I Mitt kära gyllene barn får vi ta del av den sjuåriga judiska flickan Kaja Finklers historia. Hon smugglas ut ur gettot i Warszawa en kall natt 1942. Hon hoppar över den tre meter höga tegelmuren och lämnar sin mamma, sina morbröder och sina andra släktingar och allt annat hon känner till. Det är mitt i brinnande krig och det är livsfarligt att vara jude. Kaja får hjälp att ta sig till sin pappa. De lever tillsammans under en tid och ett tag återförenas hon också med sin mamma, men lyckan varar inte länge. Mamman förs bort och pappan dör framför hennes ögon. Kaja transporteras ensam till olika läger.

När kriget tas slut i maj 1945 räddas den svårt undernärda Kaja från lägret Bergen-Belsen. Hon är då tio år och förs till Sverige där hon får vård och tillfrisknar. Först vistas hon i Fiskeboda i Södermanland, sedan i Bergsjö i Hälsingland, därefter Stockholm och slutligen Saltsjöbaden. Så småningom får hon veta att hennes mamma också överlevt kriget och de bestämmer sig för att försöka ta sig till Kajas morfar som bor i New York. Kaja och hennes mamma reser tillsammans från Göteborg med det första passagerarfartyg som avgår till USA efter kriget.

Tiden i USA blir inte enkel och få förstår vad Kaja gått igenom. Under lång tid pratar hon inte heller om sin bakgrund. Men efter mer än sextio års tystnad berättar hon sin historia eftersom hon vill att hennes erfarenheter av kriget ska bevaras. Christina Wahldén har skapat en stark, berörande och gripande skildring av Kajas livsöde. En välskriven, emotionell, omskakande och oerhört viktig bok. Kajas berättarröst skapar ett unikt barnperspektiv och en relation till läsaren. Längst bak finns fakta och ordlista och i boken finns även tidningsurklipp, telegram och utdrag ur brev. Det förstärker vetskapen om att det här faktiskt har hänt på riktigt och för inte alltför länge sedan. Boken passar från 10-11 år och långt upp i åldrarna, gärna som högläsning så man verkligen får prata om allt det svåra som boken beskriver, för Mitt kära gyllene barn är en bok som inte lämnar någon oberörd.

Mitt käraste gyllene barn är Christina Waldéns tredje bok i den fristående serien om barn under andra världskriget som bygger på verkliga händelser. De två första heter Tulpanpojken och Spionen i äppelträdet.

Idag är det Förintelsens minnesdag – den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Idag är det 77 år sedan förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. Sedan 2001 har det varit en nationell minnesdag. En dag då vi hedrar minnet av alla som mördades under Förintelsen och de som stod emot. En dag för alla de som vill uttrycka sitt stöd för alla människors lika värde.

Själv har jag ikväll läst Spionen i äppelträdet av Christina Wahldén, en bok för mellanåldern som bygger på verkliga berättelser från andra världskriget. Det är en fristående uppföljare till hennes tidigare bok Tulpanpojken. Boken handlar om Wims judiska lekkamrat Esther. Hon och hennes familj försvinner under andra världskriget. Wim tror länge att vännen har dött. Men Ester och hennes familj levde gömda under kriget och överlevde kriget. Boken handlar också om en tonårig tjej, Henny, som är arg på tyskarna och det som händer under kriget. Hon bestämmer sig för att hjälpa till på sitt sätt. Varje dag klättrar hon upp i ett äppelträd och spanar när tågen kommer och rapporterar vad de fraktar. Informationen ger hon till sin pappa som är motståndsman och han vidarebefordrar i sin tur informationen till britterna.

Det är en stark och berörande bok. En bok om minnen och överlevnad. En bok om hur kriget påverkar, inte bara nuet utan också människor flera generationer senare. En bok om vänskap, mod och kärlek. Mycket av boken är fiktion, men den bygger på forskning om gömda holländska barn och jag vet att många barn har gått igenom liknande händelser som barnen i boken. Jag känner sorg och förtvivlan när jag läser om deras öden, men samtidigt känner jag hopp och glädje av att läsa om motståndsmännen/kvinnorna och det oerhörda mod och den styrka de måste ha haft.

Christina Wahldén är en av mina favoritförfattare för barn och unga. Hon skriver alltid med hjärtat på rätt ställe, välskrivet och engagerat. Jag hoppas att många läsare får ta del av hennes böcker, inte minst Tulpanpojken och Spionen i äppelträdet som jag bär nära mitt hjärta.