Jag tror att Midsommarmorden är den första bok jag läst av Magnus Nordin. Jag köpte in den till bibblan för jag vet att de äldre barnen gillar hans böcker och så blev jag nyfiken att läsa den själv.

Boken handlar om Ossian som har skräckfilmer och seriemördare som sitt stora intresse. När det är dags för projektarbete i gymnasiet på medieprogrammet där han går har han för länge sedan bestämt att han ska göra en film om morden som inträffade vid sjön Glimten en juninatt för tjugofem år sedan, inte långt från där han bor. Han drar in sina kompisar i projektarbetet. De ska vara skådespelare och Ossians tanke är att han ska göra en rekonstruktion av det gamla mordfallet. En sak som gör att Ossian snöat in så mycket på den gamla mordgåtan är att han inte är helt övertygad om att rätt mördare verkligen blivit dömd för mordet. När de gör rekonstruktionen inser han snart att det faktiskt också finns spår och bevis som leder åt helt andra håll. Snart inser han också att det finns de som vill att mordet ska vara glömt och att han inte ska gräva alltför djupt i detaljerna. När någon som kallar sig för X, precis som mördaren gjorde den natten, hör av sig inser han att det nu är blodigt allvar, nu är det Ossian och hans kompisar som befinner sig i fara.

Midsommarmorden är en lättläst och snabbläst bok som jag i stort sett sträckläste. Den var lite seg ett tag, men tog snabbt fart och den två sista tredjedelarna av boken gick i ett rasande tempo. Det är både spänning och lite skräck, men också hela tiden mycket vardag och realism, precis som jag gillar. Det är en bra blandning. Ingenting för den lättskrämde dock, för även jag som vuxen kände att det blev lite väl spännande emellanåt 😉 Boken har intressanta karaktärer som är fyllda av liv. Jag hade så gärna velat läsa mer om Abbe, Emina och Ossian, men också om exempelvis Hana och Semir. Jag gillar att även bikaraktärerna får ta plats och bli levande. Jag gillar också hur fakta och verklighet vävs samman med fiktion, liksom att nutid och dåtid vävs ihop. Det är en riktigt bra och framförallt välkomponerad story och jag är imponerad över hur Magnus Nordin får in allt detta i en rätt så kort och lättläst bok. Det är skickligt gjort! Jag förstår varför tonåringarna gillar hans böcker! Jag tror inte att denna kommer att ha svårt att hitta sina läsare, men jag kommer inte heller att vara sen att tipsa om den till de barn som jag vet gillar läskiga och skrämmande böcker. Midsommarmorden är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Pojken under bron är den andra delen i serien om Alex Skarp av Katarina Wennstam. Den första heter Flickan på hotellet och den har jag skrivit om här. I den boken hamnade Alex tillsammans med sina kompisar Bianca och Charlie mitt i en mordgåta som de i stort sett löste parallellt med polisen. I denna bok är de tre karaktärerna tillbaka igen, men nu handlar det om något som utspelar sig mycket närmare de själva. Alex och hennes pojkvän Noah befinner sig på en fest där också Charlie är. Alex och Noah går dock hem tidigare eftersom de har tjafsat med varandra. Alex är så less att hon går ifrån festen utan att ens säga hejdå till Charlie. Det får hon dock ångra. Morgonen efter kommer det nämligen ut att en kille blivit misshandlad till döds efter festen och Alex får inte tag på Charlie…

Än en gång hjälper Alex polisen att skipa rättvisa. Men inte heller i denna bok är egentligen mordgåtan det mest centrala, även om det är så himla kul att det äntligen börjar komma deckare för tonåringar/ungdomar, en genre som känts väldigt mager tidigare. Det som är mest intressant är snarare allt det andra, hur lite som krävs för att ett liv ska släckas, om machorollen bland killar, om fördomar och homofobi, om stark vänskap, om hur lite föräldrar vet om sina tonårsbarn, hur mycket råare samhället har blivit…

Återigen en stark, brännande och läsvärd bok såväl för unga som vuxna. Dessutom är boken förstås riktigt välskriven, som alltid när Katarina Wennstam är i farten. Superbra att diskutera kring. Varför inte köpa in i klassuppsättning. Eller att läsa tillsammans med sina tonåringar för att få mer koll på hur deras liv är, hur det är där ute där de är.

Pojken under bron är skriven av Rabén & Sjögren och finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

Så har det äntligen blivit av att jag läst en av det senaste årets största snackisar – The Hate U Give av Angie Thomas. Boken handlar om Starr som tvingas bli vittne till sin kompis död. Och inte vilken död som helst heller, han blir skjuten av en polis. Av en vit polis. Själv är Starr svart och det är, eller rättare sagt var, Khalil också. Och det är just rasism som är det största temat i boken, även om den också fokuserar mycket på gäng, kriminalitet, att växa upp i en förort och att våga vittna trots hot. Det handlar också om utanförskap. Om att hitta sin egen identitet när man tvingas vara två helt olika personer. Om att vara i mitten av två världar som aldrig möts, aldrig får mötas, aldrig ska mötas. Det handlar om relationer, familjerelationer, vänskapsrelationer, släktrelationer, kärleksrelationer, gängrelationer. För vi alla är en del av något annat, ett större sammanhang. Och vi alla är olika beroende på vilket sammanhang vi för tillfället befinner oss i. Men boken handlar också om mod. Om att våga tro på människans förmåga att förändra och om att våga använda sin röst för att skapa förändring.

Det här är en otroligt välskriven bok. Den är mörk, den handlar om ett enormt stort och svårt ämne, men det finns också värme, humor och hopp i en bra balans. Det finns karaktärer man bara vill krama om, det finns meningar man vill stryka under och rama in, det finns avsnitt man har svårt att sluta tänka på och det finns massor att lära sig av i boken. Jag vet att det är många skolor och lärare som använt sig av boken i sin undervisning och jag hoppas fler gör det, den borde nästan vara obligatorisk läsning för alla ungdomar även här i Sverige, för vi är absolut inte förskonade från rasism eller gängbildningar här heller.

The Hate U Give finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Häromkvällen sträckläste jag ut ungdomsboken Det handlar om oss. Boken handlar om Johan och Malin, två sinsemellan väldigt olika personer som träffas och faller handlöst för varandra. Johan är en populär kille som verkar ha allt. Han är snygg och spås ha en lysande framtid som hockeyspelare. Malin är nyinflyttad i Östersund och för henne innebär flytten att hon kan fortsätta träna och tävla med sin häst, med siktet inställt på SM i dressyr. Det stora problemet mellan Johan och Malin är att Johan inte alls gillar hästtjejer – och att Malin har dåliga erfarenheter av hockeykillar.

I baksidestexten står det att ”Det handlar om oss är en berättelse för unga vuxna om kärlek och vänskap. Om att växa och utvecklas som människa. Om att passa in. Om att utmana sina värderingar och om att upptäcka att den spikraka vägen till framtiden inte är så spikrak som man tror”. Det är en rätt bra beskrivning. Det här är en bok som främst handlar om relationer och om att mogna, växa upp, hitta sin identitet. Egentligen en ganska traditionell ungdomsbok alltså, men ovanligt välskriven. Häst- och hockeytemat ger dessutom en extra krydda. Jag som älskar hästar tycker att det är jättekul med en hästbok som har lite äldre huvudpersoner än de flesta andra hästböcker brukar ha. Jag har noll koll på hockey, men upptäckte att det faktiskt var riktigt kul att läsa om den världen också och få en inblick även i den sporten. Jag gillar verkligen att boken utspelar sig i Östersund. Dels för att det alltid är kul med böcker som utspelar sig ute i landet, på andra ställen än typ Stockholm, men dels också för att jag har spenderat en hel del tid i just Östersund, bland annat gifte jag mig där 🙂 Det är alltid roligt att läsa böcker om miljöer man väl känner till, tycker jag.

Det här är Åsa Ringdahls debut och jag är definitivt sugen på att läsa mer av henne, så jag hoppas hon fortsätter skriva. Det handlar om oss är utgiven av Hoi förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.