Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

januari 2020
M T O T F L S
« dec    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Jag minns när jag läste…

Dan före julafton och idag är det min tur att öppna luckan i Julkalenderbloggstafetten 2019 som Sofies bokblogg arrangerar. Temat i år är Jag minns när jag läste och det innebär att man kan klicka sig runt hos massor av bokbloggare som delar med sig av sina läsminnen. Hela startfältet hittar du här. Själv tar jag över stafettpinnen från Littermentärt.

Jag minns när jag fick mitt första lånekort. Vi hade inget riktigt skolbibliotek på den lilla byskolan jag gick klass 1-6. Istället fick vi någon gång per termin åka in till stadsbiblioteket. Där fick jag också mitt första lånekort när jag gick i ettan. Jag kunde redan läsa när jag började skolan, men vi hade inte så många böcker hemma, så biblioteket var en guldgruva för mig.

Jag minns inte så mycket av vad jag lånade på lågstadiet. Men mellanstadiets slukarläsning minns jag desto mer. Femböckerna där jag fängslades av barnen som löste brott. Böckerna med röda ryggar från B Wahlströms om Sandra som var veterinärassistent, Sofia som bodde på en kennel, hästtokiga Lotte och så förstås Kittyböckerna.

Hästtjej som jag var så älskade jag förstås att läsa hästböcker. Jag läste allt jag kom över. Utbudet av bra hästböcker var inte så stort när jag växte upp. Mest älskade jag nog serien om Britta och Silver av Lisbet Pahnke. Det kändes som att jag kunde leva mig in i de böckerna bäst. Britta var en helt vanlig tjej, en tjej som vem som helst, och det tilltalades jag av. Pia Hagmars böcker kom långt senare, men hade jag varit barn när hon började skriva hade jag garanterat älskat hennes böcker.

Kamratposten var en viktig tidning för mig. Eller KP som den heter numera. Mitt bibliotek brukade binda in hela årgångar av tidningen och så fick man låna de böckerna. Jag älskade att låna med mig några årgångar KP när familjen åkte till sommarstugan på sommarlovet. I KP fanns så mycket – vardag, skola, familj, kärlek, vänskap, idrott, husdjur, drömmar. I artiklarna kunde jag både känna igen mig och drömma mig bort. Jag läste om barn som startade egna klubbar och så startade jag en egen klubb. Jag läste om barn som skrev egna tidningar och så startade jag en egen tidning. Jag läste om barn som brevväxlade och så letade jag efter egna brevvänner. Jag läste om barn som samlade på frimärken, hästnamn och brevpapper och så startade jag mina egna samlingar. Jag läste om barn som hade egna hundar och kaniner och tävlade i allt från lydnad till kaninhoppning och så tjatade jag till mig ett eget husdjur att tävla med. Tidningarna var en så stor inspirationskälla för mig. På den tiden fanns ju inte internet och jag växte som sagt upp i en liten, liten by.

Under senare delen av mellanstadiet fick jag upp ögonen för serien om tvillingarna Elisabeth och Jessica på Sweet Valley High och de kom jag verkligen att sluka. Jag önskade mig de nya böckerna i serien så snart de kom ut och hade ett stort antal böcker efter ett tag. Jag läste dem om och om igen. Önskade att jag hade haft lika många vänner, en enhörningsklubb och var skribent i skoltidningen. Mest identifierade jag mig med Elisabeth, men jag önskade många gånger att jag var mer lik Jessica.

Kanske är de böcker jag läste under mellanstadietiden inga mästerverk ur en litteraturkritisk synvinkel. Men de fick mig att fastna för läsningen och de fick mig att längta efter att få fly till böckernas värld, en upplevelse som jag bär med mig än idag i vuxen ålder. Idag jobbar jag dessutom som bibliotekarie och lektör, samtidigt som läsningen och bokbloggandet är mitt största intresse, så man kan verkligen säga att barndomens läsning har påverkat mig starkt. Jag är så tacksam för alla mina läsupplevelser både som barn och vuxen. Jag förstår verkligen talesättet att böcker kan förändra ens liv. Jag tror inte jag varit densamma om jag inte hade haft böckerna och läsningen att söka tröst ur, få inspiration av, fly till, känna igen mig i, lära mig saker av, och komma till världar jag troligen aldrig hade besökt annars.

Imorgon är det julafton och då kommer en sammanfattning av Julkalenderbloggstafetten 2019Sofies bokblogg, så missa inte att klicka in där någon gång under julfirandet.

4 kommentarer till Jag minns när jag läste…

Kommentera