Nominerade till Slangbellan 2018

Stjärnorna ser likadana ut överallt     Det fina med Kerstin     Mizeria

Varje år sedan 1998 delar Sektionen för barn- och ungdomslitteratur (BULT) i Sveriges Författarförbund ut debutantpriset Slangbellan. Priset ges till bästa debut inom kategorin barn- och ungdomslitteratur och avsikten med priset är att lyfta fram debutanter och stimulera till fortsatt författarskap. Till Slangbellan 2018 har juryn valt att nominera debutanterna Helena Hedlund, Marjan Svab och Melody Farshin! Vinnaren tillkännages den 9 april, på barnboksfestivalen Litteralund i Lund. Såhär lyder nomineringarna:

Så här lyder nomineringarna:

Det fina med Kerstin av Helena Hedlund (illustrationer Katarina Strömgård). Natur & Kultur.

Med ett lekfullt språk och ur ett precist barnperspektiv gestaltar Helena Hedlund Kerstins vardagliga och samtidigt livsviktiga problem. Det är ju så lätt att nästla in sig i lögner. Det fina med Kerstin är en debut som glimmar som guld, såväl i detaljerna som i helheten.

Stjärnorna ser likadana ut överallt av Marjan Svab (illustrationer Saga Bergebo). Raben & Sjögren.

Stjärnorna ser likadana ut överallt är en gripande berättelse om flykt, från uppbrott till en ny vardag i ett nytt land. Längtan och sorg gestaltas med enkla medel i Marjan Svabs text och orden samarbetar lyhört med Saga Bergebos fantastiska bilder.

Mizeria av Melody Farshin. Bonnier Carlsen.

Melody Farshins Mizeria är en tragedi laddad med humor och lysande språkenergi. Tvillingarna Aicha och Ali glider obönhörligt isär när tonåren är slut och allvaret ska börja. En mångstämmig och aktuell skildring som får en att vilja ha mer.

Jag har läst alla tre debuter. Här hittar ni mina recensioner: Mizeria, Stjärnorna ser likadana ut överallt, och Det fina med Kerstin. Jag tycker att det är kul att det är tre så sinsemellan olika böcker som har blivit nominerade – en bilderbok, en kapitelbok för åldern 6-9 år och en ungdomsbok. Att de är så olika gör det också svårt att jämföra dem, tycker jag. Jag gillar dem alla tre, på olika sätt, och alla tre böcker har sina unika delar som jag gillar. Stjärnorna ser likadana ut överallt skildrar en flykt från ett krigshärjat hemland på ett mycket fint sätt med ett barnperspektiv. Mizeria skildrar två syskons vardag och skilda förutsättningar i en Stockholmsförort. Och Det fina med Kerstin skildrar ett introvert barns tankar och funderingar på ett varmt sätt. Alla tre böcker skildrar alltså barn och ungdomar som annars sällan får komma till tals i böcker, vilket gör det extra kul att just dessa tre har blivit nominerade. Det ska bli spännande att se vilken av författarna som slutligen kommer att erhålla priset Slangbellan. Jag tycker att alla tre förtjänar en vinst. Men måste jag välja så håller jag nog på Helena Hedlund och Det fina med Kerstin. Vilken tycker ni ska vinna?

Stjärnorna ser likadana ut överallt

Stjärnorna ser likadana ut överalltI bilderboken Stjärnorna ser likadana ut överallt skildrar journalisten Marjan Svab och illustratören Saga Bergebo en flykt för en femårig flicka. Flickan heter Hala och hon saknar sitt hemland med alla kompisarna och släktingarna och apelsinlundarnas doft. Men hon saknar inte bombknallarna och den stickiga svarta röken. Det är nämligen därför de flytt till ett nytt land, för att det är krig i deras hemland och mamma och pappa vill inte att pappa ska bli soldat. Därför begav de sig iväg till ett nytt land långt långt borta där det är mörkt och kallt. Det är en lång och obekväm flykt som går på lastbilsflak, båt och tåg via ett flyktingläger med tält. Så småningom är de framme i det nya hemma. Det känns pirrigt och ovant med allt nytt, men det finns en ny kompis där. Och stjärnorna ser likadana ut överallt.

Det här är en finstämd bilderbok om ett svårt ämne. Boken skildrar på ett konkret sätt hur en flykt från krig och elände kan se ut, och hur det kan känna att komma till ett alldeles nytt, främmande land. Boken har ett fint barnperspektiv, det är verkligen ur Halas perspektiv som flykten skildras och vi får ta del av vad just hon upplever i den här situationen. Boken ger också verktyg och redskap för att diskutera detta ämne i en barngrupp. Stjärnorna ser likadana ut överallt är en fin bok att läsa och diskutera med barn från fem år och uppåt.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Mizeria

MizeriaMizeria är en ungdomsbok som utspelar sig i förortsmiljö med tvillingarna Aicha och Ali som huvudpersoner. Trots att de är födda på samma dag, i samma familj, ser deras liv och förutsättningar vansinnigt olika ut. Bara för att Aicha är tjej och Ali kille. Aicha har precis blivit lämnad av den hon trodde var mannen hon skulle gifta sig med. Hon väntar på att få svar på ett graviditetstest. Hon hamnar i en djup depression. Ali kämpar för att prestera på topp med både sporten och betygen, men på senare tid har det blivit fler begravningar än studentmottagningar. Snart drabbar dödsskjutningarna honom på ett mycket nära håll. Boken skildrar två gymnasieungdomars liv i en miljonprogramsförort till Stockholm. Den är skriven av ståupp-komikern och förortskämpen Melody Farshin, vilket märks i det rappa språket, den träffsäkra dialogen, slangen och humorn. Men här finns också mycket svärta och allvar. Och jag tror boken ger stor igenkänning till de många ungdomar som växer upp med liknande förutsättningar som Ali och Aicha. Mizeria ger förorten ett ansikte och vi som bara läst om förorterna, dödsskjutningarna och miljonprogrammens höghusområden i tidningsrubrikerna får nu ett helt annat perspektiv som sällan annars skildras i ungdomsböcker. Dessutom är det inte bara tvillingarna Ali och Aischa som får komma till tals, utan också fler personer, som deras mamma och pappa, och flera av deras kompisar. På så sätt får jag som läsare ett brett och mångfacetterat perspektiv och jag tvingas under läsningens gång tänka till på att saker och ting inte alltid är som de vid en första anblick ser ut att vara. Boken är tunn, lättläst, har korta kapitel, mycket luft på sidorna och mycket dialog, vilket gör att även de som annars sällan läser böcker kan bli lockad att läsa. Jag tror också att den här boken skulle passa utmärkt att diskutera kring, varför inte som högläsnings- eller bokcirkelbok. Trots att den är tunn finns det väldigt många olika teman och trådar att prata om. Själv hade jag gärna diskuterat slutet till exempel. Det var oväntat abrupt. Kommer det en fortsättning på Mizeria tro? Jag hade gärna velat hänga mer med Aicha och Ali och fått läsa mer om vad som händer dem.

Mizeria är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

 

Johan & Johanna & skogsmaskinerna

Johan & Johanna och skogsmaskinernaNär man bor i Norrland är det inte helt ovanligt att man ser skogsmaskiner efter vägarna eller att barnen i skolan och förskolan har föräldrar som jobbar som maskinförare i skogen eller med att köra timmerbil. Detta skildras dock sällan i barnlitteraturen. Därför blev jag glad när jag såg att Visto förlag skulle ge ut en bilderbok med titeln Johan & Johanna & skogsmaskinerna. Författare och illustratör är Nina Egnor som under de senaste åtta åren jobbat just som maskinförare i skogen, vilket innebär att hon kan sin sak. Boken handlar om tvillingarna Johan och Johanna. De älskar att fantisera om hur det är att vara vuxen och ha ett riktigt jobb. Idag behöver de dock inte låtsas, för idag ska de få följa med sin moster Karin på hennes alldeles riktiga jobb i skogen och få se alla skogsmaskinerna. De får se skördaren som är maskinen som hugger ner träden, tar bort kvistarna och kapar upp det som är kvar till stockar. De får se skotaren som är maskinen som samlar ihop stockarna och kör ut dem till närmaste väg där man lägger upp stockarna i vältor. De får också se timmerbilen, som är den lastbil som kör virket till fabrikerna där stockarna görs om till brädor, papper och annat. Vi får också se hur man flyttar maskiner och vad en maskintrailer och en markberedare är. Dessutom berättas det om varför man egentligen hugger ner träden, vad som händer med dem efteråt och varför man planterar nya plantor efter att man huggit ner de gamla.

Jag gillar boken just för att den handlar om ett tema som så sällan skildras annars. Det är viktigt att uppmärksamma den viktiga skogen och det kretslopp som sker när man hugger ner ett träd. Många jobbar i skogen och har viktiga yrken som man sällan får läsa om i barnböcker. Fordon och maskiner är ju också något som intresserar väldigt många barn. Texten är lättläst, lärorik och intressant, men utan att vara alltför pekpinneaktig. Illustrationerna är verklighetstrogna och detaljrika i milda färger. Jag är inte helt förtjust i illustratörens stil eftersom bilderna i boken ser väldigt hemgjorda ut. Omslaget gillar jag däremot. Men det är ju en smaksak och kanske uppskattas bilderna mer av barn. Författaren hoppas att boken ska väcka en nyfikenhet hos barnen som leder till att fler intresserar sig för skogen och vad som händer där. Huruvida hon lyckas med sin ansats är svårt att säga. Johan & Johanna & skogsmaskinerna är en informativ bok som ger en bra inblick i skogsbruket. Det är dock ingen bok som sticker ut på något sätt utöver dess tema, så jag tror tyvärr att de som fastnar för boken är just de som redan har ett intresse för skogen eller för fordon och maskiner. För den som redan kan en del om skogsbruk ger boken inga nyheter, det hade varit kul om den innehållit lite kuriosa som inte alla känner till. Boken vänder sig till barn i åldern 3-6 år.

Johan & Johan & skogsmaskinerna finns bland annat hos Adlibris och Bokus.