Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

december 2018
M T O T F L S
« Nov    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Hemma hos Harald Henriksson

Hemma hos Harald Henriksson har kallats för ”den första bilderboken om Rut-avdraget”. Det låter ju alldeles vanvettigt tråkigt, men det finns en poäng med uttalandet. Det här är nämligen en politisk bilderbok där klass är ett stort tema. Såhär inleds boken:

Idag är det en rolig dag. Jag och mamma ska åka till Harald Henriksson. Jag längtar jättemycket efter Harald Henriksson. Han är superkul att leka med och har en busig hund. Jag packar några smörgåsar i min ryggsäck.

Vi går ner till centrum. För att komma till Harald Henriksson måste man först ta en buss, sen en tunnelbana, sen en annan tunnelbana, sen en buss till och sen måste man gå en bit.

Hemma hos Harald Henriksson

Beskrivningen av hur svårt och tidskrävande det är att ta sig till Harald Henriksson har ett syfte, nämligen att visa på de två helt olika världar som de båda barnen lever i. Det är inte bara en fysisk resa som flickan och hennes mamma gör för att komma till Harald Henriksson. Man kan läsa boken på ett sätt, som att den handlar om två kompisar som leker och har kul tillsammans i Haralds stora hus med miljoner rum att leka kurragömma i och med en hund att busa med. Men man kan också se bortom det och se allt vad som utspelas i bilderna och som inte alltid uttalas högt i texten, men som ibland visas med antydningar som att flickans största dröm är att få en transformers-gubbe, men det kommer aldrig hända för de har inte råd, hon vet det och hon tjatar inte ens om den, men hemma hos Harald finns en hel säck med leksaker som han inte leker med bara för att han har alldeles för mycket.

I bilderna ser man också kontrasterna. Flickan som bor med sin mamma i ett hyreshusområde i en förort. Mamman som direkt börjar städa när de kommer fram till Haralds stora hus. Mamman med sin krumma rygg och sänkta blick. Och så matpausen, när Harald och hans mamma äter spaghetti och köttfärssås i matsalen, medan flickan och hennes mamma äter medhavda smörgåsar i köket. Att Harald Henriksson vill spela dataspel, men flickan inte vill för hon är inte bra på det, underförstått för att hon inte har samma chans att träna. Det är medan Harald spelar som hon går in i förrådet och ser leksakerna som Harald inte leker med. Överst ligger en transformers-gubbe slängd. Precis en sådan som hon längtar efter mest i hela världen. När de ska gå hem frågar flickan ifall inte Harald kan komma hem till henne någon gång, men som läsare förstår man direkt att det aldrig kommer att hända. När hon och mamma är på väg hem berättar hon att hon gjort något hemskt, hon har ”stjälit” och mamma tar transformers-gubben. ”Jag lämnar tillbaka den till Harald Henriksson nästa vecka, säger hon”. Nästa vecka då det åter är dags för henne att åka dit och städa hos den rika familjen.

Det är i bilderna som bokens olika lager bäst ses. I detaljerna, som konstaffischerna på väggarna i Haralds hus, anslagstavlan med schemat över hans många och dyra aktiviteter, den glesa legolådan som kontrasteras mot Ikea-kassen med leksaker som inte leks med, muren mellan de båda mammorna som är så olika med så olika förutsättningar, men också vänskapen mellan de båda barnen som är så stark att klasskillnaderna ännu inte lyckas komma emellan dem och den starka kärleken mellan flickan och hennes trötta mamma.

Illustrationerna är alltså väldigt viktiga, det är ju där mycket av boken utspelar sig, det som inte sägs med ord. Illustrationerna är vackra, konstnärliga, gestaltande. Minspel och detaljer säger mycket. Ibland upptäcker man saker man inte såg vid förra läsningen, det finns så mycket att se och fundera över. Men bilderna är också vemodiga. Färgerna är inte glada och hoppingivande. Inte heller nattsvarta, men lite verklighetsgrå, dova och milda. Realistiska.

Hemma hos Harald Henriksson är skriven av Uje Brandelius,som är frontfigur i popbandet Doktor Kosmos och huvudperson i föreställningen Spring, Uje, Spring som spelats för utsålda hus under 2017 och 2018. Denna bilderbok om vänskap och klass är hans debut tillsammans med illustratören Clara Dackenberg.

I en intervju säger Uje:

– Det här är väl ett sätt att fånga vår samtid. Det är ett sätt att beskriva att det i Sverige i dag finns människor som är så rika att de kan anställa andra för att städa deras hem, ingen reflekterar över det, det är liksom där, säger Uje Brandelius.

Och jag tänker att det är ett bra citat som visar på hur viktig boken är, för klass och klasskillnader är något som är oerhört aktuellt i Sverige idag och det behöver synliggöras. Jag tänker på till exempel Veckan före barnbidraget och Hemma hela sommaren som också handlar om barnfattigdomen. Dessa böcker behövs för igenkänningens skull, men lika mycket för perspektivets skull. Vi kan inte mörka hur det faktiskt ser ut. Verkligheten måste få ta plats. Därför är jag så glad för den här pekpinnebefriade bilderboken där det finns så mycket att upptäcka och diskutera och som växer med varje läsning. Den kan med fördel läsas även på lågstadiet och faktiskt också även i högre årskurser. Och den borde vara obligatorisk läsning för vuxna. Boken är nominerad till Augustpriset.

Hemma hos Harald Henriksson är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa hos Adlibris och Bokus.

 

Kommentera