I småbarnsboken Liten blomma får vi följa med ett barn och en vuxen på vårens första promenad i skogen. De går hand i hand i vårsolen, ser en fågel som sjunger och letar mask, upplever gräset under stövlarna, träden som sträcker sig mot himlen och ser en liten, liten knopp som snart ska bli till en vitsippa. På varje uppslag finns endast några ord, ändå bygger de få orden en hel berättelse tillsammans med bilderna. Samspelet mellan text och bild är väldigt bra, text och bild bär berättelsen tillsammans och skapar en fin läsupplevelse. Orden är valda med stor fingerkänslighet, det är poetiskt och med en stark känsla av igenkänning. Bilderna är milda, mjuka och förmedlar också väldigt mycket känsla. Jag gillar att det finns små detaljer att upptäcka i bilderna under läsningen, en mus och en fjäril exempelvis. Och fågeln, den återkommer i flera bilder ända tills sista uppslaget.
Boken har ett fint barnperspektiv, här är barnets upplevelse i fokus. När barnet och den vuxne går hand i hand ser vi det från barnets nivå. Och när barnet klättrar upp på den stora, stora stenen får man se hur långt det är till marken från barnets perspektiv. Relationen mellan förälder och barn är också väldigt fin. Här är det en förälder som har full närvaro och ett engagemang att låta barnet upptäcka naturen och våren på sitt sätt. Det finns också väldigt mycket att prata om utifrån text och bild, till exempel om fåglar, djur, blommor och om naturen och livet i stort. Den här boken är ett riktigt mästerverk som visar att om man besitter hantverket kan även en småbarnsbok bära på en hel berättelse och ge såväl en läsupplevelse som kunskap och förståelse. En riktig liten pärla som man gärna återkommer till många gånger. Boken är skriven av Ellen Karlsson och illustrerad av Julia Hansson. Det verkar vara deras första samarbete och jag hoppas att de skapar många fina barnböcker tillsammans framöver.
Frida Naemi Persson och Moa Graaf fortsätter skapa småbarnsböcker om våra stora högtider. I Titta påsken är det dags för äggjakt. Det är vår i luften och dags för påsk. Vi får följa med bokens huvudpersoner när de målar ägg, påskpyntar, klär ut sig och går på äggjakt. Det är en charmig och mysig berättelse om barnen som tar sig an påskfirandet. Samtidigt som man läser får man också ta del av påskens traditioner och lära sig lite mer om högtiden. Boken vänder sig till de allra yngsta, kanske de som firar påsk för första gången. Den är i tålig hård kartong med tjocka sidor och rundade hörn. Bilderna är glada, lekfulla och färgglada och de riktigt strålar av vårkänslor och påskmys. Texten är kort och kärnfull, rytmisk och finurlig. Tillsammans utgör text och bild en härlig läsupplevelse med både spänning, mys och humor. Perfekt läsning nu inför den kommande högtiden.
I Kom vinden får vi träffa den vinande och virvlande vinden. Varje uppslag i boken visar en ny plats där vinden visar sig. Vi får följa med på en resa från stad till strand, från skog till berg och från hav till land. Det myllrar av människor, djur och föremål som alla påverkas av vinden på olika sätt. Texten är ytterst sparsmakad, ofta bara ett par ord per uppslag, t ex ”åh vinden” eller ”akta vinden”. Men trots den knappa texten rymmer boken en hel berättelse och med tonfall, ljudeffekter, rörelser och röst kan man, om man vill, dessutom dramatisera berättelsen. Man kan också pratläsa om bilderna, ett uppslag i taget, och fundera kring vad som egentligen händer. Illustrationerna berättar också mycket, det är där det händer, det är lekfulla, fantasifyllda, färgsprakande bilder med massor av rörelse och närvaro. Boken är både konkret och vardaglig samtidigt som den innehåller mer filosofiska funderingar om hur vinden påverkar oss. För vad händer när vi vill att det ska blåsa mer? Eller mindre? Eller om vi vill att vinden ska vända? Boken är skriven av Mimi Åkesson och illustrerad av Linda Bondestam.
I Hur låter djuren av Clara Dackenberg får vi möta en rad olika djur. Men hur låter de? Kanske inte som du tror! Boken vänder sig till de minsta och bygger på ljudhärmning. Den är interaktiv och tillåter barnläsaren att hjälpa till att härma de olika djuren. Eller gissa vad djuret heter och hur det låter. Och vad gör djuren egentligen? Här finns det mycket att prata om medan man läser. De konstnärliga bilderna är lekfulla och fantasirika. Boken vänder sig till de yngsta barnen och tål många omläsningar genom det interaktiva inslaget.
Packa väskan är en småbarnsbok av Åsa Lind och Hanna Klinthage. Den handlar om ett barn som ska packa sin väska för att resa bort. Vad tar man egentligen med sig när man ska resa bort? Hur väljer man? Exakt var barnet ska resa förtäljer inte historien, inte heller hur länge barnet ska vara borta. För läsaren innebär det att det är öppet för tolkning. Är det en semester? Eller är det en flytt? Kanske till och med en flykt? Med få ord och kort text berättar barnet om våndan att välja de finaste stenarna, de bästa böckerna, älsklingskläderna och färgpennorna. Boken kan läsas på flera nivåer, den är mångbottnad och kan handla såväl om vardagliga funderingar som mer existentiella spörsmål. Hanna Klinthages färggranna bilder är uttrycksfulla och inkännande.
Var bor soporna är en uppföljning till småbarnsboken Var bor elefanten som kom för några år sedan. Båda böckerna är skrivna av Anna Munyua och Woody Oliphant. De färgglada illustrationerna står Hanna Böhm för. Det är dags att gå till soprummet för att återvinna familjens sopor. Pappan och barnet klampar nerför trappan och in i soprummet. Där återvinner de hård kartong, metall, matrester och mycket annat. En annan dag är det mamman och barnet som tar en tur med barnvagnen till återvinningen för att slänga skräp. Där slänger de plast, glas och papper i respektive container. Och de har riktigt mycket tur, för sedan får de se sopbilen komma och tömma containern innan de går hem igen. I slutet av boken finns en sopramsa som man kan göra tillsammans med barnet.
Kråkan säger stopp är den fjärde pekboken om Kråkan och Mamma Mu. De tre tidigare heter Kråkan säger sen, Kråkan säger akta och Kråkan säger inte. I denna bok vill Mamma Mu titta på stjärnor, dansa i balettskor, segla med kottar och hoppa hopprep. Men Kråkan tycker att det mesta är fel. För blött, för mörkt, för trassligt, eller bara alldeles för tokigt för en ko. Boken bygger på upprepningar och humor och det är kul att läsa den högt tillsammans med barn. Det är hög igenkänning för såväl vuxna som barn och det finns en pedagogisk tanke bakom. Det är fyndigt och roligt, men också mycket värme och vänskap. Jujja Wieslander har skrivit och Sven Nordqvist har illustrerat, precis som vanligt. Boken är i klassiskt pekboksformat av tjock kartong med rundade hörn.