Det andra ansiktet

I helgen läste jag ut Det andra ansiktet av Mari Jungstedt som är den 13:e delen i serien om kommissarien Anders Knutas och hans kollega Karin Jacobssom vid polisen på Gotland. Jag har läst alla andra böcker i serien och det var kul att återigen få ”träffa” karaktärerna som jag ju följt ganska länge nu.

Jag gillar persongalleriet och som vanligt tycker jag mycket om att få ta del av polisernas vardag även utanför jobbet. I just den här boken brottas Anders och Karin med lite relationsproblem, där Anders känner sig förvirrad när det gäller sina känslor, vilket Karin förstås märker av. Jag tror många kan känna igen sig i sådana funderingar. I böckerna får man ju även möta journalisten Johan Berg, även om han inte direkt hade så mycket framträdande roll i just denna bok. Det tycker jag är synd, för jag hade velat att han och hans familj fick ännu mer plats, liksom Johans kollega Pia. Det är kul när man får se mordgåtan från två olika håll – både poliserna och journalisterna jobbar ju med fallet kan man säga, fast det blir förstås ur två helt olika synvinklar och det är intressant tycker jag.

Ja, mordfallet då, för ett sånt måste det ju naturligtvis vara i en kriminalroman. Det är lite extra spännande den här gången. En känd konstnär hittas nämligen mördad i sitt sommarhus på Gotland, fastkedjad i sängen med handbojor. Vittnen har sett en snygg kvinna i närheten av mordplatsen…. Ytterligare ett mord inträffar lite senare i Stockholm och det finns många likheter mellan de båda.

Trots att jag som sagt har läst hela serien och absolut kommer att fortsätta läsa kommande delar så känner jag att Mari Jungstedt har sjunkit lite i mina ögon. Det är lite ojämn kvalitet på de olika böckerna i serien och jag känner att framförallt böckerna på slutet har tappat i kvalitet. De är lättlästa och underhållande, men inga böcker man lägger på minnet. Det som gör dem värda att läsa är persongalleriet och så förstås Gotlandsmiljöerna.

Fler som läst Mari Jungstedts senaste böcker, vad tycker ni?

Funktionsvariationer i barnlitteraturen

Trots att det finns massor av människor i samhället som har någon form av funktionsvariation och funktionsnedsättning dessutom är en av de sju diskrimineringsgrunderna så finns det förvånansvärt få barnböcker där funktionsvariationer skildras. Som barn med funktionsvariation är det förstås jätteviktigt att få känna sig inkluderad och ha möjligheten att läsa böcker där man kan känna igen sig. Likaså som barn till en vuxen med funktionsvariation, eller om man har en person med funktionsvariation i sin närhet. Men det är faktiskt lika viktigt för alla att få läsa barnböcker som speglar ett inkluderande samhälle, ett samhälle som speglar verkligheten precis så som det faktiskt ser ut oavsett när det handlar om kön, sexualitet, etnicitet, funktionsvariationer eller vad det nu kan vara.

Jag tänker att det kan finnas två typer av barnböcker som speglar funktionsvariationer. Dels har vi de böcker som faktiskt handlar om en funktionsvariation, exempelvis hörselskada eller adhd, där kanske huvudpersonen själv har en funktionsvariation alternativt en person i huvudpersonens närhet, och där barnboken fokuserar på att beskriva funktionsvariationen och hur det är att leva med det. Dels har vi de barnböcker som är inkluderande på så sätt att funktionsvariationer skildras, men att det aldrig blir ett huvudfokus. Där är Olika och Idus två förlag som verkligen har tänkt till när det gäller illustrationerna i sina böcker. Där kan man se exempelvis personer i rullstol (likväl som personer med olika hudfärger) på bilderna i barnböcker som egentligen handlar om något helt annat, just för att böckerna skildrar samhället så som det faktiskt ser ut, alternativt att någon av karaktärerna har en funktionsvariation även om det aldrig är i centrum eller problematiseras. Jag tycker att det är superbra ur ett mångfaldsperspektiv att sådana barnböcker finns och jag hoppas att alla förlag, alla författare och alla illustratörer så småningom kommer att ha ett inkluderande tänk när de jobbar i framtiden. Här vill jag också nämna Rabarbertjuven av Vanja Persson som är en deckare för de yngre barnen och där huvudpersonen aka deckaren Liam är rullstolsburen, men det nämns aldrig i texten, utan fokus ligger på att lösa själva deckargåtan.

Men här nedan tänkte jag fokusera på den andra typen av barnböcker där funktionsvariationer speglas, nämligen där själva funktionsvariationen står i centrum för berättelsen. Jag har nämligen läst tre sådana fina barnböcker den sista tiden som alla är värda att uppmärksammas.

Först ut är Lovisa och nötterna. Allergi är något som ju är jättevanligt i samhället, men som sällan skildras i litteraturens värld. Författaren till den här boken, Anna Hansson, är själv allergisk mot nötter och hon hoppas att boken ska leda till att ämnet uppmärksammas och fler får information om allergin. Boken handlar om Lovisa som ska åka på utflykt med sin klass. Eftersom hon är allergisk mot nötter har ingen av klasskompisarna nötter med sig som matsäck. Men barnen åker tåg till tivolit och längst fram i tåget sitter en man som inte alls tänker på att någon kan vara allergisk. Det leder till att Lovisa får svårt att andas och det slutar med ambulansfärd och sjukhusbesök för Lovisa. En jättefin bok om ett jätteviktigt ämne, dessutom finns det uttrycksfulla, färgstarka illustrationer av Maria Andersson Keusseyan som förhöjer läsupplevelsen ytterligare.

Tove va-va handlar om Tove, vars föräldrar kallar henne för Tove Va-va eftersom hon nästan aldrig lyssnar och alltid säger Va? Men det visar sig att det inte alls handlar om att Tove inte vill lyssna. Tvärtom, hon kan inte, för hon hör dåligt. Det här är en bilderbok som skildrar processen från det att Toves föräldrar märker att Tove inte hör som hon borde tills dess att Tove får prova hörapparater hos doktorn. Det är en skönlitterär bilderbok, men med en hel del faktainslag om örat, hörseln och hörselnedsättning. Väldigt pedagogiskt och förklarande, utan att bli för mycket. Författare är Tove Kullenberg och illustrationerna är gjorda av Emma Adbåge.

Även nästa bok handlar om hörselnedsättning. Pluto och stjärnorna av Mia-Maria Lindberg handlar om Linn som även hon hör dåligt. Hon älskar planeter, rymden och stjärnorna. Ofta sitter hon på skolbiblioteket och läser om detta för att få vara ifred och vila. Men just idag när vi läsare får möta henne sitter hon i ett väntrum. Hennes pappa är arg på henne för att hon har tappat bort sina hörapparater, och Linn vill helst av allt komma därifrån. Hon drömmer sig iväg till planeten Pluto när hon inte hör vad pappa och doktorn säger. Men när sköterskan Anna dyker upp blir Linn äntligen sedd. Hon får hjälp att prova ut hörapparater som sitter bättre, och det bästa av allt – Anna använder teckenspråk och tycker att Linn också ska lära sig det. Det här är en fin, lättläst bok om att ha hörselnedsättning. Längst bak i boken finns lite fakta, diskussionsfrågor och handalfabetet. Jag gillar boken, men måste säga att jag känner lite ont i magen när jag ser hur Linns pappa beter sig. Delar av boken verkar vara självupplevt av författaren och det märks, för det känns väldigt autentiskt skildrat.

Ja, här var några exempel på titlar jag själv läst den senaste titeln, men tipsa gärna om fler.