En familjetragedi är Mattias Edvardssons senaste bok efter bland annat succéerna En helt vanlig familj och Goda grannar. Han har en unik berättarteknik och förmåga att skildra brott ur ett helt annat perspektiv än vi är vana vid. I denna bok är det två personer som hittas döda, Steven och Regina Rytter. Han är framstående barnläkare, hon är i princip sängliggande efter en virussjukdom. Vem skulle vilja mörda dem? Allt eftersom får vi lära känna fler personer. Småbarnspappan Bill som lämnas ensam kvar med dottern Sally när hans fru Miranda går bort i cancer. Karla som hyr rum hos Bill när hon lämnar sin missbrukande mamma i Boden för att börja plugga juridik i Lund. Och så Jennica som får kontakt med Steven via Tinder och blir förälskad. De har en fantastisk sommar tillsammans, men det är något med Steven som inte stämmer…

De olika personerna i berättelsen har alla skuld, på olika sätt. Men det är inte så enkelt. De är också på ett sätt offer. Och fram växer en berättelse om beroende, rättvisa och moral. Vad, eller vem, måste offras? Den här boken engagerade och berörde inte mig lika mycket som författarens tidigare böcker som jag verkligen älskade. Men det är lätt att känna igen Edvardssons sätt att skriva. Inte minst hans karaktärsskildringar som är otroligt skickligt gjorda. De är komplexa och har både bra och dåliga sidor samtidigt som man som läsare lätt kan relatera till och engagera sig i deras öden eftersom det är helt vanliga människor. Det är intressant mer än spännande och en relationsroman snarare än en deckare, även om det på framsidan står ”En roman om ett brott”.

En ung kvinna från Stockholm flyttar till sin pojkväns hemort, ett litet samhälle i Norrlands inland, Platsen kallad. Men relationen tar slut redan innan de hunnit fram. Hon tar ett jobb på en mataffär och blir kvar på orten av skäl hon själv inte riktigt begriper. Sakta men säkert arbetar hon sig in i platsen, och låter den arbeta sig in i henne. Det nya samhället har andra, okända koder. Här lämnar man dörren olåst, super på Hotellet på lördagarna, kör bil på isen. Hur blir man en del av något nytt?

Inlandet är en fascinerande berättelse om uppbrott och förändring, men också om betydelsen av en plats och vad ”hemma” egentligen innebär. Den utspelar sig i glesbygd där det finns helt andra koder än huvudpersonen känner igen. Jag som själv vuxit upp och bott på liknande platser känner dock väl igen dem. Det känns autentiskt. Jag förstår också vad författaren menar med de som åker respektive de som stannar kvar, hur man kan dela upp befolkningen i dessa kategorier. Och hur det känns att aldrig bli en del av ett samhälle bara för att man är inflyttad. Det spelar ingen roll hur länge man bor där, för man är inte född där, man har ingen släkt eller historia där, och då räknas man som alltid som utböling. Det är också en utvecklingsroman där huvudpersonen någonstans försöker hitta sig själv, men tyvärr bidrar nog hennes passivitet inte till att hon hittar några svar.

Det här är en bok som lämnar fritt åt läsaren att skapa sin egen tolkning, och den går att tolka på många sätt. Språket är väldigt avskalat, kargt, vilket passar ypperligt till glesbygdens och småstadens inramning av berättelsen. Det medför dock att man inte lär känna huvudpersonen fullt ut och jag känner heller aldrig riktigt med henne. Men det är ett vackert språk, och en fin lågmäld skildringen över en vardag som blev annorlunda än man tänkt sig, men ganska bra till slut trots allt. Kanske? Vi får ju aldrig veta vad den namnlösa huvudpersonen tycker om saken.

Oskuld är Kicki Sehlstedts andra bok om journalisten Aida Svantesson och kriminalprofessor Kajan Berglund. Den första hette Sweet Lolita. Även denna bok handlar om tjejers och kvinnors utsatthet. Den handlar om fallet med bloggaren Linn Alvén som försvinner dagen efter sin 18-årsdag. Det enda polisen har att gå på är en snapchat-bild som togs samma natt, men i övrigt står de och stampar. Ett halvår senare sätts därför Kajan Berglund in på fallet för att granska utredningen och se om hon kan hitta några nya spår. Och det gör hon. Det visar sig att det finns kopplingar till forum på nätet som sprider en negativ kvinnosyn. Kajan och Aida tar sig an fallet med sina olika utgångspunkter och sakta men säkert kommer de närmare Linns kidnappare. Men de båda kvinnorna har också egna problem, inte minst Kajan som störs av att en journalist börjar gräva i hennes eget förflutna.

Återigen alltså en högaktuell och brännande thriller/deckare med de färgstarka karaktärerna Aida och Kajan. Jag gillar själva temat som jag tycker borde belysas ännu oftare. Sehlstedt är också påläst och engagerad. Jag gillar också att man får inblick från flera olika perspektiv, både journalistens, polisens och kriminalprofessorns. Däremot upplevde jag boken seg trots det brännande ämnet som brukar engagera mig. Jag störde mig också på hur Aida så lätt valde jobbet före dottern och till och med glömde att hon hade barn vid något tillfälle, det kändes inte trovärdigt.  Kajan är excentrisk och inte så trovärdig hon heller, men det blir på en annan nivå. Boken innehåller också mycket kritik mot poliskåren, om den är berättigad eller inte vet jag inte riktigt, men det fick lite överslag i texten tyckte jag. Även när det handlar om incels och influencers blir författaren lätt lite mästrande och skriver läsaren på näsan, vilket är ganska onödigt. Språket är annars rappt och innehåller inslag av humor, vilket berikar boken. Hur som helst är Oskuld en läsvärd och angelägen spänningsroman och jag ser fram emot kommande bok i serien.

Pestön är en fristående uppföljare till Den stora utställningen som kom 2018. Marie Hermansson skrev då om den stora jubileumsutställningen som ägde rum i Göteborg 1923 och om flertalet personer som jobbade på utställningen eller befann sig i dess närhet av andra anledningar. Den nya boken, Pestön, tar inte vid direkt där den föregående slutar, utan nu har det gått två år. Det är således 1925, men Göteborg utgör fond även för denna bok. I fokus står överkonstapel Nils Gunnarsson som vi känner igen från förra boken. Nu jobbar han på en detektivbyrå och är alltså kriminalpolis. Han blir en dag kallad till de laglösa vrakarnas kåkstad i Göteborg. De har nämligen bärgat ett lik ur vattnet. Den okände mannen leder Gunnarsson på en jakt såväl till stadens finare kretsar som till den beryktade Pestön som tidigare fungerade som karantänstation, där sjömän hölls isolerade för att inte sprida smitta. Nu fungerar ön som ett fängelse, men endast till en enda, mycket farlig, fånge. Nils före detta fästmö Ellen tar plats som piga på ön för att försöka hjälpa Nils att lösa gåtorna som hopar sig.

Även i denna bok är det spännande, dramatiskt och historiskt. Kriminalgåtan fick större plats i denna bok och det historiska fick stå tillbaka. Likaså finns inte längre någon kärlekshistoria eftersom Ellen numera har en annan fästman medan Nils haft svårt att gå vidare då han fortfarande trånar efter Ellen. Jag blev inte lika fängslad av denna bok och antar att det här är en klassisk mellanbok, och då lär det ta sig lite bättre i nästkommande bok. Men det är välskrivet, bra researchat och det är en otroligt fascinerande tid i Sveriges historia som är riktigt intressant att få läsa om. Ett plus för de otroligt snygga omslagen på böckerna i denna serie! Det har Sara R Acedo och Albert Bonniers förlag lyckats bra med.

Frida Gråsjös senaste feelgoodroman Bed & breakfast för lata brudpar handlar om Beatrice Blom som är jurist och som alltid gjort vad som förväntas av henne. Hennes klädsel är strikt och hon sköter sitt jobb oklanderligt. Allt borde vara perfekt, men något skaver. Hon motar bort den känslan med tröstshopping och drömmar om kärlek och bröllop, samtidigt som hon blir allt mer avundsjuk på tvillingsystern Cilla som alltid gått sin egen väg.

På väg hem efter ännu en misslyckad dejt ser Bea en av domstolens domare träffa en känd kriminell gängledare på en mörk bakgård. Hon nämner det för en kollega och strax efter blir hon själv föremål för illvilliga anklagelser och tvingas ta en paus från arbetet på domstolen.

Under sin paus börjar Bea jobba som trädgårdsmästare på Bodins Bed & Breakfast och bestämmer sig för att bli vigselförrättare. I denna nya vardag börjar hon så sakteliga omvärdera vad som egentligen är viktigt och vad hon innerst inne vill med sitt liv. Och klappar inte hjärtat lite extra hårt för bröllopsfotografen Markus, trots att han är helt olik hennes vanliga dejter?

Bed & breakfast för lata brudpar är en härlig feelgood med massor av kärlek och en mysig sommarkänsla. Boken innehåller alla de klassiska feelgoodingredienserna samtidigt som det kryddas med blommor, bröllop och landsbygdsromantik. Frida Gråsjö har ett rappt språk som flyter på bra och gör det svårt att sluta läsa. Bäst av allt är att detta är första delen i en ny serie, Rosnäs-serien, som planeras bestå av fyra böcker, så vi kommer ha möjlighet att få ta del av Beas värld och liv i ännu fler böcker. Ser så fram emot att läsa mer om Bea, Cilla, Markus och Bodins Bed & Breakfast.

I Jag är visst någonting skildrar Ida Ali-Lindqvist sina år på ett av Sveriges mest omtalade behandlingshem, Hassela som ligger här i Hälsingland där jag bor. Grundidén med Hassela var att genom disciplin och solidaritet rädda arbetarklassens barn från missbruk. Men det fanns också en baksida, med pennalism, psykisk nedbrytning och kränkningar.

Boken utspelar sig under nittiotalet då Ida tillbringar två år på Hasselakollektivet. Hon tror först att hon kommit till en bra plats där hon ska få hjälp att förstå varför hon inte mår bra. Men det dröjer inte länge förrän hon känner tvivel och en oro. Hon vill inte göra ledarna besvikna. Hon vill inte att de ska tycka att hon inte duger. Ida vill ta tag i sitt liv, göra rätt för sig, bli en arbetarunge som de slipper skämmas för. Men är det verkligen så enkelt som de på Hassela påstår?

Jag är visst någonting är en personlig och utelämnande skildring av några avgörande år i en ung människas liv. Det handlar om missbruk, makt, gemenskap, mening, solidaritet och en längtan efter något annat. Det är en intressant värld att få en inblick i och jag tycker att det är jätteviktigt att sådana här verksamheter granskas. Boken är lättläst och utforskande. Jag hade dock kanske önskat än mer djup när det gäller vissa frågor, det känns som att författaren mest skrapar på ytan. Hon är en god skribent och inte minst i reportage-form, det blir levande när hon skildrar personer och miljöer på kollektivet. Men det hon varit med om tar över, även om hon förstås har rätten till sin historia. Men jag hade önskat en vidare granskning. Hur kom det sig att allt detta fick ske på Hassela? Varför ställs inte de ansvariga till svars? Varför gräver man inte djupare? Jag hade önskat intervjuer, fakta, debatt och analys. Ali-Lindqvist uttalar knappt någon kritik mot Hassela alls utan skildrar bara vad hon varit med om, och låter sedan läsaren själv skapa tolkningar. Dessutom fick man för lite bakgrund till varför hon hamnat på Hassela, vilket gör att trovärdigheten brister en smula.