I läsutmaningen Läs en novell IV är punkt nummer två att läsa en novell med en krydda eller ört i titeln. Där passar Krysantemum väl in. Krysantemum är en ört som numera främst odlas som krukväxt, men som också är en populär flerårig trädgårdsväxt. Krysantemum är också namnet på en novell av John Steinbeck (1902-1968) som annars kanske är mest känd för romanen Möss och människor. Denna novell handlar om Elisa, en ung bondhustru på 1930-talet, och den utspelar sig i den dalgång längs floden Salinas där John Steinbeck föddes och växte upp. Elisa vårdar med bestämda händer sina krysantemum på gården i dalen. Vi får bilden av en stark, bestämd bondmor. Men växternas lena, livskrfatiga beröring är inte ofarlig – Elisa förmår bara inte uttrycka den besvärliga längtan de väckt.
Novellen handlar också om mötet med en resande man som kommer förbi gården i hopp om att få slipa knivar eller bulta ut bucklor i grytor. Och här är det viktiga inte vad som sägs mellan den kringresande mannen och Elisa utan vad som inte sägs. Likaså ska man nog utgå från en symbolisk tolkning när det handlar om de blommor hon planterar för att han ska ta med sig, och vad han sedan gör med blommorna. Den lilla mörka fläck blommorna blir till efter mötet. Jag blir inte berörd av Elisa eller av novellen i stort. Men visst är det intressant vad som kan ske i mötet mellan människor och vad ett enkelt möte kan påverka en människas liv i ett större perspektiv. Novellen är dessutom välskriven och samtidigt lättläst.
Krysantemum är utgiven av Novellix och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.
Och bergen skall rämna är den vackra titeln på Erika Olofsson Liljedahls andra roman. Jag har inte läst hennes debutroman, Någonstans brister himlen, men jag har förstått att den fått många hyllningar. Detsamma gäller denna andra bok som utspelar sig i Tornehamn, långt uppe i norr. Året är 1901. I det lilla karga norrländska samhället Tornehamn bor prästfrun Hedvig och hennes make Georg. Mellan fjällen, där samerna lever och renarna betar, ska järnvägen ta plats. Rallarna sliter med bygget av järnvägen och Georg sliter med att kristna samerna. För Hedvig blir livet i norr däremot inte alls som hon tänkt sig. Hon har inte mycket att göra. Hon känner sig ofta ensam. Hon saknar bröderna och fadern som bor kvar söderöver. Och hon sörjer barnet som aldrig kom. När hon och Georg lyckas ordna arbete vid järnvägen åt brodern David tror hon att hon ska få tillbaka en del av sitt gamla liv och med det också återigen en livsglädje. Men det blir inte som hon hoppats. Hon har inte sett David på sex år och dessa år har gjort honom som en främling för henne. Först när Hedvig åtar sig att undervisa en grupp samiska barn känner hon att livet återfår sin mening.
Vi är lajon är en bilderbok som träffade mig rakt i hjärtat. Den handlar om en lillebror och en storebror som leker att de är lajon. De jagar gaseller och gnuer på savannen. Men en dag vill den ena brodern inte längre springa runt på savannen. Han har ont i magen. Han får åka till doktor och så småningom får han bo på sjukhuset. Han får medicin som gör att han tappar sin lajonpäls. Sängen har hiss och galler precis som på zoo. Han orkar bara ryta svagt numera. Men han ryter i alla fall. För lajon vill inte sitta fast i slangar och sladdar.
Tatueraren i Auschwitz är en roman som bygger på en verklig historia. Den berättar berättelsen om när Lale Sokolov kom till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau 1942. Han beordras att tatuera de medfångar som väljs ut för att de ska få leva – eller rättare sagt arbeta sig till döds istället för att direkt gasas ihjäl. Lale inser att han måste stålsätta sig och utföra sin uppgift utan att tänka eller känna efter. Han tatuerar med mekanisk effektivitet ända tills den dag då en ung kvinna står framför honom. Det är Gita Furman. Lale blir blixtförälskad och bestämmer sig för att göra allt i sin makt för att inte bara själv överleva koncentrationslägret, utan också se till att Gita överlever. Tack vare just att Lale blir tatuerare lyckas han göra tillvaron lite lättare för sig själv, Gita och några av de andra fångarna. Han smugglar undan mat, byter åt sig mediciner, mutar kapos. De lever en dag i taget och får utstå saker som är oerhört svårt att föreställa sig. Men en dag är det över och kärleksparet får äntligen älska varandra i friheten.
Spökjägare är en spännande, lagom läskig och samtidigt rolig kapitelbok för mellanåldern om spöken och relationer. Boken handlar om Holly som är 12 år och hennes lillebror Elvir. De måste bo ett tag hos sin faster Ingrid i Vilaholm, en liten stad där de aldrig tidigare varit eftersom deras pappa vägrar åka dit efter en händelse som inträffade för många år sedan. Nu är deras pappa dock på sjukhus och det finns ingen annan än Ingrid som kan ta sig an barnen. Så fort Holly och Elvir anländer till tågstationen ser de ett foto av en försvunnen flicka. Flora. Snart dyker också två killar upp och berättar att det är spöken som har tagit henne och att de har en spökklubb. Holly suckar. Hon har aldrig hört något töntigare. Det är ju bara weirdos som tror på spöken… Rätt snart inser dock Holly att saker och ting inte är som de borde vara i Vilaholm. Och det där med att spöken inte skulle finnas, det tror hon inte längre på när hon ser dem med egna ögon.
Mirabell och Astrakan – två flickor på en lekplats. Båda väntandes på någon. Men vem är den där Någon egentligen? Kan det vara så att de egentligen väntar på varandra, fastän de inte vet om det?
Till varje pris är en novell skriven av Sara Kadefors. Den handlar om en person som precis fått kontrakt på sin första egna lägenhet och därför behöver pengar till hyran. Hen söker därför jobb i en butik. Och där är också det enda kruxet, nämligen att huvudpersonen därmed tvingades tillbringa en stor del av dygnets timmar på en begränsad yta tätt intill en person hen inte valt att vara nära. Det handlar om att vara ung. Det handlar om fördomar. Om att konfronteras med verkligheten i sitt första jobb och möta såväl människor som sanningar som man inte trodde fanns.
En sån som du är en mörk novell om ett hemsökt hus och en familj med hemligheter. Den är skriven av Gillian Flynn och publicerades första gången i George R.R. Martins antologi Rogues. År 2015 tilldelades den årets Edgar Award för bästa spänningsnovell. Den handlar om en kvinna som jobbar som spådam och avrunkare på den tvivelaktiga tarotstudion Anden i handen. En dag kommer det in en olycklig förortsfru vid namn Susan. Spådamen har en fallenhet för bedrägeri och identifierar Susan som ett lätt byte. Men när hon besöker den läskiga viktorianska villa som Susan vill ha hjälp med inser hon att saker och ting inte kommer att gå så lätt som hon föreställt sig. Hon har stigit rakt in i en riktig skräckhistoria…
Nu finns en ny serie böcker för hästälskarna skriven av välkända Pia Hagmar. Serien heter Två världar och första boken i serien heter En egen häst. Boken handlar om Juli som precis har börjat sexan. Hon har gått på ridskola i fem år och är duktig, men har börjat tröttna. Det känns omöjligt att utvecklas och tävla utan en egen häst och Juli vet att hon aldrig kommer att få någon. Men det visar sig att saker också ting inte är som de alltid har varit. En kväll när Juli kommer hem från stallet står hennes föräldrar ute på gården och bråkar och skriker åt varandra. Mamma sätter sig i en bil och sticker därifrån, utan att ens se åt Juli. Det är så katastrofen börjar, och sedan fortsätter den. Men det Juli och vi som läsare kommer att se är att en katastrof också kan vara början på någonting nytt. Juli går igenom en jobbig tid medan hennes föräldrar bråkar och funderar på hur de ska fortsätta med sina liv. Till slut bestämmer de sig för att skiljas. Och det är också det som leder till att Juli faktiskt får en egen häst till slut. Dessutom väntar en resa till Irland tillsammans med mamma!