Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

januari 2018
M T O T F L S
« Dec   Feb »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Månadsarkiv: januari 2018

Liten svart hund i natten

Liten svart hund i nattenJag är med i en läsutmaning som heter Barn- och ungdomsbokutmaningen 2018. Där läser man en (eller flera) barn- eller ungdomsböcker på ett visst tema varje månad under 2018. Jag var med i samma utmaning förra året. Utmaningen har också en Facebookgrupp där man kan visa vilka böcker man läser inom temat. Perfekt för mig som vill samla så mycket boktips som möjligt. I januari månad skulle vi läsa En bok med en färg i titeln. Mitt val föll på denna: Liten svart hund i natten av Rose Lagercrantz.

Boken handlar om en hund som heter Samson som bor med en gammal dam som heter Irma. En dag när de var ute och gick så föll hon ihop på gatan, hon hade fått en hjärtattack. Då blev hunden så rädd och förvirrad att han sprang iväg utan att veta vart. Han sprang och sprang. Klockan gick. Han blev hungrigare och hungrigare. Han hamnade så småningom i en park där han somnade utmattad under en buske. Han träffade en kille som gav honom korv. Han mötte en grupp förskolebarn som var på utflykt. Han närmade sig bekanta trakter och hittade en vante med en bekant doft.

Så småningom hittar han hem igen och slutet blir lyckligt då han och Irma återförenas. Men innan dess är det många känslosamma stunder under läsningen. Det är gripande att följa hundens planlösa sökande efter sin matte och sitt hem. Det är lite speciellt också att man får ta del av berättelsen ur hundens perspektiv, det gör det hela så mycket mer rörande.

Boken är lättläst och med många bilder, men det är ändå en hel del text, så jag tänker mig att den passar bäst som antingen högläsningsbok eller läsa själv för de lite mer lässtarka äldre lågstadiebarnen. Jag tänker tipsa om den på bokprat med djurtema som jag ska ha med trean och fyran om ett par veckor, där kommer den att bli perfekt. Tyvärr är jag rädd att den här boken kan behöva en sådan push, på min bibbla har den nämligen stått på nyhetshylla i tre månader nu, men med bara två utlån. Jag vet inte riktigt vad som gör att barnen inte fastnar för den, antagligen är det väl omslaget som inte ser tillräckligt lockande ut. Men tar man sig förbi den tröskeln så har man en riktigt fin pärla att läsa.

Liten svart hund i natten är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Haj-Jenny

Haj-JennyJenny går i tvåan och älskar att läsa. Allra mest älskar hon att läsa om hajar. Hon gillar också att vara ensam. När Jennys mamma jobbar sent får Jenny vara hos Amina som bor i samma hus. Tillsammans brukar de rita och de kan faktiskt sitta tysta tillsammans och läsa och rita i flera timmar. Det går också bra. Men i skolan är det svårare, för där kräver magistern att man ska vara pratsam och framåt.

Jennys lärare vill nämligen att alla barn ska vara bläckfiskar som räcker upp alla sina åtta armar på en gång. Han gillar barn som syns, tar plats och som PRATAR HÖGT. Han förstår inte att det finns hajar också. Hajar är tysta, de säger ingenting. De har inga händer som de kan räcka upp. De simmar runt och gör vad de vill utan att någon bråkar med dem. De vill vara ensamma. Precis så är Jenny. Hennes mamma säger åt henne att hon inte ska vara blyg, men det är inte blyg hon är, hon är ju en haj. En haj som är tyst och arg och som helst vill sitta ensam och läsa på rasten.

Jenny gillar sin ensamhet, den är självvald. Men Jennys morfar däremot njuter inte av sin ensamhet. Han saknar mormor och huset där de bodde tillsammans innan hon dog har därför blivit ett mormor-museum. Allt han gör är att bläddra i gamla fotoalbum och prata om mormor. Jenny tar på sig uppgiften att försöka få honom att gå vidare. Kanske kan hon och Amina hitta på något för att hjälpa morfar? Dessutom möter Jenny en riktig haj på ett akvarium dit klassen gör en utflykt och kanske kan hajen hjälpa folk att förstå att man faktiskt inte måste vara en bläckfisk och prata högt för att klara sig i livet.

Haj-Jenny är en underbar bok för alla introverta, tysta barn där ute. En härlig igenkänningsupplevelse för de som inte tycker sig passa in i normen och som inte vill fogas in i en mall. Jag hade själv älskat den här boken när jag var 7-8-9 år, för jag kände mig väldigt mycket som Jenny. Men jag tror också att den här boken är en bra ögonöppnare för alla barn och lärare, inte bara för hajarna alltså utan också för bläckfiskarna. Det behöver synliggöras att det finns olika typer av människor och alla har bra egenskaper som behövs i ett samhälle. Jag tror boken kan bidra till att skapa en förståelse. Dessutom finns det ju en fin bihistoria om morfadern. Och så är boken rolig! Jag gillar haj-temat och boken känns genomtänkt eftersom både omslaget och illustrationerna inne i boken alla går i milda blå toner. Det här är Lisa Lundmarks debutbok och jag gillar hennes språk och fingertoppskänsla. Det ska bli spännande att följa hennes författarskap efter denna debut. Och jag hoppas verkligen att boken når ut, att alla lärare, pedagoger och föräldrar runt om i landet får vetskap om boken och läser den högt för sina klasser och barn.

Haj-Jenny är skriven av Lisa Lundmark, illustrerad av Charlotte Ramel och utgiven av Natur & Kultur. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Vi kommer snart hem igen

Vi kommer snart hem igen (inbunden)I lördags var det förintelsens minnesdag (27/1) och jag passade på att skylta om det på biblioteket. Vi har fått in en fin utställning från Forum för levande historia som heter Aldrig mer – Om folkmord. Det är viktigt att synliggöra, och att aldrig glömma det som hänt.

Häromdagen fick jag också en fin bok som handlar om samma ämne. Vi kommer snart hem igen heter den och den är skriven och illustrerad av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting. Det är en seriebok som alltså handlar om förintelsen. Den är indelad i olika kapitel: förord, Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich, Elisabeth, Andra världskriget, Ordlista och Vill du veta mer. Förordet, som är skrivet av Jessica Bab Bonde, berättar om den här bokens viktigaste personer, nämligen just Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich och Elisabeth. De var alla barn eller ungdomar under förintelsen och den här boken består alltså av deras berättelser. De här personernas liv började precis som ditt och mitt, med mat, kläder, familj, vänner och samma tankar och funderingar och bekymmer som alla andra barn. Men så plötsligt förändrades deras liv. För vissa långtsamt, för andra mer drastiskt över en natt. De fick inte längre gå på vissa gator, inte leka med andra barn i parken, inte gå i skolan, de tvingades flytta, det finnas inga pengar, ingen mat. Det blev ransonering, föräldralösa gatubarn fyllde trottoarerna, barn och äldre dog av undernäring, barnen tvingades arbeta, de blev misshandlade, tvingades gömma sig. All glädje, trygghet och vanlighet försvann. Samtidigt pågick livet precis som vanligt för andra människor runtomkring dem. En del protesterade, andra låtsades inte se, eller brydde sig inte. Så småningom skickades folk iväg till koncentrationsläger eller förintelseläger, både män, kvinnor och barn. Där blev de tilldelade ett fångnummer. Som Tobias berättar ”Vi förvandlades till något annat än människor, något som det var lättare att döda. Vi fick ett fångnummer. Jag var ingen människa längre. Jag var ett nummer”. Tobias berättar också att när han var sex år satt han gömd på en vind i en månad och tjugo dagar för att inte nazisterna skulle hitta honom.

Vi får också ta del av de andra personernas öden, som Livia som så länge önskat sig en röd cykel och äntligen fått en på sin födelsedag. Men det dröjer inte länge förrän det bestämdes att judar inte längre får ha fordon, så hon måste lämna ifrån sig den till myndigheterna. Eller Elisabeth, vars familj slets isär: ”Vi duschades och håret rakades av. Det var sista gången jag såg mamma och mina yngre systrar Magdalena och Judith. Mamma var 41 år då. Mina systrar var 14 och 12 år”. Livia berättar också att hon aldrig fick krama sin pappa en sista gång och att även hon duschades och rakades: ”de tog ifrån oss det sista av vår mänskliga värdighet. Vi såg alla likadana ut”. Selma berättar att tyskarna sköt hennes bror Samuel ute på gården till hans flickväns hus för att han trotsat utegångsförbudet när han hjälpte flickvännen och hennes mamma att flytta till det judiska ghettot. Hon berättar också: ”Ghettot skulle tömmas på alla som inte kunde arbeta. Barnhem, sjukhus och ålderdomshem tömdes. Vi fick ställa upp oss på gårdarna och de gamla, sjuka och barnen rensades ut”. Emerich berättar att han såg sig i en spegel efter att ha blivit befriad: ”Jag såg ett skelett med levande ögon. Jag var 21 år, 175 cm lång och vägde 34 kilo”.

Det är ett svårt ämne att ta in, personernas öden är förstås oerhört gripande, men det är svårt att föreställa sig att det verkligen har hänt och hela händelseförloppet är såklart ännu svårare att förstå. Men serieformatet och den enkla, men berörande texten gör det lite enklare att närma sig ämnet. Och som sagt, det är så viktigt att belysa det och det är bra att det ges ut sådana här böcker nu medan det faktiskt fortfarande finns möjlighet till vittnesskildringar. Serieformatet gör att det också mer tillgängligt för alla. Som ni förstår så öppnar boken såklart upp för samtal, det är det som är meningen med den. Och det finns också en lärarhandledning till den. Boken innehåller också tidslinje och kartor för att ytterligare underlätta.

I boken skildras också personernas första möten med Sverige, för alla har ju kommit hit efter sina upplevelser i sina respektive hemländer. Och detta tänker jag kan vara skönt att läsa om för dagens flyktingar som kommer till Sverige. Igenkänning och även där en öppning för samtal.

Det här är en måste-bok för samtliga skolor. Den vänder sig till barn ungefär från 11 år och jag tänker att det kan vara bra att de inte är så mycket yngre än så, det är trots allt ett svårt ämne. Men det är viktigt, oerhört viktigt, så jag hoppas att alla mellan-, hög- och gymnasieelever får ta del av boken och gärna alla vuxna också. För det finns absolut ingen övre åldersgräns. Berättelserna är så gripande och rörande så de hade kunnat stå för sig själv, men de blir extra levande tack vare Peter Bergtings otroligt uttrycksfulla, mörka och realistiska bilder.

Vi kommer snart hem igen är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Tyger vi minns

Tyger vi minns från 1960- och 70-talen (inbunden)Jag gillar verkligen retrostilen med möbler, tyger, porslin och annat från 50-, 60- och 70-talen och har mycket sådan inredning hemma. Jag är också med i flera facebookgrupper som fokuserar på detta med retroprylar och därifrån har Sara Axtelius blivit ett känt namn för mig. Hon har en av Sveriges största samlingar av tyger från 1960- och 1970-talen och är väldigt kunnig inom området. När jag fick veta att hon skulle skriva en bok där hon presenterar tyger från några av Sveriges främsta textilformgivare på den tiden var det förstås ett måste att läsa den. Tyger vi minns från 1960- och 70-talen heter den och den är verkligen en guldgruva för alla oss som älskar att frossa i retrotextil. Här presenteras många av dåtidens stora textilformgivare och några av deras alster. Wanja Djanaieff, Anna-Lena Emdén, Suzanne Engel, Ulla Eson Bodin, Sven Fristedt, Gunnel Ginsburg, Viola Gråsten, Chiqui Mattson och Ann-Marie Netterdag är exempel på några av de produktiva textilkonstnärer som återfinns i boken. Var och en av formgivarna presenteras med en kort intressant biografi men det är de underbara foton på deras verk som verkligen är den stora behållningen med boken. Den här boken rekommenderas varmt till alla som har minsta intresse av retro design och framförallt retro textil. En riktig nostalgitripp garanteras!

Tyger vi minns från 1960- och 70-talen är alltså skriven av Sara Axtelius. Den är utgiven av Ordalaget bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Pappas pojke

Pappas pojkePappas pojke är den senaste boken i serien om åklagaren Jana Berzelius som är skriven av Emelie Schepp. Jag har läst och gillat alla de tidigare böckerna, mycket just för huvudpersonens skull. Dels är hon väldigt olik många av de andra deckarkaraktärerna som jag läst om tidigare och dels för att hon inte är polis utan åklagare, vilket gör att man får insyn i en annan verksamhet än man är van vid i deckarsammanhang. Jana Berzelius har ju dessutom en mörk hemlighet som har dels att göra med hennes inristning i nacken och dels med Danilo som i denna bok sitter i fängelset. Hela tiden medan man läser undrar man när hennes hemlighet kommer att avslöjas, det känns som att det snart blir så.

Pappas pojke inleds med att en sexårig pojke försvinner i samband med att hans mamma mördas. Som så vanligt i sådana här sammanhang så är det pappan som blir huvudmisstänkt. Men så enkelt är det inte. Det visar sig vara ett betydligt mer komplicerat fall och dessutom visar sig familjebanden inte heller vara så som man tror att de är. Parallellt med denna handling har Jana sin egen agenda för att inte röja sin hemlighet.

Precis som de tidigare böckerna av Emelie Schepp så är även Pappas pojke välskriven, spännande och har ett starkt driv som för berättelsen framåt. Jag ser redan fram emot nästa bok i serien. För mig är det inte alls konstigt att författaren tilldelades priset Årets deckarförfattare både 2016 och 2017.

Pappas pojke är utgiven av HarperCollins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Midnattsflickor

MidnattsflickorMidnattsflickor är Jonas Moströms tolfte bok, men den tredje i serien om Nathalie Svensson och Johan Axberg. Kommissarie Johan Axberg är ju välkänd från den tidigare serien som handlade om hans liv som polis i Sundsvall och några av de mordfall han löst genom åren. I boken Himlen är alltid högre bytte dock Moström huvudperson. Den boken handlar nämligen om Nathalie Svensson som är psykiatriker. I de kommande böckerna har de båda huvudpersonerna mötts, så nu deltar både Nathalie Svensson och Johan Axberg i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp där de tar sig an några av landets svåraste fall.

När Midnattsflickor utspelar sig är det valborg i Uppsala, studenternas stora högtid. Men inom bara ett par dygn våldtas två kvinnliga studenter. Inom kort hittas ytterligare ett offer, men nu har gärningsmannen inte bara nöjt sig med att våldta henne, hon hittas nämligen död, strypt och dessutom utstuderat utplacerad i den anatomiska teatern i en av universitetets äldre byggnader. Det visar sig att historia och religion kommer att vara ämnen som är viktiga under utredningens gång. Dessutom finns det flera möjliga gärningsmän att fokusera på, liksom ett kvinnofientligt, sektliknande ordenssällskap som poliserna tvingas infiltrera.

Eftersom det finns flera potentiella gärningsmän hålls vi läsare på halster genom hela boken och det gillar jag. Boken är inte förutsägbar utan spännande. Dessutom gillar jag de båda karaktärerna som kompletterar varandra bra och ger olika slags insyn i utredningsarbetet, både från polisiärt och psykiatriskt håll. Det anas ju en liten kärlekshistoria dem emellan också, och jag skulle gärna se fram emot att den utvecklas lite mer. Moström skriver lättläst och fängslande precis som alltid.

Midnattsflickor är utgiven av Lind & co och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Vi har en vinnare!

Vinnare av boken Barnens aktivitetsatlas – ett interaktivt & roligt sätt att utforska din värld blev Marie Eggimann!

Stort grattis!!