Barnboksbloggen

Välkommen till Barnboksbloggen. Här kan du läsa boktips och recensioner av såväl barnböcker som vuxenböcker. Emellanåt anordnar vi tävlingar, temaspecialer och annat spännande. Maila gärna om du har förslag på vad du vill läsa om på Barnboksbloggen.

barnboksbloggen@hotmail.com

 

Instagram

barnboksbloggen

Bokbloggar.nu

februari 2019
M T O T F L S
« jan    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728  

En smakebit på søndag

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

I år har jag ett projekt där jag läser Muminböckerna av Tove Jansson eftersom jag aldrig läste dem som barn. Just nu läser jag Trollkarlens hatt och där hittade jag denna smakbit:

Bildresultat för trollkarlens hatt adlibrisElände, elände, sa hemulen för sig själv. Sen vred han ur sin klänning och gick ut för att titta på vädret. Det var likadant överallt, grått och vått och eländigt. Hemulen kände efter om han hade nån badlust, men han hade ingen.

Det är aldrig nån ordning i världen, tänkte hemulen sorgset. Igår var det för hett och nu är det för vått. Jag går in och lägger mig igen.

Snorkens sovgrop såg mest torr ut.

Maka på dig, sa hemulen. Det har regnat in i min säng.

Värst för dig själv, sa snorken och vände sig på andra sidan.

Därför tänkte jag sova i din grop, förklarade hemulen. Var inte snorkig nu.

Men snorken bara morrade lite och sov vidare. Då fylldes hemulens hjärta av hämndlust och han grävde en kanal i sanden mellan sin egen sovgrop och snorkens.

Det där var ohemult, sa snorken och satte sig upp i sin våta filt. Men aldrig hade jag trott att du kunde hitta på nånting så fiffigt!

Det kom av sig själv! sa hemulen glad. Och vad ska vi göra idag då?

Tänk att kunna skriva sådana här berättelser. Vilket språk! Vilken fantasi! Vilken skatt Muminböckerna ändå är.

Scener ur hjärtat

Scener ur hjärtatIdag har jag sträckläst Malena Ernmans Scener ur hjärtat som hon skrivit tillsammans med maken Svante Thunberg. Tillsammans berättar de om sitt familjeliv som är präglat av döttrarna Gretas och Beatas diagnoser. De skriver öppenhjärtigt om kampen för hjälp och upprättelse. Det är en gripande berättelse där man tydligt känner deras desperation och frustration över döttrarnas mående innan de fått diagnoser och så småningom hjälp. Familjen gick bokstavligen på knäna och det är inte svårt att föreställa sig varför Malena drabbades av utmattningsdepression. Men detta är inte bara en självbiografi där en enskild familj står i fokus. I boken framträder också en större bild. En bild av en planet som även den går på knäna på grund av vår ohållbara livsstil. Paret Ernman & Thunberg skriver lika gripande om sin klimatångest och om allt det som faktiskt sker runtomkring oss utan att vi vaknar upp.

Även ämnet psykisk ohälsa berörs förstås – visste ni att den psykiska ohälsan hos barn 10-17 år har ökat med över 100 procent på tio år och enligt Socialstyrelsens rapport från december 2017 så lider nära 190 000 barn och unga vuxna i Sverige av någon form av psykisk ohälsa. Värst mår flickor och unga kvinnor. Ingenstans syns heller några tecken på att trenden minskar eller planar ut. Den accelererar. Sedan 2010 har också antalet sjukskrivna med utmattningssyndrom dubblerats sex gånger och över 80 procent är kvinnor. Det är ett systemfel. Det är fel i strukturerna som styr världen. Vi befinner oss i en hållberhetskris skriver Ernman och Thunberg. Vi befinner oss också i en klimatkris. En akut klimatkris. Och det är inte många som förstår det. Såhär skriver Ernman och Thunberg:

Vi befinner oss som sagt i en hållbarhetskris. Men vi befinner oss också i en akut klimatkris. Det finns nästan ingen som förnekar den krisen längre, och det är ju bra. Problemet är bara att från den punkt du erkänner krisens existens till den punkt då du förstår dess innebörd är steget långt. Oerhört långt.

Vi människor vistas idag mitt i det steget – ett tomrum där allting kan fortsätta som vanligt.

Vi tror att vi vet vad krisen innebär.

Alla utgår från att alla vet.

Men faktum är att det är betydligt värre än vi tror. I Sverige släpper vi ut elva ton koldioxid per person och år. Vårt ekologiska fotavtryck är bland de tio största i världen och om alla skulle leva som vi svenskar skulle det krävas 4,2 jordklot.

Vi inbillar oss att vi fortfarande har möjligheten att välja, att vi kan ställa olika utsläpp mot varandra. Som att bli vegan för att kunna fortsätta flyga. Som att köpa en elbil för att kunna fortsätta shoppa och äta kött. Eller som att klimatkompensera för saker som vi ska göra när vi ur ett hållbarhetsperspektiv redan är belånade bortom våra sinnens förstånd.

Sanningen är att vår ekologiska kredit tog slut när vi passerade 350 miljondelar koldioxid i atmosfären. Närmare bestämt år 1987.

De fortsätter med alarmerade fakta:

Sommaren 2017 skrev sex stycken ledande forskare och beslutsfattare inom miljöfrågor i tidskriften Nature om att mänskligheten nu hade år på sig att få utsläppskurvan att vända riktning, brant neråt. Three years to safeguard the planet och klarar vi inte av det så är risken väldigt stor att vi missar Parisavtalets tvågradersmål och därmed sätter igång en negativ spiral av klimatkatastrofer långt bortom vår egen kontroll.

Mycket av det som Ernman och Thunberg skriver om är sådant som vi redan vet, det är inga nya, revolutionerande fakta. Men det som känns unikt är sättet de skriver på. Det går rakt in i mig, det är inga försköningar, inga omskrivningar, utan bara krass verklighet.

Planeten lider av en allvarlig sjukdom och vi behöver omedelbart sätta igång med omfattande läkarinsatser. Vi behöver akut vård.

Men istället har vi – i bästa fall – valt healing som behandlingsmetod.

Av sjukdomsinsikt finns ingenting. Inte ett spår.

Det är ungefär som att avstå från en brådskande operation för att invänta ett eventuellt framtida botemedel.

Paret har skrivit en snabbläst och lättläst bok. Den har 92 korta kapitel, kallade scener. Många av dessa är inte längre än en eller ett par sidor. Men innehållet är inget som snabbt glöms bort. Ernman och Thunberg sätter fingret på så många saker som inte fungerar i Sverige och världen idag. Det är stort och smått som presenteras och eftersom paret använder sig själva som exempel på ett så utelämnande sätt blir allting så mycket mer konkret än om bara fakta hade radats upp. Det här är en bok jag kommer att bära med mig.

Scener ur hjärtat är utgiven av Polaris och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Bibblan tipsar

En gång i månaden tipsar jag om böcker i Hudiksvalls tidning. Här är månadens tips:

 

Kostym

KostymKostym är en novell i Ninni Holmqvists novellsamling med samma namn, Kostym, som utgavs 1995. I novellsamlingen finns 14 noveller. Enligt förlaget berättar novellerna om kvinnor i olika skepnader, roller, kostymer. Var de än dyker upp, under en resa på Nilen eller i Stockholms tunnelbana, verkar de på en gång hemlösa och hemtama. I just denna novell vet man under läsningen inte säkert om huvudpersonen är en kvinna eller man. Hen anländer med ett mycket lätt bagage till Singapore. Vi förstår att personen varken har särskilt mycket pengar eller några klädombyten med sig. Hen möter en amerikansk affärsman och följer med honom på hotellrummet. Där använder huvudpersonen såväl manliga som kvinnliga produkter från mannens badrum och när affärsmannen morgonen därpå beger sig ut på en joggingtur ikläder sig huvudpersonen mannens kostym och lämnar hotellet med affärsmannens pengar och resväska.

Det här är en novell som känns mycket symbolisk. Huvudpersonen ikläder sig någon annan persons kläder, vilket också på ett sätt innebär att ta över hans identitet. Det handlar också om att leka med könsrollerna och de traditionella attribut som förknippas med man respektive kvinna. Eftersom förlaget menar att alla noveller berättar om kvinnor så är huvudpersonen troligen en kvinna. Men det finns inget som tyder på det i själva novellen, det skulle lika gärna kunna vara en man. Jag märker att jag gärna vill könsbestämma huvudpersonen under läsningen och en av författarens intentioner är säkert att synliggöra detta beteende och jag blir irriterad på mig själv för att jag faller i fällan. Därför är novellen också en intressant läsning. Den är kort och det händer inga världsomvälvande händelser, men den är ändå tankeväckande.

Kostym finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Det fina med Kerstin

Kerstin är sju år och älskar guld. I en burk under sängen har hon samlat över hundra guldsaker. Att hon gillar guld så mycket råkar också medföra att hon plockar på sig frökens vigselring. Men fröken är väldigt rädd om sin ring och frågar efter den. Då måste Kerstin ljuga om att hon inte sett den. Frökens frågor är jobbiga. Vilken tur att Kerstin så småningom får en ny vän. Det börjar en ny pojke i klassen och han gillar guld lika mycket som Kerstin. Till honom kan hon anförtro sin hemlighet.

Det fina med Kerstin är en berättelse om att hamna i gränslandet mellan sanning och lögn, intrasslade hemligheter, vänskap och självvald ensamhet. Det är också den första delen i en planerad serie som är tänkt att bestå av tre böcker om Kerstin. Boken passar bra som högläsningsbok på lågstadiet och jag tror att många kan känna igen sig i karaktärerna och i de olika dilemman som Kerstin hamnar i. Precis som i böckerna om barnen i Bullerbyn står leken, fantasin och allt det härliga med barndomen i fokus. Samtidigt öppnar boken för diskussioner kring rätt och fel, moral, lögner och dilemman kring vänskap. Hur ska man till exempel göra ifall man har behov av ensamhet men har en kompis som bara vill vara tillsammans och leka hela tiden? Det fina med Kerstin är en finstämd berättelse där huvudpersonen tas på stort allvar. Kerstins tankar och funderingar skildras på ett varmt, träffsäkert och respektfullt sätt. Det här är författaren Helena Hedlunds debut och med tanke på den höga kvalitet debuten håller ser jag verkligen fram emot att följa hennes fortsatta författarskap. Boken är illustrerad av Katarina Strömgård.

Det fina med Kerstin finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

De blå silkesstrumporna

elin wägner de blå silkesstrumporna novellDe blå silkesstrumporna är en novell av Elin Wägner, författare, journalist och en av den svenska kvinnorörelsens viktigaste föregångare. Jag har inte läst något av henne sedan tidigare, men hon är känd bland annat för Norrtullsligan och Pennskaftet. På insidan av pärmen till denna novell som är utgiven av Novellix står det att Wägners verk genomsyras av hennes politiska idéer inom feminism, fredsarbete och miljöfrågor. Parallellt med sin författarkarriär var hon med och grundade Rädda barnen och hon var även en centralfigur i arbetet för kvinnlig rösträtt.

I De blå silkesstrumporna möter vi en ung kvinna som bestämmer sig för att köpa ett par blå strumpor istället för strumpor i någon diskretare färg som grått eller brunt. Detta köp kommer att få ödesdigra konsekvenser för henne. Hon bär nämligen dessa strumpor en dag då hon tillsammans med sin väninna åker spårvagn. På vagnen för de ett samtal kring väninnans arbete på Verket, dit också huvudpersonen precis är på väg att söka sig en tjänst. Väninnan avslöjar under denna spårvagnsfärd hur det egentligen är att som kvinna vara anställd på Verket och hur det egentligen ligger till med Verkets kvinnosyn. Det visar sig att de båda väninnorna har någon som lyssnar till deras konversation…

Det här är en kort novell och det är svårt att berätta så mycket om den utan att avslöja för mycket. Kanske är inte min beskrivning därför särskilt intresseväckande, men jag kan lova att berättelsen är läsvärd. Wägners samhällssyn skiner verkligen igenom när hon visar på hur skevt samhället var på den tiden när det gällde villkoren mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden. Det är feministiskt, bitskt, humoristiskt och tankeväckande på samma gång. Dessutom väcker novellen ett intresse för att läsa mer av Elin Wägner. De blå silkesstrumporna är ursprungligen utgiven i novellsamlingen Spinnerskan som publicerades för första gången 1948.

De blå silkesstrumporna kan bland annat köpas hos Adlibris och hos Bokus.

Den lilla bokhandeln runt hörnet

Den lilla bokhandeln runt hörnetDen lilla bokhandeln runt hörnet är en feelgoodroman av Jenny Colgan. Hon har skrivit en annan bokserie tidigare, om ett bageri i Cornwall, men de böckerna har jag inte läst utan detta är första boken jag läser av henne. Den handlar om en bibliotekarie som heter Nina som tyvärr kommer att bli arbetslös eftersom biblioteket där hon jobbar ska bli någon slags mediacenter. Nina är en introvert person som älskar att para ihop rätt bok till rätt läsare, men i en tid av rationaliseringar och nedskärningar och en inte särskilt angenäm förvandling av biblioteksbranschen vet hon inte riktigt vad hon ska göra längre. När biblioteket vill bli av med de flesta böcker bär Nina hem kartong efter kartong. Hon bara måste rädda dem, hon står inte ut med att de slängs. Så hittar hon en annons om en skåpbil som är till salu och plötsligt får hon användning för alla de böcker hon räddat. Hon bestämmer sig nämligen för att köpa bilen och göra om den till en bokhandel på hjul!

För bokälskaren är ju det här förstås mumma. Ja, inte att läsa om biblioteksnedskärningarna förstås, men Ninas passion för böcker och alla litterära referenser. Annars är det här en ganska medelmåttig feelgood tycker jag. Väldigt förutsägbar. Men mysig, lättläst, snabbläst och underhållande. Intressant tanke med den mobila bokhandeln. Och kul med en bok som utspelar sig i Skottland. Jag läser egentligen väldigt sällan feelgood, men när jag läser recensioner av Den lilla bokhandeln runt hörnet verkar det som att många tycker bättre om Colgans andra serie, den om bageriet, så kanske läser jag någon av de böckerna vid tillfälle.

Den lilla bokhandeln runt hörnet är utgiven av Massolit förlag och den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Slutet och Kometen kommer

Precis som så många andra bokbloggare läste jag Slutet av Mats Strandberg i höstas. Vi pratade också om boken i Barnbokcirkeln på Facebook. I höstas bestämde jag mig också för att jag ska ta tag i att läsa böckerna om Mumindalen, jag gjorde nämligen inte det som barn. Jag läste Småtrollen och den stora översvämningen i augusti. Nu kom turen till bok nummer två i serien om Mumindalen, nämligen Kometen kommer, och det var riktigt kul att se Strandbergs referenser till den.

Kometen kommerI Kometen kommer är sommaren först sådär varm och trevlig som den brukar vara i Mumindalen. Men så upptäcker familjen ett konstigt sken på himlen. Filosofen Bisamråttan säger att en komet ska träffa jorden. Alla små knytt packar ihop sina saker och flyr i panik. För var dag blir det stora, röda ögat på himlen allt större. Men Mumintrollet och Sniff packar ner plättjärnet och saft, och beger sig rakt ut i farligheten eftersom Bisamråttan tipsar om ett observatorium där man kan få veta mer om rymden och om den annalkande kometen. På sitt äventyr träffar Mumintrollet och Sniff på Snusmumriken, Hemulen, Snorken och Snorkfröken. Mumintrollet och Sniff lyckas med sin resa, de får veta exakt när kometen ska komma, men de utvecklas också som personer. Väl hemma igen är det dags att förbereda sig, för nu är det inte länge tills kometen kommer.

Böckerna är Mumindalen är ju perfekta att läsa högt för barn i olika åldrar, det är riktiga allåldersböcker. De passar också väldigt bra för vuxna. Att det finns så många olika, härliga karaktärer är så roligt, för alla kan hitta någon de känner igen sig i. Jag tror också det var en av den här bokens stora behållningar för min del, hur de olika karaktärerna förhåller sig till kometen och hur de resonerar och förbereder sig. Väldigt intressant. Eftersom flera av karaktärerna introduceras för första gången i Kometen kommer är det också en bra introduktion till Muminvärlden. Kometen kommer är en mörk och melankolisk bok, men den slutar lyckligt och det finns mycket att prata om i den. Den är förvånansvärt aktuell idag. Jag kan tänka mig att kometen skulle kunna vara metafor för lite av varje och den här boken skulle vara bra inledning på att prata om allt ifrån klimat till krig.

Slutet

Slutet är en ungdomsbok, en dystopisk, preapokalyptisk berättelse. Här är det också en komet som är på väg rakt mot jorden. Forskare har beräknat exakt när den kommer. Det är sommar just nu och allt ser ut som vanligt. Men om en månad är allt utplånat. Om en månad är alla borta. Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut? Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö?

Boken handlar om två ungdomar som står med ena benet på väg in i vuxenvärlden och som borde ha varsin ljus framtid att vänta. Det har de inte. Det skulle visserligen inte Lucinda ha haft ändå, hon har ju cancer. Obotlig cancer. Men hon kommer inte att hinna dö i cancern, för kometen kommer troligen före. Simon är tokkär i Tilda och vill helst bara vara med henne. Men hon försvinner och hittas så småningom död. Vem har mördat henne? Och är det egentligen så viktigt när alla ändå snart kommer att vara borta?

Slutet är en bok som är otroligt intressant som tankeexperiment. Vem vill jobba när man vet att man bara har en månad kvar att leva? Hur fungerar ett samhälle utan ett fungerande rättsväsende, utan någon som kör tågen, utan någon som tömmer soporna, utan någon som håller ordning på gator och i fängelser, utan någon som vårdar sjuka och gamla? Stort blandas med smått, man inser att alla de små detaljerna man knappt bryr sig om till vardags faktiskt har stor betydelse i det stora hela. Vi möter många olika karaktärer och de hanterar den annalkande katastrofen på olika sätt. En del lever i stor förnekelse, som Simons gravida syster som vägrar inse att hon aldrig kommer att få se barnet i magen. Många ungdomar i boken väljer att döva sig med fester, alkohol och droger och ett utsvävande sexliv, vilket ju också är ett slags förnekelse. En del finner tröst i kyrkan. Andra begraver sig i Skyrim.

Slutet är ångestframkallande läsning och till skillnad från Kometen kommer så finns det inget lyckligt slut i Slutet. Men den väcker mycket tankar, känslor och jag tror också en del aha-upplevelser. Det finns så många existentiella frågor och klimatfrågor som väcks. Boken har inga svar på dem, men kanske kan man själv formulera svar på en del av de frågor som uppstår. Strandberg har sagt i intervjuer att skrivandet av den här boken var ett sätt för honom att hantera sin klimatångest och jag tror att när man har läst den här boken är det svårt att blunda för klimatfrågorna. Slutet är en oerhört intressant bok att diskutera tillsammans med ungdomar. Varför inte köpa in den som klassuppsättning i skolorna. Kul idé också att läsa både Kometen kommer och Slutet och analysera böckerna tillsammans.

Kometen kommer finns att köpa på Adlibris och på Bokus. Slutet finns också att köpa på Adlibris och på Bokus.

En av oss ljuger

En av oss ljugerJag har återigen varit i Borås på skolan. Efter att ha kört hela vägen ner, närmare 70 mil ensam bakom ratten, var jag av förklarliga skäl trött. Inte minst därför att jag också legat sjuk i 40 graders feber bara två dagar innan och att jag också hade sjuka barn hemma som därmed gjorde att sömnen nätterna innan var lite bristfällig. När jag checkat in på hotellet orkade jag inte göra någonting annat än att bara lägga mig rakt ner på hotellsängen och läsa. Jag hade med mig en bok som heter En av oss ljuger av Karen McManus. Jag hade aldrig hört talas om den tidigare, men fick tips om den i Prickiga Paulas blogg. Det visade sig att det var precis rätt bok att ha med på den här resan, jag fastnade totalt och sträckläste hela den 388 sidor långa boken den kvällen, trots min trötthet. Sen somnade jag gott kan jag lova.

För någon vecka skrev jag om En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson. Den handlar om en familj där dottern blir misstänkt för mord. Först får vi ta del av pappans perspektiv och han är helt övertygad om att hon är oskyldig. Men  sakta men säkert nystas saker och ting upp och vi får ta del av flera olika perspektiv och det visar sig att allt är totalt annorlunda än man trott från början.

En av oss ljuger är på ett sätt väldigt lik, den har nämligen samma tema. En grupp ungdomar, skolelever, blir misstänkta för mord och genom hela boken uppkommer nya bevis och nya insikter som gör att man aldrig vet vem det är som verkligen har begått mordet. Eller, man tror att man vet, men det man tror att man vet omkullkastas gång på gång.

Boken handlar om fem elever som alla får kvarsittning. Det är en udda samling elever, från den plikttrogna elitstudenten till den lovande baseballtalangen, till den halvkriminelle langaren med villkorlig frigivning. Men det visar sig att eleverna är oskyldigt anklagade. De befinner sig där för att en lärare ertappat dem med mobiltelefoner i sina väskor trots mobilförbud, men mobilerna är inte deras. Det är någon som vill att de ska vara just där, just nu. Så inträffar ett dödsfall. En av eleverna dör. Det kommer att rubriceras som mord. I rummet var det bara fem personer – den nu döde eleven och de fyra andra oskyldigt anklagade eleverna. Vem har begått mordet?

Det visar sig att alla fyra bär på hemligheter. Hemligheter som kommer fram allt eftersom under polisutredningen. Dessa hemligheter har förstås stor inverkan på polisutredningen. Men också på deras personliga utveckling. För hur det än är så är dessa elever unga personer som står med ena benet in i vuxenvärlden och som håller på att forma sin egen identitet. Vi får lära känna dem allt eftersom. Vi tror vi lär känna dem. Vi inser att det kanske inte går att lära känna en annan människa. Min syn på de fyra misstänkta ändras gång på gång under berättelsens gång. Det här är en ungdomsbok, en deckare, fast ändå mycket mer än en deckare eftersom det handlar så mycket om karaktärerna och deras olika liv och familjesituationer, liksom om relationer. Perfekt ungdomsbok som också vuxna kan läsa med stor behållning.

Jag älskade verkligen Mattias Edvardssons bok och trodde inte att jag skulle läsa något liknande igen på länge. Nu fick jag det till viss del. Karen M. McManus bok når inte alls upp till samma höga betyg språkligt och berättartekniskt, men den är ändå riktigt bra och underhållande, framförallt för att vara en debutbok. Jag gillar böcker där man får fundera, där man tror att man kan förutsäga vad som kommer att hända för att snart inse att det är totalt annorlunda. Det utmanar mig som läsare. Att En av oss ljuger utspelar sig i skolmiljö är förstås ingen nackdel.

En av oss ljuger är utgiven av B Wahlströms och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Pärlfiskaren

PärlfiskarenJag har läst om Pärlfiskaren på olika bloggar och blivit tipsad om den, jag hade hört att den skulle vara riktigt bra, men jag trodde ändå inte att jag skulle gilla den så mycket som jag gjorde. Det kändes inte som att det skulle vara min typ av berättelse. Men jag blev fullständigt golvad. Jag älskade den! Boken handlar om Miranda, en ensam, övergiven tjej som är pärlfiskare, en av de allra bästa. Hon dyker oförskräckt ner i djupen och letar efter pärlor av olika slag som hon sedan säljer till uppköpare. Drottningen älskar pärlor och allra mest vill hon ha Ögonstenen, den mytomspunna och värdefulla pärlan som generationer har dykt efter men aldrig hittat. Det sägs att de som försöker sig på att hitta Ögonstenen blir som besatt, så besatt att de överger allt, även familj och barn, för att bara leta efter den. Många är barnen som blivit övergivna av en eller båda föräldrarna för Ögonstenens skull. Även Miranda vill leta efter den när det är dags. Men när Drottningen utlyser årets jakt efter Ögonstenen tvingas Miranda ta sig an Syrsa, ett litet barn som pladdrar och som knappt kan dyka. Hur ska Miranda nu ha en chans? Dessutom är det en kvinna som heter Iberis som förföljer Miranda och Syrsa eftersom hon tror att de kan leda henne till Ögonstenen. Och överallt i havet vakar roshajarna, de som tog Mirandas ena arm.

Pärlfiskaren är en äventyrsberättelse som tog mig med storm. Det är en spännande värld Karin Erlandsson har byggt upp, på ett sätt lik vår, men ändå så oändligt annorlunda. Hon skildrar denna värld på ett vackert sätt, inte minst havets djup där pärlorna sjunger och glittrar i sina olika färger mer gromkrabbor, guldstjärtar och andra väsen. Så fint skildrar hon också relationen mellan Miranda och det lilla barnet Syrsa, först en tvungen relation där Miranda mest tycker att Syrsa är till besvär, men så småningom inser Miranda vad som verkligen är viktigt i livet och berättelsen kommer allt mer att handla om längtan och vänskap. Och titta det fina, fina omslaget! Det här är en pärla till högläsningsbok, en lågmäld men samtidigt spännande saga. Den fungerar också bra att läsa själv för äventyrsälskare i bokslukaråldern. Pärlfiskaren är den första delen (av fyra) i serien Legenden om Ögonstenen och jag är så glad att jag kommer att få fortsätta läsa om Miranda och Syrsa. Bok nummer två i serien, Fågeltämjaren, är redan här och jag står redan i kö på den.

Pärlfiskaren är utgiven av Schildts & Söderströms och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.