Kompassens hjärta är Anna Thulins debutbok och det är en mycket stark sådan. Boken handlar om Hugo. Han och hans föräldrar bor ensligt i skohen. Hans pappa är en före detta båtbyggare som har så stora drömmar och tankar att de inte alltid får plats. En dag kommer en ny kille till skolan, Momo. Han har flytt över havet med sin familj och försöker nu finna sig tillrätta i den snorkalla orten långt uppe i norr. De båda killarna hade kunnat bli vänner, lite utanför som de båda är, men istället svär de på att bli bästa ovänner. Men så sker två händelser som kastar omkull tillvaron helt. Dels försvinner Hugos pappa spårlöst och dels tvingas Hugo rädda livet på Momo. Efter det är ingenting längre sig likt. De båda pojkarna beger sig ut för att hitta Hugos pappa och de finner inte bara pappan utan också en stark vänskap.

Det här är en ganska tunn bok, men en ordentlig bladvändare. Jag läste ut den på en enda sittning, det gick inte att lägga ifrån sig den. Språket flyter lätt och man blir indragen i historien kring pojkarna. Ändå är det inte egentligen någon fartfylld bok, utan den har ett rätt så lågmält tempo, så dragningskraften ligger i själva historien i sig. Det är en bok som dröjer sig kvar hos mig fortfarande nu några dagar efter läsningen och jag kan tänka mig att det finns många barn som skulle kunna tycka om denna bok. Den rymmer många teman och dimensioner och kan inte helt lätt placeras in i något fack. Den handlar om tunga ämnen som flykt, utanförskap och psykisk ohälsa, men det blir inte för tungt eftersom det finns så mycket hopp, värme och glädje också. Jag tror också att Kompassens hjärta skulle passa ypperligt som högläsningsbok i en klass just av samma anledningar, de flesta barn kan hitta något i den här berättelsen att känna igen sig i eller relatera till. Ett plus också för det snygga omslaget som både lockar till läsning och förmedlar känslan som boken skapar hos mig som läsare.