De fula fem är en berättelse om djuren på savannen. På första uppslaget möter vi den mäktiga lejonhannen, den fina antilopen, den coola noshörningen, de lysande flamingona, den snygga leoparden och den glada zebran. En bild av skönheten själv, eller vad? Men på nästa uppslag kommer en fuling. Det är gnun som sjunger en sång om hur ful, skranglig och grå han är. Sedan presenteras fyra andra ”fula” djur, nämligen hyenan, gamen, vårtsvinet och Maraboustorken. Tillsammans bildar de ett fult gäng – de fula fem – och de sjunger sin sång där de går längs savannen.
Vi är de fula fem,
vi är de fula fem.
Ingen vill ha oss i sina hem.
Andra är vackra, vi vill vara som dem.
Vi är de fula fem,
vi är de fula fem.
Men så kommer alla deras ungar fram och hyllar sina föräldrar.
Men vi är era ungar! Ni ger oss vår mat,
och tröstar oss smådjur med kramar och prat.
Ni tvättar oss rena, plockar lössen ni ser.
Kan ni inte fatta hur mycket vi älskar er,
era vårtor och fläckar, vart strävt litet strå.
Era visslingar, grymtningar, vi älskar dem så
att vi nästan går sönder. Ja, ni är kort sagt,
de snyggaste djuren som finns i vår trakt.
I slutet av De fula fem konstaterar djurens ungar och djuren själva att de är de fina fem istället för de fina fem. Längst bak i boken finns dessutom många safariedjur avbildade och indelade i olika grupper: de fem stora, de fem små, de fem skygga och så de fem fula. Och så står det ”En del menar att de är de fulaste djuren i Afrika. Andra tycker att de är underbara. Vad tycker du?” Och visst är det så, skönheten ligger i betraktarens öga. Vem är det som bestämmer vad som är fult och vad som är fint? Och kan ett djur – eller en människa – ens vara ful? Boken ger upphov till diskussioner kring skönhet, värde och att få vara älskad för den man är. Men kan också användas som introduktion till att prata om savannen och djurlivet där. Jag tycker dock att detta är en bok som snarare vänder sig till barn i förskoleklass och klass ett, eller de allra äldsta förskolebarnen som ska börja skolan snart, snarare än 3-6 år som de flesta bilderböcker annars vänder sig till.
De fula fem är skapad av Julia Donaldson och Axel Scheffler som har samarbetat kring många roliga bilderböcker och vunnit många priser för sina böcker. Boken har en rimmad, rolig, rytmisk text och illustrationerna är som alltid, när det gäller bilder av Axel Scheffler, charmiga, humoristiska och underbara. Den fyndiga översättningen till svenska har gjorts av Ulf Stark och detta kom att bli den sista bilderbok han översatte för Alfabeta förlag. Boken finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.