Nora eller Brinn Oslo brinn
Nora eller Brinn Oslo brinn handlar om Johanna och Emil. De är ett par och de borde vara lyckligt nyförälskade. De har inte varit ihop så länge. Ändå har Emil lämnat Köpenhamn för att flytta till henne i Stockholm. Men det räcker inte för Johanna. Emil har nämligen en exflickvän som heter Nora. När Johanna av en slump får veta att Emil och Nora fortfarande har kontakt och tänker träffas för att prata om gamla minnen så river det upp något hos Johanna. Hon inleder en grundlig efterforskning om Nora på Instagram – en undersökning som inte tycks kunna få ett slut.
Nora är allt det som Johanna anser att hon inte är: vacker, norsk och innerligt älskad. Åtminstone visar de glättiga bilderna på sociala medier den bilden av henne. Johanna själv håller på att förtäras. Inte bara av svartsjukan, utan också av en genomborrande smärta i livmodern: endometrios.
Nora eller Brinn Oslo brinn handlar således både om svartsjuka och endometrios, två ämnen som sällan annars undersöks i litteraturen. I alla fall inte på detta sätt. Boken är också ytterst samtida och aktuell genom sitt fokus på Instagram och de extremt vinklade bilderna ur folks liv som publiceras på sociala medier.
Det här är en liten, ganska tunn bok. Den är på 188 sidor, vilket är kort för att vara en roman. Men det är tillräckligt långt för att vältra sig i Johannas till stor del förbjudna känslor. Det är en intensiv roman, som gjord för att läsas i ett enda svep. Men kanske är också formatet dess nackdel. Det är svårt att få något riktigt grepp om Johanna och eftersom hon också visar sina sämsta sidor i boken är det väldigt svårt att känna något för huvudpersonen. Jag blir bara irriterad, både på Johanna och Emil. De känns omogna bägge två. Kanske kan det också ha att göra med att jag är mycket äldre än huvudpersonerna. Kanske hade jag inte tyckt att de var lika omogna om jag hade varit i samma ålder och fas i livet. Det här är inte en av de bästa böcker jag läst, men den är välskriven och framförallt intressant eftersom den sticker ut på flera sätt. Bäst gillar jag bokens språk. Författaren Johanna Frid väver elegant ihop svenska med norska och danska, vilket ger boken en särprägel som jag kommer att minnas den för. Jag gillar också bokens humor – trots att den är oändligt svart så finns det nämligen en ganska rå, mörk humor som lyfter boken en hel del.
Nora eller Brinn Oslo brinn kallas för autofiktiv, vilket jag tror innebär en roman med delvis personliga inslag. Författaren och karaktären har samma för- och efternamn. Jag har inte googlat på boken eller dess författare så jag har ingen aning om hur mycket som är sant, men jag gissar på att en hel del är självupplevt med tanke på att känslorna skildras så innerligt. Jag vet inte om det är betydelsefullt för min egen läsning. Men det vore intressant att läsa något annat av Johanna Frid, kanske något som inte är självupplevt, för det här med att skriva, det kan hon ju verkligen, och jag måste säga att den här boken är en stark romandebut.
Nora eller Brinn Oslo brinn är utgiven av förlaget Ellerströms och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.
En smakebit på søndag
På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!
Jag har just läst ut romanen Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid. En intressant, autofiktiv berättelse om djup svartsjuka och sjukdomen endometrios.
Min recension av boken kommer direkt efter detta inlägg. Mitt smakprov kommer från sidan 47-48:
Den vårkvällen grät jag länge. Jag grät över Oslo och Helsingfors, över spår 26 på Hovedbanegården, över tingens tillfällighet och att ingenting varar för evigt. Över att varje kärleksrelation bygger på upprepningar. Löften och ord som utmärks av sin exklusivitet fortsätter att upprepas. Av nya munnar, till nya människor. Giftermålets ja ska vara för evigt, men eftersom vi lever i verkligheten och inte kan kontrollera evigheten så blir det ibland kortare än så. De monogama begreppen är motsägelsefullt nog möjliga att upprepa. Det som ska vara slutgiltigt och speciellt går att upplösa, för att sedan reprisera i en ny konstellation. Det behöver inte ens handla om giftermål eller något dramatiskt: man kan ligga på någons säng, en kærestes säng, och fundera över hur många som legat där tidigare. Jag antar att det inte ska ta udden av det som sker i nuet. Förbindelser eller relationer som en gång framstod som eviga ska inte dämpa det fantastiska i nästa relation som ska vara för evigt. Kanske är det ett förmildrat evigt, med en kortare efterklang, men det kan också vara förhoppningsfullt. Det man hänger sig åt och njuter av förringas inte av det man gjort tidigare. Det reduceras inte till en blek kopia av tidigare kärlekar, tidigare samlag, tidigare milda svärmödrar som ger dig omsorgsfulla födelsedagspresenter – eller vad det nu kan vara. Ändå är det svindlande att vara nära någon och inse: det här har jag gjort tidigare. Avståndet till någons ansikte är detsamma. Det är också spöklikt att följa i någon annans upptrampade spår. Kanske en stig i svärmoderns trädgård. Kanske är ångesten inför att kunna ersättas, eller rädslan för att inte vara speciell, bara ett fåfängt memento mori.
Dom som kallas vuxna
Dom som kallas vuxna är en unik bok. På baksidan fastställs nämligen att det finns tusen böcker om barn, för att vuxna ska förstå dem lite bättre. Men det här är en bok om vuxna – så att barn ska förstå dem lite bättre!
Dom som kallas vuxna är skriven av Annica Hedin, illustrerad av Hanna Klinthage och utgiven av Rabén & Sjögren. Det är en bilderbok där barns syn på vuxna och även fördomar om vuxna lyfts upp och förs fram i ljuset. På första uppslaget får vi till exempel titta in på ett helt vanligt jobbmöte. Där finns 41-åringen som känner att han bara låtsas att han är vuxen, en kvinna som på ett barnsligt sätt undrar varför hon inte blivit bjuden på Lailas kalas och en man som tänker att om pruttar tyst kommer det inte att märkas. Därefter följer ett antal uppslag där barn ställer frågor om vuxna och vi får se vad som egentligen är sanningen om vuxna.
Varför köper inte vuxna lördagsgodis? När barn köper lördagsgodis står de vuxna bara och tittar på. När vi möter de vuxna ser vi att en alltid har en påse bilar i väskan. En annan köper både tisdagsgodis och onsdagsgodis istället för lördagsgodis. Ingen säger att han inte får – det är det bästa med att vara vuxen 🙂
Varför gråter inte vuxna när de slår sig? Ja, vi ser att en är rädd för att gråta, en skriker istället för att gråta, en annan har glömt bort hur man gråter och en gråter helst i smyg.
Varför har vuxna så bråttom? Varför önskar sig vuxna tråkiga saker när de fyller år? Varför äter vuxna äcklig mat? Varför är vuxna inte mörkrädda? Och varför är vuxna tokiga i kaffe? Ja, det är många frågor som kanske får sina svar i den här boken. En del svar är tokroliga, andra är väldigt träffande. I slutet av boken konstateras att en dag ska även du bli vuxen. Troligen blir det längre ner till golvet och kanske kommer du att börja gilla kaffe, men du är ändå samma människa inuti.
Ja, detta är en närstudie på vuxna där många olika vuxna presenteras på ett mycket ärligt sätt. Det är humoristiskt, men också varmt och kärleksfullt. Det jag funderar en del över är dock vilka som egentligen är målgruppen. Som vuxen känns boken rolig, pricksäker och träffande. Men som barn? Mina barn tyckte att boken var sisådär. Liknande reflektioner möter jag i recensioner när jag googlar på boken. Jag tror att barn i bilderboksåldern kan ha svårt att reflektera över hur vuxna respektive barn är, vad som skiljer dem åt och varför de är på olika sätt. Jag tror att humorn i den här boken går dem förbi. Kanske är boken helt enkelt roligast för de vuxna som kan känna igen sig. Jag kan också tänka mig att den skulle kunna funka i en barngrupp där man kan diskutera innehållet och komma med egna exempel. Är det någon som läst den här boken och vad tycker ni och de barn ni läst den för i så fall?
Dom som kallas vuxna finns att låna på biblioteket och att köpa hos Adlibris och Bokus.
Alla suger och det är ingens fel
Alla suger och det är ingens fel är Ebba Hyltmarks debutroman. Ebba är född 2001 och går själv på gymnasiet i Lund. Kanske är det detta som gör att bokens karaktärer skildras så träffsäkert. Boken handlar om Li som går sista terminen i nian. Hon är fullt fokuserad på den kommande gymnasiestarten. Till hösten ska hon nämligen börja gymnasiet långt därifrån, i Stockholm, och då ska äntligen livet börja, på riktigt. Li är väldigt ensam. De enda vännerna hon har är den 9-åriga Olivia och den äldre mannen Sigvard. Men hon verkar inte vara mobbad. Istället drar hon sig undan, less på det sociala spel som pågår runt henne i skolan varje dag och som hon inte vill delta i. Men så dyker Max upp. Max med de svarta ögonen som vägrar släppa Lis blick. Och det innebär att vägen bort mot framtiden inte längre känns lika självklar.
Alla suger och det är ingens fel handlar mycket om identitet, om den svåra konsten att veta vem man är, men också om mod och att våga sträcka sig efter sina drömmar. Den handlar också om relationer, om kärlek och vänskap, om falskhet och ärlighet. Boken vänder sig till målgruppen 12-15 år vilket passar väldigt bra med tanke på att huvudpersonen är i ungefär samma ålder och boken behandlar frågor som man ofta tänker på i den åldern. Jag tror att boken kan innebära såväl igenkänning, som inspiration och pepp för att själv våga följa sina drömmar. Boken är ofta rolig, men innehåller också en lagom dos svärta. Jag gillar det faktum att huvudpersonen Li finner vänskap utanför normen. Jag gillar också att författaren skrivit och fått boken utgiven innan hon ens fyllt 20. Det är en stark debut. Språket lämnar kanske lite att önska, det är lite för mycket dialog och lite för lite gestaltning för min del, men det tror jag att målgruppen bryr sig mindre om. Dessutom finns trovärdigheten och äktheten där för att väga upp språkbristerna. Precis som Anna på Annas bokblogg skriver så upplever även jag boken som ojämn. Det går från: ”Wow, att författaren är så ung!” till: ”det märks att hon är ung” och så tillbaka igen. Men återigen, en stark debut, och jag ser fram att läsa kommande böcker av Ebba Hyltmark.
Alla suger och det är ingens fel är utgiven av Brombergs förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.
Skuggbarnen
Skuggbarnen inleds precis när Skaparen höll på att skapa världen. Skaparen var trött. I flera dagar hade Hen gjort solar och planeter och hav med miljoner fiskar i. Hen sa att resten får bli till av sig självt, nu går jag och lägger mig. Och medan Skaparen sov blev det som Hen tänkt. Det kom till djur och människor. Människorna satte genast igång att göra nya människor som byggde hus och berättade sagor för varandra. Men när Skaparen så småningom vaknade såg Hen att det fanns fula fläckar under allt på jorden. Det var skuggorna. Skaparen tog sin kvast och sopade alla skuggorna till andra sidan jorden och kallade det mörka för Natt och det ljusa för Dag. Utan sina skuggor blev människorna gladare och sorgerna försvann. Men det var två som inte var glada. Flickan och pojken. När skuggorna försvann blev det nämligen inga sagor, för sagorna är släkt med drömmarna.
Pojken ger sig av för att leta efter sin skugga. Flickan ger sig också så småningom av för att leta efter sin bror. Samtidigt, på andra sidan jorden, inser flickskuggan att hon inte kan leva utan sin flicka och ger sig av för att leta efter flickan. Pojkskuggan kan inte heller leva utan sin pojke, men är för svag för att följa med och leta. Flickskuggan letar och letar, men blir också allt svagare. Hon bleks och inser att hon snart försvinner. Hon lägger sig under en parkbänk, utan att se vem som ligger där ovanför. Och där ligger ju flickan. Flickan och hennes skugga är nu återförenade. Men nu kommer saknaden extra starkt efter brodern, pojken. Flickan gråter så högt efter honom att Skaparen tittar ner. Hen tror att flickan gråter för att skuggan är tillbaka och vill sopa bort det svarta. Men flickan lyckas få Skaparen att lyssna och då inser Skaparen hur fel hen gjort som tagit bort alla skuggor. Slutet gott, allting gott – Skaparen släpper alla skuggor fria, flickan och pojken återförenas både med varandra och med sina skuggor och flickan får återigen berätta sina sagor för pojken.
Skuggbarnen är en poetisk, finstämd berättelse där drömmar, fantasi och sagor är betydelsefulla. Det är en modern skapelseberättelse som passar bra att läsa om man vill diskutera hur världen kom till. Men det är också en fin skildring av syskonskap och om modet att stå upp för det som betyder något. Ulf Stark och Anna Höglund har skapat Skuggbarnen tillsammans. Tidigare har de fått både Augustpriset (för Min syster är en ängel) och Deutscher Jugendliteraturpreis (för Kan du vissla Johanna). Skuggbarnen är deras elfte gemensamma bilderbok. Ursprungligen är berättelsen gjord för teatern. Föreställningen spelades under flera år på Stockholms Stadsteater. Men den passade också bra som bilderbok som synes. Det är en väldigt fin högläsningsbok som funkar långt upp i åldrarna.
Skuggbarnen är utgiven av Bonnier Carlsen och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.
Dinkeli Dunkeli Doja
Idag, 5 juni 2019, skulle Lennart Hellsing ha fyllt 100 år om han hade fått leva. Han föddes nämligen 5 juni 1919. Lennart Hellsing är vid sidan av Astrid Lindgren troligen Sveriges mest kända barnboksförfattare. Främst är han känd som ordkonstnär. Hans verser, ramsor och sånger är lika levande idag. Han barnboksdebuterade 1945 med Katten blåser i silverhorn och sedan dess har det blivit över 100 böcker. Han jobbade mycket för att förbättra barnboksförfattarnas villkor och för att stärka barnbokens status. Han tog också initiativet till Svenska barnboksinstitutet (SBI) som grundades 1965 för att främja forskning och dokumentation kring barnlitteratur.
I år skulle Lennart Hellsing alltså ha fyllt 100 år och det firas stort. Över hela landet pågår föreläsningar, panelsamtal och fester till hans ära. Förlaget Rabén & Sjögren ger ut flera av Lennart Hellsings böcker i nyutgåvor. Klassiska Bagar Bengtsson har länge varit slutsåld och kommer nu i nytryck som Boken om Bagar Bengtsson. Antologin Dinkeli dunkeli doja samlar några av hans mest kända rim och ramsor, med illustrationer av Charlotte Ramel. Och i Rulla rulla kula, hoppa på klack och sula tolkar en ny generation Hellsing. 13 nutida illustratörer har valt varsin text av honom, bland andra Lisen och Ellen Adbåge och Sepidar Hosseini. Två av hans mest kända rim har också blivit pekböcker för de minsta, med bilder av Ellen Ekman, nämligen Här dansar Herr Gurka och Där uppe i gardinerna.
Dinkeli Dunkeli Doja är alltså en av de böcker som Rabén & Sjögren har satsat stort på nu under Hellsing-året 2019. Boken innehåller över 40 av Hellsings rim och ramsor, som exempelvis de kända och populära: Opsis Kalopsis, Här dansar Herr Gurka, Krakel Spektakel Kusin Vitamin, Ticke Tack, Hej sa Petronella, En dag när göken gol i maj, Lapprika Papprika, Det var så roligt, Trollringen, Där uppe i gardinerna, Rulla Rulla Kula, Hickori Dickori Docka och så klart Dinkeli Dunkeli Doja. Men det finns också en hel rad mindre kända rim och verser som många kanske här möter för första gången. Varje vers presenteras på minst en sida tillsammans med varma, glada, färggranna, fantasisprudlande illustrationer som gör boken till en fröjd att bläddra i. För illustrationerna står nämligen Charlotte Ramel som är en av Sveriges mest älskade illustratörer och som tidigare också gjort pekböcker av Hellsings Det var så roligt och Hej, sa Petronella.
Dinkeli Dunkeli Doja är en jättefin samlingsvolym med allt det bästa från Lennart Hellsing, perfekt för att introducera en ny generation för Hellsings språkglädje. Ett måste att ha i bokhyllan hemma likväl som på biblioteket. Är du bjuden på dop eller för att fira ett litet barns födelsedag i sommar är detta en given present. Boken finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.
Lilla Sticka i landet Lycka
När Daniels mamma och pappa jobbar sent på sjukhuset brukar Julia komma och vara hos honom. Det tycker Daniel om, för ingen i hela världen kan berätta sagor som hon. En kväll berättar hon en sann historia. För länge sedan, när Julia var liten, försvann nämligen hennes storebror Tomek. Julia var ensam och ledsen och saknade Tomek alldeles förskräckligt. En dag råkade hon styra sin kälke in under en gran. Hon for nerför en lång tunnel av is och landade med en duns i landet Lycka. I landet Lycka är alla lyckliga. Där möter hon bland andra Herr Jacobi, en skalbagge i frack och fluga, men också den girige Krabban, som samlar på pärlor. Julia blir tillfångatagen av Krabban, som så många andra barn blivit före henne. Så också Tomek. Äntligen möts de igen. Men de har ingen rolig tillvaro till mötes. De tvingas arbeta hårt för att samla ihop pärlor till Krabban. Som tur är så är både Julia och Tomek listiga och modiga och lyckas överlista Krabban och rädda alla barnen.
Martin Widmark känner många kanske mest till som författaren till böckerna om LasseMajas detektivbyrå, men han har också skrivit mycket annat. Här har han skrivit en bilderbok för de yngre barnen i samarbete med den polska illustratören Emilia Dziubak. Illustrationerna är helt magiska. Trolska, drömmande med många detaljer och vackra färger. Texten är både poetisk och humoristisk på samma gång. Herr Jacobi leker på ett fyndigt sätt med orden och språket. Det är svårt att inte tänka på Astrid Lindgrens böcker när jag läser Lilla Sticka i landet Lycka. Hon skrev ju ofta om barn som var ledsna och saknade någon, och lät dem komma till andra världar där sorgen och saknaden inte var lika stor. Men tankarna går också till Alice i underlandet eftersom huvudpersonen även i denna bok hamnar i ett annat land befolkat med besynnerliga figurer. Boken påminner dessutom om Ishavspiraterna som är en kapitelbok av Frida Nilsson.
Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år, men det är mycket text och en del svåra ord. Därför skulle jag säga att den passar bäst för barn i åldern 5-7 år. Jag tror även att de skulle uppskatta leken med orden, äventyret, texten som berör och illustrationerna som verkligen lyfter berättelsen till en magisk nivå. Lilla Sticka i landet Lycka är utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.
Kärlek, hat och andra filter
Kärlek, hat och andra filter är Samira Ahmeds debutroman. Vi har precis läst den i Barnbokscirkeln på Facebook och jag är glad att jag läste den, för den belyser ämnen och teman som annars sällan skildras i ungdomslitteraturen. Boken handlar om Maya Aziz som är 17 år. Hon är född i USA, men det känns ändå som att hon lever i två världar. Hon har nämligen indiska föräldrar och de har sina egna – med amerikanska mått mätt – ganska gammeldags och traditionella regler. Hennes föräldrars högsta önskan är att hon ska börja på college i närheten av familjens hem i Chicago och så småningom gifta sig med en trevlig, muslimsk kille. Själv vill Maya något helt annat med sin framtid. Hon drömmer nämligen om att flytta till New York och gå en filmutbildning, stå på egna ben och klara sig själv. Boken handlar ganska mycket om Mayas upplevelse av denna kulturkrock. Den handlar också en hel del om kärlek. Maya är nämligen kär i en kille i skolan som heter Phil och som är upptagen sedan en lång tid tillbaka. I början av boken har de knappt pratat med varandra och Phil har ingen aning om Mayas varma känslor för honom. Men de börjar träffas mer och mer, och Phils och Lisas förhållande är rätt komplicerat. För att ytterligare komplicera det hela träffar Maya en muslimsk kille också. Kareem. Killen som förstår Mayas kultur, som förstår varför hennes föräldrar är som de är och som är ett gott parti enligt föräldrarna. Inte nog med det, när Maya trodde att saker och ting inte kunde bli mer komplicerade drabbas staden hon bor i av en terrorattack. Och den huvudmisstänkta muslimska mannen delar efternamn med Maya. Plötsligt blir klasskamrater, grannar och andra människor i Mayas och hennes familjs närhet fyllda av fruktan och hat.
Kärlek, hat och andra filter har många olika teman. Identitet, rasism, kulturkrockar, fördomar, kärlek, relationer och att stå upp för sig själv är några av dessa. Det här är en bok som fungerar väldigt bra som bokcirkelbok, det finns mycket att diskutera. Den ger också en del tankar och funderingar. Det är som sagt en bok som tar upp teman som man annars inte så ofta läser om, så det ger lite aha-upplevelser. Jag gillar också bokens balans mellan mer vardagliga tonårsproblem och stora, omvälvande samhällsfenomen. Dessa är ju dessutom väldigt aktuella. Jag fick ingen stark känsla för Maya som person, men det är alltid roligt att läsa om personer som har drömmar och mål som de står upp för. I slutet av varje kapitel får vi följa gärningsmannens tankar som en slags förklaring till varför han gjorde dådet. För mig kändes dessa avsnitt överflödiga. Men i övrigt är det en fin bok som jag gärna rekommenderar.
Kärlek, hat och andra filter är skriven av Samira Ahmed och utgiven av Lavender Lit. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.
Tänk om alla
Hur skulle det vara om alla höll varandra i handen? Det funderar Grethe Rottböll och Marcus-Gunnar Pettersson i bilderboken Tänk om alla. Om alla höll varandra i handen skulle ingen blåsa bort, ingen skulle stå utanför och känna sig borta, ingen skulle behöva vara mörkrädd och gå hem ensam och alla skulle ha någon att berätta någonting för. Det skulle finnas många fördelar, men också en del nackdelar. Det kan bli svårt att äta och sova och det är viktigt att alla går åt samma håll. Det skulle vara skönt att släppa taget och bara sitta för sig själv en stund, men det bästa skulle vara att det fanns några som stod kvar och väntade på en.
Tänk om alla är en filosofisk bilderbok som ger upphov till många fina samtal. Den behandlar värdet av att vara tillsammans och att människor kan se olika ut, men ändå vara lika betydelsefulla. Samtidigt respekteras också den önskan om att få vara ensam som många säkert känner igen sig i. Illustratören Marcus-Gunnar Pettersson har skapat myllrande, ringdansliknande bilder som verkligen visar att ingen människa är den andra lik, här finns alla möjliga typer av människor och utseenden skildrade utan att det poängteras, problematiseras eller ifrågasätts på något sätt. Tänk om alla är ett fantasifullt, intressant tankeexperiment som säkerligen tilltalar barn i förskoleåldern. Texten är lättläst, det är bara någon mening per uppslag. Men man kan som sagt jobba länge med frågor utifrån boken om man skulle vilja. Det är en perfekt blandning mellan djup och humor, och jag tror boken passar en bred målgrupp. Den skulle därför fungera ypperligt i barngrupp på förskola eller i förskoleklass. Boken uppmuntrar verkligen till att själv testa hur det skulle vara om alla höll varandra i händerna. Men den uppmuntrar också till diskussioner kring mångfald. Att olikheter Det här är också en bok som barnen själva lär tycka om att bläddra i. Upptäcka alla detaljer, försjunka i allt som händer, drömma sig bort.
Tänk om alla är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.
Jag är inte sjuk
Den här bilderboken hade varit perfekt att läsa för mina barn i helgen, för det hade varit hög igenkänning. Ena dottern var nämligen bjuden på födelsedagskalas hos en klasskompis, men kräktes natten innan och kunde därför inte gå. Bilderboken Jag är inte sjuk handlar just om detta. Berättarjaget ska på kalas hos kusinen Nova, men när hen vaknar pirrar, dirrar, sticker och kliar det i hens kropp. Berättarjaget känner att det gör ont i halsen när hen sväljer, men vägrar acceptera att hen är sjuk. Hen hamnar i sängen igen och får feberfrossa och konstiga drömmar. ”Som solsting. När hjärnan blir så kokt att man tror att hundar pratar”, beskriver hen det som. Mamma blir också sjuk. Tillsammans får de pricka papperskorg med snorpapper, titta på filmer om hajar och delfiner och äta upp julmarsipanen.
Boken handlar alltså om att vara sjuk, att bli sjuk vid fel tillfälle, när man mest av allt bara vill vara frisk och få göra roliga saker, att försöka dölja att man är sjuk – tills det inte går längre. Men sensmoralen är att det kan bli rätt så bra i slutändan ändå. Man kanske missar en sak, men får istället möjlighet att göra något annat. Boken handlar om samma mamma och barn som i Sara Bergmark Elfgren och Maria Fröhlich tidigare gemensamt skapade böcker Nu leker vi och Just nu har vi varandra. Man får inte veta vilket kön huvudpersonen har, vilket ökar möjligheten till igenkänning hos läsaren. Illustrationerna är färgstarka och mycket gestaltande. Såväl i text som i bild fångas karaktärens känslor på ett träffsäkert sätt. Det här är ett ämne jag inte tror skildras i särskilt många barnböcker, men som de flesta barn säkert kan känna igen sig i. Därför fyller boken ett tomrum och den gör det på ett mycket bra sätt. En perfekt vabruari-bok.
Jag är inte sjuk är utgiven av Rabén & Sjögren och finns på biblioteket eller att köpa hos Adlibris eller Bokus.