Jag har kört ett litet Kurt-maraton och på kort tid läst igenom alla böcker om Kurt, skrivna av Erland Loe. Serien inleds med Kurt och fisken, därefter kommer i tur och ordning Kurt blir elak, Kurt Quo Vadis och Kurt kokar skallen (samtliga utgivna av Alfabeta förlag). Böckerna är barnböcker, eller kanske snarare böcker som passar lika bra för barn som vuxna. Vissa skämt är mer vuxen-skämt, men jag tror även att äldre barn kan uppskatta böckerna. Varje bok är en fristående bok som handlar om truckföraren Kurt och hans familj. Det finns ingen kapitelindelning i böckerna utan allt händer i ett svep, man läser nästan utan uppehåll tills boken är slut. Och det går fort att läsa. Det är ganska korta böcker, mycket luft på sidorna, en hel del illustrationer och ett enkelt språk. Jag tycker att man kan läsa böckerna i två plan, ett där man läser de lite barnsliga och orealistiska historierna som just historier, och ett plan med träffsäker samhällssatir. Böckerna handlar om invandrarpolitik och pengar och livskriser och ja, det är många tunga ämnen som behandlas på ett lättsamt sätt, men med en stark underton av allvar. Ska jag vara riktigt ärlig så vet jag inte vad jag tycker om böckerna. De är både bra och dåliga, läs dem själva och avgör 🙂

Häromdagen kom det mycket post. Så mycket post att den ordinarie brevlådan var full och brevbäraren hade lagt en hel bunt med paket – ombundet med spännband – på vår trapp…

Per-Ove Lind är läkare och har under många år skrivit om mat och hälsa. Bland annat har han skrivit Maten som botar, en bok som utkom första gången 2001 och som nyligen kommit i en ny upplaga, omarbetad, uppdaterad och illustrerad i färg. Maten som botar bygger på den senaste forskningen inom mat och hälsa. Utgångspunkten är att med rätt mat kan du ge din kropp de bästa förutsättningarna för ett långt och hälsosamt liv.

Dags för en ny tävling på Angos bok- och filmblogg. Där kan man vinna en av fem böcker och man väljer själv vilken eller vilka böcker man vill vara med och tävla om. Jag har läst de flesta, men inte Lappskatteland av Annica Wennström. Har varit sugen på att läsa den, så jag får hoppas att jag vinner nu då.

Socker har blivit ett lika avskytt ämne som fett var tidigare. Larmen avlöser varandra om hur farligt sockret är och man har insett hur mycket socker det egentligen är i till exempel cola eller livsmedel som ketchup. Produkter lanseras nu istället med etiketten ”utan tillsatt socker” eller som lightprodukter – och då med olika former av sötningsmedel tillsatt istället. Fler och fler anser att de blivit sockerberoende och många anser till och med att socker borde klassas som en drog. Jag tycker att det här ämnet är ganska intressant och jag har tidigare läst böcker som ”Sockerbomben” av Bitten Jonsson och ”Slut på sockersuget” av Kathleen DesMaisons. Dessa böcker fokuserar just på det här med sockerberoende, varför socker är så farligt, varför det kan skapa ett beroende samt förstås hur man tar sig ur detta beroende.

Nu har det även kommit en ny bok om socker, Sockerdetektiven av Maj Östberg Rundquist (Ica Bokförlag, 2008). Den är lite annorlunda än de första två böcker jag nämnde, eftersom den inte handlar om sockerberoende. Författarens utgångspunkt är istället att socker inte är bra och att man istället bör välja hälsosam mat utan socker och andra konstiga tillsatser. Problemet är bara att socker inte alltid heter ”socker” i innehållsförteckningar, och att varor som man inte tror kan innehålla socker i själva verket ofta innehåller en hel del. En del innehållsförteckningar är dessutom svåra att förstå sig på och det är även svårt att äta ute, där man inte kan se vad maten innehåller. Sockerdetektiven är då tänkt att vara ett hjälpmedel i denna djungel.

Första halvan av boken innehåller fakta om socker och mat. Författaren är licensierad kostrådgivare och hälsopedagog och hon förklarar på ett pedagogiskt och enkelt sätt varför socker inte är bra och hur man kan undvika detta. Andra halvan av boken är då själva hjälpredan. Under 12 kapitel med kategorier som ”bröd”, ”drycker”, ”kakor och kex” och ”färdiglagade rätter och halvfabrikat” går hon igenom olika innehållsförteckningar, ger tips på bra alternativ och varnar för de sämsta produkterna. Tanken är att man ska kunna använda den här boken som ett verktyg för att lära sig välja mer hälsosam mat och på så vis kunna må bättre. Själv tycker jag att det är en bra bok, den har ett pedagogiskt upplägg och den ger en hel del matnyttig information. Den rekommenderas till alla som vill börja äta nyttigare och vill lära sig undvika socker.

Under ett par veckor har jag läst Varje dag har vi en liten tävling av Hanna Österberg (Hjalmarsson & Högberg). Anledningen till att jag hållit på så länge med boken – två veckor är länge för mig – är dels för att temat i boken är ganska tungt och därför är det skönt att ta in det i små portioner och dels är det för att boken är lite tjatig emellanåt. Det här är en självbiografi, Hanna skriver om sin förrädiska sjukdom, anorexia. Baserad på sina egna dagboksanteckningar samt här och där lite journalanteckningar så har författaren skrivit den bok hon själv ville läsa när hon var sjuk. På baksidan står det att den passar för anhöriga, behandlare och personer som har eller har haft ätstörningar och det stämmer. Precis när man själv är sjuk så orkar man ofta inte berätta, eller så kan man inte sätta ord på sina känslor och därför är det svårt för de anhöriga att verkligen förstå. Att läsa en sådan här bok skulle därför verkligen underlätta och förmodligen öka förståelsen. För den som själv lider av anorexia eller någon annan ätstörning så tror jag att det skulle kännas skönt att få se att man inte är ensam, och att det faktiskt finns en ljusning. Jag tycker att det här är en jättebra bok, det enda jag upplever som negativt är att den stundvis är tjatig och upprepande. Inte så konstigt i och för sig, för Hanna lever med sin anorexi i många år och det är en jobbig, tjatig, upprepande sjukdom. Den här boken ska jag ge vidare till min bästa kompis som också har haft anorexia i många år men tack och lov är frisk nu.

Jag har tillbringat dagen på dagis, där dottern har inskolning för tillfället. Jag har suttit ute i hallen och läst medan dottern har lekt, ätit, sovit och så vidare. Boken jag hade med mig idag var Salong F av Åsa Mattson. Jag påbörjade den i förrgår, också på inskolningen, och idag läste jag ut den. Men jag hade lika gärna kunnat låta bli att läsa den, jag fick ingen större behållning av den. Hade det inte varit för att det var det enda jag kunde sysselsätta mig med på dagis så hade jag aldrig läst ut den.

Boken handlar om Anna Falk som får i uppdrag att driva en kvinnosajt i egenskap av chefredaktör. F:et i Salong F står för feminist, femme, fitta, flamboyant och fuck you. Tanken bakom sajten var att den skulle bli ett forum för diskussioner om lite tyngre ämnen, att det skulle bli seriösa personlintervjuer, bra recensioner och samhällsdebatter. Men istället blir sajten mer eller mindre annonsörernas egna sida, det handlar alltmer om mode, smink och inredning – för det är där annonsörerna finns och vill annonsera. Anna tröttnar allt mer.

I hela boken finns hänvisningar till mer eller mindre kända svenska mediepersoner (namedropping), en del har fingerade namn, men de flesta får stå med sitt eget namn i boken. Boken skrevs eftersom Åsa Mattson själv hade en del att göra upp med inom mediasverige, och därför är boken delvis självbiografisk.

Såhär kan man läsa i en recension av boken i Corren:

I boken ”Salong F” går Åsa Mattsson till hårt angrepp mot män, makt och media och namnger flera kända personer. Men framförallt är boken en uppgörelse
med det egna feministiska levnadssättet. Dessutom avslöjar Åsa Mattsson sin romans med Mikael Persbrandt. ”Salong F” är journalisten och författaren Åsa Mattssons tydliga uppgörelse med tiden som chefredaktör för kvinnosajten Salong K, som hon fick sparken från den 15 november förra året.

– Jag blev väldigt illa behandlad och därför väldigt förbannad. När jag fick sparken kände jag att jag var tvungen att skriva boken.

Personligen så tyckte jag inte om den här boken. Den var ytlig, men ändå inte underhållande. I vanliga fall tycker jag bäst om böcker med ett djup i. Men jag kan läsa mer lättsamma böcker, typ chick lit, som variation, men då handlar det om ren underhållning. I Salong F fanns varke djup eller underhållning, och då faller den ganska platt för mig. Jag tror att syftet med boken är gott, en samhällskritisk roman som gör upp med pengar, makt och media i Sverige – det låter lovande. Men tyvärr infriade inte Mattson mina förväntningar.

För några år sedan kom ”Eric Ericsson” ut med böckerna Brev till samhället och Brev till utlandet. Eric Ericsson är en fiktiv person, påhittad av en reklambyrå, som skriver bisarra brev till myndigheter och företag i Sverige och runt om i världen. Böckerna innehåller en samling av de bästa breven och de svar han har fått. Själv lyssnade jag på dessa böcker som ljudböcker. Båda böckerna är samlade som ljusböcker i en box med namnet Brev till samhället och utlandet (Storyside, 2008). Jag tycker att idén är alldeles fantastisk och det är riktigt roligt att lyssna till vilken fantasi den här killen har. Att till exempel skicka ett brev för att övertyga Arboga kommun att de ska avvara 40-60 hektar mark till en indianstam utan hemvist – hur kommer man på idén??? Förvånansvärt många företag och myndigheter svarar faktiskt på breven, ofta med korrekt och artig svenska, och det är det som blir så roligt.