Sincerly Johanna har idag skrivit ett debattinlägg på sin blogg där hon frågar sig om bokbloggen som fenomen är död, om det är så att vårt boktyckande numera har gått över till att förekomma bara på sociala medier istället. Allt fler gamla bokbloggare har gått över till sociala medier som Instagram. Allt färre kommenterar på bokbloggarna. Johanna undrar om det här betyder att bokbloggen är på väg att dö ut, eller om den till och med har gjort det. Hon ställer också denna fråga: Att lägga upp en bok på Instagram eller skriva kort om den på Twitter är det att göra skäl för sitt mottagna recensionsexemplar? Johanna hoppas på att få igång en debatt kring detta och gärna att förlagsfolk nappar på diskussionen.
Jag har inga givna svar på Johannas frågor, men tänkte i alla fall ge min bild och min upplevelse här. Fast redan i augusti 2016 ställde jag själv exakt samma fråga i Veckans bokbloggsfråga som ni kan hitta här tillsammans med några bokbloggares svar och även frågan om bokbloggskommentarer är ett minne blott har jag ställt här. Jag har själv bokbloggat sedan 2008, så jag har hållit på ett bra tag nu och jag tycker mig tyvärr se en viss trend.
Jag tycker mig se en hel del tecken på att bokbloggen är på väg att dö. Inte kanske dö, så dramatisk behöver man inte vara än på ett bra tag tycker jag. Men bokbloggarna är inte längre lika betydelsefulla eller självklara. Jag märker det dels genom att flera av de bokbloggar jag länge följt nu inte längre bloggar. De har tröttnat eller använder sig av sociala medier istället. Jag märker det dels också genom att förlagen inte längre är lika sugna på att skicka ut recensionsexemplar till bokbloggare – medan de ibland med glädje skickar ut till de som enbart delar på sociala medier. Jag märker det dels också genom att det inte längre verkar finnas lika mycket energi/intresse/engagemang hos bokbloggarna. Jag har under de senaste åren försökt arrangera olika utmaningar, teman, tävlingar, bokutbyten osv, sådant som förekom i mycket högre grad i början av mitt bokbloggande, men man tappar lusten att göra sådant när få deltar. Jag märker det dels också genom att antalet kommentarer har minskat drastiskt de senaste åren. Diskussionen kring böckerna och läsandet är inte längre lika stor bland bokbloggarna.
Frågan är vad allt detta beror på. Visst är det så att det självklart händer saker i bokbloggares liv, man kanske får barn, börjar nytt jobb eller liknande så man inte hinner blogga lika mycket längre. Intressen kommer ju också och går i personers liv. Därmed är det ju också så att bloggare kommer och går, vilket förstås kan påverka en del. Det krävs ju att det ska finnas engagerade personer om något ska kunna växa och bli stort. Förlagens minskade intresse för bokbloggarna tycker jag också är en bidragande orsak. Man ägnar ju faktiskt en hel del tid åt en bokblogg. Oavlönad tid. Men den tid man lägger ner är faktiskt betydelsefull för förlagen, och det är inte alltid de ser det. Jag vet att det finns många konsumenter som köper böcker efter att ha läst om dem i en blogg, så det är riktigt bra reklam för förlagen när bloggare skriver om och recenserar böckerna. Men man får inte alltid cred för detta oavlönade jobb man lägger ner på sina recensioner. Framförallt inte numera när förlagen drar in på recensionsexemplaren. Självklart är vissa förlag bättre än andra och vissa är också ett bra föredöme, så man ska inte dra alla över en kam.
Jag ser också hemskt gärna svar från förlag, för jag har länge undrat hur de tycker och tänker om oss bokbloggare, hur betydelsefulla vi är för dem, vad som egentligen krävs för att få recensionsexemplar, hur de tänker kring motprestation och så vidare. Hur de jobbar med bokbloggare helt enkelt och hur de skulle vilja att samarbetet såg ut.
Jag hade också gärna sett mer interaktion bland läsare överhuvudtaget. Jag är själv inte med i några bokcirklar och har inga läsande vänner. Jag brinner av längtan efter att få prata och skriva om böcker, men saknar plattform att göra det på. Det var därför jag startade min blogg 2008, men fullt ut har jag tyvärr inte fått utlopp för min diskussionslust.
Jag hade dessutom gärna sett mer interaktion bland bokbloggare. Jag saknar verkligen diskussionen kring böcker, men också diskussionen kring själva bokbloggandet. Därför startade jag Veckans bokbloggsfråga för något år sedan, tyvärr fick den inte den uppmärksamhet jag hade hoppats på, så jag slutade med den i våras och ingen har frågat efter den sedan dess. Det finns ett par facebookgrupper för bokbloggare, men de är inte särskilt aktiva. Tyvärr verkar det som att de mest aktiva diskussionerna hittas på Instagram för tillfället. Om det inte pågår någon annanstans dit jag inte har hittat. Synd, för jag vill verkligen att bokbloggandet ska överleva, blomstra och leva upp igen.
Spelade ni också spelet Löjliga familjen när ni var små? Kanske är figurerna på det spelet lite förlegade idag? Det tycker i alla fall Olika förlag som har tagit fram en ny version av spelet.
De har valt att be sina främsta illustratörer att ta fram varsin ny familj till spelet. Exempelvis har Per Gustavsson, Matilda Ruta, Joanna Rubin Dranger och Emma Virke varit med och skapat sina egna familjer.
Olika har valt att kalla spelet för Möjliga familjen (vilket genialiskt namn!) och det kan spelas antingen som ett klassiskt kvartettspel eller som ”finns i sjön”.
Imorgon klockan 12 avslutas tävlingen där man kan vinna lättlästa böcker för barn och ungdomar.
Birger-tävlingen är nu avgjord och vinnarna har kontaktats via mejl.