Siri – superhjälten och guldringen

Siri är en nyfiken och idérik tjej. Hon är en problemlösare och tvekar inte att ge sig in i ett äventyr för att finna en lösning. När en guldring försvinner hittar hon på en plan för att få den tillbaka och när en ilsken flodhästmamma attackerar Siri och hennes familj är Siri den första att reagera. I Siri – superhjälten och guldringen finns fyra spännande äventyr om Siri att högläsa.

Det intressanta med den här boken är att Siri är mörkhyad, adopterad och bor tillsammans med sina vithyade föräldrar i Kenya. Det här är alltså en bok som utspelar sig i en vardag som vi svenskar sällan eller aldrig möter i litteraturens värld. Åtminstone inte när det gäller barnböcker. Boken förmedlar en berättelse långt bortom lerhyddor, slum och fattigdom. Dessutom problematiseras varken miljön, hudfärg eller det faktum att Siri och hennes föräldrar inte har samma hudfärg.

Boken är skriven av Katarina de Verdier. Hon och hennes man är adoptivföräldrar till en dotter som heter Siri och som är född i Kenya. När hon fick dottern insåg hon hur ovanligt det är med mörkhyade i svenska barnböcker, trots att det ju är så viktigt att alla ska kunna få möjligheten att identifiera sig med karaktärer ur litteraturen. I samband med adoptionen bodde Katarina och hennes make ett halvår i Kenya. Det är också bakgrunden till boken som hon gett ut på ett förlag hon själv startat, Sijis agent. Så småningom kommer också en uppföljare som handlar om Siris nya liv i Sverige efter flytten från Kenya. Boken vänder sig till 6-9 år.

Du, bara

Du, bara. Ja, den här boken har florerat runt i bokbloggsvärlden ända sedan den kom ut och jag tror att alla som har läst den har älskat den. Det gör jag också, och just därför är det lite svårt att skriva om den. Det mesta är redan skrivet och jag håller med om allt. Boken handlar om John. Han och hans storasyster Caroline blir ensamma i stan under sommaren medan föräldrarna åker ut på landet. John är 16 år och ska börja gymnasiet efter sommaren. Caroline jobbar under sommaren. En dag kommer hon hem med en ny kille. Hon presenterar honom för John:

”Frank, det här är min lillebror John”

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blciken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

”Hej John.”

Man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet för dem båda. Men kärlek sägs ju aldrig vara enkel och i det här fallet finns det flera komplikationer. Frank är ju redan tingad av Caroline och hon brukar vara van att få som hon vill. Dessutom visar sig Frank ha erfarenheter som gör att han har svårt att lita på kärleken.

Sommaren går lite sådär fram och tillbaka för John. Ibland känns hans känslor för Frank besvarade och plötsligt blir han kall. Jag tror att vi nästan alla har känt igen det där från någon relation. Det händer inte så mycket omvälvande där under sommaren, utan det är kärlekshistorien dem emellan som beskrivs. Men å andra sidan beskrivs den på ett helt otroligt sätt. Trovärdigt, realistiskt, nästan magiskt.

Jag önskar att alla tonåringar skulle läsa den här boken. Dels för att känna igen sig i förhållanden rent generellt, för det är ju ofta såhär trevande till en början och ibland kan man behöva få den bekräftelsen för att kunna slappna av och ”go with the flow”. Men dels också, eller kanske framförallt också, för att det finns så få kärlekshistorier mellan homosexuella som skildras på ett så fint och på något sätt ändå oproblematiskt sätt. Första kyssen, första sexet, känslorna, tankarna, längtan, ångesten, kärleken. Visst har vi läst allt det där förut, men inte mellan två homosexuella killar. Och inte såhär bra skildrat. Det här är en bok att bära med sig länge.

Det här är Anna Ahlunds debutroman och med den här debuten kan jag knappt föreställa mig hur bra hennes nästa bok kommer att bli. Du, bara är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.