Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

november 2019
M T O T F L S
« okt    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Sunnanäng

SunnanängDen tredje av Astrid Lindgrens sago/novell-samlingar är Sunnanäng. Den utgavs ursprungligen 1959. Till skillnad från Kajsa Kavat, men i likhet med Nils Karlsson-pyssling innehåller denna samling berättelser med ett övernaturligt tema. Boken består av fyra sagor: Sunnanäng, Spelar min lind, sjunger min näktergal, Tu tu tu och Junker Nils av Eka. Dessa sagors teman kan nog sägas vara döden, återfödelse och livet efter döden.

Titelnovellen Sunnanäng handlar om två syskon som efter sina föräldrars död tvingas bo hos en bonde som bara utnyttjar dem som arbetskraft. När vintern kommer får de dock, mot bondens vilja, gå några veckor i skolan. på väg hem från skolan ser de en dag en röd, sjungande fågel som flyger över dem och lockar dem att följa med. De kommer då till en annan värld, Sunnanäng, där det finns massor av barn, en kärleksfull moder som är mor till alla barn i världen, rikt av grönska, blommor, djur och mängder med mat så de äntligen får äta sig mätta. Varje dag smiter de till Sunnanäng på väg hem från skolan. Porten till Sunnanäng står alltid öppen, men det sägs att om man stänger den från insidan går det aldrig att öppna porten igen. En dag bestämmer sig Mattias och Anna för att stänga porten och då blir de för alltid kvar i paradiset.

Spelar min lind, sjunger min näktergal handlar om en fattig flicka som tvingas bo på fattighus efter att föräldrarna dött. Det är ingen rolig tillvaro bland fattighjonen, men när hon hör en saga läsas i ett av husen där fattighjonen går och tigger öppnas en ny värld för henne. Äntligen har hon något att leva för. Men det visar sig att hon också får något att dö för.

Tu tu tu handlar om en flicka som tillsammans med sin farfar brukar ta hand om familjens får. Under tiden berättar farfar sagor och gamla sägner om olika väsen för flickan. Han brukar också läsa en gammal ramsa som börjar med just Tu tu tu. Så kommer vargen och tar alla fåren och sorgen sluter sig över gården. Så blir Stina Maria lockad av de underjordiska att få nya får, men det sker till ett visst pris…

Den sista novellen, Junker Nils av Eka handlar om en pojke som har hög feber och ligger för döden. När han ligger till sängs tittar han på rullgardinen där det finns ett slott, en riddarborg med tinnar och torn. Han tittar och slumrar och rätt som han är befinner han sig där, mitt bland riddarna i slottet och som kungens väpnare har han ett uppdrag. När det är slutfört vaknar pojken Nils upp fullt frisk, som av ett mirakel.

Min favorit bland dessa sagor är titelnovellen, Sunnanäng. Men Spelar min lind, sjunger min näktergal och Tu tu tu är också riktigt bra. Det är bara den sista novellen som jag har lite svårt för. I denna bok är det bara fyra sagor, men de är i gengäld lite längre. Precis som de andra sagosamlingarna vänder sig boken till barn mellan 6-9 år, men berättelserna passar långt upp i åldrarna. Kanske till och med bättre för vuxna och de äldre barnen än för de yngre barnen.

2 kommentarer till Sunnanäng

  • Katarina skriver:

    Jag tyckte som du redan som barn, att den sista novellen var rätt krånglig och inte så känslomässigt tilltalande. I vuxen ålder har jag nog bara läst om de andra tre, som jag tycker mycket om. ”Spelar min lind, sjunger min näktergal” hör fortfarande till det sorgligaste jag har läst.

  • carola skriver:

    Ja, Astrid Lindgren kunde konsten att skriva väldigt sorgligt.