältar som inte följer den vanliga mallen, ni vet ensamstående medelålders män. Maria Kallio är gravid, föder barn och är mammaledig under bokseriens gång. Hon avancerar dessutom från vanlig polis till chef och kriminalkommissarie. Jag gillar när det finns lite vardag också, utöver själva mordgåtan. Huvudpersonerna får gärna leva ett familjeliv utanför jobbet, med alla vardagsbestyr och bekymmer som det medföljer. Det gör Maria Kallio. Hon är dessutom sympatisk och jag trivs att läsa om henne.

2. Lisbet Salander i Stieg Larssons böcker
Lisbet Salander följer knappast heller någon deckarmall. Hon är speciell och oförutsägbar, men med ett skarpt intellekt och en stor begåvning.

3. Kay Scarpetta i Patricia Cornwells böcker
Kay Scarpetta är rättsläkare och obducent, och inte polis, som huvudpersonerna i många andra deckare. Bara det gör att jag tycker om henne. Jag tilltalas också av smarta personer med stort yrkeskunnande, inte bara i verkligheten utan också i böcker. Böckerna är välskrivna och Kay Scarpetta är en bra sammansatt karaktär. Helst läser jag deckare som utspelar sig i Norden, men det har inte hindrat mig från att läsa de flesta av Cornwells böcker i serien om Kay Scarpetta, och det är väl ett tiotal.

Magiska mönster och flygande farbröder

Ebenholtz och Snö är ett nystartat förlag. De producerar och ger ut annorlunda böcker för barn. I vintras gav de ut sina två första böcker och jag hade tur att få recensionsexemplar av dessa. De heter Magiska mönster och Flygande farbröder. De är titt-böcker – böckerna som kommer innan pekböckerna, och de är tänkta för de allra minsta spädbarnen, från nyfödd till sex månaders ålder. De är speciellt utformade för bebisar med bilder på det de uppfattar allra bäst, skarpa kontraster mellan svart och vitt, samt tydliga former. Flygande farbröder innehåller bilder på bevingade farbröder. Framförallt lockar gubbarnas ögon barnets blick. I Magiska mönster finns geometriska mönster, som cirklar, fyrkanter, rutigt och randigt. Tanken är att böckerna ska stimulera barnets vilja att se saker och att ta kontakt med omgivningen.

Jag är helt såld på de här böckerna, de blev direkt en favorit både hos mig, sambon och dottern. Min dotter är 9½ månad nu (tänk vad tiden går), men trots att hon inte längre tillhör den direkta målgruppen så blev hon fascinerad av böckerna. Böckerna är små och spiralinbundna och har ett format så man kan stoppa in dem vid sidan av madrassen i sängen eller vagnen, där barnet kan ligga och titta på dem i lugn och ro. En smart idé för de med yngre bebisar. Jag tycker definitivt att böckerna borde komma ut i hård papp också, för de äldre barnen som gärna sitter och bläddrar själv.

Fler böcker väntar på att produceras – och jag väntar med spänning på dem. Kolla in förlagets hemsida här.

Linnea kom hem

En av mina favoritförfattare heter Anita Eklund Lykull. Hon skriver ungdomsböcker, mestadels med tjejer i huvudrollen. Böckerna behandlar ofta svåra ämnen, mobbing, ätstörningar, relationer, sorg, död, men också kärlek, vänskap och glädje. Jag gillar henne framförallt för att hon är så bra på att uttrycka sig, i hennes böcker känner jag igen mig själv och hur det var när jag var yngre. Jag tycker att hennes sätt att skriva påminner lite om Johanna Thydell som har skrivit I taket lyser stjärnorna. Jag tillhör kanske inte längre målgruppen för Anita Eklund Lykulls böcker, men det struntar jag i, jag tycker böckerna passar alla från högstadieåldern och uppåt. Jag har läst alla hennes böcker hittills (utom Hökautostradan, som är hennes debutbok och den enda boken med en kille i huvudrollen) och jag blir så glad varje gång det kommer ut en ny bok.

Linnea kom hem är hennes senaste bok. Den handlar om Timjan, som förlorar sin bästa kompis Linnea i tsunamikatastrofen. Samtidigt håller hennes egen familj på att rämna. Ingenting kan längre bli som förr, men till slut hittar Timjan sin egen väg ut ur all sorg och förvirring. Som alla de övriga böckerna av samma författare är också den här boken stark, gripande och brännande. Läs den! Och har ni missat de andra böckerna av Anita Eklund Lykull så läs dem också – jag är riktigt avundsjuk på det läsäventyr ni har framför er.