Klättra uppåt är en fristående fortsättning på ungdomsböckerna Släppa taget och Tappa greppet. Böckerna handlar om ett kompisgäng och man får följa dem från högstadiet till gymnasiet. I denna bok har de flesta ur gänget börjat på estetprogrammet. I huvudrollen står Victoria som vi känner igen från Tappa greppet som handlar om hennes och Hampus vänskap. Victoria var skolans och kompisgängets mittpunkt i högstadiet. Men när hon börjar på gymnasiet är spelplanen ny med regler som hon inte behärskar. Hon är inte längre i centrum, hennes position har flyttats och det gör henne osäker på sig själv. Inte ens teatern som hon tidigare känt sig så självklar i känns naturlig längre. Hampus går natur på en annan skola och de glider oundvikligt ifrån varandra lite, dels för det som hände mellan dem på högstadiet och dels för att de inte träffas lika ofta som förr. Victoria dras till Alvin, klassens störigaste kille som har de blåaste ögon hon sett, men han verkar inte särskilt intresserad. Så dyker Victorias gamla pojkvän Jack upp, en galet snygg och otroligt spännande kille, men som också kan vara väldigt opålitlig. Men Victoria tänker att hon kanske kan klättra några pinnhål uppåt i den sociala hierarkin i skolan ifall hon blir ihop med honom igen, åtminstone för ett tag?

Katarina von Bredow är en mästare på att skriva om tonårsrelationer. Jag kommer på mig själv att känna att karaktärerna är levande personer som jag gärna hade gått i samma klass som. De har både bra och dåliga sidor, men är också väldigt intressanta personligheter. Jag gillar att Victoria som hade en så självklar plats tidigare nu hamnat i en ny situation och tvingas reflektera. Det händer också en del saker i hennes familj. Vänskapen med Hampus får också en betydande plats och det är fint att se hur den vänskapen skildras. Å vad jag önskar att jag hade en sån som Hampus i mitt liv. Kärlekshistorien med Jack slutligen är ett typexempel på olika varningstecken för en destruktiv relation och jag är så glad att författaren vågar skriva en bok om detta. Det är så viktigt för unga att få se hur en relation ska vara respektive vad man ska undvika. Detta skildras samtidigt utan synliga pekpinnar, utan snarare med fingertoppskänsla. Dessutom öppnas möjligheten till en ny spännande framtid med Alvin i slutet och trots ett allvarligt ämne som en del av boken lämnar jag läsningen med ett leende på läpparna. En väldigt bra ungdomsbok och jag rekommenderar hela trilogin och även Katarina von Bredows andra tonårs- och ungdomsböcker – hon skriver om tonårsrelationer som få andra!