Häromdagen lyssnade jag på Nora Khalils starka sommarprat, om kärleken till skrivandet, om arbetet med hennes böcker och om representation i ungdomsböcker. Hon poängterade att litteratur kan fungera antingen som spegel eller som fönster, genom att antingen spegla läsarens egen verklighet eller genom att öppna ett fönster mot en annan värld än sin egna. De unga som liksom Nora Khalil växt upp i orten har fått nöja sig med det sistnämnda och därför vill hon genom sitt skrivande erbjuda dem det förstnämnda, alltså något de kan känna igen sig i. Hennes debutbok, Yani, har blivit både prisbelönt och hyllad av kritikerna och nu är uppföljaren Abow här. När jag lyssnade på sommarpratet blev jag så sugen att läsa den och återse karaktärerna Rayan, Caspian och Amir igen. Det slutade med att jag sträckläste Abow efter att jag lyssnat klart på sommarpratet.

Första boken utspelar sig under sista terminen i nian och brytpunkten mellan grundskolan och gymnasiet. Andra boken utspelar sig istället under första terminen i gymnasiet. Rayan börjar på en ny skola där han direkt känner sig utanför. Medan han försöker hantera sin nya klass och sitt gymnasieliv drar Caspian åt ett helt annat håll. En dag hittar Rayan en skottsäker väst i Caspians garderob och hans tillvaro börjar kretsa kring hur han ska få Caspian att vända från den farliga väg han börjat vandra. Men hur ska han kunna förklara vad som händer för flickvännen Wahida som beter sig alltmer avvisande ju mer Rayan försöker hjälpa Caspian?

Abow är alltså en fristående uppföljare till Yani. Man behöver inte ha läst Yani för att förstå vad som händer, men jag rekommenderar att man läser båda, för de är så läsvärda. Det handlar om livet i orten, och om skillnaderna mellan att växa upp på olika platser i Sverige. Det handlar också om kulturkrockar och krocken mellan gamla och nya världar. Vänskap, kärlek, identitet och uppväxt är andra teman. Men allra mest handlar det om att vara ung i Sverige idag.

Det är lätt att leva sig in i Abow och karaktärerna känns så väldigt levande, som kompisar. Kompisar man bryr sig om och vill väl. Boken lämnar mig med en känsla av att vi kommer att få återse dem ytterligare en gång, för det finns en hel del lösa trådar som jag vill få svar på. Och jag hoppas verkligen det kommer en tredje del om Rayan och hans vänner. Dessa böcker borde vara obligatorisk läsning för så många, allt från högstadieelever till föräldrar och från lärare till politiker.