Är det verkligen ingen som vill ha presenter? Eller har jag helt enkelt inga läsare? Jag får inte så många kommentarer, så jag börjar bli lite fundersam. Jag har ju inte skrivit så länge, så det är kanske inte så många som har hittat hit ännu.
I närheten av solen
Jag har fått ett rec ex av ”I närheten av solen” som är skriven av Hanna Wallsten. Jag blev intresserad av att läsa boken när jag såg baksidestexten. Där står det nämligen: ”Moa driver ett bokcafé. Där hänger hon med stamgästerna Jessica och Cilla – och bagladyn Lollo som sover i förrådet. Under en besynnerlig sommar, då Moas familj håller på att trasas sönder och då hon själv tvingas göra upp med flera livslögner, blir de som en alternativ familj. Bokcaféet är navet kring vilket allting snurrar, en tillflyktsort för fyra ensamma människor som tillsammans blir lite starkare.”
Jag ville läsa boken bara genom ordet ”bokcafé”. Jag tyckte att det lät så mysigt. Men boken är inte bara mysig. Den har kallats för familjedrama, och det är nog vad jag själv skulle kategorisera den som också. Den är lättläst och underhållande, men med en allvarlig och tragisk underton. Den är tankeväckande. Det är en bok man gärna vill diskutera, så jag hoppas att många läser den. Det jag främst tänker på, är hur familjen blir behandlad inom vården. Moas mamma är alkoholiserad och psykiskt sjuk, men får ingen vidare hjälp. Moa och hennes pappa försöker hålla ihop familjen, men får heller ingen större hjälp. Till slut så orkar ingen av dem längre. Tyvärr är det väl så det fungerar i Sverige idag och det känns kusligt och tragiskt. Jag tänker lite på Anna Lind, och hennes öde. Hur långt ska det gå, innan man ska kunna få hjälp?
Huvudpersonen är mångfacetterad. Hon går i kyrkan till exempel, och hon dras tydligen både till tjejer och killar. Det är kul att sådant tas upp som att det inte är något konstigt med det. Det nämns inte ifall hon är troende eller ej, bara att hon går i kyrkan vid några tillfällen Det nämns inte om hon är homo- eller heterosexuell, bara att hon träffar såväl en tjej som en kille. Inget dömande åt något håll. Istället så är det läsaren som får stå för de förutfattade meningarna och inse att man har fler schablonbilder än man tror. Det är ett jättebra berättargrepp, för man blir
intresserad av att läsa vidare, när man inser att det inte riktigt är som man själv har förutspått.. Författaren är också bra på att beskriva människor. Jag tycker mycket om människoporträtten i boken. Det känns som att det är verkliga människor, sådana som bor i någon annan lägenhet i mitt stora hyreshus, sådana som jag möter på gatan utan att mer än kasta en blick på.
Jag sträckläste den här boken på en kväll. Ibland kände jag att den var lite långtråkig, det var några passager som det tog lite extra lång tid att komma igenom, men på det stora hela så var det en mycket bra bok. Lättläst, underhållande, oförutsägbar, ibland smärtsam och ofta med en svart humor.
Nu vill jag läsa författarens nya bok ”Vi skulle älska om vi bara kunde”. Jag har höga förväntningar på den.
Ännu mer presenter
Jag har blivit en av tre utvalda även hos Effy, så jag får göra utmaningen två gånger. Det blir alltså de första sex personerna som kommenterar mitt inlägg, som kommer att få presenter, så det är bara att kommentera nu! Först till kvarn 🙂 Glöm bara inte att ni själva måste pyssla ihop något till tre andra personer också, och att ni måste ha en blogg eller hemsida.
Pay it forward
Någon som vill ha en hemgjord present? De tre första som lämnar en kommentar till det här inlägget kommer att få en handgjord gåva av mig inom ett år. I gengäld så måste den som vill vara med göra samma sak själv, alltså publicera texten nedan på sin blogg/hemsida, och göra tre hemmagjorda presenter till de tre första som anmäler sitt intresse.
Själv kommer jag att få en handgjord gåva av Ellen, inom ett år.
“I will send a handmade gift to the first 3 people who leave a comment on my blog requesting to join this PIF exchange. I don’t know what that gift will be yet and you may not receive it tomorrow or next week, but you will receive it within 365 days, that is my promise! The only thing you have to do in return is pay it forward by making the same promise on your blog.”
Bokfemman vecka 48
Den här gången handlar det om fantasy. Också det är en genre som jag inte läser alltför mycket av. Men lite har jag läst, och jag tror att min lista är ganska lik flera andras.
Veckans tema för Bokfemman är fantasy. Nämn dina 5 favoriter.
* Harry Potter – J.K Rowling (serie)
Jag gillar att serien är så fängslande och att hon har en berättarteknik som kan få tonårskillar som aldrig öppnat en bok förut läsa dem, till och med på engelska.
* Skivvärlden – Terry Pratchett (serie)
Jag har bara läst några av de här böckerna, och det var många år sedan. Jag minns inte varför jag inte fortsatte, men jag ska läsa fler, för de är bra!
* Mio min Mio – Astrid Lindgren
Behöver väl knappast någon kommentar… Boken är underbar, helt enkelt.
* Sagan om klanen Otori – Lian Hearn (serie)
Den här serien blev jag introducerad för på en kurs i barn- och ungdomslitteratur och jag blev riktigt fängslad. Jag läste de tre första böckerna under kursen, men nu har det kommit ut fler delar, så jag måste läsa dem också.
* Tordyveln flyger i skymningen – Maria Gripe
Vet inte om den räknas till fantasy, men jag tar med den ändå. Jag älskade den när jag var yngre och läste om den flera gånger, men jag ska läsa om den igen nu när jag är äldre och se om den håller ännu. Det ska bli spännande!
Bubblare: Den mörka materien (serie) av Philip Pullman och Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams.
Böcker jag borde läsa i genren: (mest en notering för mig själv) Sagan om ringen… Jag har haft dem i bokhyllan i flera år nu och inte tagit mig för det. Neverwhere av Neil Gaiman. Jag har läst om den i andras bokfemmor nu och den verkar intressant. Ska skriva upp den på min ”att-läsa-lista”. Svart eld av Christina Brönnestam. Ska bli intressant att läsa fantasy från en svensk kvinna! Eragon av Christopher Paolino har jag också oläst. Har hört mycket bra om den.
Jag ska skriva mer under de närmaste dagarna, har läst en hel del böcker som jag ska skriva om. Den sista veckan har jag bara tagit hand om bebis och skrivit på uppsatsen känns det som. Men på fredag är det inlämning och efter det kan jag slappna av lite. Äntligen.
Pappadagar i råttans år
Jag fick ett recensionsexemplar av denna bok, och eftersom jag själv är nybliven förälder så såg jag fram emot att läsa den. Jag har nu läst ut den och blev imponerad.
Boken handlar om Alexander, 33 år, som nyligen har separerat från sin flickvän. Medan tjejen satsade på karriären så pluggade Alexander och tog hand om barnen. Efter separationen stod han alltså där pank, utan bostad, och med en värdelös utbildning som inte ledde till jobb. Boken skildrar hans vardag efter separationen. Att försöka försörja sina barn, att hitta en ny partner och att faktiskt försöka ha något liv också de veckor han inte har barnen.
Författaren heter Daniel Möllberg. Han är själv varannan veckas-pappa, då han har två pojkar tillsammans med Tilde de Paula. Kolla in författarens blogg här.
Så vad tyckte jag då om boken?
Jag tycker att det är en jättebra skildring av en separation och uppbyggandet av ett nytt liv efter separationen, ur en mans synvinkel. Det brukar ju vara kvinnorna som står för dessa skildringar i vanliga fall, så det är spännande med ett nytt perspektiv. Det är intressant att se en man hamna i den typiska ”kvinnofällan” med studier och att vara hemma med barnen medan partnern gör karriär. Trots att det finns en hel del allvar i boken, så är den skriven på ett humoristiskt sätt. Det är lätt att komma in i boken, den är lättläst och underhållande. Igenkänningsfaktorn är också hög, även om jag tror att en man kanske känner igen sig ännu mer än vad jag gör. Det är bra dialoger i boken, även barnens dialoger känns trovärdiga och det märks att författaren själv har barn och är van att prata med och att lyssna till barn. Ett plus är de roliga listorna som dyker upp här och där i texten. Även intervjun av och med författaren längst bak i boken var riktigt rolig tycker jag. Det enda som jag tycker är negativt är att jag hittade två stavfel, eftersom jag är en sk språkpolis så ser jag rött när jag ser sådant i tryckt skrift, plus att några avsnitt kändes aningen lite för långa och upprepande.
Boken är ett nyttigt inlägg i samhällsdebatten. Det känns ibland som att det är lite för enkelt att skaffa barn och lite för enkelt att separera. Samhället är uppbyggt för kärnfamiljer. Man tänker nog inte riktigt på hur det kan bli vid en separation när det gäller jobb och ekonomi. Boken fungerar bra som tankeställare. I baksidestexten står det att Alexander har insett att de kastade bort något bra alldeles för lättvändligt. Och det är enkelt att separera idag. Inte så många par är gifta när de skaffar barn numera. Och som sambos så kan man i praktiken separera från en dag till annan. Stolthet och bitterhet kan göra att man heller inte vågar erkänna att man gjort fel och våga försöka på nytt. Senare blir det försent och i värsta fall går det ut över barnen som kan bli vandringspokaler. Nu låter det som att jag är helt emot separationer, det är jag inte, i vissa fall så mår både föräldrar och barn bäst om man går skiljda vägar, och i många fall så fungerar vardagslivet bra trots en separation.
Hur som helst: läs boken! Den är både underhållande, humoristisk, intressant och tankeväckande!
Bokfemman vecka 47
Den här veckan var verkligen Bokfemman svår. Jag läser inte så mycket thrillers. Antingen läser jag deckare eller så läser jag skräck, medan det känns som att thrillers ligger mittemellan. Jag fick tänka lite för att komma på mina fem.
Temat för veckans Bokfemma är thriller. Nämn dina 5 favoriter ur genren.
* I samlarens spår av Jeffrey Deaver
* Tyst gisslan av Jeffrey Deaver
* Ensam kvinna söker an John Lutz
* När lammen tystnar av Thomas Harris
* Jurtjyrkogården av Stephen King
Orkar inte motivera dem idag. Vet att flera av böckerna finns med på andra listor också, men det här är nog inte riktigt min genre.
Jag har läst igenom några andra listor på fem thriller-favoriter och insett att jag har många olästa thrillers i min bokhylla. Bland annat Dean Koontz ”Falskt minne” och ”Gömstället”, Jeffrey Deavers ”Den tomma stolen”, Thomas Harris ”Hannibal” och Stephen Kings ”Det”. Jag läste mycket Koontz för några år sedan, men kommer inte ihåg vilka jag har läst. Har dock just fått tag på ”Skymningsögon” igår, så den kommer snart att läsas.
Måndag
Det har inte hänt så mycket i helgen. Min sambo har jobbat och jag har skrivit på uppsatsen en del. Jag har också tagit tag i lite saker. Bland annat har jag skickat ett tackkort och lite foton på dottern till en fd granne som varit snäll och skickat en present efter att dottern föddes. Dessutom har jag svarat på en annons i Vi föräldrar – en mamma i Umeå som sökte nya vänner. Det ska bli spännande att se om hon svarar.
Det var flera som kommenterade mitt inlägg om vänner. Alltid kul med kommentarer, min blogg är ju så ny, så jag är osäker på om folk verkligen har hittat hit och läser.
Anonym, du som har en dotter född i juli, det vore verkligen jättekul om du mailar mig. Jag fick inte din mailadress, så jag kan inte själv nå dig. carola_lindstrom@hotmail.com har jag. Ska lägga in min mailadress i min info också, om någon annan vill nå mig.
Skrivarkalendern har kommit ut med en skrivartävling idag. Jag funderar faktiskt på att vara med. Man har på sig ända till januari att skicka in bidrag.
I övrigt så väntar jag på veckans bokfemma, det har blivit en vana att klura på Malins bokfemmor nu.
Nu ska jag, sambon och dottern åka på Thaiköket och äta lunch.
Vänner
Nog hade jag hört talas om att vänner kunde försvinna när man skaffar barn, men jag hade nog inte tänkt närmare på det. Nu står jag där själv och fattar inte riktigt hur det har gått till.
Jag har alltid haft få, men nära vänner. Har aldrig varit mycket för att ha många bekanta, ytliga vänner. Tyvärr har jag flyttat runt en del i Sverige efter att jag flyttade hemifrån (flyttade direkt jag tagit studenten), så jag har tappat många bra vänner på vägen. Vi har inte riktigt lyckats hålla kontakten när det skiljer så många mil.
Noga räknat så har jag haft fyra bra vänner under de senaste åren:
* C: hon bor i andra ändan av landet. Vi började som brevvänner, för tio år sedan hittade vi varandra genom en annons i Mitt Livs Novell! Sedan träffades vi, höll kontakten via mail och telefon och numera har vi enbart gått till att vara brevvänner igen. Vi har kännt varandra så länge nu, och berättat om våra innersta känslor under båda roliga, som svåra perioder. När det var som tätast mellan breven kunde vi skriva 10-20 A4-sidor varannan vecka. Nu är det mer sällan, men vi håller ändå kontakten via brev.
* A: mitt ex, som jag också träffade för tio år sedan. Nu är det fem år sedan det tog slut, vi båda har haft andra sedan dess, vi har båda flyttat ihop med andra och fått barn på varsitt håll sedan dess, men vi pratar ändå ofta. Det är via telefon och sms, och vi träffas ibland när någon av oss har ärenden i samma stad – han bor 12 mil bort.
* M: min tjejkompis som jag lärde känna i sjuan. Vi har hållt kontakten genom alla år trots att vi båda har flyttat runt en hel del. Vi växte upp och gick skolan ihop, flyttade runt en hel del och lyckades återigen flytta till samma stad, 20 mil från våran uppväxtstad. Vi bor till och med på samma område. Men trots detta så träffas vi bara en gång i månaden, eller kanske snarare varannan månad. Mellan dess har vi ingen kontakt, möjligen något sms då och då. Kontakten har blivit sämre efter att jag har fått barn, då vi inte längre har lika mycket gemensamt (hon vet inte om hon vill ha barn, men hon tror inte det), men redan innan så var den ganska dålig. Vi har glidit ifrån varandra och blivit alltmer olika som människor. För några år sedan, då vi bodde 40 mil ifrån varann och vi båda var singlar och pluggade, så pratade vi timvis i telefonen mest varenda dag. Nu är det borta.
* F: en tjejkompis som jag lärde känna när jag nyss hade flyttat hit till Umeå. Vi har nu kännt varandra i 5-6 år och har under perioder träffats dagligen. Vi har bott grannar och tagit dagliga hundpromenader ihop. Vi har fikat, gått på stan, veckohandlat och pratat timvis i telefonen. Men nu är det borta. När jag blev gravid så försvann allt. Nu har vi telefonkontakt en gång i månaden ungefär och träffas väldigt sällan. Hon har haft mycket i sitt liv under den här perioden och jag har ju också haft mitt, men det beror inte bara på det. Vi har glidit ifrån varandra, vi har inte samma intressen och inte lika mycket gemensamt.
Jag tycker att det är jättetråkigt. Min sambo jobbar extremt mycket just nu, mer än 200% av heltid, och jag saknar vuxenpratet. Mina föräldrar och min bror med familj bor 20 mil bort också, så jag har inga släktingar här. Jag har öppna förskolan och jag har föräldragruppen, men jag skulle vilja ha nya, nära vänner. Vänner att gå långa barnvagnspromenader med, vänner att prata bort timmar i telefonen med, eller sitta och fika med, kolla på film, gå i stan och kolla på kläder, diskutera, vänner som man vet alltid finns där, vänner man kan lita på. Framförallt saknar jag det i vardagen, när sambon jobbar. Någon man kan ringa bara för att slöprata ett tag. Någon som kanske också har barn, någon som är lik mig, har liknande intressen och livssituation.
Vart hittar man dem? Hur gör man egentligen för att skaffa nya vänner som vuxen?
Fullt upp
Jag har börjat skriva på min B-uppsats. Jag ska skriva om hälsobokslut, och jämföra hur Umeå kommun och Skellefteå kommun valt att jobba med detta. Jag vet inte riktigt varför jag valde det ämnet, men det är ganska intressant nu när jag har kommit in i det. Jag har nästan skrivit klart teoriavsnittet nu, så det går rätt bra. Jag har upptäckt att jag har en helt annan fokus och disciplin nu när jag har barn. Nu kan jag sätta mig ner och plugga koncentrerat medan dottern sover. Tidigare var det mycket ”jag ska bara” först, innan jag fick ro att plugga. Nu vet jag att jag har en begränsad tid och då utnyttjar jag den.
Idag har jag varit på föräldraträff också. En pappa och sju mammor med barn mellan tre och sju månader. Spännande. En flicka är född samma dag som min dotter och en av pojkarna är född två dagar efter, så det blir att man jämför en del 🙂 Dottern har fått lite nya kläder idag också, inköpta på Tradera, billigt och bra. Säljaren bodde också här i Umeå så det blev ingen fraktkostnad heller.
Jag har läst ”Den hemlige kocken” av Mats-Eric Nilsson under de senaste dagarna. Oj, vilken intressant läsning. Nog visste jag en hel del av det som stod där sedan tidigare, men boken innebar ändå ett uppvaknande. Framförallt eftersom jag helammar och det alltså är ytterligare en liten individ som får i sig alla onödiga tillsatser som jag stoppar i mig. Jag är verkligen inspirerad att lägga om min kost nu.
Jag läste ”Pauluns stenåldersguide” för några veckor sedan också, och även den gav mig många aha-upplevelser. Läs båda böckerna, ni kommer inte att ångra er!