Mitt hjärta är ditt är den 20:e boken i deckarserien om Maria Wern och kollegorna på polisen i Visby. Otroligt att Anna Jansson har skrivit så många böcker med Maria Wern i huvudrollen! Jag har läst alla och tycker faktiskt att detta är en av de bästa böckerna. Serien är rätt ojämn, många av de senare böckerna tycker jag har känts som dussindeckare, men just denna berörde mig. Boken inleds med ett försvinnande. En 29-årig hjärtsjuk veterinärassistent anmäls försvunnen av sin särbo. Sist någon såg henne hade hon sällskap med en man på bussen. En man med en stor ryggsäck, stor nog att kanske rymma ett tält. På midsommarafton är det också en man som sätter upp ett tält på Norderstrand. Han kommer ofta till stranden med sitt tält. Varje gång med en ny kvinna vid sin sida. Bara någon timme efter att han kommit dit med kvinnorna monteras tältet ner igen. Är kvinnorna verkligen där frivilligt? Och är det samma man som setts med veterinärassistenten Cecilia innan hon försvann?

Den här boken handlar om ett fall med många trådar, som till en början inte verkar ha något gemensamt. Precis som i många andra böcker i serien så handlar det även denna gång om ett aktuellt samhällsfenomen, nämligen genteknik och organdonation. Det är ingen hårdkokt deckare, utan här läggs fokus på polisutredningen och på relationer. Maria Wern och de andra poliserna har nämligen ett liv utanför jobbet också. Maria Wern har fullt upp med barnen, sin hjärtsjuka pappa och den relativt nya relationen med Björn, vars bonusson håller på att gå Maria på nerverna. Polismannen Per Arvidsson har det dock mycket värre. Han har drabbats av en riktig tragedi. Hans sexåriga dotter Wilma är svårt sjuk. Hon kommer inte att överleva om hon inte får ett nytt hjärta. Och eftersom det innebär att familjen måste sätta sitt hopp till att någon annan familj går med på organdonation så är det kanske inte så konstigt att Arvidssons exfru Rebecka börjar överväga andra, olagliga, sätt för att hålla dottern vid liv. Arvidssons privata tragedi knyts överraskande samman med Marias utredning. Men kommer de att kunna ta reda på sanningen innan det är för sent?

Mitt hjärta är ditt är snabbläst, lättläst med ett bra driv och den var väldigt spännande. Den var inte förutsägbar som så många deckare tenderar att vara, utan det var många misstänkta och många snirklar och snår att tappa bort sig i när man trodde att man hade löst några ledtrådar. Att den behandlar ett aktuellt och omdebatterat ämne är en bonus som gör att man som läsare också börjar fundera. Hur hade man själv gjort i samma situation? Etik, moral och lag är sådant som inte alltid är så vattentätt och det kan uppstå dilemman där man inte är helt tvärsäker på vad man tycker är rätt. Därför passar det bra att ha sådana teman i en deckare. Anna Jansson är själv sjuksköterska och det märks att hon har koll på det hon skriver om. Det känns trovärdigt beskrivet. Jag har alltid drömt om att få resa till Gotland, så det är alltid lika roligt att få läsa miljöskildringarna därifrån. Dessutom är Anna Janssons karaktärer sådana personer som man gärna vill följa och läsa mer om. Kul att Per Arvidsson får ta så stort utrymme i denna bok trots att han inte ens är med i själva polisarbetet. Sammanfattningsvis så rekommenderar jag varmt boken till den som vill läsa en spännande deckare i sommar. Och kommer det fler böcker om Maria Wern kommer jag definitivt att läsa dem.

Mitt hjärta är ditt är utgiven av Norstedts förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Cecilia Sahlström är kulturvetaren som blev polis. Hon har jobbat som polis i 20 år och dessa erfarenheter har hon stor nytta av nu när hon också skriver kriminalromaner. Vit syren är den första boken i serien om kommissarie Sara Vallén. Boken inleddes i ett högt tempo och den höll mig fången från början till slut. Länge sedan en deckare fick mig att känna att jag inte ville lägga boken ifrån mig.

En ung tjej hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark. Den som hittar henne är Sara Valléns egen son Johannes. Men hennes son skulle aldrig göra något så hemskt. Aldrig. Sara blir mer beslutsam än vanligt att lösa brottet. Dels för att rädda sin egen son förstås, men också för att fler tjejer inte ska råka ut för den besinningslösa gärningsmannen.

Det första som slår mig är att det verkligen känns att författaren har koll på det hon skriver om. Hon har full koll på polisyrket och utredningsarbetet. Men det märks också att hon har kännedom om hur människor fungerar, till exempel när de drabbas av en närståendes död eller när de hamnar i annat trångmål. Det känns så äkta och trovärdigt. Sahlström har också ett ledigt språk som flyter på obehindrat och ytterligare bidrog till att jag sträckläste boken. Det är dessutom intressanta karaktärer som jag gärna läser mer om, och de fina miljöskildringarna fördjupar läsupplevelsen. Enda nackdelen är att den är rätt så förutsägbar, men det är ju många deckare. Jag blev direkt sugen att läsa de andra två böckerna om Sara Vallén som Cecilia Sahlström skrivit.

Vit syren är utgiven av Bokfabriken och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Den ljusaste natten är den andra boken om Anna Varga, psykologen vid Säters rättspsykiatriska klinik. Första boken i serien heter Innan snön faller. Den gillade jag, men det märktes att det var författarens skönlitterära debutbok, det fanns en del saker jag anmärkte på i min recension av den.

I denna fristående uppföljare är det en dömd pedofil som avviker från sin permission från Säters rättspsykiatriska klinik. Det är Anna som har ansvaret för permissionen och hon tar därför hårt på att mannen försvunnit. Inte minst eftersom en femårig flicka samtidigt försvinner spårlöst från en närliggande campingplats och bara någon dag senare försvinner också ännu ett barn, en sjuårig pojke. Anna Varga bestämmer sig för att försöka hjälpa polisen att hitta barnen innan det är för sent.

Även denna deckare är läsvärd. Det jag gillar mest är miljöskildringarna och det sätt författaren bygger upp stämningen runt sjukhuset och i det lilla samhället som är präglat så av det mentalvårdssjukhus som tidigare funnits i Säter. Själva storyn berör förstås, det är alltid jobbigt att läsa om barn som är i fara eller far illa och just pedofili är ju bland det värsta att läsa om. Det känns lite osannolikt att just Anna Varga och hennes kollegor hamnar i hetluften än en gång. Men så är det ju i de flesta deckarserier. Dessutom gör både Anna och polisen några saker som känns lite tvivelaktiga, som att Anna och hennes chef skickar ett USB-minne som är ett tydligt bevis till en reporter istället för till en polis. Varför då, liksom. Och polisen Jerring verkar ha en del hemligheter som kanske kan förklara hans ibland konstiga beteende. Kanske får man veta mer i kommande böcker. Jag kommer definitivt att fortsätta läsa Helena Kubicek Boyes böcker om Anna Varga. Jag gillar att det är en psykolog i huvudrollen, jag gillar den inblick jag får i mentalsjukvårdens annars så slutna värld och jag gillar författarens utforskning av det mänskliga psyket och gränsen mellan friskt och sjukt.

Den ljusaste natten är utgiven av Bokfabriken och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Tina Frennstedt är en av Sveriges främsta kriminalreportrar med ett förflutet på flera av landets största tidningar och tv-produktioner. Hon har specialiserat sig på kalla fall. Tidigare har hon gett ut dokumentärromanen Diplomatdottern. Nu är hon också aktuell med första delen i en ny deckarserie som heter Cold Case. Första boken i serien heter Försvunnen. I skrivandet av denna bok har Tina Frennstedt inspirerats av ett verkligt försvinnande, nämligen Helena Anderssons försvinnande i Mariestad 1992.

Cold Case: Försvunnen utspelar sig i Skåne. Morgonen efter att den våldsamma orkanen Rut dragit in över Skåne hittas en kvinna mördad utanför en badhytt i Höllviken. Snart sker ännu en attack och tillvägagångssättet pekar mot en dansk serievåldtäktsman och mördare, kallad Valbymannen, som härjade i Köpenhamn några år tidigare. Bokens huvudperson, Tess Hjalmarsson, är egentligen chef för Skånes Cold Case-grupp, men tvingas in i jakten på våldtäktsmannen och mördaren. Till en början är polisens arbete resultatlöst, men när gärningsmannen till slut lämnar ett spår efter sig hittar man en koppling till ett gammalt, ouppklarat fall som Tess länge velat lösa: den nittonåriga Annika Johanssons försvinnande i Simrishamn en sommarnatt sexton år tidigare. Frågan är om Annika var gärningsmannens första offer, eller om sanningen om Annikas försvinnande döljer sig någon helt annanstans.

Jag gillade den här boken. Det känns verkligen att författaren har ett gediget kunnande om kriminologi och polisiärt arbete, och det märks att hon vurmar lite extra för kalla fall. Att hon dessutom kan skriva märks naturligtvis också. Boken är välskriven och språket flyter på lätt och ledigt. Att det här är en skönlitterär debut är svårt att föreställa sig. Boken handlar om sinsemellan ganska olika fall, det ena gammalt, ett så kallat Cold Case och det andra, eller de andra, som sker i nutid är väldigt spektakulärt. Att det handlar om olika fall gör boken mer mångbottnad och levande, och det bidrar också till att man får inblick i såväl polisens arbete med olika typer av brottsfall, likväl som anhörigas tankar och ageranden. Bokens huvudperson, Tess, är en lesbisk polistjej med ett rörigt privatliv som ju fallet så ofta är med de poliser man får följa i deckare. Men hon är sympatisk och intressant och jag vill gärna läsa mera om henne. Hennes sidekick och kollega, Marie, skildras också på ett sympatiskt sätt och hon verkar vara en väldigt rolig person. Jag har aldrig varit i Skåne, men tack vare de fina miljöskildringarna kan jag ändå se miljöerna framför mig. Boken avslutas inte med någon rejäl cliffhanger, men författaren låter oss ändå förstå att det här är början på en ny serie och att vi kommer att få följa karaktärerna vidare. Och det vill jag gärna göra. Jag ser fram emot fler böcker om kalla fall av Tina Frennstedt.

Cold Case: Försvunnen är utgiven av bokförlaget Forum och finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Jag har läst många av böckerna om Malin Fors av Mons Kallentoft, men tröttnade på hans speciella berättargrepp där han låter offren komma till tals genom kursiverade avsnitt som enligt min mening inte tillför särskilt mycket till historien. Men nu har han tillsammans med Markus Lutteman skapat en ny serie kriminalromaner. Jag har inte varit så sugen på att läsa serien som redan består av fem böcker, men nu har jag fallit till föga. Den första delen i Herkulesserien är Zack och den valde jag att lyssna till i bilen nu senast jag skulle åka till Stockholm. Författarna kallar serien för Herkulesserien, eftersom böckerna tydligen ska vara inspirerade av Herkules stordåd. Jag märkte ingen sådan koppling, men å andra sidan är jag inte särskild insatt i Hercules och hans stordåd heller.

Zack Herry är polis vid Stockholmspolisen. Han är bara 27 år, men har gjort en kometkarriär. Nu jobbar han med de grövsta brotten om dagarna. Om nätterna flyr han verkligheten med droger på svartklubbar. Egentligen vet han att det inte kommer att hålla, men hans jobbiga barndom och hans mammas sorgliga och allt för tidiga död driver honom till detta liv. Han är inte den mest laglydige polisen och han följer ibland sina egna regler, vilket gör att polisens internutredare jagar honom. Samtidigt är han en av de bästa poliserna och är det någon som kan lösa det komplicerade fall de står inför så är det just Zack. Boken inleds med att fyra asiatiska kvinnor hittas brutalt avrättade i en lägenhet. En femte dumpas svårt stympad utanför Södersjukhuset. Poliserna står länge handfallna. Handlar det om kvinnohat, rasism eller människohandel?

Den här nya serien är helt klart något annat än böckerna om Malin Fors. Den är råare, hårdare, mer våldsam, mer brutal och innehåller en del äckliga detaljer. Det händer saker hela tiden och det blir aldrig långtråkigt. Jag har svårt för huvudpersonen, Zack. Han brottas med sina inre demoner, men jag kan ändå inte tycka synd om honom med tanke på hur han beter sig. Det känns inte heller trovärdigt med en polis som går sin egen väg, misshandlar misstänkta, tar droger och umgås med kriminella. De övriga karaktärerna får man inte lära känna närmare – men av det lilla jag får veta känns det som att sammansättningen av karaktärerna är ytterst politiskt korrekt. Men fallet känns annorlunda än i andra deckare, det känns modernt, samtida och högaktuellt. Och det finns faktiskt något där som får mig att vilja läsa nästa del i serien. Inte minst eftersom Zack slutade med en rejäl cliffhanger.

Zack är utgiven av Bookmark Förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Och blomstren dö är en psykologisk thriller om hemligheter i det förflutna, lojalitet och de val man gör som kan få konsekvenser allt mellan liv och död. Den är skriven av Rebecka Edgren Aldén som tidigare skrivit Den åttonde dödssynden som är en bok inom samma genre, men böckerna är helt fristående från varandra och handlar om helt olika karaktärer, även om vi faktiskt lite hastigt får återse Nora från Den åttonde dödssynden även i Och blomstren dö.

Och blomstren dö handlar om Gloria som följer med sin nye pojkvän Adam till hans familjs skärgårdshus för några lugna semesterdagar. De är ganska olika, Adam och Gloria, men båda har minnen från ön. Adam har alltid semestrat på Ekudden, medan Gloria bara tillbringade några somrar i sina tidiga tonår när hennes mamma hyrde ett hus där med sitt feministiska kollektiv. Man skulle kunna tro att det inte skulle spela någon roll idag, men deras till viss del gemensamma historia visar sig ändå ha stor betydelse. Gloria känner sig inte välkommen på Ekudden, varken bland öns bofasta eller hos Adams familj. Hon får känslan av att vara iakttagen när hon promenerar runt på ön. Det dröjer inte heller länge förrän gamla minnen kommer upp till ytan och frågor väcks. Vad är det hennes mamma velat dölja under alla år? Och vad hände egentligen den där sista sommaren på ön när 16-årige Jimmy dog? En dag går Gloria förbi kollektivhuset, som stått övergivet i tjugo år. Där gör hon en fasansfull upptäckt, som hon snart förstår har med hennes förflutna att göra.

Jag har sett väldigt olika recensioner av den här boken. Någon skriver att den är förutsägbar, andra att den är oförutsägbar. Det är en bok som inte enbart har hyllats. Men som också älskas av andra bloggare. Jag tycker att den var helt okej, ett bra tidsfördriv, men det är ingen bok som stannar kvar hos mig. Boken utspelar sig mitt i den svenska sommaren, men trots detta vilar en tung stämning kring såväl boken som runt Ekudden där den utspelar sig. Det är just stämningen som gör boken läsvärd, det är en krypande kuslig stämning som ändå aldrig blir riktigt jätteläskig. Nog kan man lista ut hur saker och ting hänger ihop, men man vet inte riktigt hur och inte vad som kommer att hända, vilket förstås bidrar till stämningen. Person- och miljöskildringarna håller också en hög kvalitet och framförallt gillar jag att personerna beskrivs så realistiskt med både goda sidor och fel och brister, precis som verkliga personer. Det finns dessutom en hel del annat som inte brukar finnas i traditionella deckare, frågor kring politik, klassamhället, jämställdhet, människors lika värde och så vidare. Gillar man svenska deckare är detta ett bra alternativ, inte minst eftersom den känns fräsch pga sin avsaknad av poliser och traditionella mordutredningar. Här är det vanliga karaktärer och relationerna i en bygd som är i fokus, även fast det är läskigt och spännande. Perfekt påskekrimläsning eller varför inte spännande semesterläsning.

Och blomstren dö finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Med debuten Annabelle gav sig Lina Bengtsdotter in i deckargenren och gav oss då en spännande bok med en intressant karaktär i huvudrollen och där berättelsen dessutom utspelas i en mindre svensk stad, Gullspång. Huvudpersonen Charlie bor egentligen i Stockholm numera, men hon är född och uppvuxen i Gullspång och när hennes chef skickar henne och hennes kollega dit för att lösa ett komplicerat fall blir det första gången på mycket länge som hon återvänder. Det blir en jobbig tid då hon tvingas konfrontera människor och minnen som hon hoppades ha förträngt.

I Bengtsdotters andra bok, Francesca, är fallet Annabelle löst och Charlie är tillbaka i Stockholm på sitt vanliga jobb. Men hon har problem med alkoholen och hennes chef tycker att hon behöver lite paus. I samma veva ringer hennes barndomskompis Susanne från Gullspång. Hennes man har lämnat henne och barnen och hon mår inte bra. Charlie bestämmer sig för att åka dit för att finnas där för Susanne och barnen. Väl där kan hon dock inte sluta tänka på och gräva i Cold case-fallet med den försvunna flickan Francesca. Hon gick på en internatskola i närheten av Gullspång, men var en främmande fågel där. Något med Francescas öde påverkar Charlie och hon plågas av märkliga drömmar om sin mamma och diffusa minnen från uppväxten där det känns som att Francesca och hennes familj är inblandade. Men alla i bygden uppskattar inte att hon börjar gräva i det gamla fallet.

Återigen en spännande bok och jag gillar både karaktärs- och miljöskildringen. För mig som också vuxit upp på en liten ort blir igenkänningen stor. Charlie är en komplex person som känns levande, hon har både bra och dåliga sidor. Att väva ihop hennes liv i nutid med Francescas öde och tillbakablickar från innan Francesca försvann gör att man får ta del av två karaktärer i två olika tider och på två helt olika plan. Trots att de utåt sett har milsvida skillnader så är de ganska lika Charlie och Francesca. Och trots att detta är en kriminalroman så handlar det i mångt och mycket om utsatthet, mörker, ångest och att känna att man inte passar in. Att lyckas fläta ihop allt detta till en välskriven bladvändare är skickligt! Jag läser gärna mer av Lina Bengtsdotter och gärna mer om Charlie också. Men frågan är hur Bengtsdotter kommer att jobba vidare med Charlie som karaktär. Hur länge kan hennes döda mamma och minnena från uppväxten fortsätta påverka henne och hur ska Bengtsdotter fortsätta väva in Charlies uppväxt och familjebakgrund i mordgåtorna. Det blir spännande att se. Dessutom längtar jag att se hur det går för Johan!

Jag rekommenderar varmt både Annabelle och Francesca, två deckare med djup och tänkvärdhet, av Lina Bengtsdotter. Men läs dem i ordning, för de bygger på varandra. Böckerna är utgivna av bokförlaget Forum och finns bland annat att köpa på Adlibris (här och här) eller på Bokus (här och här).

Carin Gerhardsen har äntligen kommit ut med en ny bok efter den populära deckarserien om Hammarbypolisen. Det som göms i snö heter hennes nya bok och den är något helt annat än de tidigare deckarsuccéerna. Till skillnad från de tidigare böckerna som fokuserade på polisens arbete och mordutredningar är detta en psykologisk thriller. Boken handlar i grund och botten om en enda tragisk händelse som inträffade fyra år innan boken nu utspelar sig. Det var en trafikolycka som skedde på Gotland där en man omkom efter att ha kört ner i en ravin. På grund av platsens belägenhet och det dåliga vädret hittades han inte förrän efter fyra dygn och man vet inte hur stort lidande han utsattes för under tiden där han låg fastklämd i vraket. Det visar sig att det funnits vittnen till olyckan och även någon som direkt eller indirekt orsakat olyckan men därefter smitit därifrån. Det visar sig också att den tragiska olyckan satt igång en rad olika händelser och att det finns betydligt fler inblandade än man från början trott. Desto fler blir också så småningom påverkade av de händelser som olyckan för med sig. I boken får vi möta en rad kvinnor som alla har blivit påverkade av händelserna på ett eller annat sätt och vi får ta del av det som kvinnorna känner efter olyckan, vilket är alltifrån hat och hämndbegär till skuld och självförakt. Kvinnornas vägar korsas förstås, som av en slump, men troligtvis under påverkan av ödet. Det handlar till viss del om att få reda på vad det egentligen var som hände den där ödesdigra eftermiddagen för fyra år sedan, att få små pysselbitar här och var, för ingen har den hela bilden av hur allt hänger samman. Genom att lägga pussel tillsammans med läsaren för Gerhardsen så småningom oss till ett lagt pussel med gåtans lösning. Men under tiden hamnar man ständigt på villovägar och det dröjer till bokens sista sidor tills allt klarnar.

Jag hade svårt att komma in i boken, till viss del troligen för att jag haft begränsat med lästid och därför läst boken under många, men väldigt korta, lässtunder. Men också för att det är många karaktärer inblandade och det är lite svårt att hålla isär vem som är vem och vilka deras kopplingar med de andra karaktärerna är. Det blir lätt hopblandning när det är många huvudpersoner kring en isolerad händelse. Framförallt i början av boken kändes det som att allt var en riktig härva. Samtidigt är det oerhört intressant att få ta del av de olika karaktärernas livsöden och få en inblick i hur en och samma händelse har påverkat personerna på så skilda sätt. Jag är lite kluven kring vad jag tycker om boken. Min första känsla var att jag inte alls tyckte om den, men jag insåg efter ett tag att det var för att jag hade förutfattade meningar kring hur boken skulle vara – jag trodde och hoppades att den skulle vara som Hammarbyserien. Jag hade inte läst på om vad det var för bok utan gick bara på författarens namn när jag kände att jag bara måste läsa hennes senaste. Men när jag väl accepterat att det här var en helt annan typ av bok kunde jag också se bokens förtjänster. För det är nämligen så att Carin Gerhardsen är ett proffs på att skriva och det märks förstås även i denna bok. Det som göms i snö är välskriven och har en genomtänkt historia. Jag gillar att vi får möta sådana karaktärer som vi annars inte ofta möter i litteraturen, persongalleriet känns väldigt intressant och framförallt levande. Jag gillar också berättelsens oförutsägbarhet, att den är full av vändningar och att den ger upphov till en hel del tankar och funderingar medan man läser. Man utmanas som läsare, det krävs att man hänger med. Vissa detaljer som man annars ofta bara skumläser förbi visar sig ofta ha betydelse längre fram. Att den utspelar sig i Gotland med dess spännande miljö är förstås inget minus. Boken är skriven med korta kapitel och det händer ganska mycket, vilket gör att man läser snabbt för att få reda på fortsättningen. För mig blev den en riktig bladvändare ju mer jag läste. Överhuvudtaget blev boken starkare och starkare ju mer jag läste och kom in i handlingen.

Det som göms i snö är utgiven av Bookmark förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Sedan jag lyssnat klart på Midnattsflickor har jag väntat och väntat tills Jonas Moström ska komma ut med en ny bok och nu har jag äntligen fått lyssna på den senaste i serien om psykiatrikern Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg. Boken heter Skuggorna ruva och det är juletider nu när profileringsgruppen får sitt nya fall. En flicka har försvunnit i Svartviken, ett litet, litet samhälle i Jämtland, alldeles intill den norska gränsen. Ebba, som är 16 år, har blivit vald till byns lucia, men hon dyker inte upp på sin egen kröning. Efter fem dagar lägger polisen i Östersund ner sökandet efter henne. Dagen därpå hittas hennes lärare brutalt knivhuggen till döds i sitt kök. Dagarna går, men den lokala polisen kommer inte vidare och därför kallas alltså Johan, Nathalie och de övriga i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp in. Tidpunkten var väldigt dålig vald för Johans skull, hans fru Carolina är gravid med andra barnet och deras lilla familj skulle fira sin första jul i sitt nya hus tillsammans med släkten när Johan tvingas avvika för fallet. För Nathalie som står inför en jul som frånskild utan att ha barnen hos sig var det lite enklare att lämna allt och bara åka. Men hon har desto mer tvivel sedan när hon är på plats och har Johan som sin närmaste kollega. De har haft en natt tillsammans tidigare och hon vill mer, men han är alldeles för sval mot henne tycker hon.

Skuggorna ruva är den femte delen i serien om Johan och Nathalie, men det finns en lång rad med böcker med bara Johan i huvudrollen och även några med bara Nathalie i huvudrollen. Det som står i centrum för dessa böcker där Johan och Nathalie är kollegor är ju deras relation, eller rättare sagt icke-relation och i det fallet blev jag besviken på boken. Jag hade velat att mer skulle ha hänt. När det gäller fallet så känns det trovärdigt och det faktum att händelserna utspelar sig på en geografiskt liten plats tillför många dimensioner. Eftersom alla känner alla så leder det också till att alla misstänker alla. Vem kan man egentligen lita på när något sådant här händer? Och såväl nya som gamla konflikter blossar upp. För att kunna lösa fallet tvingas profileringsgruppen att verkligen lära känna byn och dess invånare och det är intressant, det finns många hemligheter, konflikter och sådant som folk länge har sett mellan fingrarna på, men som nu tvingas upp till ytan trots att det får konsekvenser.

Jag tycker nog att det här är en klassisk mellanbok, sådär som det lätt kan bli i många serier. Definitivt inte den bästa i serien, inte heller dålig, men som mer har funktion som underhållning än som att utveckla serien vidare och låta huvudpersonerna komma framåt. Jag tyckte att boken var lite väl långsam och händelsefattig. Kanske bidrar det faktum att karaktärerna befinner sig på en geografiskt avgränsad plats? Samtidigt är det ju så att det faktiskt är en slags verklighet som skildras, en verklighet i form av ett polisarbete, om än fiktivt. De flesta lösta brott är nog resultatet av ett gediget polisarbete där det troligen är långa stunder av rutinarbete, kanske tråkigt sådant, och det är nog sällan som det i verkligheten är så fartfyllt och händelserikt som i de mest drivna deckarna. Så långsamheten kanske säger mer om mig än om boken. Däremot är det en sak jag stör mig lite på i boken och det är att poliserna hela tiden är så övertydliga och transparanta och berättar allt för de misstänkta. Jag tror att de i verkligheten är mer benägna att hålla på vissa saker ”av utredningstekniska skäl” och låter huvudpersonerna berätta mer med egna ord istället för att skriva dem på näsan och ge dem möjligheten att ändra sin story för att passa in. Men vad vet jag om polisarbete, jag är ju bara en enkel bibliotekarie 🙂

Så sammanfattningsvis, Skuggorna ruva är helt okej, men inte den bästa boken i serien, enligt mig. Nu ser jag fram emot nästa bok i serien och hoppas på en fortsättning på relationen mellan Johan och Nathalie. Skuggorna ruva finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.