Nu har vi avslutat januari månads tema och det är dags för februaris tema som är Kärlek, relationer och feelgood. Återigen har jag en lång rad böcker att välja mellan:

Babyrace och Babyrace – På smällen av Katerina Janouch ska handla om två vänner som tävlar om vem som ska bli på smällen först. Jag har gillat Katerina Janouchs böcker om barnmorskan Cecilia Lund, så jag tror att jag skulle gilla även dessa.

Anhörig är också skriven av Katerina Janouch, men helt annorlunda – den handlar om att leva tillsammans med en man som har alkoholproblem.

Glada hälsningar från Missångerträsk och Det är något som inte stämmer är båda skrivna av Martina Haag, men de är sinsemellan olika. Glada hälsningar från Missångerträsk beskrivs som en varm och rolig bok om hur livet kan ta oväntade vändningar, medan Det är något som inte stämmer beskrivs som en utelämnande och personlig bok fylld av sorg, svärta, ångest och samtidigt drastisk galghumor.

Min man dog tusen gånger är en berättelse om att förlora den man älskar.

Hon hette Jennie är ett relationsdrama om cancer, sjukdomsbloggande och död, och en kärleksroman om kampen för att gå vidare efter att det värsta har hänt.

Champagne på skånska handlar om Ellionor som lever ett kravlöst singelliv tills den dag då ett telefonsamtal vänder upp och ner på livet.

Kockskola för ensamma hjärtan handlar om nyskilda Alice som startar en kockskola, men inser att det lika mycket blir en matlagningskurs som en skola för livet för de Dublinbor som deltar.

Och så levde de lyckliga är en feelgoodroman om kärlek, vänskap, hundar och böcker (vad kan gå fel där kan man undra 😉

Alltid du handlar om Caroline som visserligen är lyckligt gift, men som aldrig har glömt ungdomskärleken Adam. När han av en slump kliver in i hennes liv igen vänds hennes tillvaro upp och ner.

Böckerna om Rosengädda har jag hört mycket gott om, tydligen ska det vara en härlig feelgoodserie med fantastiska karaktärer.

Tokyo Blues är skriven Pia Hintze som också har skrivit trilogin som inleds med Baby Blues. I Tokyo Blues skriver hon roligt, kärvt och insiktsfullt om kulturkrock och klimakterium – båda genomlidna i ett hysteriskt neonblinkande Tokyo.

Grevgatan 22 är typisk chicklitt som handlar om två systrar med två helt skilda liv.

Äta kakan och ha den kvar beskrivs som en underhållande roman för alla som letade efter den rätte tillsammans med Bridget Jones och levde singelliv samtidigt med kvinnorna i Marian Keyes romaner, men som har vuxit upp och i dag har man, barn och pensionssparande.

Himlen bar inga moln är en historia om vänskap och kärlek, men också om hur övergrepp och skam formar våra relationer. Om hur vi bär vår barndom med oss som tillgång och börda, och om hur historien ibland hinner ikapp oss och blir lika betydande nu som då.

Jag tror vi behöver prata faktiskt är en berättelse om svartsjuka och självrannsakan; om att vara tvåbarnspappa och singel, samt om ljuset i andra änden av tunneln – kärleken som aldrig kan dö, men inte heller leva.

Så länge jag minns är en roman om kärlek och mirakel och om människans förmåga att växa och förändras, hur gammal hon än blir.

Inte riktigt enligt plan är en gripande och underhållande relationsroman, späckad med ogenerade uppriktigheter om Instagram-missbruk, intimtatueringar och den svenska överklassens sociala spelregler.

Irene Panik kom inte med på bild. Men den beskrivs som en humoristisk och tankeväckande historia om att ta tag i sitt liv och att våga omformulera sina drömmar.

 

Som ni ser så är många av dessa böcker väldigt olika och de spänner från glada och lättsamma chicklitt- och feelgoodromaner till realism, sorg och svärta. Men det är kanske inte så konstigt, för relationer och kärlek är inte alltid en dans på rosor.

 

Jag är mest peppad på att läsa Babyrace, Anhörig, Det är något som inte stämmer, Min man dog tusen gånger och Himlen bar inga moln. Synd bara att tiden inte finns för att läsa alla böckerna på bilden, för de verkar väldigt läsvärda allihopa.