Min nya vän Håken handlar om Aris. Han bor med sin mamma i en miljonprogramsförort till Stockholm. Han är ensam och utanför i skolan, och inte bara utanför heller, utan han blir grovt mobbad. Han har lärt sig att springa snabbt, vända ryggen till och ducka för att undvika att bli alltför skadad. En dag träffar han Håken som sitter högt uppe i ett träd. Håken med den brännande blicken som verkar veta allt om Aris. Han får också Aris att berätta om det jobbiga som händer. Aris börjar umgås med Håken och tillsammans med honom händer det så mycket spännande saker. Äntligen är det någon som ser Aris. Äntligen är Aris någon. Men med tiden börjar Aris fundera. Vem är Håken egentligen? Och hur kan han ha så stor makt över Aris?

Min nya vän Håken är en speciell bok. Den ger inte några klockrena svar. Vem Håken är, ja det får vi aldrig riktigt veta utan det lämnas öppet för läsarens egna tolkning. Kanske är han verklig, kanske inte. Egentligen spelar det kanske inte heller någon roll. Boken berör teman som mobbing, utanförskap och kriminalitet. Tunga ämnen som många kan relatera till. Men också ämnen som kanske inte har några självklara svar. Därmed finns det också mycket att prata om och diskutera kring i den här boken. Det är fartfyllt och högt tempo, målande med stora penseldrag istället för detaljerat beskrivet. Ibland tycker jag att det blir för svepande och jag önskar att författaren hade stannat upp och fördjupat sig i några händelser istället för att hasta vidare. Annars är boken välskriven, det är ju trots allt välkände Petrus Dahlin som skrivit den. Peter Bergting illustrerar med suggestiva och mystiska tuschteckningar i svartvitt. Min nya vän Håken är en snabbläst bok med många lager som dröjer sig kvar och som väcker tankar och funderingar.