Detta är mitt liv är en speciell bok om en speciell flicka. Boken handlar om Sophia som är fjorton år och annorlunda. Hon känner sig aldrig som de andra, ”de vanliga”. Hon försöker passa in, men står ändå alltid på sidan. Hon får aldrig vara med de andra barnen, de vanliga, trots att det är det hon drömmer allra mest om. Hon är alltid ensam. Alltid utanför. Varje år åker Sophia på kollo. Och varje år längtar hon dit. Hennes högsta dröm är som sagt att få vara med de andra kollobarnen. Men det är inte så lätt när man inte är som de andra. Sophia är nämligen autistisk. På sin födelsedag bestämmer hon sig för att bryta ut ur utanförskapet genom att hålla ett tal för de andra om sitt liv. Det blir inte som hon tänkt sig, men kanske blir det ganska bra ändå…
Detta är mitt liv handlar inte bara om en alldeles speciell flicka. Boken har också en speciell utformning, som en blandning mellan kapitelbok, serie- och grafisk roman. Och illustrationerna gör mycket för texten. De gestaltar känslouttryck, sinnesstämningar, kroppsspråk och det händer mycket i bilderna som inte nödvändigtvis sägs i texten – samspel mellan text och bild när det är som bäst helt enkelt. Boken ger igenkänning för alla de som också känner sig annorlunda. Men den är också en ögonöppnare. Inte minst för de som säger att de vill inkludera, men som ändå inte gör det. Det är svårt att undgå att bli berörd av boken. Den är viktig läsning för alla från tonåren och uppåt, även vuxna, framförallt de som jobbar med eller träffar människor med särskilda behov. Den borde vara obligatorisk läsning för alla högstadie- och gymnasieelever samt pedagoger!
Boken är skriven av barnboksveteranen Rose Lagercrantz och illustrationerna står Anneli Furmark för. Detta är mitt liv är utgiven av Bonnier Carlsen och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.
Jag har varit nyfiken på Jordgubbsbarnen av Sara Olausson ett tag, men inte kommit mig för att läsa den. När jag såg att den blivit nominerad till Augustpriset i barn- och ungdomskategorin bestämde jag mig därför att reservera hem den till bibblan. Den kom i morse och jag sträckläste den på lunchrasten. Jordgubbsbarnen handlar om Maria och hennes bror Gabriel. De bor i ett helt vanligt hus i en helt vanlig by. De har sommarlov och en ny hund och Iulia håller på att lära dem simma. Familjen är fattig, men allt har varit bra ändå. Åtminstone tills torkan slår till, Gabriel hamnar på sjukhus och den ena olyckan efter den andra följer på varandra. Till slut har familjen inget val. Maria och Gabriels föräldrar måste lämna sina barn och bege sig till Sverige, ett konstigt land uppe i norr. Där ska de plocka jordgubbar stora som äpplen och tjäna pengar så familjen aldrig mer ska behöva oroa sig för någonting.
I våras hyllade jag 
Teaterspöket är den senaste boken i serien Familjen Monstersson av Mats Wänblad och Pelle Forshed. Serien handlar om Ebba som är kompis med monstret Boris och i böckerna kan man läsa om vad de gör tillsammans och olika dråpliga situationer de hamnar i just för att Ebba är kompis med ett monster. Teaterspöket utspelar sig i teaterns värld. Ebba och Boris hittar nämligen en kista med en massa gamla kläder när de leker på vinden i Boris hus. De klär ut sig och bestämmer sig för att göra en teaterpjäs som de ska spela upp för sina familjer. I pjäsen ska det vara två kungar och ett spöke. Men vem ska spela spöket?
Pojken i graven är en nyutkommen bok av Camilla Lagerqvist som skrivit många barn- och ungdomsböcker, ofta med ett historisk och/eller övernaturligt tema. När jag började läsa denna nya bok trodde jag att det skulle vara en mysrysare som typ Ingelin Angerborns böcker. Det kändes så med tanke på omslaget och titeln. Men det visade sig att jag hade fel, och det var inte något negativt. Visserligen förekommer en kyrkogård i början av boken. Syskonen Malin och Bosse upptäcker att deras mormor smyger sig ut på nätterna och kommer tillbaka med jordiga stövlar. En gång följer de efter henne. De hittar henne på kyrkogården där hon står framför en grav. På gravstenen står det: