Hennes iskalla ögon är den sjätte, fristående boken i Carin Gerhardsens kriminalserie om Hammarbypolisen. Den handlar om fysisk och psykisk misshandel, narcissism, destruktivitet och motpolerna kärlek och ondska. Boken utges av Norstedts förlag.

Boken inleds med att två Stockholmskvinnor försvinner, oberoende av varandra. Båda kvinnorna lever i till synes ordnade förhållanden. Men när poliserna börjar sin utredning framträder en annan bild. Kvinnorna har levt under en psykisk press, och ingen av dem saknar skäl för att frivilligt ge sig av. Men så sker en dramatisk upptäckt av en död kropp och det får utredarna att tänka om.

Carin Gerhardsen har tidigare skrivit mycket om barn som far illa och det har gjort att det emellanåt varit jobbigt att läsa hennes böcker eftersom jag var nybliven mamma när hennes första böcker kom. I den här boken är det snarare kvinnor som far illa som är i fokus och därför känns inte temat lika jobbigt att läsa om. Även om det såklart är lika viktigt. Jag gillar att författaren skildrar sådana teman och att hon inte blundar för sådant som är jobbigt i samhället.

Precis som vanligt får vi följa polisernas privatliv och där är det allt annat än lugnt och ro. Jag gillar att man får följa med i deras utveckling likväl som i deras vardag. Carin Gerhardsen skriver väldigt välskrivna deckare och den här är inget undantag. Språket är bra, intrigen skickligt uppbyggd och personskildringarna är trovärdiga. Boken är väldigt spännande, men jag har lite svårt att riktigt fastna i den här boken som jag gjort med hennes tidigare böcker. Det känns som en dussindeckare och så har jag inte känt tidigare med hennes böcker. Jag gillar dock skarpt att boken är så välskriven och att alla trådar prydligt knyts ihop i slutet, för det lyfter boken från mängden. Boken är också oförutsägbar och handlar om ett brännande ämne, vilket också är plus i kanten. Sammanfattningsvis så är det alltså en mycket bra och läsvärd svensk deckare som jag rekommenderar varmt. Jag har läst flera recensioner där man tycker att detta är författarens bästa bok, så lägg inte alltför stor vikt vid att detta inte blir min favorit av Gerhardsen.

Kristina Appelquist har tidigare skrivit fyra populära deckare och nu är hon tillbaka med den första delen i en helt ny serie och denna gång även på ett nytt förlag, Piratförlaget. Denna nya serie kommer att ha litteraturforskaren Helena Waller i huvudrollen, en intressant och sympatisk kvinna som det är lätt att tycka om och vilja läsa mera av. Boken är en deckare, men i och med att huvudpersonen inte är polis så får vi inte följa mordgåtan så nära eller detaljerat som man annars är van vid från kriminalromaner.

Boken inleds med att ett sällskap samlas på Bjertorp slott för att utse en person som ska tilldelas ett prestigefyllt pris inom litteratur. Helena Waller är en av de som har samlats på slottet. Men det blir inte som man har tänkt sig. En av sällskapets medlemmar hittas död under märkliga omständigheter. Inte långt därpå inser Helena att mordet har beröringspunkter med den stiftelse som ska utse litteraturpriset, men inte nog med det, även den danska författarinnan Karen Blixten, en okänd opera, en gammal kärlekshistoria och Svenska Akademien kommer upp gång på gång i jakten på den oberäkneliga mördaren.

Jag gillade Kristina Appelquists tidigare böcker och jag tycker fortfarande att hon skriver väldigt bra. Hennes person- och miljöskildringar är välskrivna och man lever sig lätt in i böckerna. Dock blev jag inte lika engagerad när jag läste denna bok som när jag läste hennes tidigare böcker. Det är något med drivet som saknas, boken kändes lite mer seg än de tidigare. Men jag ser ändå fram emot fler delar i serien, för jag tycker som sagt om huvudpersonen och författarens sätt att skriva. Boken är lättläst, välskriven och tillhör de bättre deckarna på marknaden, även om den inte gav mig någon wow-upplevelse.