Rossi Pozzi driver stadens bästa pizzeria, men han råkar ut för diverse saker som hotar affärerna. När BurritoBandits öppnar bredvid försvinner kunderna – men det är något mystiskt med deras burritos, de är nästan för goda för att vara sanna. När en fruktansvärd stank sprider sig i kvarteret försvinner också kunderna. Ingen vill ju köpa pizza när hela gatan luktar som ett ruttet avlopp. Men som tur är kan de tre barnen Bob, Mira och Monday hjälpa pizzabakaren att få tillbaka kunderna. Men det är inte riskfritt. I den ena boken möter de tusentals ninjaburritos med svärd och en gigantisk ninjaburritosboss. I den andra boken är det ett gäng fajtingkaniner och ett växande fettmonster som hotar att ta över hela staden. Hittills finns två böcker i serien, Burritobanditerna och Avloppsmonstret, och båda är actionfyllda, humoristiska och spännande. Texten av Petrus Dahlin har starkt driv och illustrationerna av Mattias Andersson är färgsprakande och fartfyllda. Del 3 kommer i höst. Böckerna vänder sig till läsare i åldern 6-9 år och fungerar både att läsa själv och som högläsningsböcker.
Boktips och bokrecensioner
Juno får ett syskon
Juno får ett syskon är första delen i serien Lilla Funkisfamiljen. Det är en bilderbok som handlar om Juno som fått ett litet syskon. Men det dröjer innan mamma och pappa kan komma hem från sjukhuset med lilla Luna. När Juno får åka till sjukhuset för att hälsa på är mama och pappa ledsna. Det har nämligen visat sig att Luna har en funktionsnedsättning. Hon är funkis.
Bokens anslag är alltså att förbereda barn på hur det kan vara att få ett syskon med omfattande funktionsnedsättning. Det finns inte många barnböcker på det temat, så det är välkommet. Målgruppen är stor och boken fyller en lucka i utgivningen. Men för mig skaver boken lite. Jag reagerar på ordet Funkis som används frekvent som en etikett på systern. Ordet i sig har jag inget emot, jag vet att det finns med i Svensk Ordbok och har rekommenderats av Språkrådet, men det känns som ett konstigt ordval i sammanhanget. Litterärt haltar boken också. Boken känns överpedagogisk. Texten är onödigt lång och jag hade önskat mer gestaltning än förklaring. Den passar jättebra som ett redskap för att samtala med barn om ämnet. Karaktären Ugglis som återkommer med frågor genom boken öppnar upp för samtal med barnet man läser för. Det är hög igenkänning för målgruppen, såväl den medicinska miljön som känslomässigt. Som bruksbok fungerar boken ypperligt, den gör sitt jobb och fyller ett behov, och ibland kan det vara gott nog.
Tre omvandlade sagor
Bortbytingen är en omarbetad version av Selma Lagerlöfs klassiska saga. Den är i bilderboksformat och riktar sig därför till barn från ungefär tre år. Boken är illustrerad av Astrid Stjerngren och bilderna är stämningsfulla, vackra och med mycket känsla. Boken handlar om en mamma och en pappa som blir av med sitt barn och får en trollunge i utbyte. Alla i byn där de bor blir förskräckta över den otäcka ungen. Men mamman tar hand om trollet och bryr sig inte om hur ungen ser ut. Och det visar sig såklart i slutet att kärlek och omtanke lönar sig. Den här bilderboksversionen av Bortbytingen är en del av En bok för allas serie där de tillgängliggör klassiska sagor för yngre barn. I serien finns även bland annat Sagan om vanten, Rödluvan och Guldlock.
Liten blomma
I småbarnsboken Liten blomma får vi följa med ett barn och en vuxen på vårens första promenad i skogen. De går hand i hand i vårsolen, ser en fågel som sjunger och letar mask, upplever gräset under stövlarna, träden som sträcker sig mot himlen och ser en liten, liten knopp som snart ska bli till en vitsippa. På varje uppslag finns endast några ord, ändå bygger de få orden en hel berättelse tillsammans med bilderna. Samspelet mellan text och bild är väldigt bra, text och bild bär berättelsen tillsammans och skapar en fin läsupplevelse. Orden är valda med stor fingerkänslighet, det är poetiskt och med en stark känsla av igenkänning. Bilderna är milda, mjuka och förmedlar också väldigt mycket känsla. Jag gillar att det finns små detaljer att upptäcka i bilderna under läsningen, en mus och en fjäril exempelvis. Och fågeln, den återkommer i flera bilder ända tills sista uppslaget.
Boken har ett fint barnperspektiv, här är barnets upplevelse i fokus. När barnet och den vuxne går hand i hand ser vi det från barnets nivå. Och när barnet klättrar upp på den stora, stora stenen får man se hur långt det är till marken från barnets perspektiv. Relationen mellan förälder och barn är också väldigt fin. Här är det en förälder som har full närvaro och ett engagemang att låta barnet upptäcka naturen och våren på sitt sätt. Det finns också väldigt mycket att prata om utifrån text och bild, till exempel om fåglar, djur, blommor och om naturen och livet i stort. Den här boken är ett riktigt mästerverk som visar att om man besitter hantverket kan även en småbarnsbok bära på en hel berättelse och ge såväl en läsupplevelse som kunskap och förståelse. En riktig liten pärla som man gärna återkommer till många gånger. Boken är skriven av Ellen Karlsson och illustrerad av Julia Hansson. Det verkar vara deras första samarbete och jag hoppas att de skapar många fina barnböcker tillsammans framöver.
Jag älskar dig i alla väder
Jag älskar dig i alla väder är en vacker, finstämd bilderbok om kärleken mellan en förälder och ett barn. Den är på rim och med en härlig rytm berättar den om hur mycket föräldern älskar sitt barn, oavsett väder och vad annat som händer runtomkring. Oavsett om de plaskar i pölar, jagar höstlöv, badar i sommarsolen eller söker skydd när åskan mullrar, finns samma budskap där: du är älskad, alltid, i alla väder. Kärleken och tryggheten består trots att årstider, väder och stämning skiftar. Illustrationerna är fantastiska, lekfulla och mjuka men med starka färger. En bok att läsa om och om igen, titta på bilderna, prata om de olika stämningarna och landa i den villkorslösa kärleken som skildras. Boken är skriven av Fanny Flink och illustrerad av Amanda Berglund.
Vänta på Våfflan
Emil väntar och längtar. Han ska bli storebror! Lillasyster är beräknad att komma på Våffeldagen och därför kallar Emil henne för Våfflan där hon ligger inne i magen. Men hon vill inte vänta ända tills dess. En dag när det fortfarande är vintervantväder kommer hon, alldeles för tidigt, och får ligga kvar på sjukhuset i en kuvös. Men Emil är där varje dag och matar och pysslar och tar hand om sin lilla våffla, ända tills en dag då hon är stor nog för att äntligen få komma hem.
Vänta på Våfflan är en bilderbok om att få ett syskon som är för tidigt född. Boken skildrar hur längtan och väntan kan bli till oro och ännu mera väntan, fast på ett annat sätt. Varje år föds över 7000 barn för tidigt i Sverige, så det är många syskon som kan känna igen sig i den här inkännande boken. Den är trösterik och hoppfull och förklarar ett svårt och skrämmande ämne på ett lättfattligt och barnnära sätt. Illustrationerna är milda, fina och samspelar fint med texten. Sjukhusbilderna är mer avskalade i kalla blåa toner, medan hemmiljön skildras i varma, mer mustiga färger. Karaktärerna är i form av människoliknande rävar i rödbruna färger som kontrasterar fint mot miljöbilderna. Det är en bok som hjälper barnet att sätta ord på svåra känslor och som förklarar det omvälvande ämnet med fingertoppskänsla. En bilderbok om hur det känns när det inte blir som man har tänkt sig, men när det ändå blir bra på ett oväntat, annorlunda sätt. Boken är skriven av Therese Ekstrand och illustrerad av Mia Olofsson.
Vad bygger han där inne
Den här bilderboken handlar om tre barn och deras fråga: Vad bygger han där inne? Barnens granne bygger nämligen något spännande. Det märker de eftersom han har en massa verktyg och maskiner som låter. De har aldrig sett honom, bara spåren av honom. Det går en massa rykten om honom, men ingen vet riktigt säkert vem han egentligen är. Det enda barnen är helt säkra på är att han bygger på någonting. De fantiserar om vad det skulle kunna vara. Kanske en robot? En tidsmaskin eller en drake? Kanske är det något farligt eller något fantastiskt? Till slut kan de inte hålla sig längre, de smyger in i grannens hus och nu vet de vad han bygger…
Här bjuds det på fantasi och spänning. Olivia Borg utgår från en låt av Tom Waits och bygger ett helt mysterium kring en byggande granne. Det är färgstarkt, humoristiskt, kaxigt och underhållande.
Vild
Vild är en underbar bilderbok av Lisen Adbåge. Den handlar om en ung vildhäst som bor med sin mamma och den övriga flocken. Men en dag blir de skrämda och flocken skildras. Hästen blir ensam och det funkar bra till en början, åtminstone tills hösten kommer. Så en dag ser han fler hästar, men de bor bakom staket? Han blir tillfångadagen och hamnar på en ridskola. Där är det jobb och samma spår varje dag. Tråkigt tycker vildhästen. När så en dag piskan kommer fram får hästen nog och rymmer. Slutet gott, allting gott för vildhästen hittar åter sin flock och sin familj.
Den här boken tar upp så många känslor och ämnen som man kan relatera till och känna igen sig i även som människa. Att hamna utanför sin flock, att hamna i en tillvaro där man inte trivs, den känslan kan nog alla känna igen sig i. Att längta efter en annan tillvaro och till frihet och äventyr känner nog också många igen sig i, såväl barn som vuxna. Andra kanske inte alls känner igen sig och det är också okej. För alla är vi olika, en del trivs bäst i spåren, andra på öppna fält. Boken handlar också om gemenskap och tillhörighet, om identitet och familj. Viktiga ämnen att utforska oavsett ålder. Illustrationerna är färgstarka och skissartade. Färgvalen speglar vad som händer i texten, med mer dramatiska färger ibland, lugnare, monotonare ibland. Medan man läser slås man lätt av hur genomtänkt hela boken är, från text till bild och samspelet däremellan. Lisen Adbåge tar barnen på allvar och hon behärskar bilderboksgenren till fullo. Därför är det en njutning av att läsa Vild.
Puff och Edvard
Puff och Edvard är en färgsprakande bilderbok om ett känslosamt ämne. Puff är Edvards hund. De har ett starkt band tillsammans. Nu är Puff gammal. Istället för att jaga kaniner drömmer han om dem. Han vill inte gå ut så ofta längre, två gånger om dagen räcker bra numera. Istället tycker han om att ligga i Edvards säng och att lyssna när Edvard läser för honom. Han vill vila, sova och drömma. En dag somnar Puff för alltid, somnar utan att drömma.
Det här är en varm och oerhört fin skildring av bandet mellan en hund och hans husse, men också om den sista tiden tillsammans och om sorgen efter en förlorad vän. Med fingertoppskänsla skildrar Espen Dekko och Mari Kanstad Johnsen hur det kan vara att förlora någon man älskar. Boken kan läsas för att bearbeta sorg och existentiella frågor. Böcker är ju ofta ett väldigt bra sätt att närma sig frågor som kan vara jobbiga att ta sig an. Och den här boken gör det på ett suveränt sätt. Den värjer inte för det svåra och känslosamma, men den berättar om något som är en naturlig del av livet på ett livsbejakande och tröstrikt sätt. Illustrationerna gör sitt till, de färgstarka, grafiska, lekfulla och uttrycksfulla bilderna berättar ibland mer än den lite mer strama texten. Sjukdom och död nämns inte med ord, utan berättas mellan raderna. Det gör att läsaren kan skapa sin egen tolkning och förståelse av vad som händer och närma sig ämnet i sin egen takt.
Solvejs spindel och Lasses larv
I serien Småkryp av Lotta Geffenblad har det nu kommit två nya delar. De första böckerna i serien kom förra året och hette Helmers humla och Mirjams myra. Nu är Solvejs spindel och Lasses larv här. Precis som de förra böckerna möter vi ett barn och en insekt i varje bok. Först är det en liten berättelse och därefter kommer ett faktauppslag längst bak. Texten är kort och enkel. Bilderna mjuka och milda. Här introduceras på ett lättfattligt sätt de olika insekterna och deras egenskaper. Böckerna är varma och fina, med fokus på vänskap, syskonskap, respekt för djur, natur och andra människor. Men det finns också humor och lekfullhet i böckerna. Finfina småbarnsböcker till förskolor som jobbar med djur och natur.