När Daniels mamma och pappa jobbar sent på sjukhuset brukar Julia komma och vara hos honom. Det tycker Daniel om, för ingen i hela världen kan berätta sagor som hon. En kväll berättar hon en sann historia. För länge sedan, när Julia var liten, försvann nämligen hennes storebror Tomek. Julia var ensam och ledsen och saknade Tomek alldeles förskräckligt. En dag råkade hon styra sin kälke in under en gran. Hon for nerför en lång tunnel av is och landade med en duns i landet Lycka. I landet Lycka är alla lyckliga. Där möter hon bland andra Herr Jacobi, en skalbagge i frack och fluga, men också den girige Krabban, som samlar på pärlor. Julia blir tillfångatagen av Krabban, som så många andra barn blivit före henne. Så också Tomek. Äntligen möts de igen. Men de har ingen rolig tillvaro till mötes. De tvingas arbeta hårt för att samla ihop pärlor till Krabban. Som tur är så är både Julia och Tomek listiga och modiga och lyckas överlista Krabban och rädda alla barnen.
Martin Widmark känner många kanske mest till som författaren till böckerna om LasseMajas detektivbyrå, men han har också skrivit mycket annat. Här har han skrivit en bilderbok för de yngre barnen i samarbete med den polska illustratören Emilia Dziubak. Illustrationerna är helt magiska. Trolska, drömmande med många detaljer och vackra färger. Texten är både poetisk och humoristisk på samma gång. Herr Jacobi leker på ett fyndigt sätt med orden och språket. Det är svårt att inte tänka på Astrid Lindgrens böcker när jag läser Lilla Sticka i landet Lycka. Hon skrev ju ofta om barn som var ledsna och saknade någon, och lät dem komma till andra världar där sorgen och saknaden inte var lika stor. Men tankarna går också till Alice i underlandet eftersom huvudpersonen även i denna bok hamnar i ett annat land befolkat med besynnerliga figurer. Boken påminner dessutom om Ishavspiraterna som är en kapitelbok av Frida Nilsson.
Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år, men det är mycket text och en del svåra ord. Därför skulle jag säga att den passar bäst för barn i åldern 5-7 år. Jag tror även att de skulle uppskatta leken med orden, äventyret, texten som berör och illustrationerna som verkligen lyfter berättelsen till en magisk nivå. Lilla Sticka i landet Lycka är utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.
Kärlek, hat och andra filter är Samira Ahmeds debutroman. Vi har precis läst den i Barnbokscirkeln på Facebook och jag är glad att jag läste den, för den belyser ämnen och teman som annars sällan skildras i ungdomslitteraturen. Boken handlar om Maya Aziz som är 17 år. Hon är född i USA, men det känns ändå som att hon lever i två världar. Hon har nämligen indiska föräldrar och de har sina egna – med amerikanska mått mätt – ganska gammeldags och traditionella regler. Hennes föräldrars högsta önskan är att hon ska börja på college i närheten av familjens hem i Chicago och så småningom gifta sig med en trevlig, muslimsk kille. Själv vill Maya något helt annat med sin framtid. Hon drömmer nämligen om att flytta till New York och gå en filmutbildning, stå på egna ben och klara sig själv. Boken handlar ganska mycket om Mayas upplevelse av denna kulturkrock. Den handlar också en hel del om kärlek. Maya är nämligen kär i en kille i skolan som heter Phil och som är upptagen sedan en lång tid tillbaka. I början av boken har de knappt pratat med varandra och Phil har ingen aning om Mayas varma känslor för honom. Men de börjar träffas mer och mer, och Phils och Lisas förhållande är rätt komplicerat. För att ytterligare komplicera det hela träffar Maya en muslimsk kille också. Kareem. Killen som förstår Mayas kultur, som förstår varför hennes föräldrar är som de är och som är ett gott parti enligt föräldrarna. Inte nog med det, när Maya trodde att saker och ting inte kunde bli mer komplicerade drabbas staden hon bor i av en terrorattack. Och den huvudmisstänkta muslimska mannen delar efternamn med Maya. Plötsligt blir klasskamrater, grannar och andra människor i Mayas och hennes familjs närhet fyllda av fruktan och hat.
Hur skulle det vara om alla höll varandra i handen? Det funderar Grethe Rottböll och Marcus-Gunnar Pettersson i bilderboken Tänk om alla. Om alla höll varandra i handen skulle ingen blåsa bort, ingen skulle stå utanför och känna sig borta, ingen skulle behöva vara mörkrädd och gå hem ensam och alla skulle ha någon att berätta någonting för. Det skulle finnas många fördelar, men också en del nackdelar. Det kan bli svårt att äta och sova och det är viktigt att alla går åt samma håll. Det skulle vara skönt att släppa taget och bara sitta för sig själv en stund, men det bästa skulle vara att det fanns några som stod kvar och väntade på en.
Den här bilderboken hade varit perfekt att läsa för mina barn i helgen, för det hade varit hög igenkänning. Ena dottern var nämligen bjuden på födelsedagskalas hos en klasskompis, men kräktes natten innan och kunde därför inte gå. Bilderboken Jag är inte sjuk handlar just om detta. Berättarjaget ska på kalas hos kusinen Nova, men när hen vaknar pirrar, dirrar, sticker och kliar det i hens kropp. Berättarjaget känner att det gör ont i halsen när hen sväljer, men vägrar acceptera att hen är sjuk. Hen hamnar i sängen igen och får feberfrossa och konstiga drömmar. ”Som solsting. När hjärnan blir så kokt att man tror att hundar pratar”, beskriver hen det som. Mamma blir också sjuk. Tillsammans får de pricka papperskorg med snorpapper, titta på filmer om hajar och delfiner och äta upp julmarsipanen.