Dödskallen

DödskallenDödskallen är Jon Klassens egna version av en folksaga från Tyrolen. Han hittade sagan i en bok på ett bibliotek i Alaska där han var för att hålla ett föredrag, senare skrev han sin egen version av den och nu är den här som en spännande bildroman. Förlaget beskriver den som på samma gång en spökhistoria och en frigörelseberättelse, ett konstverk som bjuder på en mängd tolkningsmöjligheter och som stannar kvar hos läsaren och det kan jag hålla med om. Boken är svår att klassificera och man kan tolka den på många sätt. Den är annorlunda, intressant och konstnärlig.

Dödskallen handlar om Otilla som är på flykt. Vi får aldrig veta från vad, men hon springer genom en skog mitt i natten. Så kommer hon fram till ett hus där en dödskalle bor. Hon får komma in och dödskallen visar honom runt. Hon får sova där en natt, bara hon är beredd på att varje natt kommer ett skelett och jagar dödskallen. Otilla besegrar skelettet och blir kvar i huset hos dödskallen.

Det är en kort sammanfattning av handlingen, men så mycket mer ryms i boken. Frågor väcks hos mig som läsare. Alla får inte svar, men som sagt, man kan tolka händelserna och karaktärerna precis som man vill i den här berättelsen. Jag tror detta är en bok man ska läsa tillsammans och prata om, inte låta barnen bli lämnade själva med sina tankar kring det som händer. Klassen tar i slutet upp hur berättelsen kom till och berättar också lite om folksagornas karaktärsdrag, att de är tänkta att berättas, återberättas, förändras och utvecklas från generation till generation. Därför skulle också denna bok passa ypperligt i skolan när man pratar om folksagor.

Jon Klassen är en kanadensisk bilderboksskapare som belönats med flertalet priser för sina böcker. Den här boken vänder sig till lite äldre barn, från sex år och uppåt, även om jag skulle säga att det är en allåldersbok snarare än en bok enbart för lågstadiet. Texten är kortfattad, sparsmakad och utelämnar mycket. Berättelsen bärs istället fram till stor del av bilderna som är mörka, suggestiva och uttrycksfulla. Tankarna går till gotiken när jag läser den här berättelsen. Det är vackert, dramatiskt och originellt. Jag blir otroligt nyfiken på hur den här boken kommer att tas emot av läsarna, och då framförallt barnen i målgruppen.

Jag tappade min tand

Jag tappade min tandJag tappade min tand är en rolig och underhållande bilderbok med stor igenkänning. Den handlar om ett barn som tappade sin tand och som önskar att någon kunde få se och beundra den. Men så tappar barnet återigen sin tand, men denna gången är den borta. Var kan den vara? Efter mycket letande så dyker den faktiskt upp igen, på ett oväntat ställe, och faktiskt har barnet också fått en ny vän på köpet!

Boken är skriven av den uppmärksammade rimmästaren Nils Andersson som prisades med Lennart Hellsing-stipendiet 2021 Illustrationerna är skapade av finska Sanna Mander som belönats med Finlandiapriset och Rudolf Koivu-priset i sitt hemland. Detta är deras första gemensamma bilderbok och förhoppningsvis inte den sista, för text och bild har ett fint samspel och berikar varandra. Texten är på rim och det är roliga, underfundiga rim som faktiskt håller. Annars är det ju lätt hänt att det blir ett nödrim eller två när man skapar bilderböcker på rim. Illustrationerna är färgstarka, energifyllda, lekfulla, detaljrika och uppfriskande. Sammantaget blir detta en välkomponerad bilderbok som fascinerar och överraskar på samma gång.

Mer Kim och Hilma

Kim & Hilma - Bästa jobbet  Kim & Hilma - På rymmen  Kim & Hilma - Hårdrockaren

Tidigare har jag skrivit om de två första böckerna i serien om Kim & Hilma av Leo Brodin, Kristina Murray Brodin och Joanna Schmidt. Nu har det kommit fler delar i serien och nu finns det faktiskt totalt fem böcker om de små vännerna. Första och andra delen heter Dåligt humör och Världsbäst och de har jag skrivit om här.

Bästa jobbet är tredje delen i serien. Kim leker fotbollsspelare och Hilma byggarbetare. Men så råkar Kim förstöra Hilmas hus. Han hjälper henne bygga ett slott istället och sedan testar de många fler yrken. För när man leker kan man vara vad som helst. Brandman till exempel, vilket är tur, för ett slott kan börja brinna. Boken bejakar barnens fantasi och lek, men introducerar också olika yrken.

I fjärde delen, På rymmen, ska barnen på utflykt med farfar. Men när farfar gör illa knät och utflykten blir inställd känns det inte roligt. Kim och Hilma bestämmer sig för att rymma. Men mycket kan gå fel när man är på rymmen och till slut är det inte heller roligt att vara på rymmen.

Hårdrockaren är femte och senaste delen i serien. Barnen har fått en ny granne, en hårdrockare. När han flyttar in med alla sina gitarrer tycker både Kim och Hilma att han ser lite läskig ut. Men gitarrerna verkar bara spännande. Kanske är Hårdrockaren också bara spännande egentligen. Och kanske kan man få pröva att spela?

Böckerna om Kim och Hilma är charmiga, roliga, mysiga och underhållande. De handlar om sådant som barnen känner igen från vardagen och de har ett fint barnperspektiv. Illustrationerna är varma, mjuka, söta och inkluderande. Perfekta bilderböcker för barn i förskoleåldern som tål många omläsningar.

En nattpromenad

En nattpromenadI En nattpromenad väcker föräldrarna upp sina två barn mitt i natten, sedan beger de sig alla ut på en promenad i natten. De har bråttom, de måste hinna i tid. Men vad ska de hinna i tid till?

Det här är en bilderbok i generöst format som visar hur det kan se ut utomhus under en vacker sommarnatt. Världen är tyst, skuggorna skiftar form och luften är full av nattens dofter. I lågmält tempo tar sig familjen fram längs sin promenad, genom staden, ut på landsbygden, upp på ett berg. Där får de äntligen möta den nya dagen, väl värd att anstränga sig för.

En nattpromenad blev utsedd till en av årets bästa bilderböcker av New York Times. Det förstår jag. Det som slår mig allra först när jag läser den här boken är färgerna. Färgskalan är genomgående blå och svart med enstaka ljusstrimmor enbart där fönster eller lampor lyser i natten. När man tittar noga på bilderna, framförallt när de kommit ut ur staden, så ser man att det döljer sig olika djur i skuggorna, så det finns mycket att se och upptäcka i bilderna. Det är framförallt bilderna som bär berättelsen. Texten är enkel, sparsmakad och poetisk och den kompletterar bilderna snarare än tvärtom.

Familjen är på väg någonstans och jag undrar vad de har så bråttom till. Nyfikenheten tar vid och skapar ett driv. Men vid nästa genomläsning vet jag vart de är på väg och jag kan se att promenaden i sig är lika värdefull som målet i sig. Många barn drömmer om att bege sig ut i nattens mörker och här får den fantasin fritt spelrum. Här är ingenting med natten skrämmande eller läskigt, utan snarare tvärtom, lockande och spännande. Och framförallt vackert!

En nattpromenad är skriven och illustrerad av den franska författaren och illustratören Marie Dorléans och det är den första av hennes böcker som översatts till svenska. Förhoppningsvis följer ännu fler, för den här bilderboken skapar en längtan att få upptäcka mer ur hennes författarskap.

Fruktböckerna

En cool kiwi En busig banan En sur citron En arg apelsin

En arg apelsin, En busig banan, En sur citron och En cool kiwi är en serie pekböcker skapade av Emma Virke. De har alla stansade hål i de tjocka kartongsidorna och bjuder därför in barnen att själva vara med och leka under läsningen.

En sur citron är den första boken. Där försöker de andra frukterna att göra den sura citronen glad igen på olika sätt, genom en sång, en dans, lite musik… Men vem är det egentligen som är sur?

I En cool kiwi är det kiwins tur att stå i centrum. Kiwin vill så gärna bli cool. Kanske du kan hjälpa till? Men hur blir man cool egentligen? Det är inte så lätt att veta. Vännerna försöker hjälpa kiwin, och kanske är det faktiskt så att kiwin redan är cool?

I En busig banan är bananen försvunnen. Ingen har sett honom. Inte gurkan, inte delfinen och inte heller den gula fågeln. För det är väl en fågel? Eller? Ja, vem är det egentligen som lurar vem?

Nyaste boken, En arg apelsin, har apelsinen i fokus. Och det är BARA apelsinens bok. Så det så. Apelsinen kan ju så mycket. Snurra till exempel! I sin alldeles egna bok vill han berätta en rolig historia. Men så kommer plötsligt bananen och avbryter! Och citronen stör! Och kiwin nästan retas! Apelsinen blir så arg, så arg att han … glömmer bort hur den jätteroliga historien går. Nu är hela boken förstörd! Eller?

De här böckerna är perfekta småbarnsböcker, roliga, färgglada, lekfulla, fantasifulla, finurliga och dessutom interaktiva. Perfekt att läsa om och om igen. Det finns dessutom en hel del att prata kring om känslor och annat, ifall man vill. Annars kan man bara läsa och njuta av läsningen, när småbarnsböcker är som allra allra bäst.

Den stora käpphästtävlingen

Den stora käpphästtävlingenDen femte delen i serien Vilde och käpphästarna heter Den stora käpphästtävlingen. Vilde får veta att det ska hållas en jättestor käpphästtävling på Ryttargalan och strax är det kvaltävling på KöpCentret där de bor. Men mammas bebis ska ju komma samtidigt som finalen hålls, kommer Vilde att kunna vara med? Varför måste allt hända samtidigt?

Det här var inte den starkaste boken i serien, men det är ändå härligt att återse Vilde och åter få vara i hennes värld för en stund. Böckerna om Vilde och käpphästarna passar fint för barn i lågstadieåldern och de funkar lika bra att läsa själv som att läsa högt tillsammans. Texten är stor och enkel passande för den som knäckt läskoden och börjat läsa kapitelböcker. Boken är fylld av färggranna, glada illustrationer. Det här är charmiga böcker som handlar om kärleken till käpphästar, vänskap, familjerelationer och till och med lite kärlek. Jag gillar framförallt hur barnen levandegör käpphästarna och hur författaren verkligen tar käpphästsporten på allvar. Böckerna är skrivna av Jenny Bicho och illustrerade av Andrea Femerstrand.

Mira & Månen

En vän för livetMira & Månen är en serie hästböcker skrivna av deckarförfattaren Sofie Sarenbrant. Hittills har det kommit två böcker i serien, En vän för livet och Ett hjärta av guld. Böckerna handlar om Mira som älskar hästar. Hon är ofta utanför, både i skolan och i stallet. Hon har svårt att få vänner och svårt för många andra saker också. Det är till och med så att ridningen inte längre känns lika kul – det börjar bli för svårt. Mamma tjatar om utredning och i ridskolan tvingas hon rida sega, tråkiga och stora Lilleman. Men på ridskolan finns också Månen, den pigga, vackra ponnyn som verkar ty sig till just Mira. Men som hon inte får rida eller ens röra, för hon är inte tillräckligt duktig. Så en dag skadas han och då är han inte längre lika populär. Han lämnas åt sitt öde – om det inte vore för Mira! Hon sköter om honom och deras band växer sig allt starkare.

Ett hjärta av guldI den andra boken om Mira och Månen har Mira fått chansen att rida och tävla med Månen. Men det är nu eller aldrig, för snart är hon för stor för honom. Så en dag är olyckan framme och Mira bestämmer sig tvärt för att sluta rida. Kommer hon någonsin att kunna hitta tillbaka till sin bästa vän igen?

Böckerna vänder sig till barn i mellanstadieåldern och de passar förstås bra för den som gillar hästar. Men det handlar också om utanförskap och svårigheterna med att passa in, och de känslorna kan man känna igen sig i oavsett om man är hästälskare eller inte. Det är viktigt att barn med NPF också får synas i barnlitteraturen och det finns en hel del tänkvärt, vilket gör att böckerna passar bra som högläsningsböcker också. Det handlar också om hästarnas läkande kraft och hur viktigt det är att hitta just sin grej. Om hur det kan vara att vara barn till en ensamstående förälder som inte alltid har råd med det man vill. Och förstås kärleken till hästar och stallivet. Böckerna är välskrivna, kapitlen är lagom långa och det finns ett driv som gör det svårt att sluta läsa. Jag tror många skulle tycka väldigt mycket om de här böckerna och att det finns många läsare som kan relatera till Mira. Jag hoppas det kommer fler böcker i serien om Mira & Månen, för de behövs!

 

Röj och Björne

Röj och Björne är bästa vänner. Röj och Björne är bästa vänner. Men de har inte alltid lätt hålla sams. Röj är otålig, ivrig och impulsiv. Björne är lugn och eftertänksam. Hittills har det kommit tre böcker om de små vännerna.

Röj och Björne ritar  Röj och Björne plockar bär

När vi träffar vännerna i Röj och Björne ritar så märker vi att Röj verkligen älskar att rita. Han älskar det så mycket att han ritar på ALLA papper. Men vad ska Björne rita på då? Han får en idé – han kan ju rita på baksidan! Men då blir Röj arg – hur kan Björne rita på Röjs teckningar? Ja, den roliga leken blir till en konflikt. Men som de bästa vänner de är så reder de ut konflikten.

I Röj och Björne plockar bär är det dags för bärplockning. Björne älskar att plocka bär. Röj däremot äter mest bär, men plockar minst. Det är väl inte rättvist?

Röj och Björne leker med känslorNyaste boken om vännerna heter Röj och Björne leker med känslor. Till skillnad från de tidigare böckerna som varit bilderböcker är detta en faktabok. Röj och Björne är fyllda med känslor och nu delar de sina känslor med varandra och med läsarna. Vad är glädje? Varför blir vissa ledsna och vissa arga? Hur känns vänskap? Vad händer i kroppen när man blir rädd? Och hur känns kärlek? Detta och mycket mer får vi läsa om i den här boken som är på en perfekt nivå för förskolebarn. En perfekt faktabok för förskolan om känslor!

Böckerna är lekfulla och humoristiska, men med en allvarligare underton i och med de teman som gör att såväl stora som små lätt känner igen sig i vardagskonflikter och små katastrofer som snabbt kan vända upp och ner på såväl humöret som tillvaron, men som också snabbt kan lösas på ett enkelt sätt. Illustrationerna är enkla, men fantasifulla, uttrycksfulla, roliga och charmiga. De är klockrena när det gäller känslor och tillför väldigt mycket till berättelserna. Barnperspektivet är stort och träffsäkerheten likaså. Böckerna är varma och mysiga samtidigt som de är underhållande och tänkvärda. De passar lika bra att läsa tillsammans hemma som på förskolan och det finns mycket att prata om tillsammans efter läsningen. Alla böcker är skrivna och illustrerade av Hege Østmo-Sæter Olsnes och det ska bli roligt att följa de påhittiga vännerna i fler bilderböcker framöver.

Faktasagor om naturfenomen

Juni och stjärnan Mario och molnet Stella och blixten Eddie och rosorna Iris och regnbågen

Anna Ehring har skrivit en serie lättlästa böcker för Nypon förlag som kombinerar berättelse med fakta om olika naturfenomen. I serien finns än så länge fem böcker.

Juni och stjärnan handlar om Juni vars pappa är död. Han är en stjärna på himlen och Juni brukar berätta saker för honom, som att hon fick en kattunge i present av mamma. Men en dag är kattungen borta och Juni hittar den inte trots att hon letat överallt. Kanske kan pappa hjälpa henne hitta kattungen?

Mario och molnet handlar om Mario som hälsar på hos mormor och morfar i Grekland. Där är det torka och morfar oroar sig för att korna snart inte har något gräs. En dag när Mario och morfar fiskar kommer ett hemskt oväder med en tromb som gör att det regnar fiskar!

I Stella och blixten ska Stella äntligen få träffa sin häst Vigge som hon inte har sett på hela sommaren. Men när Stella kommer till stallet är Vigge borta och strax hörs ett mullrande ljud. När Stella äntligen hittar Vigge slår en blixt ner i ett träd och trädet börjar brinna. Vigge blir rädd och springer därifrån. Vad ska Stella göra nu?

I Eddie och rosorna åker Eddie och hans föräldrar till farmors sommarhus. Men där är inget sig likt, för farmor finns inte kvar. Hennes ros ser helt död ut. Och igelkotten som bott under busken är borta. Kan Eddie rädda rosbusken och kommer igelkotten hitta tillbaka då?

Iris och regnbågen handlar om Iris som alltid tyckt om att åka till fjällen med sina mammor. Men i år känns det inte som vanligt. Hon vill hellre vara med sina kompisar. Men så träffar hon en kille i liften som får Iris att först känna sig alldeles pirrrig, men sedan känns allt pinsamt och fel. Så sker något oväntat och magiskt när en regnbåge plötsligt visar sig mellan fjälltopparna.

I den här bokserien spelar naturen alltså en avgörande roll. Det är intressanta och lärorika mellanåldersböcker som kombinerar fakta med berättelse och alla berättelser är både spännande och berörande. Böckerna är lättlästa och lagom långa. Det är roligt att få ta del av en ny huvudpersons liv i varje bok. Man behöver inte läsa böckerna i någon speciell ordning. Varje bok har illustrationer av författaren och i slutet av varje bok finns flera faktasidor om det naturfenomen som respektive bok handlar om.

I mitt lilla hus

I mitt lilla husEn dag kom ett paket med bilderboken I mitt lilla hus av Anna Höglund. Den handlar om Ture som bor med sina föräldrar och storebröder. Det är väl rätt så okej, men i hans eget lilla hus är allt så mycket bättre. Där är skämten roligare, maten godare och lekarna coolare. Ture berättar om sitt lilla hus och om allt det fantastiska som finns där, men hans familj verkar inte tro honom. Men vi läsare vet, för när vi bläddrar och viker upp de infällda sidorna i boken, så ser vi att Tures lilla hus faktiskt finns!

I den här bilderboken får vi följa det minsta barnet i en familj och vi får inte bara ta del av barnets underbara fantasi, utan får också en inblick i hur det är att vara minst och inte bli trodd. I ens egna hus är allt möjligt och boken tillåter läsaren att själv spinna vidare på fantasin – hur skulle det se ut om jag hade ett eget litet hus? Illustrationerna är lågmälda men uttrycksfulla, i en mild färgskala. Det är nytänkande, kreativt, tänkvärt och underhållande. Och mest av allt öppnar boken upp för en möjlighet hos läsaren att han eller hon också kan hitta det där rummet, i sig själv, och det är en trygg varm känsla som man lämnar boken med.