Veckans fråga i bokbloggsjerkan handlar om research:
Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc.
Min första tanke var att jag gillar research. Det blir ju betydligt mer trovärdigt när man känner att författaren har koll på vad hen skriver om. Men vid lite eftertanke inser jag också att det finns risk för överdrift, när en författare snirklar in sig i detaljerade beskrivningar av något som egentligen inte är viktigt för historien, och kanske gör det gång på gång, då kan det störa själva berättelsen.
Men mycket beror på vad det är för bok också. En faktabok, biografi eller liknande, då krävs det ju research, där är det väldigt viktigt, även i exempelvis deckare så kan det vara viktigt för handlingen och intrycket av boken att det känns trovärdigt, men i ”vanlig” skönlitteratur är det mer bonus. Det beror också på vad det handlar om för ämne. Böcker om sådana ämnen som jag själv tycker är intressant att läsa om kan ju förhöjas om jag får chansen att grotta ner mig i en välformulerad och insatt författares skildringar, medan långa skildringar om något som jag inte alls är insatt om snarare kan trötta ut mig. Till sist handlar det också förstås om att placera in det rätt i berättelsen. Även det som är intressant att läsa om kan ju störa om det är placerat på fel ställe i boken.
Men till sist, det som nog stör mig allra mest är nog rena stavfel, slarvfel och sakfel, sådana som borde vara sååå lätt att hitta om man bara hade korrekturläst lite noggrannare. Det har jag ett praktexempel på här nedan, en pekbok för barn 0-3 år, som jag recenserat för BTJ idag och där ordet ”pekböcker” är felstavat inte bara en utan två gånger i den korta baksidestexten…
Pekböker – man tar sig för pannan. Men visst, ibland blir detaljerna onödigt många. Korrfelen är alltid onödigt många även om de är få …
Det är nog med detta som med så mycket annat, för mycket och för lite skämmer allt 🙂 Om det är fakta i boken så vill jag att den ska vara rätt, men jag vill inte ha allt förklarat för mig.
research behövs, men ska komma in i berättelsen organiskt
direkta fel ogillar jag
Felstavningar drar verkligen ner en historia. Ändå vet jag att de slinker igenom. En bok kan också vara överlastad med onödig fakta och det är inte kul det heller.
För mycket detaljbeskrivningar kan bli jobbigt. Viktigt att berättelsen känns trovärdig.
Lagom är bäst när det gäller research. Eller snarare, den ska finnas för att göra en berättelse trovärdig men inte tynga ned texten med onödigt redovisande. Jag stör mig också på korrfel. Om jag märker att en bok har väldigt många korrfel så händer det att jag tar fram en penna och börjar rätta…
Pekböker… usch vilket slarv! Stavfel och iögonfallande fel meningsbyggnad stör mig.