Under månens trollmakt

Det här är en unik bilderbok! 33 stycken barnboksillustratörer från hela världen har gjort varsitt uppslag. Varje konstnär fick välja ut en favorittext från sin egen barndom att illustrera, till exempel en ramsa, dikt, gåta eller ordspråk. Några valde även att skriva egna texter till sina bilder. Texterna återges både på originalspråket och i svensk översättning av Lennart Hellsing. Sverige har också med ett uppslag, med Prästens lilla kråka, ritad av Eva Eriksson. Det är intressant att ta del av andra länders bilderbokskultur och ger även en hel del att samtala med barnen om.

Babybokprat

Idag har jag och dottern varit på babybokprat. Egentligen är hon för gammal för det. Bebisarna ska helst inte hunnit börja krypa ännu, och min dotter har just lärt sig gå. Idag var vi där för att skriva en artikel om det. Men vi har gått på babybokprat tidigare, när dottern var yngre. Och hon tyckte jättemycket om det.

 Babybokprat förklaras enklast som högläsning för pyttebebisar. Alla bebisarna får sitta i en ”myspöl”. En bibliotekarie läser pekböcker för dem. Oftast får föräldrarna vara med också och hjälpa till att läsa vissa ord. Pekböckerna är ofta sådana som har starka färger och tjocka konturer. Förutom högläsning så har man ibland rim och ramsor samt rörelselekar. Babybokpratet brukar räcka en halvtimme och mitt i så har man en paus som kallas för boktugg. Då får bebisarna sitta och bläddra själva i böcker, eller tugga på dem, om de hellre vill det. Då är det tåliga pekböcker i hårdpapp. Man börjar och slutar alltid med samma bok så barnen lär känna igen denna bok. Man börjar med ett mindre antal böcker och lägger till någon ny varje gång. Vid sista tillfället kan man läsa ett tjugotal pekböcker för barnen och det är sällan som de tappar fokus och koncentrationen.

Det roliga med babybokprat är att bebisarna verkligen uppskattar det. Man ser att de känner igen böckerna. De vinkar till böckerna när de kommer fram. De sitter alldeles tysta och fokuserade, även de bebisar som har spring i benen hemma. Babybokprat är en bra introduktion till böcker för små bebisar. Sedan så är det ju social samvaro också. Det är olika på olika bibliotek, men det bibliotek jag var på idag säljer fika efteråt, så då kan föräldrarna stanna och fika, prata och lära känna varandra.

 Har du en bebis som är mellan ca 5-8 månader, så kolla upp om det finns babybokprat på ditt bibliotek. Det är gratis, det är kul och det är definitivt uppskattat av bebisarna.

Tove va-va

Tove va-va av Tove Kullberg och Emma Adbåge är en bilderbok som uppmärksammar hörselskadade barn. Tove är en liten flicka som hör dåligt. Hennes föräldrar har börjat kalla henne för Tove va-va eftersom hon alltid säger va? Hon vet inte om att hon är hörselskadad, utan hon tror att alla hör likadant som hon själv. Till slut tar hennes mamma med henne till en läkare och där får hon hörapparat.

 Författaren Tove Kullberg är själv hörselskadad och boken är delvis självbiografisk. Det är en pedagogisk bilderbok som förklarar till exempel vad en audionom gör och vad en hörapparat är. Men den är inte överpedagogisk, utan det är helt enkelt en vanlig vardaglig bilderboksberättelse om en vanlig flicka, som råkar höra lite sämre bara. Bildena av Emma Adbåge är fantastiska. De är detaljerade bilder med milda färger och starka konturer. Här och var finns pratbubblor insprängda, med dialoger som berikar berättelsen och gör den mer personlig.

 En mycket bra bilderbok för alla barn, såväl hörande som hörselskadade.

Välkommen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kommer jag att blogga om böcker om och för barn. Jag kommer att skriva om allt från pekböcker till ungdomsböcker, men också om föräldraböcker som till exempel graviditetsböcker. Jag tycker om genomtänkta böcker, det kommer att bli många pedagogiska pek- och bilderböcker, böcker med genustänk, böcker som skildrar svåra saker som mobbing, ätstörningar, livet och döden. Men det kommer också att bli alldeles vanliga barnböcker, där det inte finns något särskilt tänk bakom, utan där barnet helt enkelt bara lockas av färg, form eller en bra berättelse.

Nya pekboksfavoriter

Dottern och jag har fått nya pekboksfavoriter. Det är Kenneth Andersson som har skrivit och tecknat en serie pekböcker. Än så länge finns titlarna Lilla Krypboken, Lilla badboken, Lilla pussboken och Lilla Gottboken. Den senaste har vi dock inte läst ännu.

Lilla badboken
På första sidan sitter ett barn i badbaljan med texten ”ska bada”. På följande sidor finns teckningar av olika badleksaker och andra saker man har när man ska bada. Texterna är i stilen ”plaska tvålen”, ”plaska ankan” och ”plaska tvättlappen”. På sista bilden finns barnet i baljan och bredvid står en vuxen och säger ”plaska dig”. Bilderna är enkla och tydliga, och de flesta barn uppskattar att få se och läsa om alla vardagssaker som används vid badet.

Lilla pussboken
På varje sida finns en teckning av ett djur med pussmun och texten ”pussa hunden” eller ”pussa grodan”. Sista bilden är i form av en spegel och ovanför står det ”puss på dig”, och så får barnet pussa sig själv. Bilderna är enkla och tydliga, och de flesta barn uppskattar spegeln i slutet av boken.

Lilla krypboken
En färgglad pekbok som handlar om ett barn som kryper och vad barnet hittar på golvet. Där finns en boll, ett plåster, nappen, nallen, en strumpa och till slut hittar barnet en fot utan strumpa på. De enkla och tydliga bilderna samt de vardagliga sakerna som finns avbildade gör att boken snabbt blir populär.

En annan favorit har också hittat hem till oss. Alla får åka med av Anna-Clara Tidholm. Den handlar om en flicka som kommer åkande i en lastbil. Längs vägen träffar hon olika figurer som behöver muntras upp. En grubblande gris, en pojke som ramlar, en tomte som hänger, en frysande hund och en gråtande nalle. Alla får åka med hela vägen hem och äta mycket mat, och då blir de glada igen. Den handlar om gemenskap, vardag och vänskap. Precis som alla andra böcker av Anna-Clara Tidholm så blir även denna bok snabbt en favorit. Den har fina milda färger och enkla, tydliga bilder med starka konturer som uppskattas av barnen.

Föräldraböcker

Katerina Janouch har kommit ut med tre oemotståndliga handböcker för föräldrar och blivande föräldrar. Titlarna är Gravid, Föda barn och Första året. Jag har fått samtliga som recensionsexemplar och har nu läst dem. Böckerna innehåller det bästa ur Janouch kritikerrosade bok Barnliv. Materialet är uppdaterat och bearbetat och dessutom kompletterat med nyskrivna texter.

I Gravid – 9 månader av längtan kan man läsa bland annat om hur barnet utvecklas i magen, vad man kan äta som gravid, vad som händer i mammans kropp både psykiskt och fysiskt, om missfall, tvillingar, illamående, fosterdiagnostik, sex och motion.

I Föda barn – timmarna du aldrig glömmer kan man läsa bland annat om smärtlindring, förlossningens olika faser, kejsarsnitt, vad som händer strax efter att barnet är fött, de första dagarna efter förlossningen, att komma igång med amning, och om hur man tar hand om ett nyfött barn.

I Första året – 12 månader som förändrar livet kan man läsa bland annat om amning, skrik, sömn, prickar, skorv, tänder, BVC, mat, barnets utveckling, mammakroppen och om vuxenrelationen. Boken följer spädbarnet månad för månad under hela det första året.

Alla böckerna är alltså nyskrivna. De senaste forskningsrönen finns med. Böckerna är lättlästa och har en snygg layout. De är väldigt innehållsrika och absolut läsvärda.

Potträning utan gråt

För ett par månader sedan läste jag Somna utan gråt av Elizabeth Pantley. Hon har nyligen utkommit med en ny bok: Potträning utan gråt och eftersom jag tyckte om hennes förra bok så ville jag gärna läsa denna. Nu är det inte riktigt aktuellt med potträning ännu för dotterns del, hon är 10½ månad, men det är ju intressant att läsa om det ändå.

Bokens undertitel är det lyhörda sättet att sluta med blöja och det är också författarens motto: om barnet inte är redo att sluta med blöja så vänta tills barnet är redo. Det är helt enkelt ingen idé att potträna ett barn som inte är moget.

Boken tar upp hur potträning går till, hur man vet när barnet är moget att börja potträna, hur man förbereder barnet inför potträningen samt hur man pottränar rent praktiskt. Pantley har bra, konkreta lösningar på de problem som kan uppstå och hon har hela tiden barnet i fokus. Boken är lättläst, innehållsrik och läsvärd.

Författaren ska tydligen komma med en ny bok under hösten 2008. Den heter Uppfostran utan gråt. Det ska bli spännande att läsa även den. Jag tycker om hennes böcker och de metoder hon använder.

200 expresstips för att må bra

Jag har fått recensionsex på en ljudbok. Den heter 200 expresstips för att må bra. Författare är Lena Oetterli, friskvårdsterapeut, och Else-Marie Lundin, journalist. Det är en författaruppläsning av Lena Oetterli.

Bokens 200 tips är uppdelade efter årstiderna. Man får lära sig allt möjligt, bland annat hur man stärker immunförsvaret, får bättre självförtroende, kommer i form till sommaren och mildrar höstdepression. Det är enkla, konkreta tips som passar de flesta.

Jag lyssnade igenom de två cd-skivorna under en resa på 40 mil som jag gjorde förra veckan. Det var en utmärkt ljudbok att lyssna på under bilkörningen. Lagom lättlyssnat.

Det jag irriterade mig på var själva indelningen av ljudboken. Tipsen är indelade i olika rubriker och punkter. Nu har jag inte läst boken, men jag antar att där är säkert tipsen indelade i samma kategorier. Men förmodligen är kapitel- och rubrikindelningen tydligare i en tryckt bok. På cd-skivorna hade jag önskat en ljudsnitt eller liknande för att man ska förstå att en ny kategori av tips börjar. Jag tappade lätt bort mig. Kanske var det för att jag samtidigt försökte koncentrera mig på bilkörningen.

Förutom det så tyckte jag om ljudboken. Många tips var välkända sedan tidigare, men många var ändå nya. Det var flera bra tips som jag definitivt kommer att ta till mig. Ett av mina favorittips var att skaffa sig en stegräknare för hela familjen. Man bestämmer sig för ett visst antal steg och när man har kommit dit så åker hela familjen på en utflykt, aktivitet eller någon överraskning. Både barn och föräldrar kan då motivera sig att ta på stegräknaren och motionera för att komma närmare målet. Ett annat tips, som inte är särskilt nytt egentligen men bra att påminnas om, är att göra som barnen på dagis, att ta fruktstund istället för eftermiddagsfika på jobbet.

Ett tal till min systers bröllop

Jag påbörjade den här boken för ett par veckor sedan, men så kom böckerna om familjen kring La Stella emellan. Nu har jag dock läst ut den. Den heter Ett tal till min systers bröllop och är skriven av Linda Skugge.

Boken handlar om Sylvia och Karl och deras två döttrar. Sylvia tar hand om barnen, hemmet och försöker få lite tid för att skriva på frilansartiklar och krönikor. Karl är skådespelare vid Dramaten. Sylvia försöker få Karl att ägna sig mer åt familjen, men istället sticker han iväg till New York för att spela i en pjäs.

Boken skildrar alltså vardagen med små barn. Den är fylld av humor, men har samtidigt ett djup och ett allvar. Den är i samma genre som Maria Svelands Bitterfittan och Pia Hintzes böcker Baby blues och En ska bort som jag läst tidigare i år.

Bokens huvudperson Sylvia känner sig nära den nu avlidna, kända författarinnan Sylvia Plath. Trots att de levde i olika tider och aldrig har träffats så känner nästan som att de är systrar. Jag älskar alla hänvisningarna till Sylvia Plath. Jag skrev B-uppsats om henne på litteraturvetenskapen och hon är en av mina absoluta favoritpoeter/författare.

Förutom hänvisningarna till Plath så tycker jag om den lite bittra tonen i boken. Jag är fär feminism och för jämställdhet, och tycker att dessa frågor bör synliggöras. Det är en mycket läsvärd bok för alla föräldrar och blivande föräldrar. Man både skrattar, gråter, blir upprörd, glad, rörd och ofta känner man igen sig.

Linda Skugge kommer för övrigt ut med en kokbok i maj. Mamma, jag är hungrig heter den och ska tydligen ge inspiration för vardagsmatlagandet. Sådana kokböcker behövs. Jag ser fram emot att bläddra i den!

Pocketutbytet 1

Häromdagen fick jag min första pocket från Pocketutbytet. Det var Ett oskrivet blad av Marie Hermansson. Jag har inte läst den förut. Det är alltså samma författare som skrev Musselstranden, en bok som jag har men inte har hunnit läsa ännu. Så snart ska jag läsa båda. De verkar bra, så det ser jag fram emot. Tack till Nina som var den som skickade pocketen till mig!