Lyckan i att hitta en vacker sten. En sån man alltid drömt om: lagom rund, och alldeles len. Att ta hem den, tvätta den med tvål och torka den med finservetter. Och sedan förskräckelsen när man upptäcker att den plötsligt är borta. Jackfickorna är tomma. Man har tappat den!
Huvudpersonen ger sig ut tillsammans med bästisen Vide för att söka efter den förlorade stenen. Men istället för stenen hittar de en borttappad vante. Och en tant. Fast det är inte hennes vante. Och inte har hon sett någon sten heller, men hon berättar om den gången hon tappade bort en tjusig hatt, så hon vet precis hur det trist det är att tappa bort något man tycker om. Tillsammans beslutar de sig för att hitta vantens ägare, och snart träffar de på andra som också vill vara med och leta.
Boken blir lite som en katten på råttan – råttan på repet där vännerna möter person efter person och var och en har en historia om att förlora något. Boken har hög igenkänningsfaktor, för alla har vi väl någon gång förlorat något vi tycker mycket om. Men även om man har tappat bort något kan man ju hitta något som är minst lika bra, eller kanske till och med bättre!
Bilderboken Allt vi tappar och hittar är skriven av den augustnominerade författaren Elin Johansson. Berättelsen går i sakta, lågmält tempo, texten är poetisk och eftertänksam. Detta är ingen fartfylld bilderbok. Men den är stundvis humoristisk, charmig, tänkvärd och stämningen är varm och mysig. Illustrationerna är också stämningsfulla. Det är Siri Ahmed Backström som skapat dem och de är i varma, mjuka, milda färger. Slutet är extra fint, för även om inte stenen kom tillrätta så fick vännerna något annat – en gemenskap, och en fin fjäder! Ett plus för den mångfald och inkludering som illustrationerna serverar på ett självklart sätt utan att det nämns i texten.
Det här är en bilderbok i ett generöst format och illustrationerna är också stora och generösa. Vissa är svartvita, andra är i färg och de täcker en sida eller ett uppslag. Illustrationerna är detaljrika, fantasifyllda och drömska. Färgerna används på ett så fint sätt för att fånga stämningen i bokens handling och det är ett helt magiskt samspel mellan text och bild. Texten påminner om texter i gamla sagor och som sådan är den kanske väl förnumstig, men å andra sidan passar det fint in i just denna bok. Slutet är en öppen uppmaning till läsaren, utifrån två olika alternativ, antingen kan gråsparven göra si eller så kan gråsparven göra så, hur tycker du att han ska göra? Och denna uppmaning tycker jag mycket om, för det öppnar upp för intressanta diskussioner med barnen.
Den här bilderboken skildrar en igelkottsfamilj allt går i baklås när en mössa plötsligt försvinner spårlöst. Kotte går nämligen ingenstans utan sin mössa. Inte ens ut från sitt rum. Men en morgon när Kotte vaknar är mössan inte där. Vart kan den ha tagit vägen? Kottes familj och hans kompisar gör allt för att hitta alternativ till den försvunna mössan. Men Kotte är svårflirtad. ”Inte en chans” svarar han på allt som vännerna föreslår. Men plötsligt har han smugit sig ut i parken tillsammans med vännerna. Och det visar sig förstås att det är rätt kul att leka ändå, trots att inte favoritmössan är med.
Mamma Mu och Kråkan har kommit i en serie småbarnsböcker i stadigt pekboksformat. Med kort text och enkel handling vänder de sig till de allra yngsta barnen. I Kråkan säger SEN! vill Mamma Mu leka och umgås med Kråkan, men vad än Mamma Mu vill göra så säger Kråkan bara ”sen”. Inte vill han åka rutschkana, åka på skidutflykt eller fiska. Hela tiden säger han bara ”hinner inte”, ”inte nu”, ”en annan gång”. Kråkan måste borra, spika, bygga, sy. Men plötsligt är det inte längre bara ”sen”, ”sen”, ”sen”, för nu är Kråkan klar! Och det visar sig att han har byggt en hel koja som han och Mamma Mu kan fika i. Och när de har fikat klart, då ska de faktiskt leka. Äntligen.
Magda, hennes lillasyster Alva och deras mamma flyr från deras våldsamma pappa. De hamnar på Jordasång, ett skyddat boende för kvinnor och barn. Alla som bor där har lämnat någon som är som deras pappa, någon som är så svår att lämna så man måste gömma sig långt ute på landet för att slippa undan. På Jordasång är det Syster som bestämmer, en karismatisk ledargestalt som ger intrycket av att verkligen se kvinnorna och barnen som bor på gården. Där finns också Attila, en snäll, klok och snygg kille som inte liknar någon annan som Magda har träffat. Magda blir snabbt uppslukad av sitt nya liv och av arbetet på gården. Men det visar sig svårare än hon kunnat ana att lämna sitt förflutna bakom sig. Kanske kan hon ringa pappa en sista gång?
Tack för allt är uppföljaren till Falafelflickorna av Christina Wahldén. Jag gillade verkligen 
I tredje boken, I god tro, gör Hawa praktik på budfirman Bosses bilar. Det verkar till en början bli en tråkig vecka, men jobbet visar sig vara roligare än hon trott och framförallt mer spännande. Det är något på budfirman som inte står rätt till, en av de anställda lånar en lastbil titt som tätt och det verkar faktiskt som att han använder den till olagligheter. Tur att Hawa och hennes vänner är proffs på att spana.
Maryam och hjärtegästerna är uppföljaren till 
Liv har kanske fått corona när en kille kysste henne av misstag. Hon sitter ensam och isolerad i sin lägenhet och tänker på döden. Så hör hon en duns utanför dörren. Det är Dag som hamnat där av en slump efter världshistoriens sämsta dag. De båda dras in i en svindlande virvelvind av evighetslånga samtal, cupcakes, vänskap, körsbärsblommor och kärlek. Men kan man falla för någon man aldrig har träffat?
Ensamseglarna är en lättläst ungdomsbok med mycket driv och flyt. Den har korta kapitel och är snabbläst eftersom man hela tiden känner att man bara vill läsa ett kapitel till, och ett till och ett till. Men trots det lättillgängliga språket och formen så är detta en stark bok. Den handlar om tonårskärlek, åtrå, passion, psykisk ohälsa, maktstrukturer och ojämlika förhållanden. Huvudpersonen Bianca blev kär i sin bästa kompis storebror redan när hon var nio år. Nu är hon 17 och Jacob är tillbaka i stan, snyggare än någonsin. Han är nästan 30 år och lever ett helt annat liv än Bianca som går på gymnasiet och fortfarande bor hemma hos sina föräldrar. Jacob är också speciell på det viset att han är skör, han har, vad det senare visar sig, psykisk ohälsa.
Molly och Jossan har alltid varit bästa vänner – tills de blir kära i samma kille, Theo. Han har funnits i Mollys drömmar länge, men nu har Jossan också blivit kär i honom. Då lovar Molly att hon ska hjälpa Jossan bli ihop med honom. Eftersom vänskap alltid kommer först. Men det känns inte riktigt bra. Inte blir det bättre när Theo tar kontakt med Molly och vill springa ihop med henne. Både Theo och Molly gillar nämligen att springa. Jossan hänger med för att försöka imponera på honom. Men frågan är vem Theos hjärta bankar mest för…