Jag är med i en läsutmaning som heter Barn- och ungdomsbokutmaningen 2018. Där läser man en (eller flera) barn- eller ungdomsböcker på ett visst tema varje månad under 2018. Jag var med i samma utmaning förra året. Utmaningen har också en Facebookgrupp där man kan visa vilka böcker man läser inom temat. Perfekt för mig som vill samla så mycket boktips som möjligt. I januari månad skulle vi läsa En bok med en färg i titeln. Mitt val föll på denna: Liten svart hund i natten av Rose Lagercrantz.
Boken handlar om en hund som heter Samson som bor med en gammal dam som heter Irma. En dag när de var ute och gick så föll hon ihop på gatan, hon hade fått en hjärtattack. Då blev hunden så rädd och förvirrad att han sprang iväg utan att veta vart. Han sprang och sprang. Klockan gick. Han blev hungrigare och hungrigare. Han hamnade så småningom i en park där han somnade utmattad under en buske. Han träffade en kille som gav honom korv. Han mötte en grupp förskolebarn som var på utflykt. Han närmade sig bekanta trakter och hittade en vante med en bekant doft.
Så småningom hittar han hem igen och slutet blir lyckligt då han och Irma återförenas. Men innan dess är det många känslosamma stunder under läsningen. Det är gripande att följa hundens planlösa sökande efter sin matte och sitt hem. Det är lite speciellt också att man får ta del av berättelsen ur hundens perspektiv, det gör det hela så mycket mer rörande.
Boken är lättläst och med många bilder, men det är ändå en hel del text, så jag tänker mig att den passar bäst som antingen högläsningsbok eller läsa själv för de lite mer lässtarka äldre lågstadiebarnen. Jag tänker tipsa om den på bokprat med djurtema som jag ska ha med trean och fyran om ett par veckor, där kommer den att bli perfekt. Tyvärr är jag rädd att den här boken kan behöva en sådan push, på min bibbla har den nämligen stått på nyhetshylla i tre månader nu, men med bara två utlån. Jag vet inte riktigt vad som gör att barnen inte fastnar för den, antagligen är det väl omslaget som inte ser tillräckligt lockande ut. Men tar man sig förbi den tröskeln så har man en riktigt fin pärla att läsa.
Liten svart hund i natten är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Jenny går i tvåan och älskar att läsa. Allra mest älskar hon att läsa om hajar. Hon gillar också att vara ensam. När Jennys mamma jobbar sent får Jenny vara hos Amina som bor i samma hus. Tillsammans brukar de rita och de kan faktiskt sitta tysta tillsammans och läsa och rita i flera timmar. Det går också bra. Men i skolan är det svårare, för där kräver magistern att man ska vara pratsam och framåt.
Jag gillar verkligen retrostilen med möbler, tyger, porslin och annat från 50-, 60- och 70-talen och har mycket sådan inredning hemma. Jag är också med i flera facebookgrupper som fokuserar på detta med retroprylar och därifrån har Sara Axtelius blivit ett känt namn för mig. Hon har en av Sveriges största samlingar av tyger från 1960- och 1970-talen och är väldigt kunnig inom området. När jag fick veta att hon skulle skriva en bok där hon presenterar tyger från några av Sveriges främsta textilformgivare på den tiden var det förstås ett måste att läsa den. Tyger vi minns från 1960- och 70-talen heter den och den är verkligen en guldgruva för alla oss som älskar att frossa i retrotextil. Här presenteras många av dåtidens stora textilformgivare och några av deras alster. Wanja Djanaieff, Anna-Lena Emdén, Suzanne Engel, Ulla Eson Bodin, Sven Fristedt, Gunnel Ginsburg, Viola Gråsten, Chiqui Mattson och Ann-Marie Netterdag är exempel på några av de produktiva textilkonstnärer som återfinns i boken. Var och en av formgivarna presenteras med en kort intressant biografi men det är de underbara foton på deras verk som verkligen är den stora behållningen med boken. Den här boken rekommenderas varmt till alla som har minsta intresse av retro design och framförallt retro textil. En riktig nostalgitripp garanteras!
Pappas pojke är den senaste boken i serien om åklagaren Jana Berzelius som är skriven av Emelie Schepp. Jag har läst och gillat alla de tidigare böckerna, mycket just för huvudpersonens skull. Dels är hon väldigt olik många av de andra deckarkaraktärerna som jag läst om tidigare och dels för att hon inte är polis utan åklagare, vilket gör att man får insyn i en annan verksamhet än man är van vid i deckarsammanhang. Jana Berzelius har ju dessutom en mörk hemlighet som har dels att göra med hennes inristning i nacken och dels med Danilo som i denna bok sitter i fängelset. Hela tiden medan man läser undrar man när hennes hemlighet kommer att avslöjas, det känns som att det snart blir så.
Midnattsflickor är Jonas Moströms tolfte bok, men den tredje i serien om Nathalie Svensson och Johan Axberg. Kommissarie Johan Axberg är ju välkänd från den tidigare serien som handlade om hans liv som polis i Sundsvall och några av de mordfall han löst genom åren. I boken Himlen är alltid högre bytte dock Moström huvudperson. Den boken handlar nämligen om Nathalie Svensson som är psykiatriker. I de kommande böckerna har de båda huvudpersonerna mötts, så nu deltar både Nathalie Svensson och Johan Axberg i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp där de tar sig an några av landets svåraste fall.