En smakebit på søndag

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

I år har jag ett projekt där jag läser Muminböckerna av Tove Jansson eftersom jag aldrig läste dem som barn. Just nu läser jag Trollkarlens hatt och där hittade jag denna smakbit:

Bildresultat för trollkarlens hatt adlibrisElände, elände, sa hemulen för sig själv. Sen vred han ur sin klänning och gick ut för att titta på vädret. Det var likadant överallt, grått och vått och eländigt. Hemulen kände efter om han hade nån badlust, men han hade ingen.

Det är aldrig nån ordning i världen, tänkte hemulen sorgset. Igår var det för hett och nu är det för vått. Jag går in och lägger mig igen.

Snorkens sovgrop såg mest torr ut.

Maka på dig, sa hemulen. Det har regnat in i min säng.

Värst för dig själv, sa snorken och vände sig på andra sidan.

Därför tänkte jag sova i din grop, förklarade hemulen. Var inte snorkig nu.

Men snorken bara morrade lite och sov vidare. Då fylldes hemulens hjärta av hämndlust och han grävde en kanal i sanden mellan sin egen sovgrop och snorkens.

Det där var ohemult, sa snorken och satte sig upp i sin våta filt. Men aldrig hade jag trott att du kunde hitta på nånting så fiffigt!

Det kom av sig själv! sa hemulen glad. Och vad ska vi göra idag då?

Tänk att kunna skriva sådana här berättelser. Vilket språk! Vilken fantasi! Vilken skatt Muminböckerna ändå är.

Scener ur hjärtat

Scener ur hjärtatIdag har jag sträckläst Malena Ernmans Scener ur hjärtat som hon skrivit tillsammans med maken Svante Thunberg. Tillsammans berättar de om sitt familjeliv som är präglat av döttrarna Gretas och Beatas diagnoser. De skriver öppenhjärtigt om kampen för hjälp och upprättelse. Det är en gripande berättelse där man tydligt känner deras desperation och frustration över döttrarnas mående innan de fått diagnoser och så småningom hjälp. Familjen gick bokstavligen på knäna och det är inte svårt att föreställa sig varför Malena drabbades av utmattningsdepression. Men detta är inte bara en självbiografi där en enskild familj står i fokus. I boken framträder också en större bild. En bild av en planet som även den går på knäna på grund av vår ohållbara livsstil. Paret Ernman & Thunberg skriver lika gripande om sin klimatångest och om allt det som faktiskt sker runtomkring oss utan att vi vaknar upp.

Även ämnet psykisk ohälsa berörs förstås – visste ni att den psykiska ohälsan hos barn 10-17 år har ökat med över 100 procent på tio år och enligt Socialstyrelsens rapport från december 2017 så lider nära 190 000 barn och unga vuxna i Sverige av någon form av psykisk ohälsa. Värst mår flickor och unga kvinnor. Ingenstans syns heller några tecken på att trenden minskar eller planar ut. Den accelererar. Sedan 2010 har också antalet sjukskrivna med utmattningssyndrom dubblerats sex gånger och över 80 procent är kvinnor. Det är ett systemfel. Det är fel i strukturerna som styr världen. Vi befinner oss i en hållberhetskris skriver Ernman och Thunberg. Vi befinner oss också i en klimatkris. En akut klimatkris. Och det är inte många som förstår det. Såhär skriver Ernman och Thunberg:

Vi befinner oss som sagt i en hållbarhetskris. Men vi befinner oss också i en akut klimatkris. Det finns nästan ingen som förnekar den krisen längre, och det är ju bra. Problemet är bara att från den punkt du erkänner krisens existens till den punkt då du förstår dess innebörd är steget långt. Oerhört långt.

Vi människor vistas idag mitt i det steget – ett tomrum där allting kan fortsätta som vanligt.

Vi tror att vi vet vad krisen innebär.

Alla utgår från att alla vet.

Men faktum är att det är betydligt värre än vi tror. I Sverige släpper vi ut elva ton koldioxid per person och år. Vårt ekologiska fotavtryck är bland de tio största i världen och om alla skulle leva som vi svenskar skulle det krävas 4,2 jordklot.

Vi inbillar oss att vi fortfarande har möjligheten att välja, att vi kan ställa olika utsläpp mot varandra. Som att bli vegan för att kunna fortsätta flyga. Som att köpa en elbil för att kunna fortsätta shoppa och äta kött. Eller som att klimatkompensera för saker som vi ska göra när vi ur ett hållbarhetsperspektiv redan är belånade bortom våra sinnens förstånd.

Sanningen är att vår ekologiska kredit tog slut när vi passerade 350 miljondelar koldioxid i atmosfären. Närmare bestämt år 1987.

De fortsätter med alarmerade fakta:

Sommaren 2017 skrev sex stycken ledande forskare och beslutsfattare inom miljöfrågor i tidskriften Nature om att mänskligheten nu hade år på sig att få utsläppskurvan att vända riktning, brant neråt. Three years to safeguard the planet och klarar vi inte av det så är risken väldigt stor att vi missar Parisavtalets tvågradersmål och därmed sätter igång en negativ spiral av klimatkatastrofer långt bortom vår egen kontroll.

Mycket av det som Ernman och Thunberg skriver om är sådant som vi redan vet, det är inga nya, revolutionerande fakta. Men det som känns unikt är sättet de skriver på. Det går rakt in i mig, det är inga försköningar, inga omskrivningar, utan bara krass verklighet.

Planeten lider av en allvarlig sjukdom och vi behöver omedelbart sätta igång med omfattande läkarinsatser. Vi behöver akut vård.

Men istället har vi – i bästa fall – valt healing som behandlingsmetod.

Av sjukdomsinsikt finns ingenting. Inte ett spår.

Det är ungefär som att avstå från en brådskande operation för att invänta ett eventuellt framtida botemedel.

Paret har skrivit en snabbläst och lättläst bok. Den har 92 korta kapitel, kallade scener. Många av dessa är inte längre än en eller ett par sidor. Men innehållet är inget som snabbt glöms bort. Ernman och Thunberg sätter fingret på så många saker som inte fungerar i Sverige och världen idag. Det är stort och smått som presenteras och eftersom paret använder sig själva som exempel på ett så utelämnande sätt blir allting så mycket mer konkret än om bara fakta hade radats upp. Det här är en bok jag kommer att bära med mig.

Scener ur hjärtat är utgiven av Polaris och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Bibblan tipsar

En gång i månaden tipsar jag om böcker i Hudiksvalls tidning. Här är månadens tips:

 

Kostym

KostymKostym är en novell i Ninni Holmqvists novellsamling med samma namn, Kostym, som utgavs 1995. I novellsamlingen finns 14 noveller. Enligt förlaget berättar novellerna om kvinnor i olika skepnader, roller, kostymer. Var de än dyker upp, under en resa på Nilen eller i Stockholms tunnelbana, verkar de på en gång hemlösa och hemtama. I just denna novell vet man under läsningen inte säkert om huvudpersonen är en kvinna eller man. Hen anländer med ett mycket lätt bagage till Singapore. Vi förstår att personen varken har särskilt mycket pengar eller några klädombyten med sig. Hen möter en amerikansk affärsman och följer med honom på hotellrummet. Där använder huvudpersonen såväl manliga som kvinnliga produkter från mannens badrum och när affärsmannen morgonen därpå beger sig ut på en joggingtur ikläder sig huvudpersonen mannens kostym och lämnar hotellet med affärsmannens pengar och resväska.

Det här är en novell som känns mycket symbolisk. Huvudpersonen ikläder sig någon annan persons kläder, vilket också på ett sätt innebär att ta över hans identitet. Det handlar också om att leka med könsrollerna och de traditionella attribut som förknippas med man respektive kvinna. Eftersom förlaget menar att alla noveller berättar om kvinnor så är huvudpersonen troligen en kvinna. Men det finns inget som tyder på det i själva novellen, det skulle lika gärna kunna vara en man. Jag märker att jag gärna vill könsbestämma huvudpersonen under läsningen och en av författarens intentioner är säkert att synliggöra detta beteende och jag blir irriterad på mig själv för att jag faller i fällan. Därför är novellen också en intressant läsning. Den är kort och det händer inga världsomvälvande händelser, men den är ändå tankeväckande.

Kostym finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Det fina med Kerstin

Kerstin är sju år och älskar guld. I en burk under sängen har hon samlat över hundra guldsaker. Att hon gillar guld så mycket råkar också medföra att hon plockar på sig frökens vigselring. Men fröken är väldigt rädd om sin ring och frågar efter den. Då måste Kerstin ljuga om att hon inte sett den. Frökens frågor är jobbiga. Vilken tur att Kerstin så småningom får en ny vän. Det börjar en ny pojke i klassen och han gillar guld lika mycket som Kerstin. Till honom kan hon anförtro sin hemlighet.

Det fina med Kerstin är en berättelse om att hamna i gränslandet mellan sanning och lögn, intrasslade hemligheter, vänskap och självvald ensamhet. Det är också den första delen i en planerad serie som är tänkt att bestå av tre böcker om Kerstin. Boken passar bra som högläsningsbok på lågstadiet och jag tror att många kan känna igen sig i karaktärerna och i de olika dilemman som Kerstin hamnar i. Precis som i böckerna om barnen i Bullerbyn står leken, fantasin och allt det härliga med barndomen i fokus. Samtidigt öppnar boken för diskussioner kring rätt och fel, moral, lögner och dilemman kring vänskap. Hur ska man till exempel göra ifall man har behov av ensamhet men har en kompis som bara vill vara tillsammans och leka hela tiden? Det fina med Kerstin är en finstämd berättelse där huvudpersonen tas på stort allvar. Kerstins tankar och funderingar skildras på ett varmt, träffsäkert och respektfullt sätt. Det här är författaren Helena Hedlunds debut och med tanke på den höga kvalitet debuten håller ser jag verkligen fram emot att följa hennes fortsatta författarskap. Boken är illustrerad av Katarina Strömgård.

Det fina med Kerstin finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

De blå silkesstrumporna

elin wägner de blå silkesstrumporna novellDe blå silkesstrumporna är en novell av Elin Wägner, författare, journalist och en av den svenska kvinnorörelsens viktigaste föregångare. Jag har inte läst något av henne sedan tidigare, men hon är känd bland annat för Norrtullsligan och Pennskaftet. På insidan av pärmen till denna novell som är utgiven av Novellix står det att Wägners verk genomsyras av hennes politiska idéer inom feminism, fredsarbete och miljöfrågor. Parallellt med sin författarkarriär var hon med och grundade Rädda barnen och hon var även en centralfigur i arbetet för kvinnlig rösträtt.

I De blå silkesstrumporna möter vi en ung kvinna som bestämmer sig för att köpa ett par blå strumpor istället för strumpor i någon diskretare färg som grått eller brunt. Detta köp kommer att få ödesdigra konsekvenser för henne. Hon bär nämligen dessa strumpor en dag då hon tillsammans med sin väninna åker spårvagn. På vagnen för de ett samtal kring väninnans arbete på Verket, dit också huvudpersonen precis är på väg att söka sig en tjänst. Väninnan avslöjar under denna spårvagnsfärd hur det egentligen är att som kvinna vara anställd på Verket och hur det egentligen ligger till med Verkets kvinnosyn. Det visar sig att de båda väninnorna har någon som lyssnar till deras konversation…

Det här är en kort novell och det är svårt att berätta så mycket om den utan att avslöja för mycket. Kanske är inte min beskrivning därför särskilt intresseväckande, men jag kan lova att berättelsen är läsvärd. Wägners samhällssyn skiner verkligen igenom när hon visar på hur skevt samhället var på den tiden när det gällde villkoren mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden. Det är feministiskt, bitskt, humoristiskt och tankeväckande på samma gång. Dessutom väcker novellen ett intresse för att läsa mer av Elin Wägner. De blå silkesstrumporna är ursprungligen utgiven i novellsamlingen Spinnerskan som publicerades för första gången 1948.

De blå silkesstrumporna kan bland annat köpas hos Adlibris och hos Bokus.