Frida Naemi Persson och Moa Graaf fortsätter skapa småbarnsböcker om våra stora högtider. I Titta påsken är det dags för äggjakt. Det är vår i luften och dags för påsk. Vi får följa med bokens huvudpersoner när de målar ägg, påskpyntar, klär ut sig och går på äggjakt. Det är en charmig och mysig berättelse om barnen som tar sig an påskfirandet. Samtidigt som man läser får man också ta del av påskens traditioner och lära sig lite mer om högtiden. Boken vänder sig till de allra yngsta, kanske de som firar påsk för första gången. Den är i tålig hård kartong med tjocka sidor och rundade hörn. Bilderna är glada, lekfulla och färgglada och de riktigt strålar av vårkänslor och påskmys. Texten är kort och kärnfull, rytmisk och finurlig. Tillsammans utgör text och bild en härlig läsupplevelse med både spänning, mys och humor. Perfekt läsning nu inför den kommande högtiden.
Boktips och bokrecensioner
Kom vinden
I Kom vinden får vi träffa den vinande och virvlande vinden. Varje uppslag i boken visar en ny plats där vinden visar sig. Vi får följa med på en resa från stad till strand, från skog till berg och från hav till land. Det myllrar av människor, djur och föremål som alla påverkas av vinden på olika sätt. Texten är ytterst sparsmakad, ofta bara ett par ord per uppslag, t ex ”åh vinden” eller ”akta vinden”. Men trots den knappa texten rymmer boken en hel berättelse och med tonfall, ljudeffekter, rörelser och röst kan man, om man vill, dessutom dramatisera berättelsen. Man kan också pratläsa om bilderna, ett uppslag i taget, och fundera kring vad som egentligen händer. Illustrationerna berättar också mycket, det är där det händer, det är lekfulla, fantasifyllda, färgsprakande bilder med massor av rörelse och närvaro. Boken är både konkret och vardaglig samtidigt som den innehåller mer filosofiska funderingar om hur vinden påverkar oss. För vad händer när vi vill att det ska blåsa mer? Eller mindre? Eller om vi vill att vinden ska vända? Boken är skriven av Mimi Åkesson och illustrerad av Linda Bondestam.
Hur låter djuren
I Hur låter djuren av Clara Dackenberg får vi möta en rad olika djur. Men hur låter de? Kanske inte som du tror! Boken vänder sig till de minsta och bygger på ljudhärmning. Den är interaktiv och tillåter barnläsaren att hjälpa till att härma de olika djuren. Eller gissa vad djuret heter och hur det låter. Och vad gör djuren egentligen? Här finns det mycket att prata om medan man läser. De konstnärliga bilderna är lekfulla och fantasirika. Boken vänder sig till de yngsta barnen och tål många omläsningar genom det interaktiva inslaget.
Stopp min kropp
Stopp min kropp är ett material för att prata med barn om kroppen, känslor och hemligheter. I boken som är skriven och illustrerad av Henrik Backberg, Maria Borgelöv och Hanna Thermaenius finns fem fristående teman. Varje tema innehåller dels en lättläst berättelse, dels uppslag med kluriga fakta och frågor. De fem teman som ingår är Jobbiga och lätta känslor, Min alldeles egna kropp, Stopp! Min kropp!, Det här är förbjudet, samt Bra och dåliga hemligheter. Boken kan läsas från pärm till pärm eller som en uppslagsbok att återkomma till. Den vänder sig till barn i lågstadieåldern.
För de yngre barnen finns Lilla boken om Stopp min kropp av Åsa Karsin och Hanna Thermaenius. Med kort, tydlig text och uttrycksfulla illustrationer guidar boken genom olika situationer i både hemmet och på förskolan. Längst bak finns stödmaterial, mer information samt länkar till lärarhandledning.
För barnen i förskoleåldern finns även Okej med dig? Lilla boken om samtycke samt Bra och dåliga hemligheter. Även dessa är skrivna av Åsa Karsin. De har samma typ av upplägg, en berättelse att läsa och prata kring, samt tips och råd för den vuxne i slutet av boken.
Packa väskan
Packa väskan är en småbarnsbok av Åsa Lind och Hanna Klinthage. Den handlar om ett barn som ska packa sin väska för att resa bort. Vad tar man egentligen med sig när man ska resa bort? Hur väljer man? Exakt var barnet ska resa förtäljer inte historien, inte heller hur länge barnet ska vara borta. För läsaren innebär det att det är öppet för tolkning. Är det en semester? Eller är det en flytt? Kanske till och med en flykt? Med få ord och kort text berättar barnet om våndan att välja de finaste stenarna, de bästa böckerna, älsklingskläderna och färgpennorna. Boken kan läsas på flera nivåer, den är mångbottnad och kan handla såväl om vardagliga funderingar som mer existentiella spörsmål. Hanna Klinthages färggranna bilder är uttrycksfulla och inkännande.
Bebisåtervinningen
Igår skrev jag om Var bor soporna som berättar för de minsta barnen om att återvinna sopor. Idag tänkte jag tipsa om en bok som handlar om en helt annan slags återvinning. Bilderboken Bebisåtervinningen handlar om en flicka som heter Shirin. Hon får tvillingsyskon och allt blir upp och ner. Huset är fyllt av skrik och blöjor. Papporna bara somnar överallt och ingen verkar bry sig om Shirin längre. Men som tur är så har hon bästisarna Lexie och Olivia. Och så har hon ju Bosse och Hassan, sopgubbarna som också är hennes vänner. Nu klurar Shirin på hur hon ska kunna göra så att allt blir som vanligt igen, som det var innan bebisarna kom. Kan hon skicka dem till faster Ellen i USA? Eller kanske ge bort dem till slottet så de blir kungligheter när de blir stora? Plötsligt får Shirin en snilleblixt – hon känner ju två sopgubbar, självklart ska hon återvinna bebisarna!
Boken är skriven av Mia Breitholtz och illustrerad av Louise Winblad, känd från hejhejvardag. Tillsammans har de skapat en dråplig och humoristisk bilderbok som är mitt i prick med hög igenkänning för såväl små som stora läsare. Alla som fått syskon kan nog relatera till att man någon gång gärna hade bytt bort dem – eller återvunnit dem. Men självklart är det ju faktiskt också så att det är ganska mysigt att ha ett syskon eller två också. Inte minst när de skrattar åt ens konster och parkour. Det här är en färgsprakande, fantasifull men ändå vardagsnära, inkluderande och hejdlös rolig bilderbok att skratta till och känna igen sig i.
Var bor soporna
Var bor soporna är en uppföljning till småbarnsboken Var bor elefanten som kom för några år sedan. Båda böckerna är skrivna av Anna Munyua och Woody Oliphant. De färgglada illustrationerna står Hanna Böhm för. Det är dags att gå till soprummet för att återvinna familjens sopor. Pappan och barnet klampar nerför trappan och in i soprummet. Där återvinner de hård kartong, metall, matrester och mycket annat. En annan dag är det mamman och barnet som tar en tur med barnvagnen till återvinningen för att slänga skräp. Där slänger de plast, glas och papper i respektive container. Och de har riktigt mycket tur, för sedan får de se sopbilen komma och tömma containern innan de går hem igen. I slutet av boken finns en sopramsa som man kan göra tillsammans med barnet.
Boken är vardagsnära och konceptet är enkelt, men den visar på ett fint sätt hur en så pass vardaglig syssla som att slänga soporna kan bli till en lek. Boken är också språkstimulerande eftersom barnet man läser för kan hjälpa till att härma sopljuden. Den är också pedagogisk i sitt sätt att visa hur det kan se ut när man återvinner på olika platser och var varje sak hör hemma beroende på material. Boken skildrar också hur det kan vara att ha flera hem om man har föräldrar som har separerat. Detta skrivs dock inte ut i texten utan det finns bara där helt naturligt. En trevlig, inkluderande småbarnsbok.
Småspråkarna
För några år sedan kom boken Småspråkarna, en bok fylld med språklekar, sånger och ramsor för de yngsta barnen. Boken varvar fakta om barnets språkutveckling med konkreta tips och råd för hur man som förälder kan bidra till språkutvecklingen genom språklekar och andra aktiviteter att göra tillsammans med barnet. Boken går på ett pedagogiskt sätt igenom ur barnet kommunicerar och hur språket utvecklas från joller till treordsmeningar. Det handlar också om babytecken, olika slags ord, språkets rytm och meningsuppbyggnad. I boken finns också massor av rörelselekar, ramsor, sånger och bilder man kan titta på och prata om. Texten är lättillgänglig och pedagogisk, inspirerande och peppande helt utan pekpinnar. Den är skriven av logopederna Maria Strutz och Andrea Wallenberg. Den är rikt illustrerad med gulliga, lekfulla men samtidigt tydliga illustrationer av Oskar Jonsson.
Uppföljaren, Småspråkarnas babytecken, fokuserar på babytecken. Boken har samlat vanliga ord som ofta används under barnets första år. För varje ord finns dels en bild som illustrerar själva ordet, dels en bild som illustrerar hur man tecknar ordet. Det finns även qr-kod som leder till filmer där författarna visar hur tecknen ser ut. I början av boken finns lite information till den vuxne om babytecken och hur det används. Även denna bok är skriven av Maria Strutz och Andrea Wallenberg och illustrerad av Oskar Jonsson.
Småspråkarnas språksagor är den senaste boken i serien. Den har samma författare och illustratör och för den som läst tidigare böcker är igenkänningen stor. Denna är fylld av interaktiva språksagor som man kan läsa tillsammans. Tanken är just att man ska läsa dem tillsammans med barnet, att man inte bara kan läsa texten utan också titta på bilderna, prata om vad som händer, härma ljuden, använda kroppen och så vidare så barnet är delaktigt under läsningen. Texterna bygger på rim, rytm, upprepningar, ljudhärmning och annat som gör att texten blir levande och språkutvecklande. Berättelserna har även alla de beståndsdelar som en berättelse är uppbyggd av, så att barnet lär sig känna igen detta – början, starthändelse, konsekvens och lösning. Genom att använda dessa byggstenar kan man sedan skapa egna berättelser för och tillsammans med barnet. Hur man gör förklaras i början av boken.
Det här är tre innehållsrika, gedigna böcker om barns språk och språkutveckling som passar finfint för den som vill ha inspiration till att läsa tillsammans med sitt barn och hjälpa det att bygga sitt språk. Perfekta presentböcker!
Och för den som är intresserad av att använda babytecken eller TAKK, tecken som stöd, finns även många fler böcker att inspireras av eller läsa tillsammans. Böckerna om Adelina är ett hett tips som jag nämnt flera gånger tidigare i bloggen, till exempel Lilla Adelina – Mina första tecken som både är en berättelse och en introduktion till hur man använder tecken. Varje uppslag presenterar ett tecken med text, bild, illustration av hur man tecknar samt en qr-kod som går till en film som visar hur man tecknar.
Hattstugan och Tomtebobarnen
Förra året kom både Tomtebobarnen och Hattstugan i ny tappning. Förskolan Hattstugan på utflykt är en ny bilderbok av Katarina Kuick som är inspirerad av Elsa Beskows klassiska Hattstugan. Precis som originalet har den rimord som barnet får fylla i själv under läsningen. Den som har läst originalet känner igen sig, men formen är modern och såväl aga som sensmoral är ett minne blott. Bilderna är skapande av Charlotta Ramel och de är uttrycksfulla och fyndiga, vilket samspelar fint till texten.
Och för den som har saknat Tomtebobarnen finns nu en fin samlingsvolym med tre berättelser skrivna av Kristina Sigunsdotter och illustrerade av Maria Löfgren. Den heter Sagor om Tomtebobarnen och är den första delen i serien Tomteboskogen. Även här är inspirationen från Elsa Beskow tydlig. Hennes klassiska sagovärld finns där, liksom kärleken till djuren, naturen och växterna. Även illustrationerna är i samma anda. Berättelserna knyter an till de klassiska sagorna från Elsa Beskow, men tar oss också vidare. Vi får nämligen också veta vad som hände efter att hennes saga tog slut.
Kråkan säger stopp
Kråkan säger stopp är den fjärde pekboken om Kråkan och Mamma Mu. De tre tidigare heter Kråkan säger sen, Kråkan säger akta och Kråkan säger inte. I denna bok vill Mamma Mu titta på stjärnor, dansa i balettskor, segla med kottar och hoppa hopprep. Men Kråkan tycker att det mesta är fel. För blött, för mörkt, för trassligt, eller bara alldeles för tokigt för en ko. Boken bygger på upprepningar och humor och det är kul att läsa den högt tillsammans med barn. Det är hög igenkänning för såväl vuxna som barn och det finns en pedagogisk tanke bakom. Det är fyndigt och roligt, men också mycket värme och vänskap. Jujja Wieslander har skrivit och Sven Nordqvist har illustrerat, precis som vanligt. Boken är i klassiskt pekboksformat av tjock kartong med rundade hörn.