Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

november 2018
M T O T F L S
« Okt    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  

Dagsarkiv: 6 november, 2018

Helvetet jag kallade kärlek

Jag är fortfarande sjuk. Jobbade igår, men tvingades känna mig besegrad och sjukskrev mig idag. Är helt däckad av förkylning. Det enda jag orkar är att sova och sträckläsa. Nu på förmiddagen läste jag Helvetet jag kallade kärlek. Den är skriven av Lena Bivner och det är en självbiografisk bok som handlar om hennes förhållande med Peter.

Utåt sett framstod vi som ett lyckligt par, en självständig kvinna och en ömsint man. Tillsammans byggde vi en solid mur mot omvärlden och inte ens mina närmaste anade vad som pågick bakom fasaden. En relation som tog sin början i het passion och ömhet övergick i kontroll, kränkningar och flera år av psykisk misshandel. Jag som hade allt – ett bra jobb, två fina barn och många vänner, trycktes ner och tappade min inre kompass. Det här är min egen berättelse om att leva med en man som bröt ner mig bit för bit, om det helvete jag kallade kärlek.

Helvetet jag kallade kärlek

Jag har själv levt i ett sådant förhållande, ett långt, destruktivt förhållande där jag sakta men säkert bröts ner och där jag till slut, när jag äntligen valde att lämna, blev mordhotad, tvingades att flytta och fick skyddad identitet. De här männen kan vara så starka, så manipulerande, så smarta, så djävulska. Och jag känner igen mig i så mycket i boken. Stundvis är det svårt att läsa av just den anledningen. Men det är också svårt att läsa ibland just av den anledningen att det är så svårt att förstå hur en annan person kan få sådan makt över en annan person att hon helt bryts ner och till och med prioriterar mannen före sina egna barn. Det är så ledsamt att läsa. Så svårt att förstå, trots att jag ändå gått igenom liknande. Allt känner jag förstås inte igen mig i, vi har ändå varsin unik upplevelse och historia, författaren och jag. Men man grips av hennes öde, det går inte att inte känna sig berörd. Lena Bivner är bra på att skriva och hon skriver personligt, naket och utelämnande. Hennes språk och sätt att skriva gör också boken väldigt lättläst, även om själva innehållet och ämnet är tungt att läsa om.

Jag är glad att Lena skrivit om sin upplevelse. Jag letade själv efter böcker om ämnet för några år sedan och det finns inte direkt någon uppsjö. Dessutom skildras den psykiska misshandeln så bra här. För faktum är ju att det finns så många olika sorters misshandel, inte bara den fysiska som ju oftast annars är den som får utrymme i exempelvis media. Det är väldigt få böcker som tar upp just den här psykiska misshandeln, så Helvetet jag kallade kärlek blir en viktig bok för drabbade att känna igen sig i och få tröst av, kanske till och med mod att själva våga lämna. Men det är en viktig bok för alla att läsa. Viktig för de som tror att de själva aldrig kommer att hamna där. Viktig för de som kanske själva har en väninna som lever i ett sådant här förhållande, det är nämligen vanligare än man tror, och man blir tyvärr väldigt duktig på att hemlighålla. Viktig för att synliggöra.

Helvetet jag kallade kärlek är utgiven av Ordberoende förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Lisa och monsterhuset

Lisa och monsterhusetVarje dag efter skolan går Lisa förbi ett ovanligt hus och hon undrar vem det är som bor där. En dag sitter det en söt katt utanför. Den slinker in genom dörren och då kan inte Lisa låta blir att följa efter för att rädda den. Hon tror nämligen att det är någon läskig varelse som bor i huset. Kanske en vampyr som inte kommer att tveka att sätta tänderna i Lisa och dricka hennes blod som lingonsaft. Eller hungriga monster som slukar såväl Lisa som katten. Lisa går från rum till rum för att leta efter katten. Många saker finns det att undersöka, men inte förrän i sista rummet hittar hon katten. Precis när hon ska ta med sig katten och smita ut igen hör hon ett konstigt ljud. Ett släpande ljud som kommer närmare och närmare. Det är riktigt spännande och läskigt en stund, men självklart visar det sig ju att det inte alls är något monster som bor i huset utan en alldeles vanlig, liten, snäll tant.

Lisa och monsterhuset är en rolig, spännande och lite mysryslig bilderbok som är fylld av myllande bilder som har jättemånga detaljer att titta på. Emelie Östergren är det som både har skrivit och illustrerat boken och det är en ganska ny bekantskap för mig. Jag blev direkt intresserad av hennes illustrationer, för de är väldigt uttrycksfulla och använder olika perspektiv för att förmedla olika känslor. Skuggor används på ett bra sätt, liksom olika proportioner. Hela berättelsen skulle kunna föras fram bara med hjälp av bilderna, så gestaltande är de. Texten är mer ett komplement. Jag skulle kunna tänka mig att den här boken vore rolig att läsa för en grupp förskolebarn. Jag ska tipsa om den nästa gång förskolan kommer till mitt bibliotek.

Lisa och monsterhuset är utgiven av Alfabeta och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.