Tänk snabbt (vecka 4)

Bokbloggaren Enligt O har börjat med en ny veckoutmaning som hon kallar för Tänk snabbt. Såhär beskriver hon den:

Tanken är att jag ger er fem val varje vecka, tanken är också att det ska vara främst kulturrelaterat, men aktuella saker kommer också att dyka upp, eller så blir det frågor om något jag funderat över. Tänk snabbt, välj ett av två alternativ och kommentera gärna varför.

Det här är veckans fem snabba:

Guldbaggegalan eller Oscarsgalan?

feelgood eller deckare?

bokserier eller fristående böcker?

bok som tv-serie eller bok som film?

te eller kaffe?

 

Jag gillar Guldbaggegalans fokus på svenska filmer, så det blir mitt val.

Jag läser mer deckare än feelgood. Vanligen får jag mer ut av dessa, för en del feelgood kan vara så förutsägbara. Men det finns riktigt bra feelgoods också som jag gillar väldigt mycket. Som Gröna fingrar sökes som jag satt uppe och sträckläste häromnatten trots att jag skulle till jobbet på morgonen.

Oftast föredrar jag bokserier eftersom karaktärer har större chans att fördjupas när författarna har mer utrymme. Men framförallt när det gäller deckare så finns det också risk att författarna skriver bok på bok på bok och det istället blir det motsatta, nämligen att böckerna till slut blir så ”mallade” och förutsägbara att karaktärerna inte utvecklas alls. Så när det gäller långserier gillar jag när författare har en plan för skrivandet och vågar avsluta i tid.

Jag ser betydligt fler tv-serier än filmer numera. Tror det beror på att tv-serier har så bra längd att det är enkelt att se ett avsnitt eller två när barnen somnat på kvällen. Sätter jag på en film somnar jag oftast, men tv-serier funkar bättre att hålla sig vaken till. Därför väljer jag tv-serie, plus att det även där är lättare att fördjupa karaktärerna i en tv-serie än i en film.

Egentligen är jag varken någon te- eller kaffedrickare, men måste jag välja blir det någon form av kaffe latte.

 

 

 

 

Frallan har en hemlighet

Frallan har en hemlighetEgentligen skulle jag ha skrivit om den här boken redan före jul, för det här är en superhärlig bok att läsa högt tillsammans med sina barn precis innan jul. Den handlar ju om julfirande och julstök och sånt som det är så mysigt att läsa om i december. Men livet kom emellan där strax före jul så jag hann inte med, men boken är så bra så jag kan förstås inte låta bli att tipsa om den ändå.

Den bok jag pratar om är förstås Frallan har en hemlighet, fjärde boken om härliga Frallan. De tidigare böckerna om henne heter Frallan räddar världen, Frallan är bäst och Frallan och kärleken.

I den här boken har Frallan en hemlighet. En bra hemlighet. Hon har nämligen lärt sig att läsa. Och det ska vara en hemlighet ända fram till julafton, för då fyller mormor år och Frallan har bestämt sig för att det är världens bästa födelsedagsklapp att Frallan lärt sig läsa. Men på julafton ska Frallan också få träffa Hanna som är en bebis och typ Frallans kusin. Mormor pratar om Hanna hela tiden och det tycker Frallan är jobbigt. Tänk om hon bara kommer att bry sig om Hanna på julafton och inget alls om Frallan?

Frallan är en rolig, cool, modig och tänkande liten tjej vars tankar och funderingar man får följa i boken på ett humoristiskt och samtidigt tänkvärt sätt. Författaren tar Frallans tankar och funderingar på allvar och det är därför lätt för läsaren att känna igen sig. Samtidigt är boken otroligt rolig. Alla karaktärer är så charmiga och illustrationerna underbara. Böckerna om Frallan tipsar jag jättemycket om i skolan. De passar både att läsa själv och som högläsning. Perfekt för lågstadiebarn i åldern 6-9 år.

Frallan har en hemlighet är skriven av Sara Ohlsson och illustrerad av Lisen Adbåge. Den är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skuggan

SkugganSkuggan började jag läsa inför ett bokprat om fantasy för klass fem och jag fastnade helt, så därför kan jag intyga att den passar minst lika bra för halvgamla bibliotekarier 🙂 Boken är skriven av Helen Ekeroth och det är hennes debutroman. En stark sådan dessutom. Det är första delen av en ny serie som heter Drakberidaren och tanken är att det ska bli en trilogi, så två böcker till är alltså att vänta.

Skuggan handlar om Nuwa som är 12 år. Hon bor i ett fiktivt land som är starkt asien-inspirerat. Genom att förfalska sin brors namnteckning myglar hon sig in på kejsarens drakberidarskola för att lära sig tämja drakar med hjälp av magi och silverklockor. På skolan går flickor som vill bli krigare i kejsarens styrka och konkurrensen är hård. Nuwa går dock också på skolan med ett annat syfte, nämligen att ta reda på varför hennes nu döda mamma plötsligt och utan förklaring slutade som drakberidare. På skolan finns också en hemlig motståndsrörelse som rör till vardagslivet liksom myten om Lyhrs drakar som är försatta i dvala.

Boken är fartfylld och innehållsrik med många ingredienser och teman. Här finns gott om stoff så det är nog inga problem att fylla resten av trilogin. I och med att boken rymmer så mycket så finns det dessutom något som tilltalar många läsare, inte bara de mest fantasybitna. Livet i drakstallet påminner mycket om livet i på en ridskola med skötseln av drakarna och skötarsystem, vilket gör att jag tror även hästälskarna skulle gilla boken. Samtidigt finns intrigerna från skolans värld här med vänskapsrelationer, hemligheter, rivaliteter och hierarkier. Allt detta kryddat med magi, mytologi, spänning, äventyr och farligheter. Som ni förstår finns förstås många av ingredienserna från Harry Potter med.

Jag gillar att boken vänder på stereotyper genom att det exempelvis bara är tjejer som kan rida på drakarna och killar som är skötare. Flera av mästarna och skolledningen är kvinnor. Författaren gör inte heller någon skillnad mellan heterosexuell och homosexuell kärlek. Allt är bara helt självklart, precis som det ska vara.

Det är en medryckande bok som är svår att lägga ifrån sig. Trots att den är rätt tjock så är den ändå lättläst med luftig text och korta kapitel. Det är lätt att känna att man bara ska läsa ett kapitel till. Och så blir det ett till. Och ett till. Och ett till… Boken avslutas dessutom med en rejäl cliffhanger, vilket gör att det nästan känns omöjligt att låta bli att läsa nästa bok i serien. Det som dock är ett minus är att det är väldigt många karaktärer och släktskap att hålla reda på. Jag som ändå är vuxen och en van läsare blandar lätt ihop en del av dem, vilket drar ner lästempot likväl som läsupplevelsen. I slutet av boken finns en karta som förtydligar omgivningarna. Jag hade också önskat en förteckning över persongalleriet för att underlätta läsningen, så det är ett tips till förlaget inför nästa bok i serien. Boken vänder sig till 9-12 år, men i och med att den är rätt komplex passar den bäst för de äldsta läsarna i målgruppen och för 12-15 år. Den skulle nog kunna passa bra som högläsningsbok i en mellanstadieklass också.

Skuggan är utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Låt den rätte komma in

Låt den rätte komma inLåt den rätte komma in är en skräckberättelse av John Ajvide Lindqvist. Den utspelar sig i Stockholmsförorten Blackeberg år 1981. Huvudrollsinnehavaren Oskar är då 12 år och väldigt mobbad av sina klasskompisar, både fysiskt och psykiskt. Han söker sin tröst i skräckberättelser och drömmer om hämnd, men i verkligheten vågar han inte göra någonting alls. I lägenheten intill Oskars flyttar det in en medelålders man vid namn Håkan tillsammans med en märklig flicka som heter Eli. En dag möts Oskar och Eli nere på gården och de blir snabbt vänner. Kanske till och med mer än vänner. Men Eli är som sagt märklig. Annorlunda. Hon går ofta smutsig och lättklädd. Hon går inte i skolan. Hon syns bara till efter att det blivit mörkt. Hon säger att hon egentligen inte är flicka. Och hon måste bli inbjuden för att kliva in genom dörröppningar. Det blir snart uppenbart för Oskar att Eli är vampyr. Det sker också ett mord i den intilliggande förorten och folk blir rädda. En alkis blir också så småningom mördad i Blackeberg och en annan i alkisgänget säger sig ha sett mordet. Han påstår att det inte är en människa utan någon slags varelse som har begått mordet. Oskar fortsätter sin vänskap med Eli men funderar samtidigt över morden som sker i området. Alkisgänget, Oskar, Eli och flera andra dras in i en ond virvel som inte liknar något de någonsin sett förut. Samtidigt letar polisen efter mördaren och mobbarna planerar att ha ihjäl Oskar.

Låt den rätte komma in är en speciell bok. Nu har det gått några år sedan den kom ut, den kom redan 2004 och då fanns inte många liknande böcker. Nu är vampyrer och andra väsen betydligt mer förekommande i böckernas värld och vi höjer inte längre på ögonbrynen över att hitta dessa varelser i det svenska folkhemmet. I alla fall inte i litterär form. Det här är John Ajvide Lindqvists debutroman och han har befäst sin ställning som en av Sveriges främste skräckmästare sedan dess. Boken har filmatiserats flera gånger och även spelats som teater. Det som är så speciellt är dock kanske inte just det faktum att boken handlar om vampyrer utan det faktum att boken handlar om utsatta människor, sådana som står vid sidan av samhället. Alkisar, vampyrer, en utstött mobbad kille, en ensamstående mamma som arbetar hårt, kanske finns det faktiskt mer som förenar dem än som skiljer dem åt. Det där realistiska draget gör också att vampyrhistorien känns nästintill realistisk. Att boken dessutom utspelar sig i en relativt nyproducerad förort utan historia gör berättelsen ännu mer genial. Det märks att författaren både är bekant med själva miljön och med tiden romanen utspelar sig i. Det finns så många tids- och miljömarkörer att relatera till och känna igen sig i, och det gör berättelsen än mer trovärdig. Vampyrerna till trots. Efter att jag läst boken har jag också återgått till Ajvide Lindqvists bok om skrivprocessen som jag skrev om igår: Misslyckas igen, misslyckas bättre. Det var otroligt intressant att läsa hans anteckningar under skrivprocessen och om hur boken kom till under skrivandets gång. Där fick jag också bekräftat att författaren själv vuxit upp i Blackeberg och att Oskar till stora delar är författaren själv.

Låt den rätte komma in finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus. Själv lyssnade jag på ljudboken där författaren själv läser texten, vilket är en upplevelse i sig.

Misslyckas igen, misslyckas bättre

Misslyckas igen, misslyckas bättre : anteckningar om skräck och skrivandeJohn Ajvide Lindqvist är en av Sveriges mest kände skräckförfattare. Hans debutroman Låt den rätte komma in utkom 2004 och sedan dess har han släppt sex romaner till samt ett antal noveller. Han har också skrivit Misslyckas igen, misslyckas bättre – anteckningar om skräck och skrivande som kom förra året. Det är en unik bok. Med utgångspunkt i den allra första anteckningen från november 2000 får vi följa arbetet med hans sju romaner ända till X – den sista platsen som utkom 2017.

Det här är en bok som berättar om skrivandets vedermödor och livet som författare, men också en bok för de som vill titta in bakom kulisserna i den speciella fantasivärld som är John Ajvide Lindqvists. Det är ingen regelrätt instruktionsbok för den som letar efter en författarhandbok. Däremot är det en bok som handlar om själva skrivarprocessen. Hur det går till att komma på idéer, karaktärer, skriva, skriva om, skicka in till förlag, vänta på antagning, skriva om och om igen och slutligen få boken utgiven. Jag har inte läst alla Ajvide Lindqvists böcker tyvärr, men för den som har gjort det kan man säga att den här boken innehåller extramaterialet, allt det där som DVD-filmer brukar innehålla – tankarna bakom, scener som strukits, kommentarer, anekdoter, förklaringar. I förordet berättar Ajvide Lindqvist att han har ungefär 1500 sidor med anteckningar till de sju romaner han hittills har skrivit. Tänk vilken skatt att ha dessa anteckningar kvar. Och nu kan vi dessutom ta del av många av dem.

Jag hoppas att dessa tankar kan vara av intresse för någon annan och främst då givetvis personer som vill veta hur det fungerar att vara författare, hur man tänker och varför man tänker så. Samt folk med ett osunt intresse för just mina böcker, så klart.

Jag tror att jag hade fått ännu större behållning av boken om jag hade läst Ajvide Lindqvists romaner innan. Men den är absolut läsvärd ändå. Skrivandets vedermödor och en författares funderingar kan visserligen vara unika, men också till viss del allmängiltiga. Och alla hans lärdomar som han samlat på sig under sitt eget yrkesliv är oerhört intressant och användbart. Jag blir dessutom sugen att läsa resten av hans romaner och att efteråt, eller kanske parallellt läsa denna bok igen. Har ni läst denna bok? Och har ni läst John Ajvide Lindqvists romaner?

Misslyckas igen, misslyckas bättre – anteckningar om skräck och skrivande är utgiven av Ordfront förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Mycket att göra hela tiden

Mycket att göra hela tidenI Eva Lindströms senaste bilderbok kan man verkligen säga att bilderna säger mer än tusen ord. Mycket att göra hela tiden handlar om en flicka och hennes tre hundar. När hon vaknar går hon direkt upp och väcker de tre hundarna. De springer ut, leker, hoppar, trasslar in sig, rymmer, gömmer sig, blir upphittade och svävar lyckliga iväg högt över landskapet. Det är mycket att göra. Hela dagen. Hela tiden.

Eva Lindström står för både text och bild i denna underfundiga bilderbok. Texten är mycket kort och enkel – faktum är att det endast är ett ord per uppslag, vilket gör att boken även passar för de allra yngsta. Det är i bilderna det händer. Och där händer det å andra sidan väldigt mycket. Illustrationerna är visserligen på ett sätt också enkla, det finns inte en himla massa detaljer att försjunka sig i, men däremot finns det många olika tolkningar av illustrationerna. Det här är en jättebra bok för att introducera boksamtal för små barn. Vad är det egentligen som händer i bilderna? Varför gör flickan och hundarna som de gör? Finns det bara en tolkning? Ja, det kan blir väldigt intressanta diskussioner kring den här boken. Boken är som ett slags mellanting mellan pekbok och bilderbok, samtidigt som bokens enkelhet ger upphov till komplexa diskussioner kring vad som händer och inte händer på respektive uppslag. Det gör även att boken utan problem passar till alla från pekboksålder till lågstadiet. Briljant att kunna förmedla en berättelse med så få ord och enkla medel. Dessutom kan man väl inte göra annat än att älska de klarblå hundarna!

Mycket att göra hela tiden är utgiven av Alfabeta bokförlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa hos Adlibris och Bokus.

Att vara Kerstin

Att vara KerstinAtt vara Kerstin är den andra boken i trilogin om Kerstin, hon med guldhåret som älskar allt som är av guld. I förra boken handlade det mycket om hemligheter och den ibland hårfina gränsen mellan sanning och lögn. Det handlade också mycket om vänskap och om självvald ensamhet. I denna andra bok om Kerstin handlar det mycket om vuxenvärlden och hur vuxnas beslut påverkar barn. Kerstin tycker inte om förändringar eller när saker och ting inte känns som de brukar göra. Hennes fröken ska få barn och därför får klassen en ny lärare som heter Kenneth. Dessutom får mamma fyrtioårskris, åker till Mallorca med sin syster, klipper håret i en ny, ful frisyr och skaffar en ny tatuering. En tatuering med ett K i ett hjärta. Vad kan det betyda? Tänk om mamma är kär i deras nya lärare Kenneth! För hon kan väl inte vara kär i pappa längre, då skulle hon ju ha tatuerat in ett P som i Petter och inte ett K som i Kenneth. Tänk om mamma flyttar till Mallorca när hon inte är kär i pappa längre?

Kerstins kompis Gunnar grubblar också mycket. Hans mamma säger att de flyttar tillbaka till Stenungssund om inte vildsvinen slutar böka i deras trädgård. Precis när Kerstin vant sig vid att ha en kompis i huset bredvid. Gunnar vill inte heller flytta, så nu måste han och Kerstin komma på en plan för hur de ska få bort vildsvinen från Gunnars trädgård. På nätet står det att vargkiss är det som funkar bäst mot vildsvin. Men hur ska de få tag på vargkiss?

Det genomgående temat i boken handlar om hur svårt det kan vara för ett barn att tolka vuxnas avsikter. Som när vuxna ändrar sig, inte riktigt vet säkert, skämtar, luras eller bara inte agerar så som barnen förväntar sig. Det här citatet är så talande:

-Men tänk att ni inte ska flytta till Stenungsund ändå, säger Kerstin och försöker låta lite gladare. Det är väl bra?

-Ja, säger Gunnar. Fast man vet aldrig, imorgon kanske hon vill flytta någon annanstans. Det är det värsta med vuxna, att de aldrig kan bestämma sig!

Som vuxen tror jag att det är lätt att beröras av just detta, hur svårt det kan bli för barn när vuxna bestämmer saker över huvudet på dem, eller hur rädd ett barn kan bli av att vuxna slänger ur sig något i förbifarten eller skämtar. En mening som en vuxen slänger ur sig i förbifarten kan stanna kvar hos ett barn och orsaka mycket grubblerier och även nå oanade proportioner i värsta fall. För vuxna blir detta därmed troligen en tänkvärd bok. För en del barn kan den nog också ge välbehövlig bekräftelse och igenkänning. Som tur är så balanseras dock det här lite jobbigare temat upp med mycket humor och dråpligheter. Kerstin och Gunnar snärjer ju in sig i det ena dilemmat efter det andra på grund av hur de tolkar sin vuxenvärld och detta kan man befriat få skratta åt. Allra mest gillar jag dock hur bokens karaktärer bemöts med respekt och hur karaktärernas tankar, funderingar och känslor tas på allvar av författaren.

Jag tyckte mycket om första boken i serien, Det fina med Kerstin, och jag tycker minst lika mycket om Att vara Kerstin. Böckerna funkar bra att läsa själv för lågstadiebarn som kommit en bit med läsningen. Trots att boken är relativt tjock är texten luftig och det finns en hel del svartvita tuschillustrationer av Katarina Strömgård. Men allra bäst tycker jag nog böckerna passar som högläsningsböcker. Som högläsningsbok kommer nämligen denna pärla till sin rätt, gärna med efterföljande diskussion kring bokens teman och dilemman. Snart kommer tredje boken om Kerstin som heter Kerstin, livet och döden. Den ser jag mycket fram emot. Bokens författare, Helena Hedlund, har gjort en mycket stark debut med sin trilogi om Kerstin och det ska bli spännande att följa hennes fortsatta författarskap.

Att vara Kerstin är utgiven av Natur och Kultur. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och Bokus.

Nya skrivhandböcker

Facit - konsten att skriva krönikor  Skriv först. Fråga sen : manual för nybörjare   Ett, två, tre, fackbok! : från idé till framgång   Skrivboken  Att skriva barn- och ungdomslitteratur

Ni som följt bloggen ett tag kanske känner igen att jag gärna läser och skriver om skrivhandböcker. Skriva har alltid varit ett av mina största intressen. Jag har dessutom jobbat professionellt med att skriva i många år, både som journalist och som lektör, recensent och författare. Dessutom har jag ju drivit den här bloggen i snart 12 år, vilket förstås kommer ur ett stort läs- och skrivintresse. Senaste åren har det dykt upp ett antal nya skrivhandböcker och några av dessa har jag samlat på mig och läst med stor hängivenhet.

Facit – konsten att skriva krönikor är skriven av Patrik Lundberg. Han har också skrivit i hela sitt liv och då var det framförallt en form av skrivande han lockades av, nämligen krönikor. Han lärde sig det den långa vägen genom att öva varje dag och studerade såväl retorik som litteratur och journalistik. Facit är boken som han önskade fanns där när han sydde ihop sin egen utbildning i att skriva krönikor. Boken innehåller verkligen allt man behöver veta för att börja skriva krönikor/kåserier och liknande texter. Det finns även flertalet övningar och dessutom intervjuer och stalltips från mästare inom krönikor. En väldigt matnyttig och innehållsrik bok som dessutom är väldigt snyggt formgiven. Facit – konsten att skriva krönikor är utgiven av Natur & Kultur. Den finns på Adlibris och på Bokus.

Skriv först. Fråga sen – manual för nybörjare är skriven av författaren PC Jersild som samlat sina erfarenheter från mer än femtio års verksamhet som författare. Han diskuterar i 27 kapitel sådant som Att börja, Att välja, Arbetsvanor, Dramaturgi, Genrer, Synopsis, Tempus, Kritik och respons samt Romanens död. Han menar att regler för skrivandet och förnuftet riskerar att skrämma bort kreativiteten och fantasin. Därav bokens titel ”Skriv först. Fråga sen”. Jag gillar Jersilds resonerande form. Han ger förvisso också konkreta tips och råd, men ägnar också en hel del tid åt att resonera och diskutera kring olika faktorer kring skrivande, vilket är väldigt intressant att ta del av. Dessutom ger han många intressanta referenser till såväl sitt eget författarskap till många andra böcker. Skriv först. Fråga sen – manual för nybörjare är utgiven av Albert Bonniers förlag och finns på Adlibris och på Bokus.

Ett, två, tre, fackbok! Från idé till framgång är skriven av Lotte Mjöberg. Den utmärker sig eftersom den är en av få böcker (vad jag vet) som handlar specifikt om att skriva fackböcker. Den är indelad i tre delar: Förberedelse, Skrivande och Avslutning som var och en består av en rad olika kapitel. En sak som ofta skiljer fackboksskrivande från skönlitterärt skrivande är ju just förberedelserna, att man kanske måste göra mycket research innan man ens kan börja skriva och jag uppskattar att Mjöberg ägnar så pass stor del av boken åt detta. Boken följer också en tydlig kronologisk ordning – från idé till framgång – alltså från att man får idén om att man ska skriva en bok till dess att boken finns ute i handeln. Boken innehåller mycket personliga reflektioner, Mjöberg har gedigen erfarenhet av att skriva fackböcker och att lära ut hur man skriver fackböcker. Den innehåller också många exempel från olika böcker samt att Mjöberg bjudit in andra fackboksskribenter som delar med sig av sina erfarenheter. Jag har själv skrivit en fackbok och har funderingar på att skriva en till i framtiden och jag blev väldigt inspirerad under läsningen av denna. Ett, två, tre, fackbok! Från idé till framgång är utgiven av Ordfront förlag och finns på Adlibris och på Bokus.

Skrivboken – En bästsäljande spänningsförfattares samlade råd är skriven av Kristina Ohlsson. Hon är en av Sveriges mest sålda författare och skriver allt från barnböcker till deckare för vuxna. Jag har läst nästan alla böcker hon skrivit och tyckt mycket om dem. Därför är det extra kul att få läsa denna bok där hon generöst delar med sig av sina bästa råd till alla som älskar att skriva och drömmer om att bli författare. Hon utgår mycket från sitt eget författarskap och berättar i bokens första del om hur hennes böcker kommit till, hur det gick till när hon själv debuterade med Askungar och hur hennes skrivarliv ser ut. I bokens andra del har hon samlat tankar och råd om att skriva spännande sagor för vuxna och barn, från hur hon förbereder sig till hur hon skriver och därefter hur hon redigerar. En personligt hållen, inspirerande och väldigt peppande bok för alla som själv vill bli en bästsäljande spänningsförfattare. Skrivboken – En bästsäljande spänningsförfattares samlade råd är utgiven av Piratförlaget och finns på Adlibris och på Bokus.

Att skriva barn- och ungdomslitteratur är skriven av en lång rad skribenter med Helene Ehriander som redaktör. Hon har jag haft som lärare när jag gått kurser i barn- och ungdomslitteratur på Linnéuniversitetet och jag vet att hon både brinner för och behärskar sitt ämne. Den här boken har lite annat angreppssätt än de tidigare böckerna jag skrivit om idag eftersom den har ett mer vetenskapligt angreppssätt och är därmed inte lika lättläst. Den här boken är tänkt att vara kurslitteratur på kurser som behandlar barn- och ungdomslitteratur och kreativt skrivande. Det som gör den här boken unik är förstås att den fokuserar på skrivande för just barn och unga och vad som kännetecknar berättelser avsedda för barn och unga. Vad skiljer denna form av litteratur från vuxenlitteratur, hur skapar man ett tilltal som passar barn och unga och hur kan man ta sig an de svårigheter som kan uppstå när man skriver denna typ av litteratur. För mig som brinner för just barn- och ungdomslitteratur är detta en guldgruva. Det finns ju väldigt få böcker som handlar specifikt om just skrivande för barn och unga och jag riktigt suger åt mig av kunskapen från skribenterna. Att skriva barn- och ungdomslitteratur är utgiven av Studentlitteratur och finns på Adlibris och på Bokus.

Två böcker om tyger från förr

Retro - Tyger vi minns : Grafiska och stiliserade mönsterFör ett par år sedan skrev jag om boken Tyger vi minns från 1960- och 70-talen av Sara Axtelius. Där presenterade hon många av dåtidens stora textilformgivare och några av deras alster. En riktig nostalgitripp för alla vi som älskar retrodesign och retrotyger. Förra året kom Axtelius med uppföljaren: Retrotyger vi minns – grafiska och stiliserade mönster. Även här ligger fokus på 60- och 70-talen. Vi får se ungefär 200 retrotyger från den tiden och läsa om 23 formgivare som designat dem. Tyngdpunkten i denna nya bok ligger på grafiska och stiliserade mönster, som ränder, rutor, moln, prickar, stjärnor och hjärtan. Några av de mest kända formgivarna vi möter är Sven Fristedt, Viloa Gråsten, Gunila Axén och Göta Trägårdh.

Sara Axtelius har under flera år samlat på tyger från 1960- och 1970-talen. Hon brinner för att uppmärksamma textilkonstnärerna och förvalta Sveriges textilskatt samt föra arvet vidare till kommande generationer. Och hennes intresse, engagemang och kunskap märks väl av i denna bok. Den är lärorik och inspirerande på samma gång. Fylld av nostalgi, men också med en uppmaning att bevara kunskapen och textilskatten som finns där ute. De formgivare som presenteras i boken möblerade de svenska hemmen under decennier, men många av dem blir nog bortglömda om inte entusiaster som Axtelius uppmärksammar dem. Det är en kulturgärning hon gör och jag är glad över att boken nu finns i min bokhylla. Det är en bok jag kommer att återkomma till många gånger framöver, precis som föregångaren.

Retrotyger vi minns – grafiska och stiliserade mönster är utgiven av Ordalaget förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Tryckta tyger för alla tillfällenTryckta tyger för alla tillfällen är skriven av Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark. Som titeln skvallrar om ligger fokus här på just tryckta textilier och då främst från decennierna 1940-1960. Det är en fristående uppföljare till författarnas förra bok, Tryckt till jul. Nu vidgas perspektiven och de tryckta tygerna för hemmet, modet och den offentliga miljön lyfts fram liksom mönstervärldens koppling till årets olika högtider och säsonger. Boken bygger på ett enormt arbete av arkivstudier och intervjuer med såväl formgivare som deras släktingar. Bland annat har författarna fått möjlighet att göra en djupdykning i textilföretaget Ljungbergs unika arkiv med bevarade skisser och tygprover.

Boken är ett gediget arbete där formgivare, mönster och berättelser från textilformgivningens glansdagar presenteras i såväl text som bild. Det är mycket mer text i den här boken än i Axtelius bok så här är en guldgruva för den som är historiskt intresserad och verkligen vill fördjupa sig i den här delen av kulturhistorien. Författarna är kulturhistoriker och erfarna museikvinnor, Anna Lindqvist vid Ystads museum efter många år på Länsmuseet i Linköping. Marie Odenbring Widmark är anställd vid Västarvet i Västra Götaland.

Tryckta tyger för alla tillfällen är utgiven av Carlssons förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Var du lycklig farmor?

Var du lycklig farmor?Var du lycklig farmor? Den frågan ställer barnbarnen till Hedvig medan hon tittar på Hedvigs bröllopsfoto. Det gör att Hedvig börjar tänka tillbaka. Bröllopet hade varit ståtligt och hennes man, Kurt, hade stått rak i ryggen intill henne med blicken stelt riktad mot prästen under hela vigseln. Hedvig däremot hade bett en inre bön om att han skulle se på henne, bara ett enda kort ögonblick, och hon kunde inte låta bli att blinka bort tårar där bakom floret. Känslan av att vara utelämnad till en främmande man med två främmande barn i ett främmande land kunde hon inte bli av med.

Var du lycklig farmor är en novell skriven av Malou von Sievers. Ni som läst Mitt hjärtas oro och de efterföljande böckerna i hennes trilogi känner förstås igen karaktärer, miljö och berättarstil även om novellen är fristående. Jag tror att novellen utkom före böckerna. Och visst har vissa karaktärer dessutom andra namn? Detta gör mig förvirrad, men å andra sidan har jag hittills bara läst första delen i von Sievers romanserie och det var dessutom ett tag sedan.

Jag gillar i alla fall berättargreppet där ett barnbarns oskyldiga fråga väcker så många tankar, funderingar, minnen och reflektioner. Den korta spontana frågan från ett barnbarn ger oss läsare inblick i ett öde och i ett helt människoliv. Hur gör man rätt val? Vad gör man om man ångrar sitt val? Kan man göra om, göra rätt eller är det rätta helt enkelt att finna sig i sitt öde och göra det bästa av situationen? Det är svårt att låta bli att relatera till sitt eget liv och därmed är berättelsen också tänkvärd. Den handlar om allmängiltiga teman som kärlek, föräldraskap, vägval i livet, krav, förväntningar samt ett livsavgörande brev i mellankrigstidens Stockholm.

Var du lycklig farmor är en novell från Novellix. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.