Mamma är bara lite trött

I början av året hade Kulturkollo bokcirkel med boken Mamma är bara lite trött av Sara Beischer. Jag hade då velat läsa den ett bra tag så jag passade på att läsa den och vara med i diskussionen, men jag har inte skrivit om den förrän nu.

Boken handlar om Minna som snart ska fylla 40, är lärare och mamma. Den knappa fritid hon har är också schemalagd, det är träning, skjutsningar av barn, middagar, husrenovering, fredagsmys och klassföräldrauppdrag i en aldrig sinande ström. Hon känner att det är något som skaver, men vad vet hon inte. Hon hinner inte heller tänka efter, det är ju så mycket att hålla koll på. Man ska äta rätt, se till att barnen äter bra, uppfostra dem med rätt metod, gå ett visst antal steg om dagen, ja, alltid är det nåt. Men en dag faller Minna ihop och hon får snart diagnosen utmattningssyndrom. Hon blir sjukskriven en längre tid och så småningom påbörjar hon arbetsträning. Där möter hon Iris, Iris som är så långt ifrån Minna man kan komma. Hon lyckas sällan med sina projekt, hon lever ensam och har aldrig haft en fast anställning. Men ändå finner hon livet både njutbart och meningsfullt. Minna har svårt för Iris från början, men så småningom blir Iris hennes vän, utan att hon riktigt vet hur det gick till. Och kanske är också Iris den första riktiga vän Minna någonsin haft.

Det här är en otroligt viktig bok, det finns inte så många skildringar av utmattningssyndrom. Det är också en väldigt bra bok. Åtminstone första halvan av boken, den som skildrar Minnas liv före diagnosen och det som händer just när hon fått diagnosen. Jag har lite svårare för den del som handlar om arbetsträningen. Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag inte känner igen mig lika mycket i den delen. För i den första delen av boken är det hög igenkänningsfaktor för mig som också haft samma diagnos som Minna. Jag läste att någon tyckte att det var jobbigt att det gick i så högt tempo i första delen av boken, men jag tycker att det ger en bra bild, för det är ju precis sådär det är strax innan man går in i väggen. Livet bara snurrar, snabbare och snabbare och till slut sker den oundvikliga kraschen. Så jag gillar boken för sin skildring av utbrändhet, men också för språket och för känslorna. Och för att det är en bok som handlar om identitetsskapande, om förändring, om att växa upp, mogna, hitta sitt rätta jag, våga stanna upp. Mod. Sådant som är viktigt och bejakande för oss alla, oavsett vilka erfarenheter vi har med oss. Läs den!

Författaren har förresten tidigare skrivit Jag ska egentligen inte jobba här som handlar om en tjej som drömmer om att bli skådespelare, men som får jobb inom äldreomsorgen i väntan på att få komma in i Stockholms teatervärld. Det är en jättebra skildring av jobbet inom äldreomsorgen. Nu är det några år sedan jag läste den, men jag minns att jag gillade den boken mycket också. Någon som läst den?

Mamma är bara lite trött är skriven av Sara Beischer och utgiven av Lind & co. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.