Husets hjärta
Husets hjärta är en skräckroman för slukaråldern skriven av Mårten Melin. Den handlar om Ninni och Signe som tar sig in i ett till synes öde hus för att rädda sig undan en storm som plötsligt börjar när de är på promenad. Det har alltid gått rykten om det där huset, att folk har gått in i huset och aldrig kommit ut igen. Och det dröjer inte länge förrän de inser att saker och ting inte står rätt till i huset. Det är som om huset lever. Att huset har en puls, en egen vilja och ett hjärta. Och huset vill att tjejerna ska stanna kvar. För alltid…
Det här är en liten, kort, snabbläst skräckberättelse som verkligen är hårresande läskig. Boken har ett snyggt, trevligt format där omslaget går i svart, vitt och rött och även de många illustrationerna går i samma färger. Den har betydligt fler bilder än böcker för den här målgruppen vanligtvis brukar ha och det kan locka även de som annars inte gillar att läsa tjocka bildlösa kapitelböcker. Illustrationerna av Mattias Olsson samspelar väl med texten och ibland får man detaljer i bilderna som texten inte berättar, så de gör mycket för berättelsen. Boken går i ett rasande tempo och texten är avskalad från alla onödiga miljö- och karaktärsbeskrivningar, vilket bidrar till att den blir snabb- och lättläst. Jag tror detta därför är en bra bok för den ovane läsaren. Kanske någon som gillar att se på skräckfilmer, men sällan läser. Detta är dock inte enbart en bok för dem, den är så välskriven att den passar alla läsare som vill bli skrämda, såväl den inbitne skräckfantasten som de som är nyfikna på skräckgenren. Stämningen byggs upp allt mer ju mer man läser. Från början är det en snäll berättelse om en nyinflyttad tjej som gärna vill ha fler vänner på den nya orten. Men snart eskalerar det, stämningen blir allt kusligare och berättelsen allt mer läskig. Till slut är det en riktigt obehaglig stämning, men boken har som väl är ett lyckligt slut.
Som jag konstaterat många gånger tidigare är det svårt att skriva recensioner om böcker som är riktigt bra. Så är det också med Husets hjärta. Jag har svårt att formulera varför den här boken är en riktig pärla, jag kan bara konstatera att den är det och hoppas att så många som möjligt från nio år och uppåt läser den. Det finns ingen övre åldersgräns tycker jag. Själv ska jag bokprata om den nästa vecka och jag tror att den kommer att bli utlånad direkt!
Husets hjärta är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.
Hjärta av sten
Ingelin Angerborn är äntligen här med en ny mysrysare för mellanåldern. För några år sedan kom Hjärta av damm och nu är uppföljaren Hjärta av sten här. Hjärta av damm handlade om Bella som går en teaterkurs på Gamla Ekmanska Teatern under höstlovet. Där lär hon känna Hilding och Nelli och dessutom upptäcker de nyfunna kompisarna att det spökar på teatern. I den här nya boken, Hjärta av sten, är det Nelli som är huvudperson. Hon har precis flyttat med sin mamma till ett gammalt hotell som de håller på att renovera. Nelli har alltid kunnat se andar, ända sedan hon var liten. Det som utspelade sig på Gamla Ekmanska Teatern var därför inget som gjorde henne särskilt förvånad eller oroade henne. Men när hon kommer till det gamla hotellet som nu ska bli hennes hem möter hon något nytt. Närvaron i det gamla huset är annorlunda. Mörk, stark och olycksbådande. Vem är det som söker kontakt och varför.
Nellis vänner Bella, Hilding och Mårten ska tillbringa påsklovet hos Nelli i det gamla hotellet och de får ett påsklov de sent ska glömma. Nellis bonussyster börjar prata om en flicka som finns i huset. Mamma försöker förklara det med att Alva har fått en låtsaskompis, men Nelli är inte särskilt övertygad. Hon tror att Alva kan se något annat. Eller rättare sagt någon annan…
När man läser en Angerborn-rysare vet man vad man får. Hjärta av sten är precis som hennes övriga böcker välskriven och riktigt mysryslig. Det är en kuslig stämning genom hela boken och miljön är förstås precis perfekt för den här typen av böcker. Det är precis lagom spännande och lagom läskigt för målgruppen. I en intervju med Ingelin Angerborn fick hon frågan om det blir fler böcker om Nelli, Bella och de andra, och det verkar som att det finns möjlighet. Jag skulle gärna vilja läsa en bok ur Hildings eller Mårtens perspektiv. Det vore roligt att få ta del av karaktärernas fortsatta liv. Kommer hotellet att kunna öppna igen? Kommer Bella och Hilding att fortsätta vara ihop? Och hur kommer det egentligen att gå med den nya spirande kärlekshistorien i kompisgänget? För att inte tala om vilka spöken de kommer att möta härnäst. Jag hoppas verkligen det kommer fler böcker i Hjärt-serien. I och med att böckerna är fristående behöver man dock inte läsa dem i rätt ordning, utan det går utmärkt att läsa denna nya bok även om man inte läst föregångaren.
Hjärta av sten är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.
Dotter saknad
Anna Jansson är kanske mest känd för deckarserierna om Maria Wern (för vuxna) och hennes son Emil Wern (för barn) som båda utspelar sig på Gotland. Men nu har hon kommit ut med första delen i en helt ny deckarserie som utspelar sig i Örebro, vilket är hennes hemstad. Den första delen heter Dotter saknad. Denna nya serie har en helt ny huvudrollsinnehavare, kriminalinspektör Kristoffer Bark.
Kristoffer Bark är en erfaren och duktig utredare. Men för fem år sedan försvann hans dotter Vera och då rämnade hans värld. Hon försvann från sin egen möhippa. Man befarar att hon drunknat och polisutredningen är nerlagd sedan länge. Kristoffer vägrar dock att ge upp, han vandrar mil efter mil längs Hjälmarens strand i sökandet efter sin dotter eller åtminstone efter något som helst tecken som visar vad som egentligen hände. Det är ovissheten som tär mest på Kristoffer. Det är också denna ovisshet som får Veras mamma Ella att dricka för att försöka fly undan verkligheten.
Tre år efter att Vera försvann var det ytterligare en kvinna som försvann på samma plats. Även den utredningen har egentligen avslutats. Men Kristoffer får i uppgift att titta på den igen som ett cold case. När han och hans utredningsgrupp öppnar upp Camillas utredning igen inser de att den finns samband mellan de båda kvinnornas försvinnanden. Dessutom får de snart ett lik på halsen.
Det här är en deckare, men också en bok om en förälders värsta mardröm. Det är också en berättelse om ett försummat barn och vad som kan ske med ett försummat barn när verkligheten blir outhärdlig. Det handlar om vanföreställningar, psykisk ohälsa och om personliga demoner.
Jag tror det var en bra idé att Anna Jansson började på en ny deckarserie. Hon har skrivit 20 böcker om Maria Wern och även om de är bra, spännande och läsvärda känns det som att skrivandet av dem börjar gå lite på rutin. Dotter saknad är lika välskriven som Anna Janssons andra böcker, men det känns som att hon har ny energi och att hon har mer berättarglädje än hon haft i de senaste böckerna. De teman som tas upp i boken är lika aktuella och intressanta som i Wern-böckerna. Person- och miljöskildringarna är också lika bra. Det är kul att få lära känna en ny stad. Jag har varit i Örebro några gånger, men mest åkt igenom, så jag känner inte till alla platser som Jansson skriver om. Kristoffer Bark är en person med både bra och dåliga sidor. Han känns levande och trovärdig. Slutet var kanske lite väl abrupt, men det fanns en twist som inte var helt förutsägbar. Detta är första delen i serien Bergslagens Blå och jag ser fram emot att läsa kommande böcker. Boken är utgiven av Norstedts förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.
En smakebit på søndag
På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!
Jag har just läst ut Dotter saknad som är den första boken i en ny deckarserie av Anna Jansson som ju annars är mest känd för deckarserien om Maria Wern som utspelar sig på Gotland. Denna nya serie utspelar sig i Örebro och har en manlig polis, kriminalinspektör Kristoffer Bark, i huvudrollen. Smakbiten kommer från sidan 129-130:
När Denise kom hem och hade hängt av sig ytterkläderna var Albert vaken och hade dukat fram fika. Han kysste henne och drog ut stolen, serverade henne vid bordet. ”Jag vill att du ska känna dig som en drottning och jag vill gifta mig med dig”.
Hon skrattade mjukt, men sa inget.
”Ska man behöva ställa sig på knä?” Han greppade buketten med tulpaner hon köpt till helgen ur den blåblommiga kannan och föll på knä framför henne. ”Vill du Denise Ester Karolina Groth gifta dig med mig?”
”Ja”. Hon såg honom i ögonen och log. Minsta tvekan skulle ha varit förödande och lett till timslång analys av relationen. Hon behövde tid att tänka över det här. Isabell hade redan vid bouppteckningen efter Hedda sagt att hon måste se till att skriva ett avtal om hon flyttade ihop med någon, och definitivt ett äktenskapsförord om hon tänkte gifta sig. Huset var värt 3 miljoner minst, lättförtjänta pengar för honom om de separerade. Hur skulle hon våga ta upp den saken med Albert? Han skulle säkert bli sårad över att hon inte trodde mer på relationen än så. Nu skulle de dessutom ha barn tillsammans, det var större och viktigare än vem som ägde huset.
”Vad tänker du på”? frågade han, med ens allvarlig.
”Att jag är så lycklig som har dig.” Hon kysste honom för att komma undan hans granskande blick. Men det var bara ett ögonblicks lättnad.
”Rätt svar.” Han sköt iväg henne på armlängds avstånd och betraktade henne igen. Borta var hans finstämda humor och leendet han nästan alltid hade när han betraktade henne. ”Säg att du älskar mig.”
”Jag älskar dig”, svarade hon mekaniskt.
”Säg att det är vi för alltid, att du aldrig kommer att lämna mig”. Hans ögon var hårda och orden uttalades med något som kunde uppfattas som vrede.
”Jag kommer aldrig att lämna dig. Varför frågar du mig det?”
”För att jag inte riktigt vågar tro att det är sant.” Han mjuknade igen och strök henne varsamt över kinden.
Den som vaktar gården
När jag läste Den som vaktar gården önskade jag att jag själv kommit på idén att skriva en rysare för barn som handlar om den gamla tidens gårdstomtar. Så himla kul idé! Boken handlar om Linn vars farmor nyligen dött. Hennes pappa har tillsammans med Linns farbror ärvt farmors gård. Nu åker de dit en helg för att rensa, röja och fixa i ordning. De vuxna pratar om att riva det gamla stallet. De vill ta bort de gamla träden, öppna upp och göra det ljusare. Men Linn minns vad farmor brukade berätta, att det bodde en uråldrig varelse på gården. En gårdstomte som belönar de som tar hand om gården – och straffar dem som inte gör det…
Boken är skriven av Kerstin Lundberg Hahn, vilket förstås garanterar en välskriven berättelse. Hon är ju en välkänd författare för barn och unga. Den här boken är utgiven på Nypon förlag, ett av de förlag som specialiserat sig på lättlästa böcker. Därför är den kort och har en något enklare, mer kärnfull text än många andra böcker som vänder sig till målgruppen (12-15 år). Men det gör bara boken mer koncentrerad, den saknar varken miljöbeskrivningar eller personbeskrivningar och den lyckas verkligen förmedla känslor av allt från sorg till skräck. Redan från början kommer en krypande känsla medan jag läser, vilket förstärks under läsningen ända till slutet av texten. Dessutom är boken tankvärd. Den handlar om sådant som vi människor tar för givet, om hur naturen och människorna alltid levt sida för sida, men hur vi människor faktiskt också snabbt kan bana väg mot vår egen undergång. Det här är en bok som passar bra för barn i målgruppen att läsa själv, oavsett om det finns behov av en lättläst text eller inte. Men den funkar också bra som högläsningsbok.
Den som vaktar gården finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.
Berit älskar Russin
Berit ska till sin kompis Aron på kalas. Dagen innan går hon och mamma till affären för att köpa en present. Där förlorar hon sig i den alldeles underbaraste leksaksekorre. Mamma köper den till Aron och expediten slår in den i ett paket. Men när Berit kommer hem kan hon inte låta ekorren ligga alldeles ensam. Ingen vill vara ensam på natten. Inte en ekorre. Och inte Berit heller. På morgonen är det dags att gå hem till Aron. Berit går med långsamma steg. Hon vill absolut inte ge bort Russin som hon har döpt ekorren till. Men hon måste. När Aron får paketet sliter han upp det och lägger ekorren mitt i högen av presenter. Och sen händer det som inte får hända. Några andra barn får syn på ekorren och börjar kasta den emellan sig. Till slut landar Russin mitt i glassen och får chokladsås på svansen. Men då blir Berit arg…
Att köpa Russin till Aron var ett stort misstag. Hur ska man kunna ge bort något som man älskar? Bilderboken Berit älskar Russin skildrar så fint flickans omedelbara kärlek till gosedjuret och hennes vånda när hon måste ge bort det älskade gosedjuret i present till någon som inte alls känner lika starkt för ekorren som hon själv gör. Boken slutar fint, Berit får behålla sitt gosedjur och hon köper en annan present till Aron, en present som han till och med kommer att uppskatta mycket mer. Jag kan dock inte låta bli att fundera över hur det skulle ha blivit ifall Aron också hade tyckt om Russin, eller om han inte alls hade gått med på att byta present. Livet är ju inte alltid så enkelt. Men jag är också glad att det är enkelt i det här fallet. Berit och Russin hör ihop och nu får de vara tillsammans. Så fint. Så självklart.
Berit älskar Russin är en charmig bilderbok som tar barnets känslor på stort allvar. Den har ett fint barnperspektiv och det märks inte bara i texten utan också i illustrationerna. Redan på omslaget ser man att det är Berit som är i fokus medan det bara är underkroppen som syns av Berits mamma. När Berit sitter vid köksbordet och inte kan få ner en enda bit av mackan för att mamma säger att det är kalas redan idag är en annan händelse som skildras fint i illustrationerna. Man riktigt ser på bilden hur tuggan växer i munnen och det absolut inte går att svälja. Illustrationerna är mjuka, detaljerade och otroligt uttrycksfulla. Ibland är det flera mindre bilder på ett uppslag och ibland brer bilden ut sig över ett helt uppslag. Detta skapar en bra dynamik i högläsningen. En hel del av berättelsen sker dessutom bara i bilderna och sägs inte rakt ut i texten, vilket skapar ett fint samspel mellan text och bild. Det ger dessutom möjlighet att diskutera med barnen kring bilderna. Berit älskar Russin är en jättefin bilderbok med hög igenkänning. En kärlekssaga till gosedjur men också en berättelse om en modig och stark tjej som vågar stå upp för sig själv och den hon älskar.
Boken är skriven av Annica Hedin, illustrerad av Per Gustavsson och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.
Nomineringar till Augustpriset 2019
I måndags tillkännagavs vilka titlar som blivit nominerade till Augustpriset 2019. Jag hade inte lagt ut några spekulationer på bloggen i år, men om jag hade gjort det hade jag nog inte prickat många rätt. Testamente, Jag vill sätta världen i rörelse, Ålevangeliet och Jordgubbsbarnen hade jag gissat på. Men i övrigt är det idel titlar jag inte läst bland nomineringarna i år. Det lär jag råda bot på. Åtminstone kommer jag att läsa alla nominerade böcker i barn- och ungdomsklassen. Det brukar jag alltid göra. Flera av dem finns dessutom redan i min att-läsa-hög som ständigt är välfylld och aldrig hinner ta slut. Här är årets nomineringar:
Årets svenska skönlitterära bok:
Barnet av Olivia Bergdahl
Väderfenomen av Anna Fock
Odenplan av Daniel Gustafsson
Osebol av Marit Kapla
W av Steve Sem-Sandberg
Testamente av Nina Wähä
Årets fackbok:
Strindbergs lilla röda av Alexandra Borg & Nina Ulmaja
Nobel av Ingrid Carlberg
Världens yttersta platser av Peter Handberg
Bin och människor av Lotte Möller
Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm
Ålevangeliet av Patrik Svensson
Årets barn- och ungdomsbok:
Sen kom vintern av Per Gustavsson
Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeldt
Vänta på vind av Oskar Kroon
Tiger, tiger, tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren
Jordgubbsbarnen av Sara Olausson
Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg
Lilla Augustpriset:
Hjärtat, Allis Sääsk
Förfäders vördnad, My Danvind
Rött, rött nagellack, Amelie T Matousek
Blunda så ser du, Alice Nylander
En ospelad fiol, Emma-Karin Rehnman
Den bästa dagen, Nanna Mikkelsen
Diktsamlingar för barn och unga
På sistone har det kommit så många fina diktsamlingar för barn och unga. Här tipsar jag om några av dem.
Folk: Främlingar och vänner – nån du kanske känner är uppföljaren till Halsen rapar, hjärtat slår av Emma Adbåge och Lisen Adbåge. Ni som läst den förra boken vet att det är en riktig versskatt och det är denna nya också. Boken är fylld med verser, dikter och rim som framförallt vänder sig till barn i förskole- och lågstadieåldern, men som passar alla åldrar, från bebis till vuxen. Här finns dikter om kakor och kaktjuvar, gubbar och folk, jorden och kroppen, kärlek och vänskap, humöret och döden och mycket mycket mer. En hel del av materialet är ordlekar och ordkonst i stil med Lennart Hellsing, fast i systrarna Adbåges helt egna stil. Boken är också rikt illustrerad. Nästan varje vers har sin egen sida och då ligger texten oftast insprängd i en underfundig illustration. Här finns något för alla, det är en stor bredd både när det gäller text och bild så alla kan hitta sina favoriter. Men gemensamt för alla verser är att de handlar om människor. Eller, ja, folk. Folk: Främlingar och vänner – nån du kanske känner! är utgiven av Natur och Kultur och finns på Adlibris och Bokus.
Om jag fötts till groda är en diktbok om drömmar för barn i förskole- och lågstadieåldern. Vad tror du att grodan drömmer om? Vad tror du att polisen, statsministern, busschauffören, gäddan, haren, väckarklockan eller jordklotet drömmer om? Här får man se att någon drömmer om att vara stor och skrämmande, någon annan drömmer om att vara liten och bortglömd. Någon drömmer om att kunna springa och någon annan om att kunna sjunga. Tågvagnen drömmer om att själv få vara loket och kunna stanna när han vill. Snöflingan drömmer om att slippa vara en i mängden och att någon ska se just hans personliga glans. Och myggans dröm ser helt enkelt ut såhär – nämligen att få vara den hon är. Och det fina med drömmar är just att i drömmen får ju alla som de vill. De poetiska, drömska illustrationerna samspelar fint med verserna. Dikterna öppnar dessutom upp till fina diskussioner, gemensamma tolkningar och fortsatt arbete kring drömmar och poesi. Vad drömmer barnen själva om? Kanske kan de skapa sin egen dikt och bild kring vad de drömmer om? Om jag fötts till groda är skriven av Annika Sandelin och illustrerad av Karoliina Pertamo. Den är utgiven av Förlaget och finns på Adlibris och Bokus.
Min längtan kvar: dikter om kärlek – tappad och hittad vänder sig till lite äldre barn, 9-12 år ungefär. Den är skriven av Mårten Melin och detta är hans åttonde diktsamling. Fokus här är alltså kärlek och kärlek kan ju se ut på många olika sätt. Kärlek kan vara både lycklig och olycklig. Man kan stå helt nära kärleken eller stå på avstånd och drömma. Man kan fantisera, hoppas, längta, lida, sakna. Det handlar om första kyssen likväl som saknad, sorg och behovet att komma vidare och komma över. Mårten Melin är en av Sveriges absolut främste barnboksförfattare och här gör han det han kan bäst, gestaltar känslor på exakt rätt nivå för målgruppen. Suveränt! Min längtan kvar: dikter om kärlek – tappad och hittad är utgiven av Rabén & Sjögren och den finns på Adlibris och på Bokus.
Min syster är ett spöke: och andra dikter är skriven av Lena Sjöberg. Den vänder sig också till åldern 9-12 år och handlar om livet i stort och smått. Här kan man läsa dikter om att ha en syster som är ett spöke, om kärlek, saknad, att vara kär, att vara lycklig, att vara ledsen och att vara ensam. Lena Sjöberg skildrar tankar, funderingar och känslor om mig, dig och livet runtomkring. Fokus ligger på relationer och känslor. Även denna bok är så himla träffande i sitt språk, sin gestaltning och i sitt uttryck. En del av dikterna handlar om rätt tunga ämnen, men diktformatet gör att man kan läsa och relatera till texterna på flera olika sätt, oavsett om man känner igen sig eller inte. Lena Sjöberg har inte bara skrivit, utan även illustrerat boken och det är så fina, lite retroinspirerade illustrationer i milda, mjuka färger. Hon har berättat att det är viktigt för henne att illustrationer, typsnitt, bokformat och papper ska bilda en tydlig helhet ihop med texten och det tycker jag verkligen att hon har lyckats med. Min syster är ett spöke: och andra dikter är utgiven av Rabén & Sjögren och finns på Adlibris och på Bokus.
Berör och förstör: dikter för unga vänder sig till tonåringar och unga vuxna och är en diktsamling med dikter från svenskspråkiga poeter insamlade av Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar. Ni som är ungefär i min ålder kommer kanske ihåg samlingen Kärlek och uppror som innehöll 210 dikter för unga skrivna av moderna och samtida poeter. Nu är det 30 år sedan den kom och det är dags för en ny antologi. Denna nya antologi innehåller 79 dikter av svenskspråkiga poeter, dikter som skrivits sedan den förra diktsamlingen gavs ut. Urvalet har gjorts av Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar. Här finns nya dikter för unga att känna igen sig i, njuta av och framförallt som tar kål på myten att poesi är obegriplig och endast för ett fåtal. Och detta är gemensamt för alla de diktsamlingar jag presenterar idag. Här är dikterna verkligen enkla, lätta att förstå, enkla att känna igen sig i och relatera till. Berör och förstör: dikter för unga är utgiven av Rabén & Sjögren och finns på Adlibris och på Bokus.
Självklart finns även alla dessa diktsamlingar på biblioteket. Gå gärna till poesihyllorna för barn och unga nästan gång du besöker ett bibliotek eller en bokhandel. Det finns så otroligt många fina dikter som passar lika bra för vuxna att läsa, om livet, stort och smått, konkret och tänkvärt. Och jobbar du med barn så bör du absolut ta en närmare titt på dessa böcker, man kan göra så otroligt mycket med poesi. Varför inte börja med att läsa dagens dikt varje dag? Själv blir jag sugen på att ha månadens dikt eller veckans dikt på biblioteket där jag jobbar. Eller kanske ha poesiattacker i skolan. Det finns så mycket roligt man kan göra med dikter.
Sånt som försvinner
Mirando bokförlag är ett litet, oberoende förlag som är inriktat på bilderböcker. De ger ut både originalproduktioner och internationellt uppmärksammade bilderböcker i svensk översättning. Förlagsnamnets betydelse är tittande, att se, att undra och att förundras, vilket stämmer bra in på de böcker de ger ut. Jag fick själv upp ögonen för förlaget i och med utgivningen av Sara Lundbergs Fågeln i mig flyger vart den vill och sedan började jag läsa ikapp deras utgivning. Jag fascineras över att deras böcker är så välskrivna, genomarbetade och de låter verkligen illustrationerna få utrymme och fokus i sina böcker. De flesta av böckerna är så vackra verk, helt fantastiska som kan läsas av alla åldrar.
En av deras senaste utgivningar är bilderboken Sånt som försvinner av Beatrice Alemagna. Detta är alltså en översättning. Beatrice Alemagna är född i Bologna, men bosatt i Paris sedan många år tillbaka. Hon har under de senaste åren fått ett flertal internationella utmärkelser för sina innovativa, färgstarka bilderböcker och hon är också en av de framstående författare och illustratörer som återkommande nomineras till ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award).
Det finns många saker i livet som försvinner.
Som förvandlas, som kommer och går.
Men en sak förändras aldrig …
Ovanstående är baksidestexten till Sånt som försvinner. Boken handlar om alla dessa knappt märkbara, vardagliga ögonblick som hela tiden kommer och går. Dit hör till exempel sömnen – att vakna och somna, att tappa en mjölktand, att höstlöven faller, en fågel som fladdrar förbi, ett skrubbsår som läker och såpbubblor som försvinner. Många är dessa ögonblick som kommer och går och försvinner. Men i slutet av boken får vi veta att mitt i allt det föränderliga finns det en sak som aldrig försvinner eller går över. Det är förälderns närhet och kärlek. Barnet omsluts av en stor, varm föräldrafamn och i just det ögonblicket är det som om tiden stannar.
Grafiskt sett är denna bilderbok något alldeles extra. Varje uppslag har nämligen en ”förvandlingssida” som gör att bilden förändras. På det första uppslaget ser vi en utsträckt hand med en fågel som landat, men när man bläddrar bort den transparanta förvandlingssidan är fågeln plötsligt borta från handen och på väg att flyga därifrån. På nästa uppslag ligger ett barn och sover, men efter bläddringen är barnet vaket. På ett annat uppslag ser vi ett barn som sitter och blåser såpbubblor. På det transparanta bladet syns såpbubblorna i luften framför barnet, men när man bläddrar är bubblorna på väg långt ifrån barnet. Boken skildrar både små och stora företeelser i livet, från såpbubblor och löss till dystra tankar, tårar som torkar och försvinner, mörka moln som lättar och faktiskt försvinner även det man är rädd för, förr eller senare. Men föräldrakärleken den består och det visas även grafiskt med att det inte finns några förvandlingssidor på de sista omslagen.
Text och bild samspelar förstås på ett självklart, nästintill sömlöst sätt. Alemagnas avskalade, naiva och färgstarka illustrationer kompletterar på ett ypperligt sätt den lite mer strama, återhållsamma men samtidigt otroligt känslosamma och berörande text. Det är svårt att låta bli att bli berörd av texten, oavsett om man är barn eller vuxen. Det är också en text som väcker många tankar och funderingar, och det finns mycket att prata om i denna bok.
Sånt som försvinner ges samtidigt ut på sex olika språk. I Frankrike blev den redan innan publicering utsedd till vinnare av First Pages 2019 som är ett bokpris och läsfrämjande projekt som innebär att 20 000 nyfödda barn får boken som välkomstgåva. Jag tror att den kommer att bli minst lika uppmärksammad och omtyckt här i Sverige. Boken finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.
Utslängd från zoo
Sexåriga Emmas moster Meg är inte som andra vuxna. Man vet aldrig var någonstans på jordklotet som hon håller hus. Emma tror att hon är något slags upptäcktsresande. Eller kanske hemlig agent. En dag ringde det på dörren och utanför dörren stod just moster Meg. Emma tar ett djupt andetag. När moster Meg är på besök kan vad som helst hända. ”Emma, sötis!” sa hon. ”Skynda på nu, vi har massor att göra på zoo idag”. Hon sträcker fram en ful leopardtröja. Emma tar på sig den och sätter sig bakom Meg på vespan och sedan åker de iväg. Men varför finns det en stor förbjudet-skylt vid zoo-entrén med Megs överkryssade ansikte på? De får ta kändis-ingången istället – men Emma är ganska säker på att kändisar inte behöver klättra för att ta sig in någonstans…
Utslängd från zoo är Megan Everett-Skarsgårds första bilderbok. Den har en lite rolig tillkomsthistoria. Historien kom nämligen till efter ett misslyckat försök att få hennes syskonbarn att pröva på lite galna saker som Megan själv hade velat vara med om som ung.
Och rolig är just vad den här bilderboken är. Emma och moster Meg upplever alla möjliga knasigheter på zoo, om än väldigt motvilligt i Emmas fall. Men här finns också allvar.
Jag tvärstannar. Jag har fått nog nu.
”NEJ!”, skriker jag, och för en gångs skull håller hon tyst. ”Jag gillade ingenting. Inte minsta lilla. Klappa lejon? Jag kunde ha blivit uppäten. Plocka loppor på apor? Blä. Äta gräshoppor? Äckligt, äckligt, äckligt! Simma med uttrar? Jag fick vatten i näsan! Och jag blev utslängd från zoo och får aldrig mer komma tillbaka. Jag är bara sex år!”
Huvudpersonen vågar till sist stå upp för sig själv och berätta att hon inte uppskattar äventyren med moster Meg. Att moster bara kör över henne och gör det hon tycker är kul, istället för att lyssna in vad Emma egentligen skulle vilja göra. Men som tur är så lyssnar moster till slut på sitt syskonbarn, och inser att de får en helt annan, mycket bättre relation då:
Den höstdagen lärde vi oss något, moster Meg och jag:
Om man lyssnar på varandra, blir allt mycket roligare.
Boken är en bra högläsningsbok. Både rolig och allvarlig samtidigt som den innehåller en hel del att prata om. Illustrationerna av Maria Nilsson Thore matchar fint den skruvade berättelsen samtidigt som de skildrar huvudpersonens farhågor och skeptiska misstänksamhet hon känner inför äventyret med moster Meg, liksom känslan av att bli förbisedd. Illustrationerna är uttrycksfulla, detaljrika och härligt charmiga.
Utslängd från zoo är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.