Vila i frid är Sofie Sarenbrandts tredje bok och denna gången är det en fristående deckare som inleds med att en känd skådespelare hittas död i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden. Strax därpå hittas också ett dött par i ett rum på hotellet. Först tror man att båda händelserna är rena olyckor, men snart inser man att det måste finnas ett samband. Därefter hittas ytterligare en person död på spat och nu råder inga tvivel om att man har med en kallblodig mördare att göra. Vi får följa Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning när hon försöker ta reda på vem mördaren kan vara och vilket samband som finns mellan alla offren.

Precis som tidigare böcker av Sofie Sarenbrandt är även denna välskriven och underhållande. Den har en spännande mordgåta och man har som läsare ingen som helst aning om kopplingen mellan offren eller vem mördaren kan vara. Mystiken tätnar och det gör att man fänglas från första till sista sidan. Det är en riktig sträckläsningsbok. Det som är negativt med boken är dock karaktärerna som känns alltför platta och schablonartade, samt språket som tyvärr inte är på topp. Men om du gillar svenska deckare bör du spana in Vila i frid.

Sebastian Lilja har levt under hot under de senaste åren för att han bytt fotbollsklubb till att spela för konkurrentklubben. Nu hittas han död i en blodpöl. För kriminalinspektör Christina Lugn och hennes kollegor ser mordet enkelt ut att lösa. En man som svikit sin fotbollsklubb och som varit hotad – hur svårt kan det vara? Och de första spåren leder också mot hulliganerna och mot motståndarklubbens fans. Men snart visar det sig att det finns något mer bakom mordet. Något som gör att det inte blir lika lätt att lösa det.

Katarina Wennstam har skrivit Svikaren, en gedigen och välskriven kriminalroman som skildrar fotbollsvåldet, men också homofobin i sportens värld. Och hon gör det på ett mycket bra sätt. Boken kryper in under huden på läsaren och stannar kvar även när man lagt undan den.