Kevin ska ta hand om sin bror Charlie, som har en funktionsnedsättning, när deras föräldrar ska åka bort ett par dagar. Men så ringer Hannes och bjuder med Kevin till Liseberg. Kvar hemma lämnas Charlie, med ett löfte om att Kevin snart är tillbaka.
På Liseberg träffar de Linn och Amanda, och upplever en magisk försommarkväll. Men när Kevin kommer hem är Charlie försvunnen.
Under ett par intensiva dygn vänder Kevin, Hannes, Linn och Amanda upp och ner på Göteborg i sitt letande efter Charlie. Känslor blossar upp, familjens historia klarnar och relationer sätts på prov.
Allt kommer att förändras.
Så står det i baksidestexten till Finns det björkar i Sarajevo som vi just nu diskuterar i Barnbokscirkeln på Facebook. Det är en ungdomsroman som handlar om relationer, många olika slags relationer, från vänskap till kärlek, från föräldrarelationen till broderskap. Det är en jättebra bok med många bottnar. Man kan läsa den som en kärlekshistoria där Kevin får uppleva sin första stora kärlek. Man kan också läsa den som en ungdomsbok och därmed en utvecklingsroman där Kevin lär känna sig själv, hitta sig själv, men också lär känna sig familj och dess bakgrund. Man kan läsa den som en fin skildring av Charlie, killen med funktionsvariation som egentligen inte är huvudpersonen, men ändå den person som allt kretsar kring. Man kan läsa boken som en vänskapsskildring där Kevin som tidigare varit ensam nu får vänner som ställer upp och finns där för honom. Boken innehåller så mycket, trots att den inte ens är på 300 sidor. Det gör också att jag stör mig lite på att det står ”En kärlekshistoria” på omslaget, för enligt mig är boken så mycket mer än så. Jag är rädd att de orden stöter bort en del läsare och det vore verkligen synd.
Det här är en perfekt bok att jobba med på högstadiet. Sådana här gånger önskar jag att jag jobbade med lite äldre barn eller att jag vore lärare, för här finns en bok som har allt. Det vore så häftigt att diskutera den med målgruppen. Men istället så diskuterar jag den med andra läsare och det verkar som att alla som läst den älskar den. Och det förstår jag. Christina Lindström är en otroligt skicklig författare, det märkte jag exempelvis när jag läste Jack, men också Hugo och kepskampen. Men Finns det björkar i Sarajevo är nästan snäppet bättre. Jag är glad att jag har en oläst ungdomsbok av henne kvar i min bokhylla, nämligen Hälsningar från havets botten. Hoppas också hon skriver många många fler barn- och ungdomsböcker!
Finns det björkar i Sarajevo är utgiven av B Wahlströms och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
