Idag på utbildningen pratade vi om barndomen och ungdomstiden och vad som kännetecknar dessa perioder i livet. När det gäller tonåringar och ungdomar kom vi i min grupp fram till att det handlar mycket om identitetssökande och identitetsskapande. Det är något som verkligen är ett centralt tema i När hundarna kommer.
Boken är skriven av Jessica Schiefauer och den har precis blivit nominerad till Augustpriset. Hennes förra bok Pojkarna både nominerades och belönades av Augustpriset. Det här är dock den första boken jag läser av henne, men jag kommer definitivt att läsa mer av henne, för jag älskade verkligen När hundarna kommer.
En annan sak som vi pratade om på utbildningen idag är vad ”en bra bok” egentligen är. Vår lärare sa att en av de vanligaste frågorna på ett folkbibliotek är när låntagare kommer in och söker efter en bra bok. Men vad är egentligen en bra bok? En studie genomfördes för några år sedan och där konstaterades en rad olika kriterier. Ett av dessa kriterier var att en bra bok ska beröra. Då tänkte jag att en riktigt bra bok måste vara en bok som berör många, oavsett kön, ålder, ursprung, bakgrund, intressen, erfarenheter. Och så tycker jag att det är med När hundarna kommer. Den verkar inte kunna lämna någon läsare oberörd.
För er som ännu inte läst När hundarna kommer (lyckliga ni, ni har en läsupplevelse att se fram emot) kan jag berätta att boken handlar om ett kärlekspar, Isak och Ester, som är unga, upplever den första kärleken och har några härliga, kärleksfulla månader tillsammans. Men Isak börjar tröttna, han har inte samma känslor för Ester längre. Han ska precis berätta det för henne när det tragiska händer. Isaks lillebror Anton misshandlar en kille till döds och allt, precis allt brister. Hela tillvaron rämnar. Isak söker tröst hos Ester och därefter blir det som det blir.
Det unika med den här boken är berättarperspektivet. Författaren låter inte gärningsmannen eller offren stå i fokus, utan i centrum står istället de andra karaktärerna, de som står i skuggan av ett brott och en tragedi, och det är också det som är det briljanta med boken. Hade boken istället handlat om Anton hade den inte varit lika bra. Man berörs också av karaktärerna. Vi har Ester som känns helt identitetslös, hjälplös och viljelös. Enda gången hon står upp för sig själv är när hennes relation till Isak ifrågasätts av hennes föräldrar och av hennes bästis. Samtidigt är ju det så typiskt för tonårstiden, det där svartvita tänket, den där frigörelsen, den där vilsenheten, den där besattheten. Vi har också Isak, som bär så mycket inom sig att han till slut bara kokar inombords. Vi har också Esters föräldrar och Isaks föräldrar. Båda föräldrarna lika maktlösa på sitt sätt.
Skildringen av Isaks mamma på kyrkogården, vid Simons grav, kan man inte låta bli att beröras av:
Jag har varit så förtvivlad att jag trott att kroppen skulle brista, och ändå har jag inte upplevt det värsta. Men hans föräldrar har gjort det, och det är min sons fel. Min son har orsakat deras sorg.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om När hundarna kommer, men jag sätter punkt här. Ni måste uppleva den själva. Har ni tonåringar eller jobbar med tonåringar så se till att de läser den också. Diskutera den. Det är en perfekt bok att jobba med i skolan och en perfekt bokcirkelbok. Just nu diskuteras den förresten på Kulturkollos bokcirkel på Facebook och jag deltar i cirklandet med stor behållning. Det här är nog den bästa bok jag läst hittills i år och med tanke på att det redan är november så har den goda utsikter att bli årets bästa bok.
När hundarna kommer är utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.