Hugo och kepskampen
Jag har haft en hel del bokprat på sistone. En bok som jag tipsat om i både fyran och femman på mina skolor är Hugo och kepskampen som jag också därför nyligen har läst. Det är en väldigt rolig, underhållande och samtidigt lite tänkvärd berättelse om en kille som heter Hugo. Han är ganska ensam och utanför. Troligen också mobbad, även om man mer får antydningar till det i texten än att han berättar om det själv. Det är en öm tå det där. Men han vill verkligen vara en i gänget och bli accepterad. Han slår nästan knut på sig själv för att bli det. Så blir det en dag då det är dags att välja representanter till elevrådet. Ingen anmäler sig frivilligt. Till slut säger läraren att ingen i klassen får gå ut på rast förrän någon anmält sig. Hugo ser sin chans att bli omtyckt och anmäler sig därför. Efter det är det som att en helt ny värld öppnar sig för honom. Klasskompisarna ber honom föra en kepskamp i elevrådet. De vill ha på sig keps inomhus fastän det är förbjudet i skolan. Hugo lyckas med det och det leder till att han blir accepterad i klassen, ja till och med lite populär. Det är roligt. Men det dröjer inte länge förrän Hugo inser att populariteten också har en baksida…
Hugo och kepskampen är en riktigt rolig, men också tänkvärd berättelse som skildrar allvarliga ämnen som mobbing, utanförskap, utsatthet och grupptryck på ett humoristiskt sätt i jag-form, vilket gör att berättelsen griper tag ordentligt. Boken är skriven av Christina Lindström och den är utgiven av B Wahlströms. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Riktiga vikingar
Alla vet väl hur en riktig viking ser ut? Men den bild vi har av vikingatiden bygger till stor del på spännande historier skrivna på 1800-talet. Där framställdes vikingarna som äventyrliga hjältar. Levde det inga andra människor på den tiden? Var alla stora, skäggiga muskelknuttar som roffade åt sig det som var andras?
I boken Riktiga vikingar nyanserar Bengt-Erik Engholm bilden av vikingar och låter även kvinnor, barn, samer och andra nordbor få ta plats. De fanns ju där också under vikingatiden. Boken innehåller också massor av spännande och intressanta fakta kring de riktiga vikingarna och det som egentligen hände under vikingatiden. Vi får lära oss när vikingatiden var, vilka olika typer av skepp som vikingarna använde (vilket inte bara är de som vi känner till som vikingaskepp!), om handelsresor och plundringsresor, hur man navigerade, om musik och sagor som fanns på den tiden, hur de bodde, vad de åt, hur det var att vara vikingabarn, om runstenar, religion, fornnordisk tro, veckodagar, tidsräkning och mycket mer. Och som sagt, man får lära sig minst lika mycket om samer och andra nordbor som om vikingarna.
Boken är skriven av Bengt-Erik Engholm som också är författare till de populära böckerna Skelett, Löss, Blod och Snor. Han är riktigt bra på att leta fram intressant fakta och förpacka det så att det blir lättläst och pedagogiskt för barnen. Jag älskar de humoristiska illustrationerna av Jonna Björnstjerna som finns här och var. Så synd bara att de inte är i färg, det drar ner helhetsintrycket rejält. Men sammantaget så är Riktiga vikingar en fin faktabok om vikingar och historia att sätta i händerna på vetgiriga barn.
Boken är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Tulpanpojken
Den 18 oktober 1945 stiger fjorton holländska pojkar av tåget på Nyköpings station. En av dem är Wim. Hans namn står på en lapp som hänger i ett snöre om hans hals. Han har precis upplevt hungervintern i Holland, den sista krigsvintern, då det saknades mat och värme, städer brann och många människor dog. Wim handlar hos familjen Ängberg i ett gult hus utanför Nyköping. Där får han det bra. Allt är annorlunda. Alla är varma och mätta och ingen har upplevt krigets fasor. Wim får också fem nya syskon som genast välkomnar honom som en bror.
Christina Wahldén är den som skrivit denna bok, Tulpanpojken, som är baserad på en sann berättelse. Ett av Wims nya syskon, Britta, är nämligen Christina Wahldéns mamma.
Det är en samtidigt hemsk, tragisk, varm och hoppfull berättelse. Det är gripande att ta del av Wims och de andra holländarnas upplevelse under och efter krigsåren. Det är hemskt att det ska behöva vara så. Att barn ska behöva uppleva det som de upplevde. Det är hemskt att tänka sig Wim och de andra barnen lämna sina föräldrar och bege sig till ett nytt land med nya föräldrar, syskon och där de inte ens kan språket. Men det var en slags vardag då, och det är också en vardag idag. Självklart drar man parallellerna till dagens ensamkommande flyktingbarn när man läser och på så sätt blir det också en koppling som dagens barn kan relatera till. Det är alltså en bok som tyvärr ligger i tiden.
Men det är också en väldigt fin och varm skildring där vi får se Wim emottas med öppna armar av hans nya familj. Han finner sig ganska snabbt tillrätta och lär sig svenska. Han får inte stanna i Sverige. Han var nio månader hos familjen Ängberg, men sedan fick han åka tillbaka till Holland med de andra holländska barnen. Men han släpper inte kontakten med Ängbergs. Sjuttio år senare talar han fortfarande svenska. Bokens Britta har besökt honom i Holland vid två tillfällen och han har också själv varit tillbaka i Sverige flera gånger. På julafton 2015 pratade Britta och Wim med varandra på Skype, båda pratade svenska med varandra och båda var då över åttio år gamla. Det var där och då som Christina Wahldén bestämde sig för att skriva boken. Redan året därpå dog Britta och några månader senare besökte Christina Wim och hans familj i Holland.
Jag älskade verkligen boken. Den är lättläst och snabbläst, men griper tag direkt och berör på djupet. Christina Wahldén är en skicklig författare, en av mina absoluta favoriter. Hon har länge skildrat utsatta barn och svåra ämnen. Nu skriver hon något helt annat, men hon gör det på ett minst lika bra sätt. Jag gillar berättargreppet hon har där hon låter Wim och Britta komma till tals i vartannat kapitel. På så sätt får man bådas berättelse, bådas version.
Jag rekommenderar Tulpanpojken till alla från 9 år och uppåt, även vuxna. Den är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Handbok för superhjältar
Lisa måste bo hos sin mormor i några månader eftersom hennes mamma jobbar i en annan stad. Problemet är bara att Lisa vantrivs något fruktansvärt i sin nya skola. Killgänget retar henne konstant för hennes utstående öron, och varje kväll somnar Lisa med händerna tryckta mot öronen, för att de förhoppningsvis ska sluta stå ut så mycket.
En dag när Lisa, i vanlig ordning, blir jagad av killgänget rymmer hon in på biblioteket. Där, längst ner på en hylla, står en bok som liksom lyser. Lisa dras till hyllan och får fram boken som har det besynnerliga namnet ”Handbok för superhjältar”. Märkligt nog är inte boken registrerad i bibliotekets system, och bibliotekarien viskar till Lisa att det nog är så att handboken helt enkelt ska följa med Lisa hem och stanna där. Och i det ögonblicket börjar Lisas resa mot att bli superhjälten Röda masken!
Handbok för superhjältar Del 1: Handboken är en annorlunda bok. Det är första boken i en planerad serie om fyra titlar. Boken passar perfekt för de som inte är så intresserade av att läsa. Den är nämligen lite serietidningsinspirerad. Sidorna domineras av mangaliknande illustrationer och texten finns insprängd i rutor mitt bland bilderna. Det är också relativt lite text men mycket bild. Den är fartfylld, håller högt tempo och både snabbläst och lättläst. Att det är en tjej i huvudrollen gillar jag skarpt, vi behöver fler böcker med coola hjältinnor. Jag gillar förstås också att det är biblioteket som är huvudpersonens fristad och att det är just en bok som har stor betydelse för handlingen. Överhuvudtaget gillar jag verkligen denna bok och jag kommer att bokprata friskt om den på bibblan, inte minst till de lite mer läsovilliga. Boken vänder sig till barn mellan 6-9 år, men jag tycker nog att den passar även lite yngre och äldre barn än så.
Handbok för superhjältar är skriven och illustrerad av Elias och Agnes Våhlund, utgiven av Rabén & Sjögren och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Det du inte vet
Det du inte vet är den 18:e (!) boken om Maria Wern. Helt otroligt, tänk att Anna Jansson skrivit så många Gotlandsdeckare om polisen Maria Wern. I denna bok är Maria på fest hos sina nya grannar i sommarstugeområdet i Åminne. Plötsligt utbryter en explosionsartad brand ut i närheten. Flera människor förs till sjukhus och ett hus brinner ner till grunden. Morgonen därpå försvinner en kvinna spårlöst. Det visar sig vara Sofi Hartman, dotter till Marias chef Tomas Hartman. Spåren efter henne pekar åt flera håll och det är många ledtrådar att följa upp. Det visar sig att utredningen inte bara kommer nära Tomas, utan också väldigt nära Maria och hennes familj.
Återigen har Anna Jansson alltså skrivit en spännande berättelse som är en blandning både av klassisk pusseldeckare och av nutida polisarbete. Jag gillar skildringen av Gotlandsmiljön och det är roligt att få följa Marias vardag. Jag hade gärna följt hennes privatliv lite mer på hemmaplan än vad som sker i denna bok. Dessutom tycker jag att det kan vara lite svårt att tro på att såhär mycket verkligen händer just kring Marias familj och att så mycket kretsar kring just polisernas anhöriga. I den här boken tillkommer dock en ny polis till gruppen, vilket ger lite nytt färgstarkt syre till persongalleriet. Jag har läst ikapp Anna Janssons deckare nu på ganska kort tid och har nu bara den allra senaste kvar att läsa. Kanske har jag läst dem lite för snabbt, det behövs lite paus emellan för att uppskatta dem fullt ut tror jag. Ändå kan jag inte sluta läsa serien och redan nu ser jag fram emot att ta del av vad Jansson har hittat på för tema till nästa bok.
Det du inte vet är utgiven av Norstedts förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Stora boken om bin
Visste du att bin pratar med varandra genom att dansa?
Visste du att nektar från olika blommor ger helt olika typer av honung?
Vet du varför det bara finns en enda drottning i ett bisamhälle?
Allt detta och mycket mycket mer kan man få reda på i Stora boken om bin.
Stora boken om bin är en generös bok med stora, detaljerade bilder att förlora sig i. Varje uppslag har vackert tecknade illustrationer, men också faktatext om bin, honung, hur bina lever, hur det ser ut i en bikupa, hur ett bisamhälle fungerar och varför de små insekterna är så viktiga för oss människor.
Det är en fin informativ och överhuvudtaget imponerande bok. Den har ingen åldersangivelse utan förlaget menar att den passar för alla åldrar. Man kan förstås vara hur liten som helst för att titta på bilderna och som högläsningsbok passar den ju också från låg ålder. Men som läsa-själv-bok rekommenderas den främst till mer vana läsare, för det är lite, lite svårläst text och en hel del svåra ord.
Boken är skriven och illustrerad av Piotr Socha, utgiven av Alfabeta förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Jag, En
För någon vecka sedan läste jag ut Jag, En av David Levithan. Det var en bokcirkelbok, men tyvärr kunde jag inte gå på träffen där boken diskuterades. Synd, för det uppstod verkligen många tankar under läsningen av denna bok.
Jag, En handlar om en person som varje morgon vaknar upp i en ny kropp. Hen har ingen aning om ifall hens kropp är ljus eller mörk, tjock eller smal, kille eller tjej när hen vaknar upp på morgonen. Så har det varit för En så länge hen kan minnas. Den kropp som han föds i kan bo vart som helst inom ett visst begränsat område i USA, se ut hur som helst och leva vilket slags liv som helst, men den som kroppen tillhör är alltid 16 år gammal, precis som att En alltid befann sig i tolvåriga kroppar när En själv var tolv och sexåriga kroppar när En själv var sex. Det här är alltså något som En numera är van vid och som En har accepterat. En är som ett flyktigt spöke som lever olika personers liv och träffar många olika personer, men bara under en enda dag. En lämnar alltså inga bestående intryck, har inga egna vänner, har inget eget överhuvudtaget, utan lever helt enkelt andras liv. En har tillgång till personens minnen och erfarenheter och kan därför leva personens liv precis som vanligt. Det kräver en enorm kapacitet att anpassa sig, och det behärskar förstås En till fulländning. Men en dag, den dag som berättelsen inleds, sker något annorlunda.
En vaknar och befinner sig i Justins kropp. Justin har en flickvän som heter Rhiannon. En gillar inte Justin som person alls, han är dryg och behandlar inte sin flickvän särskilt väl. Men han kommer snabbt att börja gilla Rhiannon och han bestämmer sig för att ge Rhiannon ett oförglömligt minne den enda dag han kan. Dagen efter är ju Justin tillbaka i sin vanliga kropp och är lika dryg mot Rhiannon som vanligt. En däremot befinner sig i Leslie Wongs kropp. En försöker leva hennes liv som vanligt, men kan inte sluta tänka på Rhiannon. En bara måste träffa henne igen. Nu uppstår en slags kärlekssaga som förstås är helt omöjlig. Hur kan man bli kär i någon som hela tiden byter kropp och utseende? Hur kan man ha ett förhållande när man aldrig vet i vilken skepnad den andre parten dyker upp, vart hen bor eller har för sysselsättning? Hur kan man vara tillsammans med någon när man aldrig vet hur framtiden ser ut? Det är dömt att misslyckas och Rhiannon är oerhört skeptisk. Dessutom är hon ju tillsammans med Justin fortfarande. Men En är envis.
Det här var verkligen en läsupplevelse. Till viss del kan man tycka att boken blir lite tjatig och tråkig med alla upprepningar. För varje ny dag måste ju författaren beskriva en ny karaktär vars kropp En vaknar upp i, och då måste ju miljön och den personens relationer och liv beskrivas, vilket blir lite tjatigt i längden. Men det uppvägs av allt det andra. Det jag gillar allra mest är det tänkvärda, det filosofiska. Hur mycket betyder utseende egentligen? Är det personen eller kroppen man blir attraherad av? Boken är också ett starkt inlägg i hen-debatten. En är nämligen könslös. Hen vaknar ju upp i nya kroppar hela tiden och beskriver själv såhär: ”Jag tänkte inte på mig själv som pojke eller flicka – det har jag aldrig gjort. Jag brukade bara se mig som pojke eller flicka under en dag. Det var som en ny uppsättning kläder.” Jag gillar också de ögonblicksbilder man får av alla karaktärers liv, man får en riktigt bra inblick i hur olika liv vi alla kan leva trots att man är lika gammal och bor i samma land. Ni förstår säkert varför det här är en bra bokcirkelbok, det uppstår mycket tankar under läsningen och det finns hur mycket som helst att diskutera.
Jag har aldrig läst något av David Levithan innan, men jag blir naturligtvis nyfiken på vad han som författare mer kan åstadkomma med tanke på att han fått den här helt makalösa bokidén med en figur som byter kroppar och därmed liv varje dag. Han har också skrivit en bok ur Rhiannons perspektiv, En annan, som jag definitivt kommer att läsa. Men han har också skrivit andra böcker med andra karaktärer. Dessutom ska tydligen Jag, En filmatiseras. Den vill jag se, det känns som att det här är en bok som passar mycket bra som film.
Barn- och ungdomsboksutmaningen mars – ALMA-nomineringar 2018
Denna månad har temat i Barn- och ungdomsboksutmaningen varit En bok av författare/illustratör som är nominerad till ALMA 2018. ALMA är Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne för er som inte har koll på det. Såhär står det om priset på deras hemsida:
Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne är instiftat av Sveriges regering 2002 och är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Prissumman är fem miljoner svenska kronor. Det är ett internationellt pris som delas ut varje år till en eller flera mottagare, oavsett språk eller nationalitet.
Författare, illustratörer, berättare eller läsfrämjande arbete kan belönas. Hela konstnärskap belönas, inte enskilda verk. Endast nu levande personer kan få priset.
Verken ska hålla högsta konstnärliga kvalitet och präglas av den humanistiska anda som förknippas med Astrid Lindgren.
Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Basen för arbetet är Barnkonventionen och barns rätt till kultur.
Pristagare utses av en jury som tar emot nomineringar från utsedda instanser i hela världen. Juryn har rätt att föreslå egna kandidater. Priset kan inte sökas.
Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne administreras av Statens kulturråd. Prisets engelska beteckning är Astrid Lindgren Memorial Award och kan förkortas ALMA.
Listan på författare och illustratörer som nomineras är varje år väldigt lång och de nominerade kommer från massor av olika länder världen runt. Att studera nomineringslistan är därför ett mycket bra sätt att få internationella boktips på. Här kan ni läsa nomineringslistan för 2018.
Denna månad har jag läst tre böcker av Ulf Nilsson, där hans illustratörer är nominerade till ALMA 2018: Adjö, herr Muffin som handlar om ett älskat marsvins bort gång och som också är en bok om död, sorg och tröst för barn; Alla döda små djur som handlar om några kompisar som bestämmer sig för att starta en begravningsfirma för att begrava alla döda små djur som de hittar lite varstans, en varm skildring av just begravningar som passar både stora och små; och så När vi var ensamma i världen som handlar om en sexåring som tror att hans pappa inte kommer och hämtar honom på dagis så han bestämmer sig för att traska hem själv, han fick för sig att mamma och pappa var döda så han tog med sig lillebror och lovade ta hand om honom, han byggde ett hus åt dem, försökte fixa något att äta åt dem och till och med en teve, men så roligt är det inte att vara ensam i världen, så det är tur att pappa och mamma kommer hem så småningom. Alla dessa tre böcker är alltså skrivna av Ulf Nilsson, den första är illustrerad av Anna-Clara Tidholm och de två sista av Eva Eriksson. Det som Ulf Nilsson gör så bra är att han skriver om svåra, tunga ämnen på ett barns nivå och att böckerna håller långt upp i åldrarna. Illustratörerna är också väldigt bra på att skapa bilder som förstärker det orden säger. Både Anna-Clara Tidholm och Eva Eriksson är nominerade till ALMA 2018.
Ilon Wikland är en annan illustratör som är nominerad till ALMA 2018. Hon är förstås mest känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens böcker, men hon har också gjort väldigt mycket annat. Jag fastnade för Sotis där Ilon Wikland både har skrivit och illustrerat och som också är en sann berättelse. Boken handlar om en flicka som förlorar sin älkskade katt och om katten Sotis som därmed får ett nytt hem. Det handlar om liv och död, oändlig sorg, men också lycklig glädje. En enkel bok med lite lättläst text, men med ett väldigt stort innehåll. Den här boken kommer jag att tipsa om på bokprat framöver. Det är en bilderbok, men den håller också långt upp i åldrarna.
Gro Dahle är en norsk författare som jag hållit ögonen på ett tag. Hon väjer inte för jobbiga ämnen och har skildrat allt från incest och porr till krig och psykisk ohälsa i bilderboksform. Det här är kanske inga böcker man sätter sig och läser för vilka barn som helst, när som helst, men det finns tillfällen när de behövs och hon gör det väldigt bra. Kriget handlar om Inga som bor i ett tryggt land, men en dag kommer kriget till henne. Det är inte den sortens krig som Inga har sett om i TV och i tidningen, utan en annan sorts krig, mellan mamma och pappa. Pappa blir kär i en annan, han flyttar, det blir bråk om vart barnen ska bo, det landar till slut i varannan vecka, men mamma är ledsen och hoppas att pappa ska komma tillbaka, Inga tvingas bli stor och duktig och ta hand om mer än hon borde, till slut orkar hon inte längre, kriget har flyttat in i henne nu, men då vaknar faktiskt mamma och pappa och så småningom blir det fred. En otroligt stark skildring av en skilsmässa, som tyvärr säkert alltför ofta väljs bort på grund av att man nog tror att boken handlar om något helt annat. Obs att boken vänder sig till barn i åldern 9-12 år, ingen bok att läsa för de yngsta alltså, trots bilderboksformatet.
Sist, men inte minst så har jag också läst en bok av en helt ny bekantskap för mig, nämligen Vill ha fisk av Áslaug Jónsdóttir. Det är en bilderbok för de yngsta barnen av en isländsk författare/illustratör. Boken handlar om Hildur som vet precis vad hon vill. Mamma tror att hon vet vad Hildur vill. Pappa tror att mamma vet vad Hildur vill. Men ändå måste Hildur säga, ropa, hojta, tjuta, skrika och vråla det hon vill, nämligen ”vill ha fisk”. Boken bygger på upprepningar, något som små barn gillar. Dessutom handlar den om ett till synes trotsigt, men egentligen bara bestämt barn, som är bra på att formulera sig, men där föräldrarna inte alls förstår henne. En rolig bokidé som lockar till många skratt. Dessutom är det kul att läsa en bok från ett land där man sällan läser böcker ifrån, framförallt barnböcker.
Och allra allra sist kan jag ju berätta att nu i dagarna så fick vi faktiskt veta vem det var som fick ALMA-priset 2018, för det är klart nu, det blev Jacqueline Woodson som tilldelades Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2018. En helt okänd författare för mig. Men såhär står det om henne på Alma-prisets hemsida:
Jacqueline Woodson är en amerikansk författare, född 1963 och bosatt i Brooklyn. Hennes författarskap omfattar drygt trettio titlar; från romaner till lyrik och bilderböcker. Jacqueline Woodson skriver ofta om ungdomar i gränslandet mellan barndom och vuxenliv. En av hennes mest hyllade böcker är den flerfaldigt prisbelönade självbiografin Brown Girl Dreaming (2014).
Smultron, bröllop och döden
Jag betar av Kristina Appelqvists böcker en efter en. Nu har jag läst Smultron, bröllop och döden som är den tredje delen i serien om litteraturforskaren och talskrivaren Helena Waller. Baksidestexten lät väldigt bra:
Två entusiastiska studenter vid Västgöta universitet tar initiativet till en amatörteatergrupp och annonserar efter skådespelare för att sätta upp Romeo och Julia. I samma veva hittas Roy Pedersen, forskare vid universitet och en av Europas främsta experter på Shakespeare, brutalt dödad. Han har varit spårlöst försvunnen i åtta månader och nu startar en intensiv jakt på hans mördare. När litteraturforskaren Helena Waller förstår att Pedersen letat efter ett okänt originalmanuskript av just Romeo och Julia ger hon sig i väg till Verona för att söka på egen hand. Morddramat tycks på ett egendomligt sätt hänga samman med den gamla kärlekssagan, fylld av både passion och ond bråd död.
Teater, litteratur, kärlek, död och allt detta i en akademisk miljö. Det kan väl inte bli fel? Eller? Nej, det kan det inte. Boken är, precis som Appelqvists tidigare böcker, väldigt välskriven och hon skriver ju riktigt bra böcker i pusseldeckargenren. Men den grep inte tag i mig så som de tidigare böckerna gjort. Det kändes trögare att läsa. Historien kändes lite för tillrättalagd. Det blev aldrig tillräckligt spännande. Men å andra sidan är det väl inte riktigt därför man läser Appelqvist, hennes böcker innehåller ju så många andra saker som jag gillar. Skildringen av den akademiska miljön, karaktärerna, småstadslivet, litteraturvärlden, själva stämningen, den där lite småmysiga, underhållande, trevliga tonen som gör att man kan klassa hennes böcker nästan som feelgood trots att det faktiskt begås mord i dem. Så betyget blir ändå bra för boken, och självklart kommer jag också att läsa nästa del i serien.
Smultron, bröllop och döden är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Snart dags att odla
Här i Hälsingland känns det som långt till våren och sommaren nu, med meterhöga snödrivor och en termometer som bara för 10 dagar sedan visade -29.8 grader. Men det hindrar en ju ändå inte från att tänka på våren och de kommande odlingarna. Jag har förberett mig lite genom att titta i några böcker som handlar om odling på olika sätt.
Odlarens handbok är en tjock, tung bok som gör skäl för sitt namn. Det här är alltså en grundbok i trädgårdsodling. Boken är fullspäckad med kunskap och tips om hur man odlar. Fokus ligger på hur man odlar på ett ekologiskt sätt, vilket gör att det känns som att boken ligger helt rätt i tiden. Boken är skriven av trädgårdsmästaren André Strömqvist som är en av Sveriges största trädgårdsprofiler. Den gavs ut första gången 2012 och utsågs då till Årets Trädgårdsbok. Nu är den utgiven i en ny utgåva, men det står inte om den har omarbetats på något sätt. Boken är indelad i kapitlen Kompost och gödsel, Jord, Platsen, Föröka, Plantera, Köksträdgården, Beskära, Problem, Året runt och Redskap. I slutet av boken finns värdefulla internetlänkar och register. Jag vågar nog säga att allt man kan behöva veta om odling finns i den här boken. I alla fall om man är nybörjare och/eller hobbyodlare. Det är ingen inspirationsbok fylld med bilder på blommor att drömma sig bort i, utan här är det mer praktisk odling, betoning på fakta och fokus på grönsaker, fruktträd och köksträdgården. Men boken är pedagogiskt skriven och fylld med fina bilder ändå. Kanske inte en bok man läser igenom från pärm till pärm, men däremot en väldigt bra uppslagsbok. Den är utgiven av Norstedts förlag.
Genvägar till köksträdgården har också, precis som titeln antyder, fokus på köksträdgården. Den är skriven av Linda Schilén som är trädgårdsmästare och föreläsare. Hon skriver bland annat om hur man förbereder odlingsplatsen, väljer rätt läge, väljer rätt jord, väljer rätt grönsaker, hur man lär sig behärska konsten att gallra, om växelbruk, gödsling, vattning och hur man skyddar mot skadedjur och sjukdomar. Kort sagt så finns även här det mesta man kan behöva veta som odlare. Dessutom finns det husmorsknep, listor och steg-för-steg-projekt. Medan Odlarens handbok har mer fokus på fakta och att man ska kunna använda boken som uppslagsverk så är Genvägar till köksträdgården lite mer lättillgänglig och inspirerande med ett mer personligt tilltal. Istället går den inte på djupet på samma sätt som den föregående boken. Den har inte heller lika många sidor, utan ett lite mer lätthanterligt format. Kanske passar den därför bättre till nybörjarodlaren. Boken är utgiven på Ordalaget förlag.
Vi planterar är en bok om odling för barn. Den vänder sig till målgruppen 6-9 år och är en gammal omtyckt klassiker från Semic förlag som nu utgivits i en nyutgåva. Boken är skriven av Pia Beckman och Ralf Efraimsson och här kan man på ett pedagogiskt sätt lära sig odla allt från morötter och potatis till apelsin, kiwi och mango via exempelvis prydnadsgräs, smörgåskrasse och solros. Det är alltså enkla växter, sådana som går snabbt och enkelt att odla, vilket ju är perfekt för barn. Boken är lättläst och det är lätt att följa med i text och bild. Det finns dock en hel del svåra ord, som torvbriketter, lecakulor, sticklingar osv. En del, men inte alla, förklaras i en ordlista längst bak i boken. Bäst fungerar denna bok om man som vuxen kan hjälpa sitt odlingsintresserade barn.
Böckerna om Castor handlar ju också om att barn ska bli inspirerade att pyssla med praktiska saker. Förra året gavs det ut en fin samlingsvolym med tre av de mest älskade böckerna om Castor. Den heter Odla, snickra och laga punka med Castor och innehåller förstås Castor odlar, Castor snickrar samt Castor lagar punka. Som läsare får vi vara med när Castor och Frippe planterar bönor, bygger en verktygslåda och lagar en punktering. Det är både en bilderboksberättelse och en pedagogiskt äventyr på en och samma gång. Det finns också tips och beskrivningar så att vi som läsare kan prova samma saker som vännerna i boken. Eller varför inte använda det som utgångspunkt för att skapa något eget. Ett stort plus är att man genom böckerna får lära sig namn och benämningar på såväl verktyg som växter. Man lär sig också mycket om hur världen fungerar i dessa böcker. Det är inte konstigt att de har blivit så otroligt populära. Böckerna om Castor är skrivna och illustrerade av Lars Klinting och utges av Alfabeta bokförlag.