Under mars månad har jag läst:

I Barn- och ungdomsutmaningenEn spänningsroman läste jag denna:

I Kaosutmaningen kunde jag pricka av dessa punkter:

4. En bok från Afrika (Siri – superhjälten och guldringen som åtminstone utspelar sig i Afrika, tror det är så långt jag kommer tyvärr)

19. En bok du valde på grund av bilderna (Titta väder)

30. En somrig bok (Skarven)

I Temaläsning 2017 – mångfald har jag läst:

I utmaningen Hyllvärmare 2017 har jag läst:

Och till sist, Månadens bästa bok är:

Jag har inte riktigt hunnit med att recensera alla böcker med mångfaldstema som jag tänkt mig i mars, så jag fuskar lite idag fastän vi redan gått in i april. Men det här blir sista inlägget på mars månads tema, innan jag kör igång med april-temat. I mitt sista mångfaldsinlägg tänkte jag fokusera på ålder. Det är ju nämligen också en intressant aspekt att titta närmare på. Jag upplever att det förut inte fanns så många barnböcker där gamla människor var en aktiv del av handlingen. Men det tycker jag har förändrats de senaste åren och det är jättebra. När jag fick mina tre första barn bodde jag i en universitetsstad, Umeå. Det var vanligt att man flyttade dit, pluggade, träffade sin stora kärlek, fick barn och jobb och blev kvar långt från familj och släkt. Det innebar att många barn växte upp utan att ha så stor kontakt med den äldre generationen. Därför tror jag att det faktiskt är viktigt att skildra äldre personer i barnlitteraturen. Någon som håller med? Hur som helst tänker jag här skriva om några av de böcker som innehåller äldre människor som vi läst här hemma den senaste tiden.

Tant Vildas magi av Emma Holmgren är en fantasifull bok som tar avstamp i det faktum att huvudpersonen Moas älskade mormor måste flytta på äldreboende. Men inte kan man väl skicka en mormor som kan hjula till ett äldreboende? Moa tar hjälp av vännerna Titus och Linnea för att rädda mormor från äldreboendet och de hamnar mitt i ett äventyr med en magisk trädgård där rabarberna är lika stora som träd. Det här är en bok fylld med magisk realism, men vet inte alltid vad som är sant och inte, men det spelar ingen roll, det är en underbar, rolig och charmig saga med en hel del spänning stundtals och fina relationsskildringar. Boken är utgiven av Parus förlag och vänder sig till åldern 9-12 år.

Jag ska aldrig sluta cykla handlar om en flicka och hennes gammelfarmor som är just gammal. Jättegammal. Det är svårt för flickan att tro att gammelfarmor inte alltid har varit sådär jättegammal. Men faktum är ju att gamla människor inte alltid har gått sakta, haft vitt håroch älskat att mata småfåglar. En dag har gammelfarmor dött och flickan och hennes mamma tittar på bilder från det att gammelfarmor var ung och liten. Och det visade sig ju förstås att gammelfarmor också varit lika liten som flickan. Kanske tyckte de också om samma lekar. Boken tar fasta på att alla människor har varit små, och att man inte alls är så olika som man kanske kan tro. Boken skildrar också hur viktigt det är att ta tillvara på den tid man har tillsammans. Längst bak finns tips om att man kan fråga människor i sin närhet om deras barndom, vad de tyckte om att leka med när de var små och kanske får man se bilder av hur det såg ut på den tiden. En jättefin bok också att ha som ingång till diskussioner om livet, döden och olika åldrar i livet. Jag kan tänka mig att man även kan arbeta med boken i skolan. Ett stort plus för de härliga bilderna! Boken är skriven och illustrerad av Ulrika Gustafsson och det är Idus förlag som har gett ut den. Den vänder sig till barn mellan 6-9 år.

Tant Skateboard är olik de andra böckerna eftersom den har en gammal tant som huvudperson. Det finns två böcker om Tant Skateboard, dels Tant Skateboard och dels Tant Skateboard och spökslottet. Bilderböckerna handlar om Ingegerd som inte alls är som andra tanter. Hon kan varken laga mat, baka bullar eller sy. Istället gillar hon att klättra, dyka och resa. Och det allra roligaste hon vet, det är att åka skateboard. Men med tiden har alla Ingegerds vänner dött och hon har ingen kvar att umgås med. En dag ledsnar hon på ensamheten och ger sig ut på jakt efter nya vänner. Har hon tur hittar hon någon som gillar att åka skateboard … I Tant Skateboard och spökslottet är hon med om ett riktigt äventyr. Hon råkar skejta för långt och kommer vilse. När regnet börjar vräka ner knackar hon på i ett hus för att få skydd, men det visar sig inte vara vilket hus som helst – det är ett spökhus … Böckerna är skriven av Lotta Eriksson och illustrerad av Jenny Lindqvist. De är utgivna av Idus förlag och vänder sig till barn mellan 3-6 år.

Morfar i smyg är en kapitelbok som handlar om Fia. Fia har ingen morfar. Det tror hon i alla fall. Men så en dag står det en morfar utanför hennes dörr och knackar på. Morfar Hasse verkar jättesnäll, men tyvärr vill inte Fias mamma ha något med honom att göra. Fia är dock en handlingskraftig tjej – om nu inte mamma vill att Fia ska ha någon morfar får väl Hasse vara Fias morfar i smyg … Jag gillar den här boken, den handlar mycket om relationer, främst relationen mellan Fias mamma och Fias morfar. Men boken visar att även om de har dåliga erfarenheter sedan tidigare så är det nya tider nu när Fia finns och Fia kan behöva ha en egen relation med sin morfar. Dessutom handlar boken om relationen mellan Fia och hennes mamma. Det är svårt att beskriva den här boken, men den är väldigt bra. Den är rolig och humoristisk, men samtidigt allvarlig och har flera bottnar. En jättefin bok helt enkelt av Ingrid Olsson och med illustrationer av Jenny Karlsson. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och vänder sig till barn mellan 6-9 år.

Min bästa väns kalas är en jättefin bok som fokuserar på vänskap mellan generationer. Boken handlar om ett barn vars bästa vän är Hilda, en gammal tant som bor i samma trappuppgång. En dag ska barnet på födelsedagskalas hos en kompis och frågar då Hilda när hon fyller år. Det visar sig vara nu på lördag, men Hilda ska inte ha något kalas, det har hon aldrig haft och inte har hon någon att bjuda heller. Då bestämmer sig barnet för att anordna ett härligt kalas till Hilda, för det är väl klart att ens bästa vän ska ha ett riktigt kalas. Och sagt och gjort – Hilda får ett finfint födelsedagskalas. Boken visar att vänskap inte har några åldersgränser, men också att hudfärg inte spelar någon roll. Väldigt fin bok av Kristina Murray Brodin och Maja-Stina Andersson. Den är utgiven av Vaktel förlag och vänder sig till barn mellan 3-6 år.

Siri är en nyfiken och idérik tjej. Hon är en problemlösare och tvekar inte att ge sig in i ett äventyr för att finna en lösning. När en guldring försvinner hittar hon på en plan för att få den tillbaka och när en ilsken flodhästmamma attackerar Siri och hennes familj är Siri den första att reagera. I Siri – superhjälten och guldringen finns fyra spännande äventyr om Siri att högläsa.

Det intressanta med den här boken är att Siri är mörkhyad, adopterad och bor tillsammans med sina vithyade föräldrar i Kenya. Det här är alltså en bok som utspelar sig i en vardag som vi svenskar sällan eller aldrig möter i litteraturens värld. Åtminstone inte när det gäller barnböcker. Boken förmedlar en berättelse långt bortom lerhyddor, slum och fattigdom. Dessutom problematiseras varken miljön, hudfärg eller det faktum att Siri och hennes föräldrar inte har samma hudfärg.

Boken är skriven av Katarina de Verdier. Hon och hennes man är adoptivföräldrar till en dotter som heter Siri och som är född i Kenya. När hon fick dottern insåg hon hur ovanligt det är med mörkhyade i svenska barnböcker, trots att det ju är så viktigt att alla ska kunna få möjligheten att identifiera sig med karaktärer ur litteraturen. I samband med adoptionen bodde Katarina och hennes make ett halvår i Kenya. Det är också bakgrunden till boken som hon gett ut på ett förlag hon själv startat, Sijis agent. Så småningom kommer också en uppföljare som handlar om Siris nya liv i Sverige efter flytten från Kenya. Boken vänder sig till 6-9 år.

Du, bara. Ja, den här boken har florerat runt i bokbloggsvärlden ända sedan den kom ut och jag tror att alla som har läst den har älskat den. Det gör jag också, och just därför är det lite svårt att skriva om den. Det mesta är redan skrivet och jag håller med om allt. Boken handlar om John. Han och hans storasyster Caroline blir ensamma i stan under sommaren medan föräldrarna åker ut på landet. John är 16 år och ska börja gymnasiet efter sommaren. Caroline jobbar under sommaren. En dag kommer hon hem med en ny kille. Hon presenterar honom för John:

”Frank, det här är min lillebror John”

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blciken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

”Hej John.”

Man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet för dem båda. Men kärlek sägs ju aldrig vara enkel och i det här fallet finns det flera komplikationer. Frank är ju redan tingad av Caroline och hon brukar vara van att få som hon vill. Dessutom visar sig Frank ha erfarenheter som gör att han har svårt att lita på kärleken.

Sommaren går lite sådär fram och tillbaka för John. Ibland känns hans känslor för Frank besvarade och plötsligt blir han kall. Jag tror att vi nästan alla har känt igen det där från någon relation. Det händer inte så mycket omvälvande där under sommaren, utan det är kärlekshistorien dem emellan som beskrivs. Men å andra sidan beskrivs den på ett helt otroligt sätt. Trovärdigt, realistiskt, nästan magiskt.

Jag önskar att alla tonåringar skulle läsa den här boken. Dels för att känna igen sig i förhållanden rent generellt, för det är ju ofta såhär trevande till en början och ibland kan man behöva få den bekräftelsen för att kunna slappna av och ”go with the flow”. Men dels också, eller kanske framförallt också, för att det finns så få kärlekshistorier mellan homosexuella som skildras på ett så fint och på något sätt ändå oproblematiskt sätt. Första kyssen, första sexet, känslorna, tankarna, längtan, ångesten, kärleken. Visst har vi läst allt det där förut, men inte mellan två homosexuella killar. Och inte såhär bra skildrat. Det här är en bok att bära med sig länge.

Det här är Anna Ahlunds debutroman och med den här debuten kan jag knappt föreställa mig hur bra hennes nästa bok kommer att bli. Du, bara är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Precis som att det kan finnas massor av olika slags familjer så kan det också finnas massor av olika slags hem. Bilderboken Hemma visar på en stor mångfald när det gäller hem. Ett hem kan ju se ut på många sätt. Det kan vara ett hus eller en lägenhet, det kan vara mitt i hjärtat av en storstad, mitt ute i vildmarken, i ett skepp på havet eller i en hemlig underjordisk håla under jord. Det finns långa hem, korta hem, stora hem, små hem, prydliga hem och stökiga hem. Och i alla dessa vitt skilda hem finns förstås också vitt skilda människor som bor där.Hemma visar upp en massa av alla dessa hem – och dess människor. Illustrationerna är något utöver det vanliga med massor att se, upptäcka och fascineras av. Författare/illustratör är Carson Ellis och boken är utgiven av Natur & Kultur.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Trots det letar många förgäves efter just sina historier på våra museer. Museernas ansvar för att synliggöra mångfald och olika identiteter har visat sig svårt att axla. De ska vara drivande i frågor om allas lika värde och bör omsorgsfullt inkludera alla möjliga grupper i den kollektiva berättelsen. Men mångfaldsarbete kring genus och HBTQ-frågor möts ibland av motstånd och det finns brister i olika system och funktioner i museernas vardag.

Boken Genusförbart diskuterar kring hur museer kan använda mångfalds- och genusarbete i verksamhetens olika delar. Författarna är övertygade om att ett mångfalds-, genus- och HBTQ-perspektiv måste integreras i alla delar av museernas verksamheter. Om en utställning ska vara genusmedveten måste även exempelvis marknadsföringen vara det. Därför måste all personal vara medvetna och såväl ledning som personal måste jobba åt samma håll. Vidare är det viktigt att museernas samlingar får ett genuslyft.

Genusförbart innehåller många konkreta tips och råd, liksom idéer för arbete med genus och mångfald både för att producera en utställning och för att utveckla samlingar, presentationer och möten med besökare. Dessutom delar författarna med sig av inspirerande erfarenheter och intervjuer från andra som trampat samma väg tidigare. Bokens fokus ligger helt klart på museer, men jag tror faktiskt att andra verksamheter kan få en hel del goda råd härifrån. Den är lättläst, omfångsrik och framförallt inspirerande.

Bokens redaktörer är Katherine Hauptman och Kerstin Näversköld, men bokens kapitel är skriven av en lång rad olika kunniga och engagerade personer. Förlaget Nordic Academic Press har gett ut boken och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I mitt förra inlägg skrev jag om en bilderbok som heter Stjärnfamiljer. Här handlar det också om stjärnfamiljer, fast den här boken riktar sig till de vuxna. Stjärnfamiljejuridik – svensk familjelagstiftning ur ett normkritiskt perspektiv vänder sig till de som är studenter eller yrkesverksamma inom familjerätt, men också till privatpersoner som vill lära sig mer. Idag är det inte konstigt att familjer ser ut på många olika sätt i samhället. Men familjelagstiftningen har inte riktigt hängt med på samma sätt. Även om vi på många sätt värderar olika familjer lika i samhället annars, så är inte familjejuridiken lika för alla. Det finns nämligen människor som har svårare att bilda familj på ett rättsligt säkert sätt.

Boken innehåller sex delar där de fyra första behandlar centrala familjejuridiska teman, nämligen ekonomi, bostad och arv, att få barn och bli erkänd som förälder/förhållanden mellan barn och förälder samt namn. Den femte delen består av en normkritisk diskussion och den sista presenterar juridiska strategier för olika familjekonstellationer. Tanken är att man dels ska kunna lära sig om hur den svenska familjelagstiftningen fungerar, men dels också att det ska skapas en utgångspunkt för förändring av lagstiftningen genom att synliggöra de normer som hittills har styrt lagstiftningen. Dessutom vill författarna visa hur man utifrån dagens förutsättningar trots allt kan skapa rättsligt skydd för olika former av familjer.

Stjärnfamiljejuridik behandlar ett ganska tungt och stundvis komplicerat ämne och det är inte heller en bok som är tänkt att läsas från pärm till pärm. Därför kan man inte säga att den är lättläst. Men den är långt ifrån så svårläst som man kanske kan tro. Tvärtom så förklarar den allt på ett pedagogiskt sätt och med många exempel och även illustrationer, så det är faktiskt lätt att förstå även om man är en vanlig privatperson utan större juridisk kunskap. Boken känns omfattande och innehållsrik, jag tror den innehåller i stort sett allt man behöver veta. Jag gillar också själva idén bakom boken, den är väldigt inkluderande och skänker erkännande, glädje och hopp till alla som lever i stjärnfamiljer. Jag hoppas innerligt att det här kommer att bli ett standardverk hos alla som jobbar med sådana här frågor och som studerar juridik och familjerätt.

Boken är skriven av Erik Mägi och Lina-lea Zimmerman och det är Gleerups som har gett ut den. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Stjärnfamiljer är en bilderbok som jag faktiskt inte sett tidigare, men som jag fick tips om inför mitt mångfaldstema och det visade sig ju vara en riktig pärla. Den handlar kort och gott om olika familjer och budskapet är helt enkelt att familjer kan se ut på många olika sätt. I boken möter läsaren massor av olika barn och deras familjer och texten är på härligt rim. Bilderna är jättefina, färgglada, spralliga, charmiga och varma. Man blir så glad av den här boken. Läs den gärna för era barn! Och ni som jobbar på förskola eller lågstadiet – använd den gärna som diskussionsunderlag. I slutet av boken finns arbetsmaterial att använda sig av om man vill arbeta med boken. Stjärnfamiljer är skriven av Minna Paananen och illustrerad av Erika Dobbertin. Den är utgiven av Beta Pedagog.

Mia undrar detta i Helgfrågan denna vecka:

Har du någon form av läsplanering?

Är det viktigt med en planering?
Jag håller nog med Mia själv där faktiskt. Jag gör både månads- och veckoplaneringar. Dels för att jag ska ha lite koll på bloggens månadstema och vilka recensioner jag vill hinna med. Dels också för att jag måste kunna prioritera läsningen till skolan också. Jag är föräldraledig med mitt fjärde barn just nu och lästiden är inte direkt stor, så det gäller ofta att prioritera rätt. Däremot kan jag ju säga att mina planeringar sällan håller. Men tanken är ju god i alla fall.

Veckans fråga i bokbloggsjerkan handlar om research:

Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc.

Min första tanke var att jag gillar research. Det blir ju betydligt mer trovärdigt när man känner att författaren har koll på vad hen skriver om. Men vid lite eftertanke inser jag också att det finns risk för överdrift, när en författare snirklar in sig i detaljerade beskrivningar av något som egentligen inte är viktigt för historien, och kanske gör det gång på gång, då kan det störa själva berättelsen.

Men mycket beror på vad det är för bok också. En faktabok, biografi eller liknande, då krävs det ju research, där är det väldigt viktigt, även i exempelvis deckare så kan det vara viktigt för handlingen och intrycket av boken att det känns trovärdigt, men i ”vanlig” skönlitteratur är det mer bonus. Det beror också på vad det handlar om för ämne. Böcker om sådana ämnen som jag själv tycker är intressant att läsa om kan ju förhöjas om jag får chansen att grotta ner mig i en välformulerad och insatt författares skildringar, medan långa skildringar om något som jag inte alls är insatt om snarare kan trötta ut mig. Till sist handlar det också förstås om att placera in det rätt i berättelsen. Även det som är intressant att läsa om kan ju störa om det är placerat på fel ställe i boken.

Men till sist, det som nog stör mig allra mest är nog rena stavfel, slarvfel och sakfel, sådana som borde vara sååå lätt att hitta om man bara hade korrekturläst lite noggrannare. Det har jag ett praktexempel på här nedan, en pekbok för barn 0-3 år, som jag recenserat för BTJ idag och där ordet ”pekböcker” är felstavat inte bara en utan två gånger i den korta baksidestexten…